Gå på ditt cellprov

 

Idag var jag på cellprov. Vissa går genom livet utan att vara rädda för någonting med mottot “det händer inte mig”. Sån är inte jag. Jag tänker snarare att om hemska saker händer andra, varför skulle det inte kunna hända mig?

Därför är det egentligen så konstigt att jag sköt upp mitt första cellprov för fem år sedan. Tiden på min kallelse *passade inte* tyckte jag, så jag väntade och väntade och väntade och när jag väl tog cellprovet fick jag, som ni säkert minns, svar några veckor senare om att jag hade cellförändringar och fick göra en konisering.

 

 

Eftersom mina cellprov efter det har varit bra har jag flyttats till den normala screening-gruppen (var tredje år) och eftersom det var tre år sedan mitt senaste besök var det dags idag. Jag har varit så nervös inför detta besök! Jag kunde knappt sova inatt. Inte för att det skulle vara obekvämt eller göra ont. Efter allt skit och tusen gynbesök i samband med mitt utomkvedshavandeskap känner jag mig ganska härdad. Dessutom är ju ett litet obekvämt gynbesök tusen gånger bättre än cancer. Jag har varit nervös för att jag föreställer mig det värsta. Jag har inbillat mig hur barnmorskan skulle ta en titt, dra efter andan och säga “men du har ju livmodern full av tumörer”. Nu är det ju säkert inte ens så det går till, men säg det till min katastroftänkande fantasi.

Ingen drog efter andan eller konstaterade någon cancer på plats idag, så det var ju tur. Nu är det bara att vänta på provresultatet som kommer om några veckor, som förhoppningsvis är bra.

Men hallå. Snälla, snälla, snälla gå på era cellprov. Provet visar om du har cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Det är alltså jätteviktigt att gå i förebyggande syfte, så att inget hinner utvecklas. Sedan cellprov infördes i Sverige har livmoderhalscancer minskat drastisk. Tänk vad bra att vi har cellprov! Sluta med ursäkter och bara gå dit!

 

252 gillar

Comments (45)

  • Dea

    |

    Jag har varit urkass på att gå iväg när jag fått kallelserna. Som du skriver, tiden passar inte och det glöms bort. Fy på mig!
    Men för nån månad sedan fick jag ett test på posten, där jag kunde ta provet hemma själv och skicka iväg.
    Sååå smidigt och såååå skönt att slippa gynstolen!
    Plus att jag sen fick hem svar att allt såg bra ut. 😊

    Reply

    • Egoina

      |

      Inte hört om att man kan ta provet själv. Jättebra ju!! Hoppas det får fler till att testa sig 🙂

      Reply

      • Fanny

        |

        Nja, hemmatestet visar om du är smittad av HPV-viruset, inte om du har cellförändringar. Visar det sig att man är smittad bokar man in en riktig gynkontroll. I Skåne skickas tydligen det testet ut till alla som inte gjort cellprov på minst sju år. Superbra!

        Reply

        • Egoina

          |

          Jahaaa :/ Nåja, bättre än inget! 🙂

          Reply

  • Wysteriia

    |

    Det är ju fantastiskt att man ens kan göra detta provet och får göra detta provet! Tänk om man kunde/fick det med alla andra cancersorter!

    Reply

  • Robert

    |

    Klart att vi kollar, eller rättare sagt bra att ni har möjlighet att kolla upp sånt. 😉 😛

    Reply

  • Emma

    |

    Sen du skrev om dina cellförändringar har jag vart väldigt ivrig på att få komma iväg och testa mig jag också (verkar inte speciellt bekvämt att slänga upp benen framför en okänd människa men strunt samma). Jag är bara 22 och får därför inte kallelse än men jag lovar att gå när jag får den! Hoppas dina prover ser bra ut 😊

    Reply

    • Egoina

      |

      💪🏼😘

      Reply

  • Madelene

    |

    Fast det här med att “det är bara att gå och kolla upp det, det är bara ett litet gynbesök” är så jävla förminskande för mig och säkert många andra med sjuk rädsla för sånt där. Exempelvis tjatade jag till mig ett kejsarsnitt eftersom jag var så jävla rädd att ligga med benen rakt ut och att någon ska se in i mitt heligaste. Pga övergrepp i relation och kränkning av min integritet vid tidigare läkarbesök (ej gyn). Har aldrig ens kunnat göra en vanlig gynkoll eftersom jag är så rädd och spänner mig nåt helt otroligt. Och det kostar såklart en massa pengar att låta mig öva på detta därför har det aldrig hänt. Jag skiter i alla mina cellprov. Varsågoda, här har ni från den andra sidan.

