3096 dagar
I samarbete med Nextory.
Jag har äntligen fastnat för ljudböcker! Jag har alltid föredragit att läsa böcker istället för att lyssna på dem eftersom jag är en otålig person som gärna skumläser när det kommer en mindre spännande del. Men denna gång gav jag det en ärlig chans och jag ska erkänna att jag uppskattade det. Det är nästan som terapi och jag blir tvingad till att inte stressa och låta handlingen sakta utveckla sig. Jag kan städa, duscha, sminka mig och gå min dagliga promenad och hela tiden har jag sällskap i form av min bok.
Den senaste veckan har jag lyssnat på 3096 dagar av Natascha Kampusch. Valet av bok är kanske föga förvånande. Jag tror att detta är den tredje kidnappningsboken jag läser? Boken handlar om 10-åriga Natascha som kidnappas på väg till skolan och sedan får man följa hennes 3096 dagar i fångenskap. Man får följa hennes tankar, hennes liv och får en inblick i psykologiska spel och hur en udda relation växer fram.
Boken var väldigt trögstartad för min smak. Den första timmen handlar mest om hur det såg ut där hon bodde, hennes familj, vad hennes farmor brukade ha för kläder(!) och zzzzzå vidare. Jag gav nästan upp, men en timme in börjar själva kidnappningsdelen och boken blir väldigt intressant.
Jag ska inte spoila för mycket om ni är sugna på att läsa den, men jag ska erkänna att jag flera gånger fått en konstig känsla. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är något som inte känns helt rätt. Boken känns på sina ställen pretentiös, utstuderad och ”duktig”. Nästan lite fabricerad. Kanske är det för att den skiljer sig från andra kidnappningsdrama jag läst eller kanske är det översättningen som gör språket lite gammaldags och ”för” korrekt. Jag vet inte. Men jag började googla och insåg snabbt att jag inte är den enda som reagerat och hamnade i ett hav av teorier. Jag är ledsen över att jag tänker såhär då jag absolut inte vill misstro ett enda litet ord och inte vill ha konspirationsteorier. Man ska aldrig misstro ett offer och det gör jag egentligen inte heller. Men det känns som att det är något med storyn som hon vill dölja, vilket hon såklart har all rätt att göra.
Natascha beskriver sin upplevelse skickligt och detaljerat. Boken var väldigt spännande och det är en historia som verkligen gripit tag i mig, allra mest den psykologiska delen. Nu ser jag fram emot nästa bok. Några tips?
I samarbete med Nextory ger jag er 30 dagars gratis läsning eller lyssning! GÅ IN HÄR och ange rabattkoden Egoinas. Gäller endast nya medlemmar. Trevlig lyssning! : ))
0
Lisa
| #
Det kan även bero på att hon ljuger om det mesta för berömmelsens skull.
Svara
Egoina
| #
Gör hon? Vad menar du?
Svara
Lisa
| #
Tråkigt nog gör hon det. Finns historier om henne överallt och som motbevisar det hon säger. När kidnapparen tog livet av sig blev hon helt förstörd för hon älskade honom – och det var INTE Stockholms syndrom.
Svara
Egoina
| #
Jag läste någonstans att vissa tror att det inte var självmord :O Alltså NÅGOT konstigt är det med denna story, men jag vet inte exakt vad. Tror dock inte att hon gör det för uppmärksamhet/berömmelse, men jag vet inte…
Svara
Lisa
| #
Precis! Hon låg med honom frivilligt och nu bor hon i huset där han höll henne fången och ska renovera det. En granne till Wolfgang berättade att han tog med Natascha på en resa och när hon satt i bilen vinkade hon så glatt. Det sägs att hon blev förälskad i den så kallade kidnapparen som inte var den riktiga och så konspirerade de tillsammans att ta död på den riktiga kidnapparen och sedan leva rik och berömd. Hon fick 11 miljoner för att prata om det här och 12 miljoner för att skriva boken och sedan förlovade hon sig med en prins liksom :/
Maja S
| #
Hon bor inte i huset. Däremot har hon köpt det för att ingen ska kunna göra nått wierd med det
Egoina
| #
Jag trodde hon fick det av typ staten eller så? Och att hon behåller det just på grund av det du säger, men att hon inte bor där.
Lisa
| #
Vad spelar det för roll om någon gör något med huset? Det borde snarare vara en lättnad för henne.
