Follow my blog with Bloglovin

Tisdagssnack

Jag fick synbortfall ikväll. Jag får inte det ofta, men det är lika läskigt varje gång det händer. Jag ser bara precis det jag fokuserar på, resten av synfältet blir vitt. Fick lägga mig i en mörkt rum några timmar. Nu är det som vanligt igen.

Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt just nu. Precis allt är kaos med Henri. Han vägrar äta. Äter ingenting från att jag går till jobbet till jag kommer hem. Han somnar inte. Jag har ångest över att lägga honom på kvällarna för jag vet att det inte kommer gå. Han slåss, rivs, sparkas, slingrar sig. Det går inte. När han väl somnar efter många timmar vaknar han hela tiden.

Jag har fått så många tips på sistone och vill inte ha fler. Vi har en plan på vad vi behöver göra. Ska bara ha energi till det också. Jag försöker vara positiv, men det känns riktigt jobbigt nu. Jag känner mig som en dålig förälder. Förstår inte hur vi kan ha misslyckats såhär.

Jahapp vad deppigt det här blev då. Det kommer bli bra. Tur det snart är jullov så vi kan ladda upp batterierna ordentligt ❤️

280 gillar

Kommentarer (75)

  • Malin

    |

    Nej nej nej! Ni har inte misslyckats! Vissa saker med bebisar, och barn, bara ÄR. Och det är vansinnigt uttröttande och slitigt för själen. Men bit ihop och håll ut för vips är den stormen över, och i framtiden så kommer fler stormar. Men det krävs några år innan man börjar vänja sig vid det, och jag förstod inte förrän barn nr 2 hur otroligt olika de kan vara, och att olika saker kan vara väldigt svårt med dem.
    Att ni två tillsammans kämpar på, att ni försöker hitta vad som kan vara lösningen, DET visar att ni är bra föräldrar. Inte huruvida lösningen faktiskt funkade eller inte i slutändan.
    Heja er och kämpa på i stormen, oväder varar inte för evigt.

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️❤️❤️

      Svara

    • Josse

      |

      Håller absolut med ovanstående skribent och vill säga det för att skicka lite pepp jag med!

      Svara

    • Julia

      |

      Så bra skrivet, håller 100 procent med!

      Svara

    • E

      |

      Den här kommentaren var spot on!
      Vi är många som har varit i den där sitsen med ångest kring läggningen för att den är så kämpig. Men de brukar bli bättre och lösa sig med tiden. Kämpa på!

      Svara

    • Lisa

      |

      Precis, att man ens försöker lösa situationen visar att man är en bra förälder. Inte resultatet av de olika sakerna man provar. Allt går över, så småningom.

      Svara

    • M

      |

      Instämmer! ❤️ Vissa perioder med barn har inga lösningar för inget är fel, det är precis så, det bara ÄR! Det är bara livet som drabbar både våra små och oss! Det kan vara utmattande, frustrerande och skitjobbigt, men det går över, hur lite de orden än tröstar i stunden så går det över!

      Han verkar vara en helt normal och välmående kille som går igenom en vanlig fas, bedårande söt med föräldrar som gör allt och lite till för honom! Han behöver bara er, allt ni ger, precis som ni är, det är allt! ❤️

      Svara

  • L8

    |

    Jobbigt som satan – men ditt läppstift är on-point!!! 10.000.000 bonuspoäng på att se så snygg ut trots allt du krigar dig igenom❣️ ThisTooShallPass

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha åh ❤️

      Svara

  • Mikaela

    |

    Bara lite pepp, heja heja er. ❤❤❤

    Svara

  • M

    |

    Hejja på och kämpa på! Ni ÄR bra precis som ni är! Vissa perioder är jobbigare än andra. Försök hitta tid med varandra om möjlighet finns, om så bara för en middag på tu man hand💚 Var rädda om er! Och var framförallt snäll mot dig själv! Alla dagar i veckan är det just DU som är den bästa mamman för Henri💚

    Svara

  • Ida-Maria

    |

    Nej nej nej, ni är inte alls dåliga föräldrar och har inte misslyckats. Ni kämpar och försöker hitta lösningar. Barn är svårt och vissa perioder är dom ännu svårare och livet är riktigt jobbigt då. Men ni är ju fantastiska föräldrar, tänk vad ni kämpar och fixar och försöker. Allt för att han ska må bra. En dag kommer ni vara ute på andra sidan och man fattar knappt vad som hänt. Heja er!

