Jag skulle aldrig…

Äta?

Förutom de självklara sakerna som typ avföring och spya så vill jag svara ostron. Av alla saker jag tvingat mig själv att prova eller tycka om är ostron det som lockar minst. En slemmig grej som vad jag har hört knappt ens smakar något förutom lite salt? Nejtack.

 

Dricka?

Hembränt. Aldrig gjort och kommer aldrig göra. Tror fortfarande stenhårt på att man blir blind bara av att titta på det efter alla historier jag fick höra när jag gick i högstadiet.

 

Skoja om?

Jag har ju varit en man-kan-skoja-om-allt-person. Det är jag inte längre. Jag tycker att man kan skoja om allt, i rätt sammanhang, exempelvis med sin bästa kompis. Men ämnen som rasism, våldtäkt, övergrepp mot barn osv osv är aldrig kul på exempelvis en middag.

 

Ha på kroppen?

Tatueringar. Man kan ju alltid ångra sig, men som jag känner nu är det absolut inte min grej. Snyggt på andra, men inte på mig.

 

Vilja uppleva?

Usch alltså. Denna fråga öppnade dörren till världens mörkaste hål av ångest för allt som jag är rädd för. Vill nog inte ens svara. Men för att sammanfatta: död, olyckor och sjukdom.

 

Kunna arbeta med?

Behandlingspedagog för missbrukare. Eller någonting överhuvudtaget med missbrukare. Det går bara inte. Jag beundrar er som gör det, men för mig är det alldeles för känsligt och jag har noll tålamod eller empati och det tar emot att ens behöva deala med någon som är påverkad. I övrigt tror jag inte heller att jag skulle klara av att arbeta som undersköterska eller städare just med tanke på bacillskräcken.

 

Säga nej till?

En dag med ett gäng hundvalpar. Det skulle vara min bästa present i hela livet.

 

Googla?

Alltså man ska ju aldrig säga aldrig, för det finns en hel del saker som jag googlar idag som jag en gång trodde att jag aldrig skulle googla, som exempelvis växter. Men fåglar tycker jag är så ointressant att jag inte vet var jag ska bli av. Så fågelsorter och sånt där trams tror jag inte att jag kommer googla.

 

Göra offentligt?

Alltså det beror ju på om det är garanterat att folk ser mig, eller om det bara är en risk att någon ser mig. Om det är det sistnämnda skulle jag kunna göra i princip vad som helst. Men det förstnämnda så kanske att bajsa…eller typ onanera.

 

Blogga om?

Jag gör mitt yttersta för att inte blogga om någon på ett sätt som skulle kränka integriteten, särskilt när det kommer till barn. I det stora och hela är jag försiktig med bilder, känslor och namn vad gäller alla. Better safe than sorry. Brukar också fråga innan jag lägger upp saker om jag inte är säker på att det är okej och om jag mot förmodan skulle blogga om något som inte känns 100% för någon tar jag genast bort.

 

 

Lista hittad hos Angelica Lagergren.

 

94 gillar

Comments (32)

  • Helena- http://mellan-raderna.com

    |

    Tatueringar som är så snyggt! De kan ju se så himla olika ut också! När min dotter föddes tatuerade jag in hennes handavtryck i naturlig storlek med födelsedatum i, är sjukt nöjd 🙂

    Reply

    • Sandra

      |

      Vid första läsningen fick jag för mig att du hade tatuerat din dotter!! Men insåg sen vad du menade… hihi. Blev lite orolig.

      Reply

      • Helena

        |

        Hahaha hjälp! Det hade varit något det!