    Reply

    • Egoina

      |

      Jag menade inte att vara förminskande. Jag syftar på andra, som precis som jag, bara inte tar tag i det för att man tex ”inte har tid”. Kolla upp det Dea skriver ovan om provtagning hemma!! Det är ju ett jättebra alternativ för dig ❤️

      Reply

    • Mila

      |

      Madelene: Jag förstår dig. <3 Jag har också haft äkta fobi mot gynbesök. Mitt första var som 20-åring och var fruktansvärt. Läkaren var såå stressad, preliminära testet visade klamydia, tre studenter klampade in för att glo in i mig och jag grät som ett barn när jag kom hem. Jag sköt upp mitt cellprov i flera år sedan. Gick till slut tack vare Egoinas inlägg och så klart åkte jag på en hemsk student som rotade i mig medan jag var spänd som en fiolsträng, jag grät, blödde och mådde skit. MEN!! för ett halvår sedan övertalade min snälla barnmorska mig att det var dags för cellprov igen. Vi bokade tid, ingen stress, ingen press, hon var så snäll och lugn och mjuk. Äntligen cellprov/gyn som inte var smärtsamt och hemskt!!

      Men precis som du kan jag inte tänka mig att föda barn vaginalt. Tyvärr litar jag inte på att jag går kejsarsnitt så det blir nog tyvärr inga barn för mig… Rädslan är för stark. 🙁 Glad du fick igenom det!

      Jag önskar folk kunde förstå gynfobi såsom de förstår spindel- och tandläkar- och flygfobi! Det är en otroligt utsatt situation att visa hela underlivet och bli grävd i.

      Reply

      • Mind

        |

        Men du, det låter jättejobbigt! Kom ihåg att du har rätt att tacka nej till studenter och ring innan och säg tilk om det känns jobbig att säga till på plats.
        Vad gäller barnafödande så tycker jag, om du vill ha barn, att du ska kontakta närmsta auororamottagning vid ditt sjukhus. Auororamottagningar är för kvinnor med stark förlossningsrädsla.

        Reply

        • Mila

          |

          De frågade innan men jag var så uppskrämd redan att jag bara nickade och la handen över ögonen. Dumt när jag redan mådde så dåligt.. idag hade jag sagt ifrån men var 20 år och så mesig haha!
          Tack ska kolla upp det. 🙂 Det dumma är att jag är så rädd för vaginal förlossning att jag är rädd vården ska övertala mig att gå med på det och inte kejsarsnitt…. lite som de med spindelfobi skippar KBT för de vet den avslutas med att ta p en spindel?! Haha så knäppt egentligen…

          Reply

    • Bibbi

      |

      Jag har aldrig tagit ett cellprov. Jag är 33 år gammal. Jag kan bara inte. Självklart vet jag att jag borde, men rädslan är för stor. När jag var runt 25 år blev jag utskälld av en barnmorska i samband med att jag ville förnya mina p-piller. Hon idiotförklarade mig pga att jag aldrig gjort provet. Jag var ledsen i flera dagar efter och skämdes så himla mycket. Men för mig är det inte något jag bara kan göra.

      Reply

    • Josefin

      |

      Har också varit med om övergrepp (av manlig gynekolog plus män) och hade fruktansvärd ångest inför mitt första cellprov. Jag som inte ens kan använda tampong vid mens, hur ska jag fixa detta? Gick till besöket och grät redan innan jag satt i stolen. Barnmorskan sa ”vetdu. Du har varit jätteduktig som bara satt dig i stolen, jag tänker inte göra något test på dig för det skulle vara ett övergrepp. Du har varit jätteduktig idag!” Vi bokade in en ny tid och jag fick ta det steg för steg. Tillslut gick det, jag hade byggt upp en förtroende för henne. Lite som att jag kunde ligga med min kille tillslut när jag litade på honom. Efteråt kändes det som jag klarat av det omöjliga. Men jag klarade det. <3 Kram

      Reply

      • Egoina

        |

        Heja bra vårdpersonal 😢❤️

        Reply

  • Kattis

    |

    Jag tar nästan detta personligt, jag har en tid bokad på måndag men överväger att boka av eftersom jag nyss fått ett nytt jobb o inte vill vara besvärlig haha

    Reply

  • Saga

    |

    Så bra att du påminner om detta, superviktigt!!