    Svara

  • Erika

    |

    Jag är på bebis nr 3 nu. Ni har inte misslyckats. Mina tre barn, med samma föräldrar och ca samma uppväxtmiljö, har varit gigantiskt olika gällande amning, mat, sov, närhet. Det är bara att roll with the punches och göra så gott man kan. Mvh sover knappt alls just nu

    Svara

    • Sara

      |

      Skriver under på detta! Med undantag för att alla mina tre varit extrema sömnvägrare hela bunten 😬

      Svara

  • Sara

    |

    Låter tufft för dig! Det är tufft…
    Detta kanske är ett tips, men jag önskar ändå att jag förstod detta x antal år tidigare. Ha inga förväntningar eller krav på vad Henri bör eller ska göra ❤️

    Svara

  • Ninnie

    |

    Ni har absolut inte misslyckats! Barn är olika och kan dessutom inte kommunicera vad de vill på ett tydligt sätt. Det kan vara en dålig vana från Henris sida eller så är det något fysiskt på gång just nu (växtspurt, lära sig nya saker, öronen, tänder, kort tungband osv ovs) Ni löser det på något sätt, på ett sätt som passar er. Alla andra har inte A-barn som snällt äter och sover, många har samma kaos som ni. Kom ihåg det, ni är inte ensamma och ni är inte dåliga föräldrar!

    Svara

  • Emma

    |

    Kämpa på! Någon gång måste det ju vända! Det ÄR svårt med barn, det var jag själv beredd på, men man vet inte förrän man är där, jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort detta första året med sonen. Att känna sig som en misslyckad förälder är nog en av de vanligaste känslorna, men vi måste komma ihåg att det är just det, bara en känsla. ❤

    Svara

  • Caroline

    |

    Så bra kommentar av Malin – helt enig. Var väl runt året vi också fick vår första storm/motgång eller ”aha, okej”. Innan dess är det ju bara en liten bebis som mest ska äta/sova/leka. Det har ni ju klarat galant! Som numera mamma till en 2,5-åring ifrågasätter jag vårt föräldraskap dagligen i alla berg-och-dalbanor, speciellt då vårt barn just nu har sådan sjuklig separationsångest. Skriker för sitt liv varje gång jag går, vare sig det är till jobb eller för att gå på toaletten. Du vet, sådan där hulkande skräck-gråt med riktiga tårar. Hur bra mamma känner man sig som då? Suck. Alla föräldrar har sin kamp och fortsätter det vara alldeles ohållbart så har ni alltid vården att vända er till – som jobbar efter vetenskap och forskning istället för andra föräldrar som säger ”så gjorde vi”.

    Precis som Malin skrev så varar ingen storm för evigt. Allt löser sig med sömn och annat, det enda är väl att det just för Henris skull kanske inte är så bra med så många timmar utan mat – men det vet ni och ni gör allt ni kan (obs! Verkligen helt utan pekpinnar, vill bara sätta ord på stressmomentet). Min syster matvägrade som liten till den grad att hon blev inlagd och fick gå i mat-terapi på sjukhuset. Tre dagar senare utan mamma och pappa under träningstillfällena åt hon. Det finns hjälp om er plan går i stöpet. Heja er – ni älskar Henri och varandra, det är det viktigaste. ❤️

    Svara

  • Marie

    |

    Nej, nej, nej, ni har inte misslyckats! Bebisar är finurliga och ibland tar vissa saker lite längre tid. Det blir bättre, det går över och helt plötsligt har man glömt allt det jobbiga. This too shall pass är ett bra mantra. Det hjälper kanske inte själva problemet men det jobbiga har ett slut.