Egoina
| #
Som jag förstod det (har läst cirka halva hennes bok ”10 år efter”) så är hon rädd för att någon ska göra det till typ en turistattraktion, eller att det ska dra till sig ”fel typ av människor”, t.ex. hans beundrare. Kan ändå förstå det, inte så kul att folk ska gå runt där hon satt fången.
Frida
| #
Hon fick väl Stockholmssyndromet? Dvs hon trodde hon var kär i honom och låg med honom frivilligt, bara för att i efterhand inte kunna förstå hur hon kunde göra så. Ändå vill hon inte avslöja saker om honom, kanske för att hon tycker synd om honom eller känner någon konstig känsla fortfarande. Så uppfattade jag boken (som jag läst typ fem gånger hehe).
Svara
Egoina
| #
Ja, men den biten kan jag förstå. Hon var ett barn och han var allt hon hade. Men det är något annat som känns konstigt. Kan inte exakt sätta fingret på vad! Lite hur hon pratar om sin mamma, hur hon pratar om sig själv, hur hon beskriver gärningsmannen första gången hon ser honom. Jag vet inte. Det blev inte bättre av att jag läste teorier om att hennes föräldrar ska ha känt Wolfgang och att hon själv ska ha träffat honom i sin mammas butik innan bortrövandet. Wtf?
Svara
Lisa
| #
Har du läst/lyssnat på Expeditionen min kärlekshistoria av Bea Uusma? Jag var helt fast i den! Så otippat men den är så spännande och intressant 🙂
Svara
Egoina
| #
Nej, tack för tipset 🙂
Svara
Jonna
| #
Jag har sett filmen och fick också konstiga vibbar, googlade och såg precis som du att jag inte var den enda. Självklart är hela storyn jättekänslig, men hur hon vägrar prata om vissa delar och i stort sett skyddar sin förövare känns så udda. Sen fick jag skeva känslor kring hennes familj också, de verkade inte riktigt…som en familj? Jaja, filmen var i alla fall sevärd om än också lite seg då och då!
Svara
Elin
| #
Hej! Måste bara tipsa om boken ”the edge of normal” som är skriven av Carla Norton. Även den handlar om kidnappning, men är inte baserad på en verklig händelse. Jag fastnade direkt, den är både välskriven och spännande!
Ett andra tips är visserligen inte ett boktips utan ett apptips, goodreads. Det är en app som håller koll på böcker man läst, vill läsa och läser just nu, så om du till exempel ser en bok som låter spännande kan du lägga till den i din ”att läsa”-lista. Man kan även scanna in böcker med hjälp av streckkoder! Sedan kan man få tips på liknande böcker och massa annat kul!
Tack för en underbar blogg, ha det bra!
Svara
Sofia
| #
Några ljudböcker har jag inte tålamod för. Däremot så har jag nyss lagt min första beställning hos Mat.se med din rabattkod! 😀 Är jättetaggad nu haha. Tack för rabatten! <3
Svara
Egoina
| #
Härligt! Hoppas du blir nöjd 🙂
Svara
JHH
| #
Det där med att inte ha ro till att lyssna känner jag igen! Tyckte det gick Så långsamt i början men sedan lärde jag mig att slappna av och nu lyssnar jag nästan hellre än läser 🙂
Svara
Karin
| #
Jag känner på mig att du skulle älska boken Madeleine: vår dotters försvinnande och det fortsatta sökandet efter henne. Kommer du ihåg det? Det hände 2007, hon är ännu inte hittad och det ger mig fortfarande rysningar när jag läser om det.
Svara
Frida
| #
Nä sånt här tycker jag är hemskt. Att spekulera och sprida rykten om att det skulle vara påhittat osv. Jag själv känner att det är sant. Allt. Ja, saker är konstigt. Men det är också för att en inte kan sätta sig in i den situationen. Och man får tänka att hon blev kidnappad när hon var 10. Man kan forma en människa rätt så rejält då. Om du vill läsa (well, lyssna på) andra kidnappningshistorier så rekommenderar jag 11 år i fångenskap (har jag för mig att den heter) av Michelle Knight. Sen läs också Hope av Amanda Berry och Gina DeJesus (läste böckerna på engelska så inte säker på titlarna på svenska). De blev kidnappade senare i livet, som tonåringar och en som ung vuxen.
Därefter läs också Ett stulet liv av Jaycee Dugard. Hon blev också kidnappad runt tioårsåldern och hennes mentala resa liknar Kampusch.