    Reply

  • Emma Pettersson

    |

    Åh herregud! Är det redan 3år sedan? Känns som om jag läste det inlägget typ igår 😂 då betyder det att jag snart får min kallelse med. Lovar att gå denna gången med 😇

    Reply

  • Lisa

    |

    Planerar att vara oskuld för alltid så slipper cellprovet.

    Reply

    • Hanna

      |

      Man kan dock ha cellförändringar utan att ha haft sex!

      Reply

  • Malin

    |

    Du är en stor anledning till att jag faktiskt gått på mina. Efter dina inlägg om hur viktigt det är så har jag faktiskt ändrat mig och insett hur bra vi har det som får möjligheten att bli kollade med jämna mellanrum. Plus att jag är lite av en katastrof-tänkeare som tror att jag ska råka ut för allt möjligt 😬

    Reply

    • Egoina

      |

      😘

      Reply

  • Ida

    |

    Jag är 25 år och har fortfarande inte tagit mitt prov. Jag är LIVRÄDD för att ta det. Min första upplevelse i en gynstol var en panikångestattack och hulkgråt. Efter det har jag aldrig gått tillbaka. Jag borde verkligen ta cellprov för min mamma har haft cellförändringar. Jag lovar att ta tag i det nu i höst när jag känner mig redo. Tack för påminnelsen! <3

    Reply

  • Jessica

    |

    Mitt första cellprov var hemskt. Jag var paniskt rädd och grät redan på vägen dit. Stortjöt i väntrummet men bemöttes med arrogans och förminskande. Men provet blev gjort.
    Min andra gång hade jag litegrann kommit över min gynfobi och det var på ett annat ställe, det gick jättebra och jag grät inte en tår då. Så det GÅR att bli av med rädslan! Ju fler bra gynekolger jag träffade desto mindre rädd blev jag, och ja sen blev jag ju själv äldre också vilket jag tror bidrog till att rädslan gick över 🙂

    Reply

  • Elin

    |

    Jag var en av dem som först struntade i sitt cellprov p.g.a ”det händer inte mig, jag är ju frisk!”. Efter mycket tjat från en vän testade jag mig i våras. Det visade sig att jag har den svåraste typen av cellförändringar och på fredag ska jag göra en konisering under narkos. Jag är vansinnigt nervös men samtidigt otroligt tacksam över att någon tjatade på mig då det i mitt fall hade kunnat leda till cancer! HEJA DIG som sprider ett så viktigt budskap <3

    Reply

  • Julia

    |

    Tack för att du tar upp detta! Det är så jäkla viktigt att det påtalas hur viktigt det är. Jag var som dig och sköt upp det gång på gång men när jag väl gjorde det hade jag steg 3 av cellförändringar och jag fick genomgå en operation. Jag hade tur, men det hade ju kunnat vara jag som fick besked att det var utvecklad cancer..
    Kram på dig ❤

    Reply

  • Caroline

    |

    Jag trodde jag skulle vara bekvämare med detta efter att ha fött barn, men nope.
    Förväntade mig att det skulle göra skitont pga klipp och massa ärrbildning, men nope där med! Kändes knappt.

    Dock obehag pga barnmorska jag stöter på rätt ofta i matbutiken och snackar med, så det kändes olustigt.. men vi pratade om kriminalitet under tiden. Haha

    Reply

  • Catharina

    |

    Helt sjukt att det flera gånger har hänt att vi gjort samma sak ungefär samtidigt 🙂 jag var på cellprov igår och det var 4 år sedan sist. Hade också skjutit upp det pga att tiden inte passade. När jag skulle boka in en ny tid fanns inte heller då någon som passade. Jag tog den tiden som var bäst av de opassande tiderna så en timme innan jag skulle dit kom folk på jobbet och ville ha spontanmöte. De blev sura när jag inte kunde delta men hellre någon sur min än eventuell cancer.

