Mina gamla dagböcker – del 2
Idag ska vi kika lite i den här boken!
Året var 1999-2000 och jag var 10-11 år. Min mamma och min styvpappa Lennart separerade vid den här tiden och jag och mamma flyttade till en egen lägenhet. Min bästis var fortfarande Ulrika, men jag började umgås mer och mer med Mia som snart skulle bli min nya bästis. Men vid den här tiden var jag mest själv, inne på mitt rum, eftersom jag inte mådde så bra.
Såhär såg jag ut då.
Jag var väldigt stylish på den här tiden som ni ser.
Tycker det är så fint att jag och min styvpappa höll kontakt efter skilsmässan. Jag bodde hos honom varannan helg och här är han med på min skolavslutning.
Här är jag på mitt tioårskalas. Jag och min bästis Ulrika hade kalas tillsammans och på inbjudan skrev vi att vi fyllde 20 (10+10). Jag minns att jag tyckte att 20 lät sååå gammalt.
Boken börjar här. Jag hade lekt med Ajla hela dagen och gjort massa roligt. Vi hade bland annat lekt gömma pennan och antagligen slutat mitt i leken för sen hittade jag inte pennan…
Typiskt sommarlovsdag. Vi lekte ute och gick till ”Araben” och köpte salta pinnar. Minns att det var så galet billigt där. Läsk, paprikachips, tyskt choklad och solrosfrön för inga pengar alls.
Det är så konstigt för jag minns alla jag var ”kär” i när jag var liten. Men jag minns inte den här Daniel jag nämner hela tiden. Vem var det?? Jag har absolut inget minne av honom.
Ehh ja tydligen älskar jag ju honom och allt? Hoho Daniel? Who are you?
Jahapp. Daterat en dag senare. ”Jag är inte kär i Daniel längre”. Igår älskade du ju honom, men aja. Att låtsas att cyklarna var hästar var min och Ulrikas favoritlek förresten. Tänker fortfarande på det när jag cyklar ibland. Haha.
Jag var ofta sjuk vid den här tiden. Hälften av gångerna på riktigt och andra hälften på låtsas. Jag mådde dåligt och ville inte gå till skolan. Jag har förstått i efterhand att det var för att jag var deprimerad. Men just då ville jag inte göra något annat än att ligga i sängen och kunde inte förstå varför. Jag nämner också att jag skulle operera bort polyperna. Jag snarkade nämligen mycket när jag var liten och det berodde på stora polyper.
Här har jag dokumenterat hela sjukhusvistelsen. Låter hyfsat smärtfritt ändå. Så gulligt att jag sätter ett litet F högst upp när det finns en fortsättning på historien btw.
Älskar hur jag lagt till ”inte alltid” för att gardera mig liksom.
Heh ja. Om du bara visste att den här dagboken skulle läsas av flera tusentals personer 18 år senare. Ops.
Mina vänner har berättat att de tyckte det var jobbigt när deras föräldrar träffade nya, men jag har alltid trott att jag var helt chill med det. Men tydligen inte helt.
Haha så taskigt! ”Han är söt och shyst fast kanske inte skitsnygg”.
Okej CRINGE på det här. Nu avlider jag.
”Det var skönt med samtidigt lite äckligt”. Jag minns det här och jag tyckte BARA att det var äckligt. Men det var ju meningen att det skulle vara ”skönt”. Jag minns också att vi blev tvingade att göra det. Vi blev pressade till det bakom rutschkanan på en lekplats. Det var över på två sekunder och sen pratade vi aldrig mer. Bra första kyss! Not.
”har också gjort DET”. Haha.
<3
Nej och inte har du särskilt bra koll på hur man skriver datum heller.
Hahaha men gud. Dramatisk much?
Vet inte riktigt vem denna Johan är. Mammas kompis kanske. Men håller ju absolut med om att det är bra.