        Reply

  • Robert

    |

    Då vet vi! Lite svårt att komma med något mer utförligt svar själv. Då måste jag fundera en sväng. 😉

    Reply

  • Josefin

    |

    Känns lite dubbelt det här med att du skriver att du aldrig skulle blogga om, men att du härom dagen lade upp klipp på just barn som blir utsatta för något fruktansvärt. Särskilt klippet på flickan får jag ont i magen av. Hon har ju riktig panik. Inte ok av familjen att utsätta henne för detta, och inte alls ok att fortsätta dela sådana här klipp. 🙁

    Reply

    • Caroline

      |

      Tänkte också på det…

      Reply

    • Elin

      |

      Håller med . Tycker det är samma sak när folk taggar varandra i bilder som blivit virala på exempelvis överviktiga barn och skrattar på deras bekostnad eller uppenbart utsatta människor.

      Reply

    • Egoina

      |

      Förstår vad du menar. Borde kanske ta bort det? Tänkte bara, i min naiva värld, att personen som laddat upp klippet fått ok av alla. Typ att den lurade ändå kände att det var kul i efterhand. Men så behöver det såklart inte vara 😔 Som jag känner och tänker hade man inte laddat upp det annars. Men det vet jag ju inte. Kanske bara ska ta bort hela inlägget?

      Reply

      • Jennie

        |

        Tänkte också på det på två av punkterna – främst övergrepp mot barn. Det är en form av rejält övergrepp i den där videon. Kändes väldigt knasigt..

        Reply

      • Jennie

        |

        Tycker du borde ta bort inlägget, för mig som följt dig sen den absoluta starten kändes det inlägget inte som du. Det första & enda inlägget jag reagerat negativt på, och som förändrar min bild av dig lite.

        Reply

        • Egoina

          |

          Jag tar bort!

          Reply

          • Josefin

            |

            Bra! ❤

      • J

        |

        Fast det är ungefär som pranksen mot hundarna med skynket vid en dörr. Vissa hundar får panik men förmodligen har ägarna koll på hur allvarlig paniken är. Detsamma är det med familjen som laddar upp klippet. Jag antar att eftersom barnet är såpass stort så har personen säkert godkänt uppladdningen. Jag själv reagerar jättedramatiskt om jag blir rädd, men jag hade absolut inte blivit arg om någon filma och la upp det 🙂

        Reply

  • Elin

    |

    Nyfiken på varför du inte skulle kunna arbeta med missbrukare? Menar du att du inte kan känna någon empati för dessa utsatta människor eller missuppfattade jag bara? Det är SÅ mycket som är bakomliggande till varför en människa börjar missbruka, det är inte så självförvållat som många tror. Blir ledsen när människor ser ner på missbrukare då jag själv hade en förälder som var missbrukare och kan se det hela ur ett helt annat perspektiv. Men som sagt, kan ha missuppfattat hur du menade? 🙂

    Reply

    • Egoina

      |

      Jo, jag förstår såklart det. Men jag har varit med om saker kopplat till det och därför framkallar det bara ångest. Jag vill känna med dem och förstå och det gör jag såklart innerst inne, MEN jag inser mina begränsningar och att mina upplevelser skulle färga min förståelse. Därför borde just jag inte jobba med det. Menade inte att jag sitter här hemma och har noll empati för/ ser ner på vissa människor, så är det inte. Men i en yrkesroll vore jag inte tillräcklig och hade inte gjort jobbet ”rätt”. Med det sagt har jag inte heller lust att jobba med det. Så det är ju tur! Tycker det är fint att du ser det så trots missbrukande förälder ❤️❤️❤️

      Reply

      • Elin

        |

        Tack för svar, då förstår jag såklart bättre hur du tänker och det låter helt rimligt! 🙂

        Reply

        • Egoina

          |

          😘

          Reply

  • Sofia - bipolär och fd laestadian

    |

    Är precis hemkommen från en sluten psykiatrisk avdelning där jag jobbar med både psykiskt sjuka och missbrukare. Jag dör för hur intressant det är och har svårt att se att nån inte skulle vilja dyka in i den världen. Men alla är ju olika! Själv skulle jag aldrig vilja jobba som kirurg eller barnmorska, uuuuuh 😮

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha mina två drömyrken 😍

      Reply

  • Jackie

    |

    Oh det finns nåt värre än missbrukare, nämligen familjetragedier när barn är inblandade. Min moster till socionom testade att arbeta med barn och det var det värsta hon gjort. Hon gick gladeligen tillbaka till missbrukare.