    Reply

  • Bella

    |

    Jag har alltid gått på mina och typ alltid börjat grina av smärta och obehag men ändå värt det jämfört med cancer!!!

    Reply

  • Mikaela

    |

    Så viktigt ämne att ta upp!
    Tackar dig hjärtligt för att du skriver om detta igen. ❤
    Är som så många skriver, lätt att skjuta upp, ta en annan gång…
    Men så bra och viktigt att man går på dessa undersökningar.
    Kramar

    Reply

  • Linda

    |

    Jag passade på att ta cellprov när jag var på efterkontrollen efter min förlossning, smidigt tyckte jag! Fick svar i veckan att provet inte kunde analyseras så nu måste jag ändå gå och göra samma sak igen. Får vara glad för att jag ens blir erbjuden cellprov och snällt gå tillbaka 😁

    Reply

  • Madde

    |

    Precis vad jag behövde läsa nu. Jag fick kallelsen i maj och har skjutit på det pga tider som inte passat.
    Imorgon ringer jag och bokar en tid helt enkelt.
    Tack för påminnelsen 🌸

    Reply

  • Pauline

    |

    Var också en sån som sköt upp att gå på cellprov när jag fick kallelsen, ett halvår senare gick jag på Drop in tid på mödravården här jag bor. Svaret visade förändringar så fick kallelse till gynmottagningen och gick 2 ggr om året för kontroll. Förra året gjorde jag konisering med återkontroll ett halvår senare. För två veckor sen var det dags för ett års kontrollen så nu hoppas jag det ser bra ut.

    Reply

  • Denise

    |

    Gjorde mitt första cellprov i maj, idag kom svaren: cellförändringar. Är 22 år. Vet att det oftast går bra men fan vad jag mår skit nu :/ tack för att du uppmuntra andra att ta testet!!

    Reply

  • Emelie

    |

    Har alltid ogillat att gå till gynekologen. Jag tog mitt första cellprov i våras och var livrädd. Men min mamma var med under hela provtagningen och pratade lugnande med mig så jag kunde slappna av ordentligt i gynstolen.

    Reply

  • Emmeline

    |

    Jag var också sjukt dålig på att gå och sen när jag väl gick så hade jag såklart cellförändringar… Och total panik i några månader när jag trodde jag var döende. Jag vet ju också att det inte är så det funkar, livmoderhalscancer utvecklas generellt långsamt och även om man inte gått på fem år är risken liten att det är fullt utvecklat. Men ändå. Det har hänt andra, så varför inte mig. Nu går jag “så ofta jag kan” eller i alla fall så ofta jag ska.

    En annan sak är att om man går regelbundet är det inte säkert att man ens behöver göra en konisering eller liknande om de upptäcker cellförändringar. Då kan de hålla koll på hur det utvecklas och om förändringarna inte förändras direkt mellan proven så är det ingen fara. Dvs genom att gå regelbundet kan man också minska risken för att göra ytterligare ingrepp (men skulle man ändå behöva göra det kan man bli sövd om man vill, så det löser sig även om man tycker det är extremt jobbigt).

    Reply

  • Bea

    |

    Tydligen har en stor hög europeiska studier kommit till resultat som skulle tyda på att HPV test skulle vara 60-70% bättre på att upptäcka de första tecknen på livmoderhalscancer jämfört med vanliga cellprov. Speciellt i grova prekursorer skall HPV test tydligen vara dubbelt så bra.
    Eftersom mer än 70 procent av livmoderhalscancer orsakas av två typer av virus, HPV16 hälften och HPV18 cirka 20 procent, så det är himla viktigt att testa sig för HPV!
    Det finns HPV-vaccin som skyddar mot dessa två virus, så det gäller absolut att ta dem om man har möjlighet och är sexuellt aktiv. 🙂

    Jag går snällt till mina prov när jag blir tillkallad, och tänker fortsätta göra det livet ut. Hellre lite obehag i 5 min än eventuell cancer. Jag har dock varit lyckligt lottad med endast trevliga gynekologer och sjuksköterskor under mina cellprovtagningar.