Förövrigt: Natacha vägde 45 kg när hon kidnappades som tioåring. Åtta år senare vägde hon 48 kg och hade bara växt 15 cm. Man svälter inte sig själv frivilligt i åtta år, genom hela ens tonårsperiod där man växer som mest. Tror inte jag i alla fall.
Svara
Egoina
| #
Jag håller med dig och borde nog inte skrivit om mina tankar :/ Det du nämner är dock inte vad jag tvivlar på. Jag förstår att man blir formad som människa och den mentala resan. Det jag reagerade på var mer föräldrarnas roll och att Natascha verkar dölja något angående det. Vet inte varför jag känner så… Men det är bara teorier som cirkulerar och hon har rätt att dölja eller inte dölja precis vad hon vill. Tack för tipsen! 🙂 Har läst den första i alla fall.
Svara
Frida
| #
Har för mig hennes familjesituation inte var alls bra. Har för mig att någon sagt (typ nån psykolog, polis eller liknande) att hon nog har haft det bättre i fångenskap hos den mannen än hon skulle haft om hon aldrig blev kidnappad. Vilket ju är sjukt att tänka om det är sant!
Om du läst den första borde du verkligen läsa Hope. Amanda och Gina var ju fångar tillsammans med Michelle och väldigt intressant att läsa deras olika sidor av i stort sett samma historia.
Alltså den här typen av självbiografiska böcker är de enda jag läser. Sen är jag väldigt intresserad av psykologi och kriminalpsykologi, så kanske har med det att göra. En bok alla borde läsa är The man who mistook his wife for a hat av Oliver Sacks. Kortare historier av en neurolog som jobbat med olika konstiga neurologiska sjukdomar. Ja, en historia är verkligen om en man som trodde att hans fru var en hatt (?!).
Svara
Sofia
| #
Åh, jag älskar också sånt. Blev väldigt nyfiken på hur man kan tro att någon är en hatt haha. Måste läsa. 😀
Svara
Elin
| #
Klart att det är hemskt att spekulera i att något sånt här är påhittat. Å andra sidan är det väl jättebra med ett kritiskt förhållningssätt också och inte svälja allt man läser med hull och hår.
Man måste ju kunna diskutera en bok, vilka tankar och känslor den väcker. Däremot så kan man ju välja sina ord med tanke på det allvarliga som boken handlar om. 🙂
Svara
Frida
| #
Skriver samma sak här. Bara för att man tror att historien är sann betyder det ju inte att man sväljer allt med hull och hår. Det där var ju Natachas sanning, så som hon upplevde det.
Okej tex, läs 11 år i fångenskap och läs sen Hope. De tre blev kidnappade och var tillsammans i det huset. Deras historier skiljer sig åt på flera ställen. Det betyder inte att någon utav dem ljuger eller hittar på. Utan det är deras sanning dom skriver om, hur de såg på saken.
Svara
Elin
| #
Nej, givetvis är det så. Jag förstår hur du menar.
Du lät väldigt hård i din kommentar och det verkar inte bara varit jag som uppfattade det som så. Men jag ber om ursäkt om jag missuppfattade dig. Jag menade bara att man måste ju kunna diskutera en bok utifrån olika perspektiv och tankar utan att bli påhoppad. Personligen kan jag tycka att en diskussion är lite roligare och mer intressant när man delar med sig av lite ofärdiga tankar.
Jag har inte läst boken inlägget handlar om så jag kan inte uttala mig om just den. 11 år i fångenskap har läst och tänker läsa Hope med eftersom jag blev intresserad över skillnaderna du skriver om. 🙂
Lisa
| #
Regina har väl rätt att skriva ner sina tankar och spekulera om det hon läser inte känns rätt? Om nu du tror på hela den här historien så finns det andra som inte gör det så låt det vara så.
Svara
Frida
| #
Ursäkta, vart någonstans har jag påstått att hon INTE får skriva ner sina tankar? Jag skrev ju bara att jag tycker det är hemskt att spekulera. Och sedan faktiskt förde en normal diskussion med Regina. Men menar du att jag inte får lov att skriva ner mina tankar?
Och förövrigt, bara för att man tror historien är sann betyder det inte att man sväljer allt. Jag tror historien är sann ur Natachas egen synvinkel. Hennes mamma har säkert en helt annan historia. Så skulle säkert kidnapparen också ha haft. Det betyder inte att Natacha ljuger eller att det hon säger inte är sant.
