Avsnitt nummer 1 av Veckans Smash är ute! Tyvärr finns vi fortfarande inte på podcaster. Vi jobbar på att lösa detta och vet faktiskt inte varför det tar sån tid för oss att bli godkända av iTunes. Men ja. Tekniken är helt enkelt inte på min sida denna vecka som ni vet. Vi är on it i alla fall och fram tills att det är löst kan ni lyssna nedan.
I första avsnittet – Extrem tystnad, tack – pratar vi om emojis. Vilka emoji-typer är vi och hur kommer det sig att vissa inte använder emojis? Jag berättar om en situation på tåget då jag fick en (tyst!) utskällning av en medresenär och Moa lanserar nya moderna förslag på gamla talessätt. Jag listar konstiga saker folk gör och det visar sig att Moa tydligen är ganska konstig…Vem av oss har bacillskräck? Vad är egentligen en äckelhand? Och Moa kommer med tips på hur man ska göra för att ta mjukglass-ätning till en helt ny nivå.
Hoppas ni gillar!
HÄR kan ni ladda ner avsnittet och HÄR kan ni gilla vår Facebooksida. Hörs igen nästa vecka med avsnitt #2 (som kommer ha mikrofonljud från mig också) (LOVAR!!!). Stay smashing!
Veckans bästa: Igår när vi sjöng för Linda och hela restaurangen sjöng med. Den var så fint gjort och blev så härlig stämning. Från och med nu ska jag alltid sjunga med när någon firas på restaurang! Ni också. Gör det! Man blir så glad.
Veckans sämsta: Att jag spelade in podcastavsnittet utan mikrofon såklart. Känner mig så himla dum. Jag har alltså spelat in inte bara ett, utan TVÅ avsnitt där jag suttit och pratat in i min mikrofon utan att förstå att den inte spelar in. Måste ju vara en bedrift. Jag kan faktiskt vara den enda i världen som lyckats med det.
Veckans godaste: Igår när vi åt på Cardinal. De hade en krysslista som man fyllde i. Perfekt enligt mig. Älskar att kunna beställa utan att behöva prata med någon.
Mina val.
Tadaaa! Med pommes och massa sås sidan om <3
Veckans pinsamma: Igår när jag trodde att en tjej skulle åka hem, så jag kramade henne hejdå, men så skulle hon inte hem? Jag hade bara missförstått. Och så känner vi inte ens varandra, så det var bara så awkward. Sen sa jag till en annan tjej att hennes hud var mjuk. Känner inte henne heller. Alltså vad är fel på mig?
Veckans babyboom: Jag har två kompisar som fått barn denna vecka! <3 <3
Veckans mysigaste: Att sova på hotell med F. Jag tycker alltid att det är tusen gånger mysigare att sova i hotellsäng än hemma. Jag kan inte riktigt relatera till människor som alltid föredrar att sova i sin egen säng. Jag sover mycket hellre inte i min egen säng. Hm. Kanske borde köpa ny säng?
Moi i lördags när jag och F checkade ut från hotellet och gick på stan. Blus finns här, skor från Vagabond, poncho från Åhlens, jeans finns här och solglasögon från Le Specs (adlinks).
Idag är dagen då ingenting går rätt. Åtminstone vad gäller teknikrelaterade saker. Alltså jag HATAR teknik. Varför kan det aldrig bara funka som det ska? Visserligen är allt mitt fel, men det är skönt att skylla ifrån sig.
Teknikproblem nummer 1: Den här grejen är så irriterande att jag inte vet var jag ska ta vägen. Moas ljud i podcasten blev ju mycket bättre än mitt förra gången och jag trodde det berodde på rummet jag satt i, eller att jag inte pratade tillräckligt nära mikrofonen. Igår var jag smart och löste problemet tänkte jag:
Jag riggade en mycket isolerad podcasthörna mellan säng och byrå och sedan såg jag till att prata nääära mikrofonen.
Om det hjälpte? NOPE. I vår senaste podcast-inspelning har jag samma dåliga, burkiga ljud. Jag förstod ingenting. Hade jag lagt in ljudfilen fel? Hade jag spelat in på fel sätt? Varför är mitt ljud sämre än Moas? Vi har exakt likadana mikrofoner och även likadana datorer. What the hell? Sen upptäckte jag det. Jag har alltså spelat in genom datorn och inte genom mikrofonen…….
……………
Alltså. Skjut mig!!! Jag trodde självklart att mikrofonen var på eftersom den lös. Eller ja, den var ju på, jag hade bara inte sagt åt garageband att spela in genom den. Så himla irriterande. Så i nästa avsnitt hör ni Moas fina mikrofon-röst och min burkiga röst…igen. FÖRLÅT. Jag vet att man ska åtgärda allt sånt efter pilotavsnittet. Ni får lov att vara arga på mig : (( Eller så kan ni skratta åt mig. Ni kan ju visualisera hur dumt det måste sett ut när jag satt där och pratade in i en mikrofon som inte ens spelade in liksom.
