Nu när jag är bilförare (ja, jag har längtat efter att säga det) måste jag bara uppmana om en sak. Snääääääääälla använd reflex. Alltså jag har inte heller förstått hur viktigt detta är. Jag har tänkt att jag ”ändå inte går på vägen” och ”det är klart jag syns”. Men det är så läskigt att köra när det är mörkt ute och upptäcka någon som går längs vägen som man inte alls har sett förrän man är nära.
Jag kom på det eftersom jag tänkte tipsa om några fina reflextassels som vi säljer på mitt jobb. De var populära förra året och sålde slut. Nu har vi äntligen fått in dem igen!
Två bilder jag och Ida tog förra året. Vilken handmodell jag är va? Hehe.
De finns i massa fina färger och du hittar dem här (adlink). Min favorit är den grå. Jag har faktiskt tre stycken som jag köpte förra året som fortfarande ligger hemma oöppnade(!), ska ta tag i det nu!
Bild från när jag äntligen hittade iskaffen som absolut ALLA Kreta bar runt på.
Jag såg att några bloggare gjort en rangordning av sociala medier, alltså vilka de gillar mest och minst samt varför. Tyckte att det var en kul grej, så jag kör också. Såhär ser min rangordning ut:
1. Blogg
Kanske inte så förvånande. Men jag tycker att det är det mest kompletta. Man kan använda forumet precis hur man vill. Man kan lägga upp bilder, skriva långa texter, korta texter, lägga upp filmklipp, länka till något, man kan egentligen göra allt som man kan göra på andra ställen på sociala medier – samtidigt. Det enda jobbiga är väl att man måste knappa in en bloggadress (i jämförelse med Instagram där allt kommer samlat i ett flöde). Jag tycker att man ”lär känna” en person bäst genom blogg och det är det forumet jag tycker mest om.
2. Snapchat
På en stadig andraplats kommer Snapchat. Det jag älskar med Snapchat är att det är in the moment och att det är inte ”perfekt”. Man filmar/fotar det man ser och tänker precis då. Jag tycker att det är ett roligt sätt att kommunicera. Jag följer främst mina vänner, men några kändisar också. Om någon har tips på vem man ska följa så tipsa gärna!
3. Facebook
Enda anledningen till att Facebook kommer trea är för att jag använder som som chatt och har nästan helt slutat med sms. Därför är Facebook viktigt för mig. Men vad gäller flödet, egna och andras statusuppdateringar så är det inget jag ägnar mig åt. Jag tittar sällan och ”hänger inte på Facebook” i den bemärkelsen. Förutom när jag jobbar då såklart, då är det ett av mina viktigaste verktyg.
4. Podcasts
Jag har försökt mig på det här med podasts i flera omgångar, men lyckas aldrig. Det är för tidskrävande för min smak, det går för sakta. Jag har inte tålamod att lyssna på någon prata i 40 minuter. Jag gillar däremot dokumentärer och lyssnar gärna på exempelvis P3 dokumentär. Men det måste vara spännande för att jag ska orka lyssna och jag måste ha tid till det.
5. Instagram
På ett sätt skulle egentligen Instagram kunna komma längst ner på listan, för jag är så trött på det. Men å andra sidan är det ett väldigt enkelt medie att kommunicera och navigera i, det är kul att titta på fina bilder och det är kul att följa mina vänner. Men förutom det är mitt flöde är bara fullt med perfekta bilder på perfekta människor och perfekta saker med perfekta rubriker…och det ger mig liksom inget förutom ångest? Jag tänker att jag måste köpa saker, måste äta mindre, måste resa mer, måste vara mer framgångsrik. Jag kanske är töntig och fruktansvärt lättpåverkad eller följer fel människor, jag vet inte. Alltså jag tycker ju om att se fina bilder och se vad folk gör, men i lagom doser (verkligen inte när jag har PMS…haha). Jag kan tänka mig att det vore roligare om jag exempelvis hade köpt boende och skulle inreda, om jag haft barn, eller sysslat med en hobby och liksom hade kunnat följa personer som inspirerade mig inom ett speciellt område. Men nu är det bara yta. Jag själv känner mig också träffad när jag skriver sådär, för jag lägger också bara upp bilder som jag tycker är fina nog. Jag har inte hittat min plats där, det är inget djup, det är en kanal jag har bara för att ha den typ. Någon som har tips på hur jag hade kunnat utveckla min närvaro där? Vem följer ni och varför?