    Källa:https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2376933/

    Reply

  • Johanna

    |

    Vad sjukt att du tog upp detta nu! Jag var nyligen på provtagning och fick besked om lätta förändringar, fick åka till sjukhuset och testa mig igen och fick precis brev om att jag har fortsätta förändringar. Jag måste alltså tillbaka igen för att bli undersökt via kolposkopi. Jag blev så ledsen och orolig när jag fick det beskedet och hade tänkt skriva till dig eftersom jag minns att du behövde göra en konisering. Antar att du genomgick samma mikroskopsundersökning? Hur mådde du under tiden du väntade besked? Tack för att du har skrivit om det och får en att inte känna sig ensam! <3

    Reply

    • Egoina

      |

      Ja, de tog också ett prov från mig. Usch, det är jobbigt att vänta och inte veta. Skickar massa kramar till dig!

      Reply

  • Lisa

    |

    Gick på mitt första cellprov i höstas. Mitt när jag ligger där med benen isär och hela härligheten i vädret säger barnmorskan: “vad lugn och avslappnad du är, det är ju som att du inte gör något annat om dagarna! …ja, tar cellprov då.” Haha jag hann misstolka henne rätt rejält i den där lilla pausen 😂

    Reply

  • Annica

    |

    Så bra att du tar upp det.
    Gjorde cellprov för ett år sen, blev sen kallad för att göra nytt test (knipsning) ett par månader senare pga möjliga cellförändringar. Sen tillbaka i våras, inget ändrats och nu var jag och tog prover igen för några veckor sen.

    Cellförändringarna är kvar så de ska opereras bort. De är måttliga och inte cancer, så detta är i förebyggande syfte. Så samtidigt som det känns bra är det också läskigt, både då man har cellförändringar samt att man måste opereras.

    Reply

  • Pernilla

    |

    Jag hade cellförändringar redan på första provet jag tog när jag först blev kallad och har gjort otaliga cellprov och biopsier efter det, är 28 nu. Varje gång gynekologen ska frikänna mig o bara ta ett cellprov så hittar han alltid något som han ändå vill ta en biopsi på, nu sist var det nära att det blev op men det var bara lätta förändringar och för första gången kommer jag först bli kallad efter 2 år👍🏻. Jag jobbar själv inom vården, röntgen, och ser vilken skitsjukdom det är, speciellt när det är kvinnor som inte vågat gå och ta sitt cellprov. Självklart kan man drabbas ändå men risken minskar otroligt mycket om man går och tar proverna när man är ung, samtidigt som man även då kan upptäcka det i ett tidigt skede.

    Är ni rädda och oroliga för att ta cellprov, kontakta mottagningen och berätta det, får ni en barnmorska som inte funkar så be om att få en ny! Man ska inte behöva få ett dåligt bemötande bara för att man inte vågar, det är ju faktiskt personal som jobbar till stor del med att ta cellprov och borde vara bra i sin roll och kunna hantera olika personer. Nu träffar jag alltid gynekologen istället för barnmorska men det följer alltid med en snäll undersköterska in och assisterar som håller koll på mig så allt går bra och påminner om att ta djupa andetag👍🏻

    Reply

  • Lisa

    |

    Jag ligger i soffan och är smådepp och smågråter för allt möjligt. Läser ikapp din blogg som på nåt sätt hamnat i skymundan av livet ett tag. Läser det här och kommer på att jag ska till en ultraljudsexpert på fredag. För att en gynekolog såg en cysta på äggstockarna som han inte visste vad det var för några veckor sen. Just nu känner jag också katastroftankarna trots att min hjärna vanligtvis inte brukar jobba så mycket med såna. Att en elev är superorolig för sin mormor som eventuellt har cancer för tredje gången och därför inte kan sluta prata om cancer (helt begripligt såklart och jag vill gärna stötta men läget är sådär) gör ju inte att jag slutar oroa mig för att jag har cancer direkt. Jag kände att jag måste ta det här inläggets tema och skriva av mig lite. Tack för den möjligheten.

    Reply

    • Egoina

      |

      <3

      Reply

Leave a comment

Rekommenderade inlägg

Arkiv