    Svara

  • E

    |

    +1 på Malins kloka kommentar. Mvh för närvarande helt sömnförstörd trebarnsmamma som kan intyga att alla tre gullisar kommit med sina högst individuella utmaningar.

    Svara

  • Hanna

    |

    Ibland när mitt barn är kaos (för det är alla barn i perioder) brukar jag citera han svt-reportern som testade en backe under skidvm (?) för flera år sedan ”kliv, kliv, överlev. Kliv, kliv, överlev” tillslut kommer man alltid över krönet. Ni är toppenföräldrar ❤

    Svara

  • Camilla

    |

    Nej ni har inte alls misslyckats! Som Malin skriver så är bara barn.. och alla barn är olika.. nu min tredje blev 1 år i september och han äter inte heller! Eller gröt till frukost äter han.. men sen vid mat så har vi ett kort ätfönster och har vi tur kan vi få i honom 7-8 skedar och sen bara slamsar han, kastar och geggar allt. Vi har också testat allt för att få honom att äta.. Matar, han äter själv, vi mosar maten, han får äta egna bitar med mera med mera.. Sen är han den av våra tre som sovit sämst också.. det är jobbigt och slitsamt. Men det blir bättre. ❤️

    Svara

  • Annica

    |

    Åh, Malin skriver så bra ovan. Hon formulerade samma som jag ville säga, fast bättre 😄 Vårt första barn sov jättebra så vi typ klappade oss på axlarna och ba wow bra jobbat av oss föräldrar. Sen kom barn nr 2 och herrejävlar vilken pärs hon är! Sover asdåligt, äter dåligt, och vi har ju gjort på exakt samma sätt som med första. Vi fattar nu att barn är olika, och ibland spelar det ingen roll hur mycket man försöker som förälder. Dom är som dom är! Och när man dessutom tror man listat ut hur man kan göra så ändrar dom sig, eller går in i nån annan fas, och så blir det kaos igen 😝
    Jag säger ofta för mig själv att This too shall pass. Det kommer bli bättre. Och som en kompis brukar säga, om 13 år kommer vi kunna hämnas genom att väcka våra tonåringar tidigt på morgonen. Hälsosamt tänk 😂

    Svara

  • Sanna

    |

    Ni har inte misslyckats! Vi hade det exakt likadant. Då kändes det som att all min vakna tid gick åt till att få mitt barn att sova. Jag hade stark ångest inför kvällen för att jag visste vad komma skulle. Men till slut så lär man sig att ALLT bara är faser. Det här kommer också att passera. Jag hade två mantran som jag upprepade 24/7 och det var ”she’s not giving me a hard time, she’s having a hard time” och ”This too shall pass”.

    HÅLL UT!

    Svara

  • Hanna

    |

    Inga tips, bara uppmuntran!! Ni gör ert bästa och har gjort det som varit bäst för er och Henri där och då. Det är alltid lätt att vara efterklok men faktum är att du vet inte vilka andra svårigheter ni kunnat stå med om ni gjort annorlunda. Barn är verkligen definitionen på en ”blessing and a curse”, och man får känna att de är svinjobbiga, det gör jag ofta men jag älskar dem inte mindre för det. Ni kommer ta er ur det här också och när ni är på andra sidan kommer det antagligen kännas ganska avlägset! Kämpa ❤️

    Svara

  • Terese

    |

    A fy fan vad tufft de är att vara förälder alltså!
    ♥️♥️♥️

    Svara

  • Elin

    |

    Låter som en otroligt tuff period ❤️ ni har såklart inte misslyckats, tvärtom är du stor förebild som delar så öppet och ärligt. Ger tröst att veta att andra också går igenom tuffare tider med sina bebisar. Hoppas allt blir lättare snart, och Henri är lyckligt lottad som har 2 föräldrar som älskar honom så mycket och vill att han ska må bra ❤️

    Svara

  • Sara

    |

    Ska absolut inte komma med tips eller lösningar. Min mamma (som arbetar med barn) brukar säga att man ska komma ihåg att små barn bara kan bestämma över 3 saker – sömn, mat och toalettbehov. Det brukar jag tänka på ibland när det är tufft, att det här är det enda i hela världen han kan bestämma över.