6. Youtube
Känner lite samma som med podcasts här, jag har tyvärr inte tid. Det går för sakta. Det som är bra med bloggen är att man kan ta in information snabbt. Har man inget tålamod kan man dessutom skumläsa inlägg eller hoppa över saker, det blir lite svårare med en video. Men jag älskar ju sminktutorials och tittar ibland på vissa klipp, exempelvis på Therese Lindgren. Har man tid är det verkligen ett kul sätt att följa en person! Men det är just det här med tid. Tänk att följa 15 youtubers varje dag, vore helt galet tidskrävande.
7. Twitter
Till Twitter säger jag bara Zzzzzzzzzzzz. Jag tycker att tanken är jättekul och jag gillar verkligen upplägget. Jag har försökt twittra i perioder, men ger alltid upp. I slutändan tycker jag att det mest känns som en tävling om vem som kan vara lustigast och att ingen egentligen bryr sig om vad någon skriver. Det är som Snapchat fast i skrivform, fast för seriöst.
8. Pinterest
Om jag ska gifta mig, baka något, hitta inspirationsbilder eller dylikt är Pinterest AWESOME. Men nu gör jag sällan något av det, så därför använder jag inte Pinterest. Inte alls faktiskt. Men det kanske kommer en dag, vem vet.
Hur ser er rangordning ut? Vad gillar ni mest och minst? Var hade ni velat se mig mer?
Att ta körkort är lite som att fylla år. Man blir uppvaktad, folk säger grattis och sen står det rosor på köksbordet när man kommer hem(!). I alla fall om man har en bra sambo. Vilket jag har. Min spontana reaktion var att räkna dem (haha, charmig tjej). Det var sju rosa rosor så det betyder att han älskar mig och lovar mig evig trohet <3
Det stod två rosor i sovrummet också. Undrar var vi ska resa? Haha. Jag börjar förresten misstänka att han köpt en bukett med tio och strategiskt delat upp dem. Antingen finns det en till för mig att hitta, eller så har han slängt den. Eller det kanske inte säljs rosor i 10-pack just för att folk inte ska tro att de blir friade till av misstag?
Dagens middag. Vi gjorde kyckling med purjolök och paprika samt ostronskivling med vitlök, allting smaksatt med soja och sesamolja.
Jag hade en ny tröja på mig idag. Gillar den vita tygdetaljen som gör den lite roligare, ett perfekt vardagsplagg. Har den i grå också. Här hittar ni den (adlink).
Min köra-till-jobbet-karriär började ju strålande. Jag satt fast i kö precis utanför Helsingborg i en timme! Det var tvärstopp och kön rörde sig typ fyra meter på hela den tiden. Jag hade tänkt att jag skulle ha så god tid på mig och körde hemifrån 06.20, men ändå kom jag 45 minuter sent till jobbet…
Idag var alltså köra-själv-premiären. Först körde jag F till jobbet och då hoppade han bara ut. Jag sa ”ska jag köra SJÄLV nu?!?”, ”ja, hejdå!”, sa han och sprang iväg. Det var alltså hans reaktion på detta stora moment. Haha! Men det är kanske lika bra, hade jag börjar överanalysera hade jag nog blivit nervös. Det gick i alla fall hur bra som helst. Kön hade inte återhämtat sig på motorvägen så jag körde i 30-90 resten av vägen till jobbet. Där snackar vi mjukstart! Nu hoppas jag bara på att slippa kö imorgon.
Ursäkten om att min telefon inte fungerade i helgen så att jag inte kunde uppdatera er var förvisso sann, men jag hade inte tänkt göra det ändå. Haha. Vad gjorde jag då? Jo, jag var i Älmhult och körde runt för att bli lite bekant med gatorna.
Jag blev så bitter när jag failade uppkörningen förra veckan och skulle behöva göra teorin igen så jag tänkte att alltså nej, jag orkar inte det och i torsdags började jag titta efter tider runt om i hela Sverige. Jag tänkte att det kvittar var den är, jag tar den! Till slut hittade jag en tid i Älmhult 13/9 (idag) som jag bokade, och meddelade genast F att vi skulle på minisemester och bokade hotell lördag till söndag. I lördags efter loppet körde vi till Älmhult och sen har jag cruisat runt där i helgen. Jag ville gärna ha sett gatorna innan för att förbereda mig och tänkte att en hotellnatt egentligen motsvarar en uppkörning och det kan det ju vara värt.
