Idag är jag bra på allt
Det finns väl inget mer romantiskt än att vakna av att någon viskar ”tvätt” i ens öra? Vi tvättade igår och allt hann inte torka så jag lovade F att jag kunde gå upp idag och hämta tvätten i tvättstugan när han gick till jobbet om han kom ihåg att påminna mig. Därav detta pedagogiska väckande.
Hej! Bjuder på tre webcambilder för gamla tiders skull. Saknar SÅ när man bara kunde knäppa några sådana och sedan hade man fixat bilder till sitt blogginlägg. Man kunde till och med fotografera sin outfit med en webcam(!). Ska man göra det idag behöver man liksom en fotograf, en person som håller en reflexskärm, tur med blåsten och sen ska man låtsas gå över gatan i en storstad. Typ. Blogging 2009 var ingen konst. Men visst var webbkamerorna bättre då? Eller är det jag som var mindre kräsen gällande bildkvalité? Jag ser liksom ut som en porslinsdocka trots tre finnar.
I alla fall. Tack för era kommentarer igår. Så himla nyttigt! Jag tänkte lyfta fram några kommentarer som jag tycker är extra viktiga. Hoppas det är okej, om inte så säg till.
Handen upp alla som haft Truman show känslan! Jag har känt så hela mitt liv typ? Att alla vet om något inte jag vet om, eller att mina vänner inte vill vara med mig egentligen osv. Så skönt att veta att jag inte är ensam om att tänka så.
Så viktigt att komma ihåg att även den personen vi tänker är så ”lycklig” inte alltid är det. Jag minns så väl när en nära vän till mig berättade om hur dåligt hon mådde för några år sedan. Min reaktion var typ ”men ditt liv är perfekt, vad har du att må dåligt över”. Så okänsligt och trångsynt av mig att säga så. Men det är så lätt att romantisera andras liv och glömma bort att de också är människor.
Hahaha igenkänning big time på det här. Alltså ibland kan jag grubbla över en sak jag sagt för FEM år sedan. Eller det jag sa till min vän som jag nämnde precis…Varför håller man på såhär?
Ja! Ibland kan jag få för mig att att en vän är arg på mig och gå igenom precis allt vi sagt till varandra och sedan kan jag fantisera ihop en anledning till varför hen är sur. Eller så kan jag inbilla mig att min chef/kund inte är nöjd med ett jobb jag har gjort och försöker tolka detta genom mejl som vi skickat till varandra eller inbilla mig hur hen har stått och kritiserat mitt arbete inför sina kollegor eller liknande. Hjälp. Tur att man inte håller på såhär alltid.
Så SKÖNT att veta att alla är lika störda som en själv. Men vet ni? Idag är en bra dag har jag bestämt :)) Idag tycker alla om mig och jag är bra på allt. Punkt.
0
Victoria
| #
Så skönt att inte vara ensam!
Själv är jag överkänslig just nu, det har mest att göra med om jag ska komma in på utbildningen jag vill gå eller inte. Det baserad främst på intervjuer, så ibland går tankarna ”men varför skulle de välja dig? Du skulle ju inte ens klara av utbildningen!”
Och vet verkligen inte vad jag ska göra om jag inte kommer in 🙁
Svara
Robert
| #
Hej! Just så. Punkt. 😉
Svara
Susanne
| #
Ja. Idag är en bra dag för oss ! Tack! ❤
Svara
E
| #
Hjääääälp alla kloka i kommentarerna och Egoina! Jag har ett problem som jag haft ett bra tag nu. Jag har alltså 1 år kvar av min utbildning och kommer då få en legitimation inom ett vårdyrke. Grejen är att jag har studerat tidigare och har väldigt mycket studielån, vilket gör att jag måste extrajobba och spara varenda krona för att kunna göra klart mitt sista år. Jag har sedan ungefär 1 år tillbaka varit så LESS på det här, att extrajobba, att plugga, att inte ha någon fritid, att alltid vara trött, att vara fattig så att jag inte kan göra något jag vill osv. Grejen är också att jag börjat fundera på om utbildningen ens är värd det. Jag skulle säkert trivas, men när jag jobbar känner jag att jag skulle trivas minst lika bra, om inte mer, någon annanstans! Bara ha ett jobb i butik eller livsmedel, arbetskamrater jag trivs med, en hyfsad lön där det finns utrymme för att göra det jag vill på fritiden, tid med min sambo, inte alltid vara trött deprimerad och gnällig.
Alla säger till mig att härda ut, att det är snart över, 1 år är ingenting osv osv osv. Men för mig känns det som en PLÅGA! Jag vill gråta varje dag över det här, har sån ångest över att inte må bra och kunna göra det jag vill, att vara fattig och hela tiden känna mig tråkig eller som en igel på andra… Är så LESS på hela situationen. Ge mig några goda råd?!
Svara
Mona
| #
Usch, jag känner så igen den känslan! Kände likadant halvvägs genom min utbildning, men lyckades ändå avsluta den på nåt sätt. Nu har jag ett jobb jag trivs med och arbetskamrater jag gillar. Sen kan jag omöjligt säga vad som är rätt för dig och inte heller veta om det kommer vara värt det. Det går ju inte att säga förrän efteråt liksom. Mina förslag skulle vara att antingen ta ett studieuppehåll och håll dig till att bara jobba ett år, sen kan du ta ställning till om du fortfarande vill bli det du pluggar till nu. Alternativt härda ut året som är kvar, hitta någon aktivitet du kan vila i under tiden och kanske kolla om det finns något stipendie du kan söka för att underlätta din ekonomiska situation. Oavsett kommer allt gå bra, heja dig!!