    Svara

  • Edith

    |

    Precis som Malin säger!
    Alla föräldrar till barn som inte är superenkla har varit där du är nu, och kommer vara där måånga gånger till. Det löser sig, ni är grymma!

    Svara

  • Elin

    |

    INTE misslyckats!!! Det bara är såhär ibland, all är kaos och man förstår inte vad man gjort fel. Andra perioder går allt lätt som en plätt med samma ansträngning. Det är helt omöjligt att avvärja allt sånt.

    Jag ska inte komma med råd och tips, förstår att ni är less det. Det som hjälpt mig igenom alla perioder är att upprepa ”This too shall pass” för mig själv. Det gäller både bra och dåliga perioder. I bra perioder ger det mig en känsla av tacksamhet. Det betyder också att om det ändras och det kommer en sämre period är jag på nåt sätt beredd, och vet att det inte är mitt fel.

    Energi kommer till allt annat, jag hade en liten kille som heller inte ville äta, han åt bara nattetid när han fick amma, sen klarade han sig hela dagen. Nätterna var kaos. Men vi orkade inte ta tag i det förrän han var 18 månader, och det är ok. Det hade gått att göra senare också om luckan inte dykt upp då. Nu är han snart 2, äter mycket bättre. Vet inte om han fortfarande ligger under sin kurva, men han mår bra och är glad och pigg. Tänker att det är kvitto nog. Han sover fortfarande inte i sin egen säng, utan mellan oss, och sure det vore härligt om han kunde vänja sig med sin egen, men energin finns helt enkelt inte just nu. Så det får vara.

    Svara

  • Jasmine

    |

    Hejja er! Ni gör ert bästa och vipps som det är så vänder det. Ni har inte misslyckats, barn är såhär! Kramar ♥️♥️

    Svara

  • Josefine

    |

    Håller helt med föregående kommentar- ni har inte misslyckats! Barn är svåra att ha å göra med och det finns en skala för det svåra också. Vissa av oss får mer utmanade barn än andra. Det betyder inte att varken barnet eller föräldrarna gör något fel! Förstår verkligen känslan och är det är otroligt jobbigt. Men det kommer finnas en ände på detta även om det känns långt borta just nu. Ni gör allt ni kan och ibland hittar man inte ”lösningen”, men så blir bebisen äldre och saker löser sig av sig självt, nya problem tar över och så rullar det på. Ni gör rätt, det är svårt, det kommer bli bättre ❤️

    Svara

  • Linda

    |

    Senaste inlägget av ourmamavillage på insta pratar om just detta! Man är inte en dålig förälder för att ens barn får utbrott. Det är bara ett barn som beter sig helt adekvat för sin ålder. Vi är bra som kämpar på!

    Svara

  • Sarah

    |

    Ni har INTE misslyckats!!! ❤️❤️❤️

    Håll i, håll ut. Det blir bättre! ❤️

    Svara

  • Andrea

    |

    Som tidigare person skrev så har du inte misslyckas! Tyvärr finns det väldigt jobbiga perioder då man försöker med allt men där inget fungerar med småbarn. Känner igen mig och kan förstå känslan, men så mycket som man inte i stunden vill höra det, så blir det bättre med tiden ❤️ Ta hand om er och en dag kommer ni vakna upp och upptäcka att saker vänder.

    Svara

  • Sofia

    |

    Ni gör ett fantastiskt jobb! Barn är oförutsägbara, krångliga, asjobbiga och fantastiska. Kaos är deras mellannamn. Vi hör dig! Det är dessutom tillåtet att få psykbryt, mentalkollaps och fulgråt. Det får vi alla, hela tiden. Ni gör ett bra jobb, fortsätt så! ❤

    Svara

  • Mila

    |

    Jag hoppas allt lugnar sig och ni får en jätteskön julledighet snart. <3 Kram!

    Svara

  • Hanna

    |

    Det kommer bli bra ❤️

    Svara

  • Maria

    |

    Ni har inte misslyckats, barn är som de är. Vissa sover hela nätterna från början och för vissa tar det lång tid. Precis som vissa älskar mat och andra barn är helt ointresserade. Som allt annat med barn blir det ju bättre tillslut man vet ju inte bara när. Heja er!