    Reply

    • Egoina

      |

      Usch. Kan bara föreställa mig vilket psyke man behöver ha 💔

      Reply

  • Sara

    |

    Intressant att du skriver att du aldrig skulle kunna arbeta som undersköterska, men att barnmorska är drömyrket. Jag har även för mig att du någon gång funderat på att läsa till sjuksköterska? 🙂 vet du hur mycket bakterier även vi stöter på? 🙂 mvh sjuksköterska

    Reply

  • Kissiga kissie

    |

    Jag var tvungen att kissa offentligt för ett tag sedan. Vi satt fast i bilkö utomlands, på en väg på en klippvägg. Var sjukt kissnödig, men det fanns inga diken eller växtlighet att gömma sig bakom. Till sist gick det inte längre och jag fick kissa med publik.
    Kul

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha Fyfan 🙈

      Reply

  • @inredningsdesign / Instagram

    |

    Ååh vad jag skulle vilja ha dig bredvid en dag på mitt sjuksköterskejobb. Skulle visat dig varenda bakterie jag hade kunnat komma på. 😂 Det är tur alla är så olika och har olika yrkesintressen.

    Reply

  • Anna

    |

    Jag har jobbat som städare/lokalvårdare på lite olika ställen, tex på massa olika gym, kontor, bilfirmor, lager. Det med mest baciller skulle jag säga är gymmen. Det är ju inte det roligaste att städa toaletterna inne på herrarnas med piss över hela toan och ibland, helt sant, avföring på väggarna. Engångshandskar på oavsett vad!

    Reply

  • Maja

    |

    Hade en killkompis som såg svart på ena ögat när han drack hembränt. Jag däremot blev bara kanonfull och fick ett emotional breakdown.
    I vuxen ålder skulle jag dock aldrig dricka det.

    Reply

  • Karin

    |

    Oj, fick en helt annan bild av dig nu. Att du inte skulle ha tålamod och inte har empati, och således inte skulle kunna jobba med missbrukare. Det tyder ju på att du inte har en aning om vad ett sådant jobb innebär. Bland annat har du fel i att man jobbar med påverkade människor som behandlingsterapeut. Empati är en av de finaste egenskaper en människa kan ha tycker jag. Men det är ju bra att du är ärlig. Ego… ?

    Reply

    • Susanna

      |

      Fast det där var väl lite hårt? Jag jobbar som socialsekreterare med inriktning vuxna missbrukare och där träffar vi rätt ofta personer som är påverkade.

      Jag trodde inte heller att jag skulle kunna jobba med den här målgruppen, hade noll intresse. Nu när jag fått testa på det i lite olika former gillar jag det, dock är det ju också frustrerande att jobba med personer som inte är klara med sitt missbruk och inte är redo att jobba med det.

      Reply

  • Emmy

    |

    Haha vilket kul inlägg. Jag älskar verkligen din blogg så mycket och kan inte ens minnas hur många år jag läst den (men det är måååånga). Det bästa är att det är en vardaglig blogg där du mest skriver om dina dagar och vad som händer i ditt liv. Det är skönt att slippa bloggar som enbart handlar om smink, mode, karriär o.s.v. och i stället bara ta del av vardagslunket. Du får mig alltid att skratta och när jag är deppig går jag in här och blir på bättre humör. Jag skrattar sällan högt åt saker jag läser men till och med min 32-åriga sambo blir involverad när jag bara måste läsa för honom vad du skrivit. Tack för alla år du förgyllt min vardag (och min sambos, haha) Kram!

    Reply

    • Egoina

      |

      Tack vad glad jag blir! Tack för att du (eller ni, hehe) läser här 😍❤️😘

      Reply

Leave a comment

Rekommenderade inlägg

Arkiv