Svara
Emma
| #
Ta uppehåll ett år! Då har du möjlighet att se hur det skulle vara att ha tex ett butiksjobb på heltid och du får en paus från allt som är jobbigt och kanske kan hitta tillbaka till varför du valt den utbildningen. Dessutom kanske du kan ha möjlighet att spara lite pengar så att det inte blir lika tungt om du bestämmer dig för att göra klart sista året. Eller så bestämmer du dig för att inte gå klart, men om du tar uppehåll istället för att hoppa av har du iaf möjlighet att komma tillbaka. Prioritera alltid ditt mående högst!
Svara
Sofia
| #
Jag skulle också vilja säga att du borde härda ut sista året. Annars har du ju bara pluggat och lidit i onödan, om du hoppar av! Då lär du ha ångest över det istället, och dessutom lån för en utbildning du inte har.
Ett år går fort. Och vem vet, något kanske ändras snart så att det blir lättare? Du kanske kan hitta fler sätt att spara in pengar eller får tag på ett nytt extrajobb med bättre lön.
Jag jobbar själv ca 50% samtidigt som jag pluggar 100% för att ha råd med en äckligt hög hyra och så, men det får det vara värt! Hoppade av en utbildning efter tre år för att jag insåg att det inte var min grej, och även om jag är glad över det så känns det jävligt surt att ha hundratusentals kronor i skuld för något jag inte ens kan ha på mitt CV liksom.
Du får nog helt enkelt sätta dig ner och göra en klassisk lista med för- och nackdelar med utbildningen. Jag tror fördelarna kommer väga tyngre. Tänk på att det bara är ett år och det går som sagt fort. Sen har du din utbildning som en investering för resten av ditt liv!
Svara
emblas.se
| #
Väldigt intressant måste jag säga.
Och ja, positiva tankar kan verkligen vända på det mesta! <3
kram
Emma
Svara
Hanna
| #
Känner också igen mig på allt…. suck, det är inte kul när man känner så. Lite skönt att andra tydligen är likadana. Hemskt men skönt!
Svara
Sofia -+bipolär+och+f.d+laestadian
| #
Vilka fina läsare du har! Tror att vi alla kan relatera mer eller mindre, kram! <3
Svara
Malin
| #
Någon har säkert sagt det tidigare till dig men det finns medicin att få utskrivet av läkare för pms/pmds. Jag fick det och blev väldigt jämn, nästan likgiltig inför allt. Fick dock konstiga mardrömmar och tar dem inte, men mår otroligt dåligt 10 dagar innan mens. Är helt irrationell i hur jag tänker och är väldigt destruktiv mot mig själv och fientlig mot min omgivning. Tabletterna heter Premalex, och är ganska dyra. Men det finns även en precis likadan variant som är billigare. Såklart ska man försöka tjäna multum på kvinnors dåligtmående på alla plan i samhället (typisk destruktiv pms-tanke)
Svara
ISA
| #
Vilka kloka läsare du har! önskar att jag hade sett det igår ju när jag var sämst på jorden! idag är jag queen, haha. Älskar humörsvängningar <3
Svara
Victoria
| #
Vill bara säga att din senaste krönika i VR om att vara introvert really hit home. I so feel you. Tack för att du visar andra vad det faktiskt innebär! Inte att man är osocial, sur, blyg eller tillbakadragen. Ibland äger bara ens eget sällskap mer än någonannans. Hur funkar det att bo ihop? Jag och min kille fick flytta isär, för vi bodde i en etta. Och det gjorde faktiskt vårt förhållande bättre. Vi provar igen när man har en sovrumsDörr att stänga när man behöver vara ifred. Känner mig lite mindre ensam nu. På ett bra sätt. ♡
Svara
Egoina
| #
Tack! Blir så glad att du tyckte om den 🙂 <3 Förstår vad du menar med en etta, Gud så jobbigt! Skönt att förhållandet blev bättre 🙂
Svara
M
| #
Åååh kommer du lägga upp krönikan sen? 🙂 Skulle jättejättegärna vilja läsa men bor utomlands så kan ej köpa tidningen … <3
Svara
Egoina
| #
Ja, men tyvärr kan jag inte lägga upp den förrän en ny är ute. Så du får vänta två månader. Ska lägga upp förra numrets krönika i morgon 🙂
Svara
Rosanna
| #
Jag känner igen mig väldigt mycket i att tänka tankar angående ens vänner. Men något också händer mig vid pms (ungefär 1 vecka innan mens) är att jag blir så himla lättirriterad! Just nu när jag skriver detta, har jag för bara 5min sen stått och skrikit i en kudde för att mattan var i vägen när jag skulle flytta in stolen. Jag hade skrikit rakt ut om det inte var för att det är så jäkla lyhört i lägenhetshuset. Är det någon mer än jag som blir så jävla lätt förbannad under pms???!!?!?!?
Svara
Lisa
| #
Jag! Jag känner mig ibland som Dr Jekyll och Mr Hyde. Får världens personlighetsförändring och jag äter redan antidepressiv medicin!
Svara
Sofia
| #
Såna där dåliga dagar är the worst.. Har aldrig känt så själv, trots att jag varit deprimerad i över ett halvår nu, men jag fattar ändå grejen för jag går runt och hatar alla andra istället för mig själv. Blir också rätt jobbigt i längden haha.
Svara