Haha gud. Ja Regina, verkligen coolt! Tack för att du meddelar dagboken om denna viktiga ändring.
198 gillar
Kattis
| #
Det där var ju dom ABSOLUT coolaste a:na, så jag förstår att du ville göra en poäng av det. Men du kände samtidigt att dagboken nog hade märkt det <3
Svara
Kattis
| #
Minns att min styvpappa syster skrev såna a:n, riktigt coolt. Själv fick jag aldrig till dom sådär coola som hon gjorde dom. Idag ser mina a:n inte riktigt kloka ut. Det har varit ett försök att skriva såna, men har blivit något annat. Vänder man upp och med på dom så ser dom exakt ut som mina e:n!
Svara
Egoina
| #
??
Svara
Caroline
| #
Haha jag gjorde också en grej av att jag började skriva a på det sättet. Gör det faktiskt fortfarande =)
Svara
Hanna
| #
Åååå jag reagerade på att du bytte stil på a-na innan du själv skrev det. Jag hade också en period i 13-14årsåldern dåjag skrev såna a-n istället för vanliga skol-a. Naw, sånt man brydde sig om dåförtiden alltså ??
Svara
Julia
| #
Skrek av orkanen. Hahhaah alltså verkliiiiigen dramatiskt.
Svara
Tove
| #
<3 Glädjen och sorgen i den där mellanåldern var så intensiv jämt, minns det så väl själv. Fint att du delar med dig av detta, och roligt för att egna minnen som jag trodde att jag glömt bubblar upp. Cykel/häst grejen gjorde jag med! Hade helt tappat det minnet innan jag läste här.
Svara
Emma
| #
Hahaha jag har också en anteckning i min dagbok från när jag var runt 10-11 om att jag börjat skriva a så, även att jag börjat skriva t som en rak linje med ett streck över (utan böjen längst ner). Mycket viktig information för dagboken!!
Svara
Terese
| #
Älskar hur dramatisk du var när du var 10! Var nog exakt likadan vad jag minns, tur man har lugnat ner sig.. Lite hahha
Svara
SandraS
| #
Hahahah, jag d ö r.
Helt omöjligt att smygläsa bloggar på kontoret när man bara fnyser och frustar ut garv som man försöker hålla inne!
Och ”gömma pinnen”, är det bara jag som ser det på exakt samma sätt som”Netflix n chill” :’D
Svara
Emelie
| #
Vad modig du är som delar din 10 årings innersta tankar <3 så ärligt. Vet precis var min dagbok är men vet inte om jag vill läsa allt jag skrivit där.
Kram och tack för en bra blogg
Svara
Marie
| #
Åh Sabrina tonårshäxan var min absoluta favoritserie genom hela högstadiet! 🙂 Trivdes inget vidare så den var typ min räddning.
Var det bara jag som aldrig var kär i någon i låg-/mellanstadiet eller som inte var ihop med någon? Jag fick vara den istället som sprang runt och frågade chans åt folk 😛
Haha det där med att ändra hur man skrev a måste ha varit någon grej då för jag började också skriva ”gamla a” när jag gick i 7:an (2003). Så ett tag körde jag bara gamla a, blandade gamla och vanliga a och nuförtiden skriver jag bara gamla a. 😛
Svara
Lisa
| #
Min med! Älskar fortfarande de första säsongerna. Jag var ihop med någon en väldigt kort period! Men jag blev friad till på dagis hahahahahaha och vi skulle gifta oss. Ja det gick ju bra! Not.
Svara
Marie
| #
Ja säsong 1-3 är de bästa 😀
Haha ?
Svara
Lisa
| #
Hahaha ja! Och Salem är bäst ?
Svara
Marie
| #
Ja älskar honom ?
C
| #
Nej, det är inte bara du! Jag minns att det var en eller två som sa de var ”kära” i mig, men jag blev aldrig ihop med någon då! Istället agerade jag kärleksmäklare…?