    Svara

  • Viktoria

    |

    Åh lider med dig, har också haft det jobbigt med min 11 månaders vid läggning i perioder, klättrar runt, sliter och drar i allt, nyps som satan, skallar en i farten, blir ledsen. Det är så jobbigt, särskilt när man egentligen tycker om sitt lilla gull så mycket, men man bli tokig på nattningen ibland.

    Svara

  • Anna

    |

    En tanke slog mig. Kanske är det omställningen när du börjat jobba nu ”på riktigt” efter att ha varit hemma med honom i nästan ett år? Han kan ha separationsångest-inte för att han kan sätta ord på det såklart men om du samtidigt vill minska amningen känner han av det och då är en cirkel i gång. Inte lätt att vara förälder i vårt samhälle, så var inte för hård mot dig själv.

    Svara

    • Egoina

      |

      Jag tror ändå inte det. Dels för att det har varit såhär länge (sedan långt innan jag började jobba), men vi har liksom tänkt att det ska lösa sig själv och att det är lugnt så länge alla är glada och verkar må bra. Men nu följer han inte sin kurva och jag måste vara på jobbet ibland, så det funkar inte längre. Jag är på jobbet relativt sällan eftersom det är som det är. Typ 1-2 gånger i veckan. Jag tror inte det varit en så stor omställning.

      Svara

      • Johanna

        |

        Vill bara lugna lite om jag kan med att inte följa sin kurva. Henri har ju varit ganska stor sedan start och har varit lång även om du och F inte är långa. Det kanske inte är så konstigt om kurvan dalar nu när han inte vill äta. Min 2-åring är 80 cm lång och väger 9,5 kg. Helt frisk men väldigt liten för sin ålder. Förstår om du är orolig för det här med maten. Vi har haft så mycket krångel i perioder att jag nästan har önskat mig döden. Det ordnade sig för oss och jag hoppas att det snart känns bättre för er❤️ Om BVC är oroliga blir ni remitterade till barnkliniken och ni får bästa möjliga hjälp.

        Svara

  • Jessica

    |

    Som alla andra säger, ni har inte misslyckats!
    Mat och sömn går nästan alltid i perioder med barn. Bara för att man äter eller sover bra när man är 1 år betyder inte det att man alltid kommer ha problemfri mat och sömn och samma sak gäller åt andra hållet. Troligtvis kommer mat och sömn flyta på bra senare för Henri även om det är motigt just nu. Jag har själv fyra barn och är utbildad och jobbar med barn så är ganska erfaren, och jag lovar dig att det är jättevanligt att mat och sömn krånglar i perioder. Ibland långa perioder. Lovar också att det sällan beror på att föräldrarna är dåliga. Vill ändå ge ett litet tips och det är att inte vara så hårda mot er själva ❤️ Det är helt okej att känna att det är tufft men fastna inte i att tro att ni misslyckas för det gör ni verkligen inte! Det kommer att lösa sig ❤️

    Svara

  • Sofie

    |

    Inga tips här, bara uppmuntran och pepp! Min första son åt inte heller.. känner så igen mig i det du skriver och förstår verkligen din ångest. Men säger som alla andra, det blir bättre! ❤️ Ni har inte misslyckats och som tidigare skrivit, vissa barn bara är så och gör så! Man får acceptera, och göra sitt bästa ❤️ Och det gör ni! Massa massa kramar!!

    Svara

  • Frida

    |

    Vill inte låta tråkig men ge honom ersättning och han kommer att känna sig nöjd och mätt. Försök även med gröt och fruktpureer…

    Svara

    • Egoina

      |

      Förlåt ska försöka att inte bli provocerad, haha. Men han äter alltså inte alls. Vi har försökt med gröt, pure, ersättning osv osv osv. Jag lovar. Han vägrar flaska och vill inte ha något annat än bröstet.

