Fyra filmer som förändrat mitt liv
Något dramatisk rubrik kanske. Sandra Beijer skrev ett så otroligt inlägg att jag bara måste haka på, trots att mitt inlägg inte kommer vara i närheten av hennes.
För ni vet ju att jag inte är en film-person. Skulle inte säga att jag avskyr att se på film, jag fastnar när jag väl gör det. Men jag är sällan sugen på det och har en väldigt lång startsträcka. Minns ni att jag skrev att jag och F bestämt att vi skulle välja fem filmer var och se en i veckan? Det föll mellan stolarna redan efter två veckor. Jaja, jag ska inte tjata om att jag inte gillar film då det känns som jag gjort det tusen gånger redan.
Då jag sällan ser på film och därmed inte sett så många blev jag förvånad att jag ändå genast kom på fyra egna filmer när jag läste Sandras inlägg. Här kommer de!
Micke och Molle
Det var kanske inte första filmen jag såg i mitt liv, men det är den första jag minns. Mådde så dåligt av denna film. Micke och Molle är bästa kompisar, men en dag åker Molle iväg med sin husse för att lära sig jaga och kommer tillbaka som en jakthund. Inte bara vill Molle inte längre vara Mickes vän, utan har lärt sig att jaga just rävar. Mickes matte blir orolig för hans säkerhet och lämnar honom i skogen ensam.
Det var första gången jag fick känna på hur det är att förlora en vän. Inte bara att förlora en vän, utan att den dessutom blir ens fiende. Micke-och-molle-känslan har förföljt mig genom livet. När man blir sviken, lämnad och känner sig ensam. Minns särskilt på högstadiet då min dåvarande bästa kompis hittade en ny bästa kompis. Ens person försvinner plötsligt och från ingenstans är man luft för den som betyder allt för en.
Jag tror på något sätt att denna film var menad att lyfta oväntade vänskaper och att man kan vara vänner trots olikheter. Men…för egen del tror jag att den fuckade lite med min förmåga att släppa in någon nära. Man kan aldrig lita på någon fick jag lära mig redan som 4-åring. Bra jobbat Disney.
La vita è bella (Life is beautiful)
Den handlar om en judisk man (otroliga Roberto Benigni!) som hamnar i koncentrationsläger under andra världskriget tillsammans med sin son. Med hjälp av humor och fantasi lyckas han dölja den hemska verkligheten för sin son och får honom att tro att det hela är ett spel.
Denna film har inte direkt förändrat mitt liv, men är till denna dag den absolut bästa jag sett. Har aldrig fyllts med så mycket glädje, sorg, kärlek och förtvivlan på samma gång. Ett helt otroligt mästerverk.
The Life of David Gale
Såg denna film i mina tidiga tonår och på de två timmarna förvandlades jag från en trångsynt så-är-det-person till en mycket mer ödmjuk, kritisk och öppensinnad. Det finns en Regina innan och efter denna film.
Filmen handlar om David Gale, som spelas av Kevin Spacey, en man som inväntar dödsstraff efter att ha mördat en kollega. En man som ironiskt nog är aktiv medlem i DeathWatch – en grupp som kämpar mot dödstraff. Man förstår ganska snabbt att det kommer en twist, men jag blev ändå förvånad över exakt hur. Saker är inte alltid som man tror.
Click
Året var 2006 och jag och min första kille såg denna film på bio. En komedi med Adam Sandler. En till synes roande och lättsmält film. Döm min förvåning när det visade sig att dessa 1 timme och 47 minuter film skulle bli bland det sorgligaste jag varit med om någonsin. Jag var inte alls förberedd och grät tills jag inte fick luft och inte hade en smula mascara kvar. Minns fortfarande de tunga stegen ut från biografen och hur livet plötsligt kändes så mycket mer dyrbart.
Den handlar om Michael Newman som får tag i en fjärrkontroll vilken låter honom styra sitt liv likt en tv-kontroll, exempelvis kan han spola förbi delar av sitt liv som han tycker är tråkiga. Något som verkar bekvämt till en början men naturligtvis har stora konsekvenser.
Den ångesten, att man låter hela sitt liv passera för att man inte varit närvarande. Livet händer i de tråkiga stunderna också. I väntan och tristessen. Från och med då bestämde jag mig för att aldrig bli en leva-för-helgen-person och har inte varit heller.
Slutligen en film som på riktigt förändrade mitt liv för alltid. Minns inte exakt vilken det var, bara att Jackie Chan hade huvudrollen. Jag och min vän hade Jackie Chan-marathon samtidigt som min styvpappa dog. Skrev en krönika om det för sex år sedan här.
Vilka filmer har förändrat ditt liv?