Svara
Robert
| #
Haha, både roligt och rörande på samma gång att läsa. 😉
Svara
Robert
| #
Tyskt choklad? Tysk choklad heter det väl? ??
Svara
C
| #
Jag satt här och undrade vad ”baj” betydde… Sedan fattade jag när du upptäckt den riktiga stavningen och skrivit ”bye” istället!?
Svara
ab
| #
Väljer att fortsätta tro att det var en tidigare version av ”bae”.
Svara
Ribecca
| #
Känner igen mig så mycket i allt du skriver, jag har också kommit på i vuxen ålder att jag var deprimerad när jag var liten. Skönt att höra att det inte bara är en konstig tanke man fått för sig, utan att det finns flera ❤
Och btw, jag tyckte också det var asballt att ändra mina a i tonåren, så jag började skriva med data-a. Och nu kan jag inte ändra! ? Började även samtidigt att göra ett streck efter h, precis som man gör med y eller j, men på h! Ser inte klokt ut! Och kan inte heller ändra mig där heller ? mvh den oläsbara
Svara
Ellen
| #
Alltså det här är så fantastiskt, känner igen mig själv så mycket i hur du skriver! Handstilen, grejen att ”börja skriva a sådär”, sättet att uttrycka dig, att skriva ”hejdå” och ”PS” till dagboken … Minns att jag tittat tillbaka på mina gamla dagböcker och tyckt att mitt tioåriga jag var lite cringe som blev SUPERKÄR i någon kille och började rita sådana där hjärtan och skriva ”JAG ÄLSKAR ELLIOTT” över hela sidor osv bara för att dagen efter ba: ”förresten jag är inte kär i elliot längre.” Uppskattar dessa inlägg SÅ himla mycket!
Svara
Nina
| #
Haha små grejer blev så stora viktiga grejer när man var liten 🙂
Svara
Amelie
| #
Jag tänker ofta på att jag var världens senaste med att ha pojkvän, kyssas osv! 😮 Vet inte om det är för att mina föräldrar inte är svenska? De tyckte det var skitknäppt när jag kom hem och sa att klasskamraterna i mellanstadiet hade pojk- och flickvän haha! Jag fick inte medverka i det. 🙁
Svara
Tilda
| #
Inget med inlägget att göra, och jag vet att det är en rätt töntig fråga… Men här kommer den ändå: jag pluggar på universitetet, läser nu min tredje termin. Jag har fått VG på nästan allt hittills, men nu fick jag precis reda på resultatet på senaste hemtentan.. Ett G, vilket såklart är skönt!! Men känner mig ändå sååå dålig 🙁 uhhhh… Vet att jag är töntig som sagt, men behöver ändå lite pepp! Hur tänkte du kring betyg när du studerade? Blev du lika sänkt om du fick ett G? Jag ska bli lärare så mina betyg kommer inte ha någon betydelse i framtiden, men jag bryr mig ändå lite väl mycket….
Ha en fin helg!
Svara
S
| #
Kan svara i egenskap av annan läkarstudent. Alltså betygen betyder ingenting, lär dig för din egen skull. Läs kurslitteratur för att du vill bli en bra lärare, VG eller G kvittar ju. Förstår inte ens varför VG finns egentligen. Peppar dig kanske inte, men alltså betygen betyder ju ingenting. Det är något du kommer upptäcka om du läser bedömningkurs i lärarprogrammet senare och då kommer du sluta bry dig 🙂 heja fler lärare och lycka till i framtiden!
Svara
Hanna
| #
Är inte Regina men:
Jag är färdigpluggad lärare. Fick också VG på allt, tills en liten 7,5 poängskurs näst sista året då jag fick G. Blev så besviken! Det var dessutom en av de mest intressanta kurserna. Men, det spelade ju ingen roll i slutändan och idag är jag fett nöjd med att ändå fått så bra betyg på allt annat ?. Var nöjd med dig själv, du fick ju iaf godkänt och inte U ?.