      Svara

      • E

        |

        Jag skulle inte vilja oroa er eller komma med oombedda råd men känner samtidigt att jag inte kan sitta inne på info som kunde hjälpa er.
        Är det så att han kan äta men inte vill? Eller tycker han själva ätandet är kämpigt? (Förväntar mig inget svar på frågorna) Jag har haft två bekanta som haft barn där ätandet inte har börjat fungera och barnet nästan fick panik när man lade puréad mat i munnen. De visade sig att båda hade problem med både kort tungband och läppband. Det gjorde att barnet helt enkelt inte kunde hantera maten. Dom fick hjälp av talterapeut (vet inte korrekta benämningen i sverige) inriktat på problematiken. Ni känner ert barn bäst och har antagligen på känn om det här alls berör er men kände att det känns fel att sitta inne på info ifall den kan hjälpa er eller någon annan här.

        Svara

        • Egoina

          |

          Han kan, men vill inte. Han har aldrig ätit stora mängder. Men för några månader sedan åt han i alla fall några tuggor och kex och sådär. Nu får han panik när vi försöker ge honom något och vägrar ens smaka. Inte ens vatten. Eller mja. Han smakade gladeligen en oliv(!!) i helgen.

          Svara

          • E

            |

            Men allt är hemåt 😂 ni får väl locka med lite mer exotisk mat som oliver, räkor och hjortfilé.

          • Sandra

            |

            Jag vet absolut ingenting om ämnet, men vill bara dela en spontan tanke och hoppas den mottas som just en spontan tanke. Verkar ju som att det har blivit en låsning för Henri i och med att han får panik när ni försöker ge honom (förstår att det är otroligt svårt att bryta och vet givetvis inte hur). Ni har förmodligen redan provat allt, men… Har ni provat att lägga fram ätbara saker lite här och var? Tänker typ på soffan, vardagsrumsbordet, bland leksakerna. Så har ni inte ”gett” honom det (i hans värld), utan det är något han hittat och kanske undersöker lite. Kanske inte optimalt med tanke på kladd och kvävningsrisk, men om ni är uppmärksamma (utan att han är medveten om det) så kan ni kanske se hur han tar emot det. Min mans dotter åt väldigt dåligt från ca 6 månaders ålder (då var jag inte med i bilden) och när hon blev äldre serverade han henne mat utan att tvinga henne att sitta vid bordet. Ibland satte hon sig, ibland gick hon fram och tilbaka och tog en tugga då och då, ibland kom hon efter kanske en halvtimme när hon kände sig hungrig. Blir kanske mindre påtvingat på det sättet och barnet får känna att det själv får bestämma över maten. Har ingen forskning på det, endast spekulation från mitt håll. 😛 :* Önskar er verkligen lycka till, förhoppningsvis är det en fas (om än en lång sådan) som går över. Min mans dotter (nu 8 år gammal) äter nu helt ”normalt” och är intresserad av mat, smakar nytt och mmm:ar när hon äter. En stor förvandling från att som bebis matvägra och dessutom vara väldigt liten i maten. Blir så glad varje gång hon tar en extra portion.

          • Egoina

            |

            Ja, vi testar det. Testar även att sitta på golvet, eller låta honom smaka ”vår mat” när vi sitter vid vardagsrumsbordet. Funkar ibland (men endast en minitugga som han spottar ut), men för det mesta skakar han på huvudet och säger ”nej nej nej”. Hittar han mat tycker han det är kul att leka med, kasta och smula sönder 😀

    • Daniela

      |

      Förlåt, Frida, men tror du på fullaste allvar att de inte tänkt tanken på att testa frukt eller gröt? Alltså jag blir helt mållös.

      Svara

      • Sara

        |

        Håller med, trodde du inte de testat det? Ingen av mina har någonsin gått med på att äta vare sig ersättning, gröt, välling eller klämmisar ”som alla andra barn” 🙄

        Svara

  • LuuH

    |

    Vill också skicka lite omtanke ❤️ ni är båda de bästa föräldrar Henri kan ha! Var inte så hård mot dig själv ❤️

    Svara

  • Erica

    |

    Heja Heja, det blir nog bra nån gång! Och obs, blir det inte bra, be om hjälp! Jag och min sambo är båda väldigt envisa och glömmer ofta bort att man inte måste klara allt själv. Vi sömnskolade vår son själva vid 6 månader, med svett och tårar. Men här i Finland om ens barn sover megadåligt kan dom tas in på sjukhus och sömnskolas där! Och mat har vi haft tur med, men vår barnrådgivning erbjuder hjälp åt de som har det svårt med ex barndietister som kommer och observerar, lägger upp en plan och hjälper. Man måste inte kunna allt själv som förälder.