Teknikproblem nummer 2: Jag har tagit in på hotell idag eftersom att jag 1) fick det billigt då jag sparat ihop så många poäng och 2) för att jag behöver filma och fotografera en grej till ett samarbete och just nu är det svårt att göra det hemma och 3) det är enda sättet att få med F på hotellfrukost. Så jag slog tre flugor i en smäll. Det visade sig vara en mycket bra idé eftersom jag har varit väldigt effektiv hela dagen och verkligen fått mycket gjort här i mitt lilla rum. Men. Mitt i allt dog kameran. Jag hade laddat den innan jag åkte hit för att ”jag skulle slippa ta med laddaren”. Mm. Smart Regina. SMART. När jag kommit halvvägs dog den och ville inte återupplivas och jag var så trött på skiten att jag inte orkade åka hem för att hämta laddaren. Jag bara håller tummarna för att materialet jag har på minneskortet räcker.
Nåja. Hejdå denna bajsteknikdag. Nu kommer snart F hit med min laddare och jag ska se om jag orkar mig på att slutföra det jag skulle göra innan vi checkar ut imorgon. Men ingen mer teknik för idag. Ikväll ska vi låtsas att vi är på semester på riktigt. Vi ska dricka vin och äta chips på hotellrummet och sedan ska vi ut och äta. Så märkligt att sova på hotell i sin egen stad förresten? F ringde nyss och bara ”men vi kan ju sova hemma och så kan vi åka till frukosten ändå”. Haha. Nej nej. Vi ska minsann sova här. Jaja. Det var det. Hoppas ni har en bra fredag! Kram!
Igår skulle jag hämta några grejer som sagt. ”Det är onödigt att ta bilen, jag går istället”, tänkte jag.
Bra val. Not.
Svårt att se på bild, men ni får helt enkelt lita på mig. Det var sanslöst mycket grejer. Tungt och otympligt.
Fick åka buss hem och precis när jag satt mig ner på ett säte och placerat sakerna bredvid mig sa busschauffören åt mig att ”kan du vara snäll att flytta på dina saker så att människor kan komma förbi”. Trots att det var noll människor på bussen och noll personer som ville komma förbi. Bekräfta gärna att en tjej som alltid känner sig i vägen faktiskt ÄR i vägen. Ville sjunka genom jorden.
Såg i alla fall denna bild och det vägde upp lite. Ser ni? Om Tyra Sjöstedt och Heidi Klum fått barn hade deras dotter sett ut såhär! Läskigt.
På kvällen behövde jag socialt utbyte och annan miljö, så jag mötte upp Emelina och Victoria på Drottninggatan 35. Vi pratade boende, jobb och pinsamma minnen.
Och drack ett glas vin. En av dem ville ha rödvin och en av dem ville ha vitt, så då valde jag rosé såklart. Det blev en fin färgskala.
Mitt lilla ”kontor” idag. Hur awesome är inte mitt avokadoblock förresten? Hittade det på Lagerhaus.
Denna vecka bara rullar på. Fullt upp hela tiden. Men det är roliga saker, så jag klagar inte.
Torsdagar är inspelningsdag och jag har precis spelat in podd med Moa. Jag hade glömt hur lång tid det faktiskt tar att förbereda en podd. Dessutom ska den ju klippas också. Tidigare har jag haft lyxen att ha någon som klipper till mig, men nu ska jag och Moa turas om och denna gång är det min tur. Det tar tyvärr tusen år och x antal youtube-tutorials eftersom jag inte kan programmet, men sen när jag lär mig går det säkert snabbare. Kul att lära sig nya program i alla fall!
Nu ska jag klippa en stund till och sedan ska jag köra och hämta några saker som jag behöver till ett samarbete och efter det ska jag klippa igen till F kommer hem. Det var min dag. Visst låter jag viktig? Är så mycket influencer alltzåååå.
Jag och F skulle iväg tidigt en dag och bredde därför med oss mackor för att kunna äta frukost på vägen:
Vi slog in en macka var och när jag skulle packa ner dem började jag skratta. Våra olikheter blev så tydliga när jag såg våra inslagna mackor ligga där bredvid varandra. Här har vi det. Vårt förhållande beskrivet med hjälp av plastfolie.
En av mackorna är fint och prydligt inslagen av en till synes mycket noggrann person som tagit sig tid att se till att det blir gjort rätt och blir bra. Plastfolien är ömsint smekt runt brödskapelsen och en varsam hand har sett till att plasten sitter lagom tight överallt och att inga ojämnheter bildats.
En annan av mackorna har hanterats av en person som av inslagningen att döma har mycket lite tålamod och kanske ett motto som lyder ”hellre snabbt än bra”. Mackan har ett generöst lager plastfolie hafsigt slängt runt sig och är inte ens tillräckligt täckt överallt trots den enorma mängden plast. Personen har helt enkelt bara snurrat lite plast runt brödbiten i all hast och hoppats på det bästa och sedan lämnat mackan där till sitt öde, ytterst ointresserad av resultatet.
Tänkte be er gissa vilken jag slagit in, men tänker att det antagligen säger sig själv.