Svara
Tilda
| #
Tack för era svar! Det känns bättre nu 🙂
Svara
Malin
| #
Har inte med saken att göra egentligen kanske men fick Flashback av dina ”jag älskar Daniel <3”-anteckningar. Minns när jag var typ 12 och var jättekär i en kille som gick i 8:an, låt oss kalla honom för Linus. Vår mattelärare hade haft våra böcker och skulle ropa ut våra namn så man fick gå fram och hämta den. Vad ropar han då istället för Malin? Jo: ”Linus… (skratt från alla in klassen för alla fattade vad som höll på att hände)… eh nej jag menar Malin”. Ville dö ? slutade göra kärlekskladd efter det…
Svara
Egoina
| #
Hahaha!
Svara
Elin
| #
Och jag hakade upp mig på ”tyskt choklad” – det är väl ändå tysk choklad man köper ? En chokladkaka, en chokladboll, en chokladask, en chokladbit, en choklad ? (Har för övrigt skrivit choklad så många gånger att jag ens undrar om det heter choklad nu)
Svara
Egoina
| #
Ja, men skåning som jag är tycker jag att det heter ”ett choklad” ??
Svara
Emma
| #
Älskar de här inläggen, direkt när jag såg dina ”a” tänkte jag att jag minsann upplevde den där perioden när ens handstil skulle bli coolare, av kommentarerna att döma verkar det ha varit vanligare än jag trott ?
Minns tillbaka att vi fick ha sådana ”tankedagböcker” som du visade på Instagram. Jag vågade aldrig skriva vad jag tänkte eftersom min lärare skulle läsa, så jag skrev saker som ”Jag tänker på hur härligt det är att sitta vid bänken och bara njuta”. Så konstigt och min lärare måste genomskådat mig direkt
Svara
Amelia
| #
Skrattade högt åt detta!!
Svara
Angelique
| #
Hahaha
Svara
Paulina
| #
Vilket underbart inlägg! Haha särskilt det där med hur du skriver a.. hittade också mina gamla dagböcker men tyvärr skrev jag inte under jättelång tid. Synd för det är väldigt kul att läsa ?
Svara
Marias bokhylla
| #
Jag gjorde också sådana där a:n, nån sväng i högstadiet där jag fick för mig att det var så mycket bättre än mina vanliga tråk-a:n. Undrar när jag bytte tillbaka (kan ha varit tvungen att titta på översättningen jag skrivit för hand för att se hur jag skriver, ja).
Svara
Sandra
| #
Det här är så kul för jag skrev också dagböcker när jag var yngre och jag skäms nästan ihjäl när jag läser dem som vuxen, ha! Så hög igenkänning på detta. Skulle aldrig våga visa någon tror jag, modigt av dig att blotta dig så 🙂
Svara
Linnéa
| #
Hahahahaha skrattade högt åt sista bilden!
Svara
Mika
| #
Hahaha älskar inlägget och allas kommentarer, många minnen som kommer tillbaka. Det är fint att du delar med dig, man glömmer fort men barn i den åldern är så otroligt gulliga. ?
Svara
J
| #
Hittade min dagbok från första året i gymnasiet. När man va 15 så kände man sig ju väldigt vuxen och mogen. Det dramatiska temat var ungefär det samma 😀
Hade tom skrivit hjärtan runt min första pojkväns namn. Det är mer cringe när man är 15…. :(((
Ps. Din blogg är den enda jag läser kommenterarna på. Är som ett extrainlägg!
Svara
Frida
| #
Jag har en dagbok hemma där det står stort över ett helt uppslag ”JAG FÅR ALDRIG GLÖMMA JONAS!!!!!!!!!!!!!!”. Har fortfarande ingen aning om vem det var.
Svara
Egoina
| #
Hahaha!