    Svara

  • Mimmi

    |

    Vill också bara skicka lite omtanke! Heja er och alla andra som kämpar i småbarnsåren! <3

    Svara

  • Olivia

    |

    Tror alla föräldrar känner sig sämst till och från! Alla barn är olika och har olika faser där det ställer till det för oss som föräldrar. Var inte så hård mot dig själv, det kommer lösa sig ♥️

    Svara

  • Tessan

    |

    Håller med om många av kommentarerna ovan. Ni har absolut inte misslyckats, men jag har känt exakt likadant som dig både en och två gånger. Mina barn är som natt & dag. Min första var missnöjd hela tiden. Vägrade vagn. Tog hundra år att natta. Fick raseriutbrott när det inte blev som hen tänkt. Min andra var nöjd med nästintill allt. Först när jag fick min andra insåg jag på riktigt hur olika barn är & att allt inte handlade om min fostran och hur bra (eller snarare inte bra) den var. Har också fått lära mig att allt går i faser, rätt var det är fungerar saker bara och man har ingen aning om varför. Håll ut! Det blir bättre. ❤️🌈 (Och sen jobbigt på ngt annat sätt och sen bättre igen🥲)

    Svara

  • Rebecka

    |

    När min 1-åring åt i princip ingenting och jag var förtvivlad sa min pappa krasst: ”inga barn i dagens Sverige som får mat dör av svält.” Var oväntat trösterikt för mig 😆 Nu är sonen 3 år och äter som en häst. Ni är inte dåliga föräldrar på något sätt.

    Svara

  • Linda

    |

    Det kommer att komma en ljusning! Håll ut! ❤️ Antingen kommer den av sig själv eller så ber ni omgivningen om hjälp om allting känns övermäktigt och ni är på botten. Men fortsätt kämpa, du och F är fantastiska!

    Svara

  • Linda

    |

    Förresten så har min mamma berättat att jag under ett helt års tid åt absolut ingenting annat än aprikoskräm! 😂 Mamma var orolig i flera år pga min matvägran och att jag inte följde kurvan, men jag var å andra sidan aldrig sjuk utan helt frisk och pigg i övrigt. Hon var så lycklig över att jag iaf åt aprikoskräm så det var det jag fick leva på i ett år. Jag förstår var mitt sockerberoende började…

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha älskar detta <3 Blev människa av dig ändå!

      Svara

  • Johanna

    |

    Har inget att tillägga men vill ändå skicka en kram! Unna er allt gott/fint/onödigt ni vill ha, det är ni verkligen värda ❤❤❤

    Svara

  • Jessica

    |

    Stämmer in med majoriteten ovanför – nej, nej, nej – ni är inte misslyckade föräldrar. This to shall pass! Skickar pepp åt ert håll <3

    Svara

  • Caroline

    |

    Nej men noll misslyckande. Det ÄR så här. Verkligheten med barn. Det kommer alltid gå upp och ned.
    Vårt barn tog timmar på sig att somna tex men sov sen hysat. Medan andras barn somnade direkt men vaknade heeela tiden.
    Barnet är en unik individ!
    Men ja det är ju inte mindre kämpigt för det. Vår femåring äter tex knappt lagad mat sen typ tre år tillbaka. Skitjobbigt och ororande.
    Men ja. Det kommer bra perioder och sämre. Hela tiden.