120 gillar
Amy
| #
Åååh jag grät också sönder till click på bio!!! Hade förväntat mig en rolig komedi men äeeee jag grät så mycket att folk började hyscha mig det var helt sjukt 😂
Svara
Egoina
| #
Skönt att jag inte var ensam 😂
Svara
Jonna
| #
Alltså Micke och Molle, när tanten lämnar Micke i skogen och åker därifrån. Herregud börjar gråta bara av tanken :’(
Svara
Egoina
| #
Sorgligaste jag sett 😢
Svara
Lovisa
| #
Det är den sorgligaste scenen i alla filmer ever 😭
Svara
N
| #
Oj, trodde jag var inne på bloggbevakning nu när jag läste det här inlägget. XD
Svara
Caroline
| #
Hur har jag missat Life is beautiful? Måste se den! Om man kan hitta den.
Svara
Ina
| #
Det är en sådan film som brukar finnas att låna på bibliotek så kolla där! Annars finns den säkert att fulstreama 🙂 se till att inte mixa ihop den med den amerikanska julfilmsklassikern Life is beautiful från 1946 (iofs en otroligt bra film det med!)
Svara
Krista / Miss Macaronia
| #
Helt gråtig bara av att läsa detta! 😭
Men Life of David Gale hade jag missat, bra beskrivning, sugen på att se nu.
Svara
sandra beijer
| #
fint!!
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Sofia
| #
Instämmer verkligen om Click, det är absolut en av få filmer som förändrade mig. Såg den hur många gånger som helst som tonåring och genomlevde mitt första tonårs-heartbreak när min första pojkvän gjorde slut med mig på alla hjärtans dag. Vi brukade alltid säga ”forever and ever babe” till varandra, som dom säger i filmen. Har gråtit OTROLIGT mycket till Click, ”komedin” :’)
Har ett gäng andra filmer som berört och påverkat mig genom åren men genomslagskraften med Click är faktiskt helt sjuk haha.
Svara
Egoina
| #
Måste vara för att det var så oväntat? Bra att det inte bara är jag som känt så, haha.
Svara
Nicole
| #
”Pass it forward”/Skicka vidare med Kevin Spacey från år 2000, samt ”Freedom Writers” med Hilary Swank från år 2007. Jag är inte heller en filmperson, men dessa två filmer bara måste man se <3
Svara
Elin
| #
Måste bara säga same om click. Jag grät så att jag inte kunde andas. Fullkomligt oförberett och fruktansvärt. Den borde komma med en varningstext minns jag att jag hulkade på vägen ut. Håller fortfarande med mig själv..
Svara
Robert
| #
Ingen direkt filmperson jag heller. Tror inte det finns nån film som påverkat mig väldigt mycket heller, tror jag. Kanske kommer på nåt senare. 😉
Svara
Lovisa
| #
Är ingen stor filmfantast och har knappt sett någon, men några av de jag har sett har varit rätt bra!
1) Robin Hood – the OG vänsterpartist! Tecknade ofc.
2) Möt Mr Black? Jag var också ung första gången och det blev mycket döden men inte läskigt och sen dess har jag inte riktigt varit rädd för döden
3) Legally blonde – jag var 12 år och jag fattade att jag kunde göra vad jag ville och behövde ingen kille för det
4) Star Wars – får man säga alla? Annars den första som kom eller 4an då. Det är som Harry Potter en hel värld att fly in i, och det är en bra grej att kunna om man ska bonda med den manliga delen av befolkningen haha!
Svara
Krista / Miss Macaronia
| #
Åh ja Meet Joe Black, ändå en väldigt mysig film tycker jag. Sett den säkert 20 ggr pga så fint foto och mys och ja okej en ung Brad Pitt också 🙂
Svara
Ida
| #
Du skriver ju hela tiden om hur du tittar på film fast i form av serier. Det känns mer som ett inlägg skrivet för att fantasin tröt och ”något måste upp på bloggen”.
Svara
Veronica
| #
Håller inte med. Jag är inte heller någon filmperson men har ändå blivit påverkad av filmer. Tycker att inlägget var intressant 🙂
Svara
Elisabeth
| #
Jag tyckte att det var ett roligt inlägg. Onödig negativ kommentar.
Svara
Ida
| #
Den är inte negativ, däremot är den påpekande och frågande.
Svara
Ina
| #
Att Egoina ofta skriver att hon ser serier håller jag med om men jag tycker verkligen inte att film och serier är samma sak? Jag tycker det är olika typer av upplevelser/format (älskar dock både film och serier) Så jag förstår inte ditt påpekande, om jag nu inte missförstår något.
Svara
Amanda Gustavsson
| #
Vadå ”i form av serier”? Regina har flera gånger skrivit om hur hon inte gillar filmer för att det hela är slut när man väl kommit in i det (kanske inte exakt men typ så) och att serier därför är mycket bättre.
Svara
Lisa
| #
● Kramer vs Kramer – hur människor som går igenom en svidande skilsmässa prioriterar bort barnen som slits mellan två föräldrar.
● Mystic River – Den förödelse man åsamkar sig och andra genom att lyssna på rykten.
● En kvinnas doft – Bakom fasaden gömmer sig en person som mår så dåligt men som blir åsidosatt då alla tolkar beteendet som aggression.
● Sophies val – Hur man som människa orkar gå vidare i livet när man är tvungen att göra det värsta valet någonsin.