Och det var det ju! I morse åkte jag till Småland och kom sedan hem ett körkort rikare. Jag lyckades!!! Jag tror att det var era ord som hjälpte mig och hela min inställning (och såklart F som lärt mig köra överhuvudtaget…haha). Jag har visualiserat att jag skulle åka dit för att ”hämta mitt körkort”, att jag är expert på att köra bil och att själva köra-upp-grejen bara är en formell tråkig grej jag måste göra först. Ursäkta om jag låter töntig…haha. Det funkade! I alla fall till att börja med. Det gick jättebra och jag var övertydlig med allt jag gjorde, exempelvs ”nu fungerar inte ljussignalen här, så jag kommer krypa fram över strecket eftersom jag behöver bättre sikt”, eller ”jag vet att han har högerregel, men han kom så fort, så jag valde att sakta ner nu så att jag är säker på att han stannar”.
Men sedan kom momentet att jag skulle backa runt ett hörn. Hörnet lutade lite, det var liksom en liten ”kulle” och det var så svårt att få rätt på det. Jag kunde inte helt bedöma bilens storlek, det blev inte som jag tänkt mig och då blev jag så himla nervös. Foten skakade, jag gjorde för stora rattrörelser och allt blev bara fel. Jag frågade om att få göra om det och det fick jag inte. ”Nu är det kört”, tänkte jag. Men istället för att bli ledsen blev jag så jäkla förbannad. Seriöst, här åker jag hela vägen till Småland och kan inte ens lyckas med att backa runt ett jävla hörn!!! Jag blev så arg och det enda jag tänkte var att vi skulle åka tillbaka så att han kunde säga nej så att jag fick åka hem. Ville inte vara där mer, ville bara hem. Så jag körde på. Jag överanalyserade inte en enda situation eller skylt och bara körde. När vi kom in i centrum bad han mig fickparkera mellan två bilar och jag tänkte ”jaja, förnedra mig mer då, jag ska nog visa dig” och lyckades fickparkera utan problem (tack som fan att jag måste fickparkera varje dag och därför kan det!!). Jag tror att det var det som räddade mig. Han fick se att jag visst kunde backa ändå.
När vi var tillbaka var jag fortfarande irriterad, uppgiven och väntade bara på att han skulle säga att ”din körning är tyvärr inte godkänd”, ”du har svårt att manövrera bilen”. Han började faktiskt med att säga det sistnämnda och i nästan en minut (kändes som en timme!) pratade han om manövrering, något om att ha rutin och när jag kände att absolut allt hopp runnit ur mig sa han plötsligt ”grattis” och tog mig i handen. Jag förstod ingenting, tittade på honom som ett frågetecken och började fulgråta. Jag bröt ihop totalt, kunde inte få fram ett ord och tårarna bara sprutade. Jag trodde att jag skulle bli glad, vilket jag ju blev, men mest för att jag skulle få slippa köra upp igen. Ville bara ut ur bilen och BORT. Var så trött i huvud, kropp och själ. Jag tackade så mycket (tror jag?! Minns knappt någonting), studsade ut ur bilen och ringde F på en gång som trodde att jag inte klarat det eftersom jag bara grät och började därför trösta. Haha <3
Den här satt på toaletten på Trafikverket i Älmhult. Nog för att man blir nervös, men att kissa på golvet?!
Alltså lättnaden?!?? Jag har körkort nu!!! Äntligen!!!! Som jag har kämpat, gråtit, bråkat med F och oroat mig över detta. Tips till alla som vill ta körkort: skjut inte upp det! Gör det när ni har tid! Gör inte det när ni jobbar 150% och pendlar 3 timmar om dagen och inte ens har möjlighet att ta körlektioner. Det går, men det är ju inte värt all stress.
Men vet ni? Nu är det över! Fucking äntligen! Nu ska jag bara våga köra bil ensam…haha. Eller överhuvudtaget. Känner typ att jag inte vill köra någonsin igen. I alla fall inte en Volvo v40………………
Den här satt på min dator när jag kom till jobbet <3
Och en muffinstårta stod och väntade på eftermiddagen!
”Idag lagar jag mat, så säg bara vad du vill ha”, sa F. Såklart svarade jag pannkakor. Jag är inte en pannkaksmänniska egentligen, men alltså F’s pannkakor är så magiska att det är helt sjukt. Tunna, krispiga och med en fyllning av Nutella. Man dör och återuppstår igen! Vi åt dem med Nutella, banan, mango och glass. Vi hade inget kolsyrat vatten hemma till smeten, så han använde coca cola. Det kunde ju bara inte bli fel.
”Blogga klart nu så ska du få massage”, sa F precis. Alltså hallå? VAD HÄNDER? Fyller jag år? Grattis till mig i alla fall. Måste gå hejdå.