Svara
Felicia
| #
Åh jag hade exakt en sån mössa du har på andra bilden när jag var liten! Älskar dessa inlägg, skrattar så mycket och igenkänningen är hög <3
Svara
Mikaela
| #
Hahaha, skrattar så jag spottade kaffe på min bebis ??
Älskar dessa inlägg!
Hittade mina gamla dagböcker för några år sedan, och de är väldigt lika dina må jag säga så jag kastades rakt tillbaka.
Min favorit från en gammal dagbok är: ”Jag älskar Albin. Han är min älskare förstår du”
Åtta år var jag då och jag minns tydligt att jag inte ens gillade honom, utan bara spelade med för att slippa hans tjat. Sorgligt och komiskt på samma gång att det började redan då.
Svara
Ida
| #
När jag gick i 4:an (-01) började en ny tjej i vår klass som gjorde såna a:n, helt plötsligt skulle alla göra det, även jag en period. Hade en likadan dagbok som dig, med hästen på, förresten. Vet att jag läste litegrann i den för några år sen, men började grina som en tok eftersom jag var mobbad på den tiden. Det var många dåliga minnen som dök upp som jag helst vill glömma. Men sen blev jag ihop med klassens populäraste kille, genom ett kort som hans kompis lämnade fram, där jag fick kryssa i ”ja eller nej”. Efter några veckor gjorde vi slut eftersom mina kompisar tvingade mig, då han hade kastat en snöboll i huvudet på en av mina kompisar. Herregud. Är sååå himla glad över att du delar med dig av detta! Och även dina underbara läsare! ❤
Svara
Hannele
| #
Haha åh! Mer, mer, mer! Älskar det här!
Kan relatera till hur man svänger i allt i denna åldern. Min dotter är snart 9 år och jag är lite mitt uppe i detta nu! ??
Svara
Mikaela
| #
Älskar det!!
Sitter och ler för mig själv när jag läser.
Helt underbart!! ?
Svara
Sofia
| #
Bästa inläggen alltså!! Lägger själv ut dagboksutdrag på min blogg, dock från när jag var äldre och gick igenom bl a depression, anorexia, våldtäkt osv. Tyngre men de inläggen uppskattas mycket 🙂
Svara
Anna
| #
Åh så gulligt och fint inlägg! Kände en sådan ömhet för den lilla tjejen ❤️ Tack för att du ville dela med dig!
Svara
Malin Virvelvind
| #
ÄLSKAR de här inläggen! Har själv skrivit dagbok sen jag var ca 8 år och det är alltid lika roligt och rörande att gå tillbaka och läsa.
Svara
Josefine
| #
Älskar de här inläggen, så kul! Har också en del gamla dagböcker hemma men har oftast bara skrivit några sidor och sen gett upp, så de är typ 90% blanka sidor. Visar sig kanske tidigt i livet vilka som är ämnade för att blogga? 😉 Å andra sidan har jag börjat skriva en slags dagbok varje kväll sedan några år tillbaka. Det är en 5-årsdagbok med en fråga varje dag. Så varje år, samma datum, svarar man på samma fråga och ser vad man svarat tidigare år. Är nu inne på mitt tredje år och det är jätteintressant! Alltid tyckt det är svårt att veta vad jag ska skriva i dagböcker, så därför är det perfekt att få en fråga varje dag.
För övrigt så bytte jag också a till såna när jag var typ 10-11. Gör fortfarande dem, kan inte byta nu!
Svara
Lovisa
| #
Jag älskar verkligen de här inläggen, tack för att du delar med dig! Kan känna igen mig så mycket i hur det var att gå i mellanstadiet. Hatten du har på dig på bilden är helt fantastisk <3
Svara
Alexandra
| #
Läst din blogg i galet många år men detta måste vara ett av de absolut bästa inläggen du någonsin gjort. Haha herregud som jag har asgarvat, helt sinnessjukt. Tack???
Svara