Och den bästa filmen någonsin som inte påverkar mig mer än gör mig varm och lycklig i hela kroppen: Dirty Dancing.
Svara
Mila
| #
Jag ser mig inte riktigt som en filmperson då jag inte passionerat söker nya bra filmer att se, MEN ibland blir jag lite snobbig med film och tycker det finns mycket skräp där ute som folk hyllar. 😛 Har såå svårt för riktigt romantiska filmer, typ The Notebook… En film som gjorde otroligt intryck på mig var Fight Club. Känns ju spontant som en snubbig våldsfilm, men jag älskar den underliggade röda tråden som handlar om att det är okej att leva ett liv andra inte förstår. Man behöver inte passa in i mallen och normerna. Man kan göra andra val och leva så som är sant för en själv. 🙂 Jag behövde det budskapet när jag var 19. Fick samma känsla av Into The Wild som jag såg ett par år senare. Hade förberett mig på en trist kväll ensam för pojkvännen var på fest och jag var förkyld. Into The Wild gick på TV och jag grät nog i en hel timme. Egentligen inte av den uppenbara anledningen (ska inte spoila vad som händer) utan hela grejen att vi är så många som känner att vi inte passar in i samhället och söker frihet istället. Jättefin film. Med underbar musik.
Svara
Ida
| #
Åh, här måste jag bara inflika att The Notebook förtjänar noll hyllning som romantisk… Den är extremt vinklad till att tjejen ska falla för en riktig mansbebis?! Första dejten blir hon manipulerad in i för att han hotar med att hoppa från pariserhjulet annars liksom. Hela filmen tvingas tjejen in i obekväma situationer och ingenstans visar mannen på någon sorts mognad eller reko beteende. Spyr på den! En sann romantisk film som faktiskt är sevärd på alla sätt och vis är Pride & Prejudice från 2005, i övrigt finns det i princip ingen riktigt bra romantisk film, och då har jag sett i princip alla som kategoriseras som romantiska. 99% är skit just för att tjejerna är fantastiska men blir uppvaktade av mansbebisar och tar i slutändan på sig att vara mamma till dessa små ynkliga men ack så viktiga män, typ. Usch!
Svara
Rebecka
| #
Men så fint och personligt!
Svara
Decdia
| #
Omg, du har med The life of David Gale på listan! 😱 Det är en av mina absoluta favoriter, men när man pratar med folk så har typ ingen sett den.
Har den på dvd och lånar ut till allt och alla för den SKA man ha sett (tycker jag då, hehe).
Svara
Elisabeth
| #
Galet hur filmer kan påverka en så mycket! Och håller helt med gällande Micke och Molle, så fruktansvärd, får fortfarande obehagskänslor i kroppen när jag tänker på den trots att det säkert var 17 år sen jag såg den 😭
Åh det där med att inte bara leva för helgen är verkligen något jag måste öva på 🙏
Svara
Anna
| #
Kan hundra procent relatera till Micke och Molle. Fy fan vilken hjärtskärande film, som dessutom är för barn?! Kommer ihåg när jag såg den, och har samma som du fortfarande en känsla kvar i kroppen från barnsben?!!!!! HORRIBLET 😭
Svara
Sabina
| #
Åh Click påverkade mig otroligt mycket också.
Annars tror jag Moulin Rouge kanske men också senaste Mamma mia för att det var när jag hörde en låt i den som jag insåg att jag faktiskt vill ha barn, haha!
Svara
Läsare
| #
Roilgt inlägg! Jag skulle säga The Breakfast club (nåt med frihet, en feelis att livet är här och nu och att vi alla är olika), Inception för att den väcker så mycket känslor om inbillning och hemliga världar… jaa vad mera? Mona lisa smile med Julia Roberts har också varit en stark upplevelse, om feministiskt uppvaknande på 50-60-talet. Sen en serie som jag såg i tonåren är Veronica Mars. Gillade mysterierna och att man fick mera acceptans för utanförskap. Inte för att jag varit så utanför som hon direkt.
Svara
Sofie Strandberg
| #
Jag får också ångest av Micke och Molle!!!!! Fy fan.
Svara
Betty
| #
Same!, Micke och Molle asssååå såå himla rörande. Får tårar i ögonen och klump i magen än idag 🙁
Andra filmer som är värda att nämnas är;
– Boktjuven
– Shutter Island
– Moulin Rouge
– The greatest showman
– Nyckeln till frihet
– Flipped
Och självklart TITANIC!
Svara
N
| #
En av mina favoritfilmer är The secret life of Walter Mitty (med Ben Stiller), älskar verkligen den filmen! Det är nog en blandning av allt – musiken, omgivningen, skådespeleriet och känslan av frihet/äventyr som gör att jag gillar den så mycket. Verkligen en sevärd film tycker jag!
Svara
Em
| #
Som barn på 90talet var ju varenda barnfilm en gråtfest kändes det som. När bambis mamma dör, Micke och Molle, när Dumbo återförenas med sin mamma, När Lillefots mamma dör, Lejonkungen när Mufasa dör… Tur man kunde värva med Astrid Lindgren.
Svara