Svara
Sara
| #
10 år i frihet är hennes uppfäljare typ. Handlar om hennes känslor 10 år senare, relationen till frihet och problemen med att hitta sig själv.
Svara
Hanna
| #
Kvinnan på tåget! Ett måååste! Så bra!
Svara
Egoina
| #
Läste den förra sommaren. Gillade verkligen den, så bra!! 🙂
Svara
Anna
| #
Måste tipsa om ”älskade terrorist”. Fick dock lite konstig känsla där med men hittar inte så mycket när jag googlar.
Svara
Anna
| #
Åh, lan du inte ha ett litet boktipsinlägg inför sommaren? Finns så mycket böcker och det är så tråkigt om man väljer något dåligt som man måste ta sig igenom…
Jag kan rekommendera ”en nästan sann historia” av Mattias Edvardsson. Vi har läst den i bokklubben nu, och den har ett intressant sätt att berätta en historia och såååå spännande! (Ingen sann historia dock, utan bara roman. Tror jag iaf…..)
Svara
Egoina
| #
Det var en bra idé! Det ska jag göra! Tack för tipset också 🙂
Svara
Mika
| #
Åh älskar ljudböcker, perfekt när man inte riktigt har ro att sitta still. Kan tipsa om Cilla och Rolf Björlinds serie (springfloden är första boken), dom böckerna går knappt att lägga ifrån sig, samt Jens Lapidus, Den serien som börjar med VIP-rummet 🙂
Svara
Robert
| #
Får börja kolla på sånt också. 😛 Trodde nästan 3096 dagar hade med din blogg att göra först. 😉
Svara
Louise
| #
Dette blogindlæg bidrager blot til den stigmatisering, hun har oplevet, siden hun slap fri.
Jeg er utrolig besviken på indlægget.
Svara
Ulrika
| #
Jag kan inte säga något om just denna storyn då jag varken har läst boken/sett filmen eller något annat, MEN jag vet att väldigt många andra storys som handlar om flykt från Nordkorea är extremt överdrivna. Det finns jättemånga ted talks och böcker osv om hur folk flyr från nordkorea och en del av det de säger är säkert helt sant, men det finns bevis om att väldigt mycket är överdrivet just för att ingen vill ju läsa en bok om en stackars ung flicka som flydde från nordkorea om det inte står några helt absurda och fruktansvärda grejer.. :p Sorgligt men sant! Det blir nog heller inte bättre av alla krimi böcker som beskriver några fiktiva men helt absurda och fruktansvärda saker som liksom ”set the bar” för saker en människa kan bli utsatt för…
Jag tar alltid såna historier med en nypa salt. Det är klart man kanske vill berätta om det man har varit utsatt för, men författarskap/böcker är ju en industri, och om du skriver en tillräckligt saftig story som är mer spännande än fiktiva mordgåtor tex så får du sålt mer…. Det är nog inte alltid författaren/den utsatte själv som styr heller, utan ofta tror jag förlaget eller de som står för utgivningen av boken styr storyn lite.
Svara
Julia
| #
tipsar om an untamed state av roxane gay, en kvinna blir kidnappad på haiti för att hennes pappa ska betala flera miljoner. han vägrar betala och hon hålls tillfånga i 13 dagar, väldigt väldigt hemsk men också sjukt starkt berättat om hur hon hanterar (eller inte kan hantera) livet efter att hon släpps fri.
Svara
Viskningen
| #
Hej!
Jag har följt dig så länge jag kan minnas. Det känns som att vi är kompisar och jag är så tacksam över att jag fått följa dig genom de toppar och dalar som ditt (och allas) liv inneburit. Jag vet att du i perioder har mått dåligt. Jag har fått uppfattningen om att ditt dåliga mående nästan alltid har gått att härleda till att det har hänt svåra saker i ditt liv. Jag hoppas att du inte tycker att jag är för ”närgången” här och du behöver givetvis inte svara om du inte vill. Min fråga är om du mår dåligt och/-eller har ångest ”utan anledning” också? Hur hanterar du det? Jag själv har levt med ångest i hela mitt vuxna liv. Du är ett par år äldre än jag och jag undrar om du har ändrat syn på svåra saker i livet? Kan man vara lycklig? Går det att må bra även om livet handlar om att hantera ångest? Du är så klok och oavsett vad du har för relation till ångest (kanske har du någon i din närhet som lider av ångest?) så är jag nyfiken på hur du ser på ångest? Jag vill vara tydlig med att jag menar riktig ångest när jag skriver ångest. Inte typ glömma-nycklarna-hemma-ångest. Tack för allt. Dina dagliga inlägg har varit en trygghet för mig under alla dessa år.
Svara
Sofia
| #
Kan för övrigt tipsa om din bloggkollega Fredrik Backmans böcker. Jag har inte läst alla själv, men de jag har läst är så jävla bra. Har du inte läst En man som heter Ove så MÅSTE DU! 🙂 Och se filmen! Helt underbar. Enda gången som jag tyckt att en filmatisering är i princip lika asbra som boken.
Svara
Patricia
| #
Är de bara jag som tycker att de är konstigt att hon inte försökte rymma innan ? Hon har alltså gått med honom på stan och även varit på skidresa med honom men inte försökt rymma ? Även om han hotade henne så tänker jag väl att man endå borde chansa o ta risken . Om hon hade börjar skrikit efter hjälp när dom var ute på stan så borde ju folk reagerar o hjälp henne , jag hade iallafall gjort allt för o försöka komma därifrån .
Tror dock inte hela hisiorien är påhittat eller så men tycker bara den delen är väldigt konstig .
Svara
Egoina
| #
Hon skriver mycket om detta, väldigt intressant. Tror det är svårt att förstå om man inte varit i situationen själv.
Svara
Mikaela
| #
Jag föredrog också att läsa innan men hittar man en ljudbok med en bra uppläsarröst blir jag helt fast och lyssnar på tåget och så. Rösten gör mycket!
Svara
Sofia -+bipolär+och+f.d+laestadian
| #
Elva år i fångenskap är bra 🙂
Svara
ab
| #
Jag undrar om språket på något sätt beror på åren i fångenskap? Redaktören kunde eller borde väl ha ändrat men valde att behålla tonen?
Svara
Egoina
| #
Tänkte på det också, kan mycket väl vara så!
Svara
Lina
| #
Du måste läsa (lyssna på?) Levande begravd av Peter James! Bästa boken jag läst någonsin. Och Sjuka själar av Kristina Ohlsson. SÅ BRA
Svara
Egoina
| #
Tack för tips!! Undrade senast igår vad jag ska läsa nu 🙂
Svara
Lise
| #
Jag har sett filmen och en hel del intervjuer och inslag om kidnappningen av Natasha och det första jag slogs av var att hon kändes väldigt korrekt och tillrättalagd, vilket kändes konstigt. Men det är flera år sedan jag kände så, det går ju inte på något sätt att kritisera hur hon beter sig, varken under tiden hon var kidnappad eller efter. Polis mfl har gjort otaliga utredningar och det finns hur mycket bevis som helst för att hon blivit kidnappad och hållts inlåst i ett litet utrymme i en källare. Man kan ju spekulera hur mycket som helst kring hur man själv hade reagerat. Hon blev bortförd när hon var tio, ett litet barn, och sedan ”uppfostrad” av denna människa i åtta år. Alltså det är så jävla sjukt. Hon är en hjälte alltså, som orkar.
Det finns ju en hel del teorier ja. Det finns till exempel teorier om att hon som nioåring planerat detta så att hon kunde leva med Wolfgang. Alltså…? I en ganska ny intervju jag såg med henne sa hon att hon de senaste tio åren kan känna sig fri i korta stunder men att även om hon levde i ett fysiskt fängelse innan lever hon i ett psykiskt nu med alla människor som spekulerar kring hennes öde.
Svara
Peter
| #
Flera partier i boken är tydligt tillrättalagda i efterhand, exempelvis att hon tänkte på att bli bortförd precis innan hon blev det eller i slutet där hon såger till kidnapparen att ”en av oss måste dö” och det också händer. Lite tråkigt att sådana inslag läggs till. Det förstör trovärdigheten.
Svara
Peter
| #
Alla våldtäkter som hon senare har medgett finns inte heller i boken. Varför? Det misnkar trovärdigheten. Antingen är man helt ärlig i en biografi eller så skriver man det inte. Sanningen tenderar alltid att komma fram till slut och i takt med allt fler intervjuer kommer mer sanningar fram som i sin tur förstör boken.
Svara