    Svara

  • S

    |

    Alla ovan har skrivit så bra, ni gör så gott ni kan och man kan inte rå på allt med barn ❤️ Faser och perioder kommer och går, en del varar länge och andra sveper förbi utan att man märker dem. Håll ut ❤️

    Svara

  • K

    |

    Har ni gett H närhet, kärlek och trygghet? Det tvivlar jag inte en sekund på att ni har och då har ni INTE misslyckats. Barn är så sjukt olika individer och det enda man som förälder kan göra är att åka med på karusellen samtidigt som man försöker uppfylla behoven bäst man kan 😅 Vi har två barn som är totalt olika både när det gäller närhetsbehov, mat, sömn, utveckling osv. så tro mig, det är INTE ert ”fel”.

    Hoppas att det snart blir bättre, förstår verkligen att det måste vara sjukt tufft!❤️

    Svara

  • Marie

    |

    Första 1,5 året av min sons liv gick JAG och lade mig kl sju på kvällen med honom. Sen gick jag inte upp. Kul sambo jag var😅

    Svara

  • Anna

    |

    Skrev denna med första barnet av tre och den har stämt med alla. 😅

    Hur man nattar en 6-18 månaders bebis.
    Börja med att ta av bebis eventuella kläder och ta fram ren blöja. För in ena benet i blöjan och försök få tag i det andra benet och för in det också. För in det första benet igen, håll i det med ena handen och krångla i det andra benet igen. Håll i båda benen och försök dra upp blöjan. Hämta det nakna barnet som kastat iväg blöjan och i ilfart krupit iväg. Upprepa tills blöjan är på. Upprepa även med pyjamas.

    Ta bebis i famnen och le. Tänk vad söta de är. Lägg er nära i sängen. Ta ut bebis finger ur din näsa, upprepa 5 ggr minst. Lägg din kind mot bevis mjuka hår, känn hur mysigt det är när de gosar med huvudet mot dig. När håret känns som svinto mot din kind gör du rätt. Hämta bebis som krupit iväg. Placera bebis bredvid dig igen. Försök ha minst en andningshål fri nu när bebis tycker att ditt ansikte ser ut som en bra madrass. När du inte kan andas ta bort bebis från ansiktet, upprepa tills du känner dig nöjd. Hämta sedan bebis som står mot väggen eller liknande.

    Lägg bebis tillrätta. Tänk att nu har vi bara gjort detta i typ 20 minuter, snart somnar bebis. Upprepa gärna detta som ett mantra medan du hindrar bebis från att stå på huvudet, klättra på väggar och ramla ur sängen.
    Blunda så att inte du mister synen till bebis små sylvassa fingrar. När du känner dig nöjd med klösmärken runt ögonen, och att antalet hårstrån i bebis hand ät fler än du har på huvudet kan du prova att lägga ner bebis i spjälsängen. Lägg ner bebis i spjälsängen 17 ggr för att vara på den säkra sidan.

    Upprepa ovanstående tills bebis helt plötsligt somnar av utmattning.
    Smyg ut och nudda soffan med rumpan innan du går in och börjar om. 😉

    Svara

    • Elin

      |

      Hahaha detta var hilarious. Tror jag väntar lite till med att skaffa barn.. 😂

      Svara

    • Ingrid

      |

      Hahaha! Så himla kul!

      Svara

  • Hanna

    |

    Ni är absolut inte misslyckade!! All kärlek till er familj <3v

    Svara

  • Sofie

    |

    Vi hade sådana perioder med båda våra barn när de var precis runt året. Särskilt med min son, det var K-A-O-S! Från att ha varit ett allmänt nöjt barn till att ha krånglat stenhårt med det mesta, särskilt läggningar och sömnen under natten. Kommer aldrig glömma hur jag stod och gungade honom till sömns medan han gallskrek… Han hade aldrig krånglat på nätterna utan bara vaknat för amning. MEN, det gick över! Och nu känns de veckorna som en extremt liten parentes i hans småbarnsår. ”This too shall pass…”

    Svara

  • Lotta

    |

    Det kommer gå över! När man är mitt inne i det tror man att det kommer vara exakt såhär för alltid. Det är jobbigt och jag förstår att du är orolig, men försök att inte göra en så stor sak av det hela. Kämpa på och håll ut, innan du vet ordet av kommer han både äta och sova!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv