Ida på mitt jobb har blivit mer och mer norsk nu under tiden hon suttit med mig och Stig. Hon ”pratar norska”, eller liksom lägger till en ”norsk dialekt” och det är så himla roligt. Det värsta är att jag anammar hennes norska och börjar också prata den där fejknorskan. Så där sitter vi tre, Stig pratar norska, Ida pratar någon version av hemmasnickrad norska och jag hänger på Idas norska. Bådar inte gott när jag ska till Norge nästa gång…haha.
Vi håller på och ska anställa en person till den norska kundtjänsten nu. Vi har börjat med intervjuer denna vecka och jag har därför satt ihop ett arbetsprov som vi kan testa personerna med för att se hur de hanterar ärenden eller på vilken nivå deras norska är. Ett av momenten är att översätta en produkttext. Bara för att det är kul bestämde jag mig för att testa mig själv för att se vilken nivå min norska är på. Det roliga är att vi bestämde oss för att testa Ida också när vi ändå var igång.
Vi båda fick översätta och sedan rättade Stig. Min text är till vänster och Idas till höger. Alltså ändå bra jobbat av Ida! Jag själv blev också lite stolt. Tror nog jag är lite för hård mot mig själv vad gäller norskan.
Höjdpunkter från Idas översättning:
”Dagerne må ikke bare vare fuldt med action og att ta fatt i bover, superhjelter må ta en lur også”
Den svenska texten var: ”Dagarna kan ju inte bara innehålla actionfyllda brottsbekämpningar, superhjältar måste vila också…”. ”Ta fatt i bover” och ”ta en lur”, så gulligt!
”Material: Flis (supermyk flis)”
Flis är alltså samma sak som flisor. Även om flisor vore ”supermjuka” är de nog ändå inte jättesköna att ha på sig.
”Skall vaskes förinnan förste bruk”
Älskar hur hon garderade sig och skrev både före och innan. Förinnan. Bra ord!
”Föjelsedag” och ”Masteradekostym”
Ja. Varför inte? Föjelsedag var bara hur gulligt som helst.
Om någon vill testa sig själv finns den svenska produkttexten här. (Och den norska här för facit). Hjälpmedel ej tillåtna! Alltså inte Google translate eller rättstavning på word.
Jag vet att jag gnäller en del om att behöva pendla, men om jag ska vara ärlig är det en sak som jag kommer sakna när jag tar körkort och det är att ha egentid. Okej ”egentid” kanske låter lite knäppt, jag har ju inte barn eller så, men det är ändå lite lyxigt att ha tre timmar varje dag då jag kan sitta ner, ta det lugnt och göra vad jag vill. De senaste tre veckorna har jag läst två böcker och nu är jag inne på min tredje.
Just nu läser jag Istvillingar. Den handlar om Lydia och Kirstie som är enäggstvillingar. De är sex år gamla och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar. Boken handlar om mystiken kring Lydias död och familjens flytt till ett nytt hus med förhoppning om en nystart. Jag har bara precis kommit till flytten, så jag vet inte om boken är bra ännu.
Spontant har jag väldigt svårt för böcker som är översatta till svenska. Jag vill gärna läsa på originalspråket då jag ofta tycker att boken tappar det stilistiska greppet annars, trots att många översättare är väldigt skickliga. Vissa meningar blir så konstiga, viss humor försvinner och dessutom har jag svårare att relatera om alla namn och ställen är på ett annat språk. Kanske bara jag som är konstig? Men som sagt, jag har inte kommit så långt i boken, jag kanske ändrar mig. Har ni något tips till mig på en svensk bok som jag måste läsa förresten?
De böcker man laddat ner sparas i ens bibliotek (man behöver alltså inte vara orolig för att inte ha Internetuppkoppling när man t.ex. pendlar) och det funkar till Iphone, Ipad, Android och såklart på datorn. Vad gjorde man innan e-böcker egentligen? Nu har jag massor med böcker ”med mig” hela tiden.
Jag har tipsat om Nextory innan och tänkte tipsa om det igen! Det är en tjänst där man kan lyssna på ljudböcker eller läsa e-böcker. I samarbete med Nextory har jag ett erbjudande där ni får prova tjänsten en månad utan kostnad. Ni får läsa och lyssna hur mycket ni vill under en månad utan bindningstid! Gå in HÄR för att registrera er! OBS! Se till att koden EGOINAS står med som kampanjkod.
Hur träffades du och den killen du dejtar/är tillsammans med nu? 🙂
– Jag var ute och gick en promenad med Mimi i somras och av någon anledning kom han cyklandes på gatan. Jag var lite tankspridd och råkade hålla kopplet löst så att han nästan cyklade in i det. Han fick stanna och jag förstod inte helt vad som hände och så skulle jag ta bort kopplet, men råkade trassla in oss istället. Hela situationen blev så dum och lustig att vi skrattade åt det. Sen var han sjukt amerikansk och frågade om jag kände för att ta en kopp kaffe. Jag tackade ja och sen….hahaha nä. Tinder.
En fråga; du känner inte att du borde skriva ”en” istället för ”man”? I feministiskt anda alltså 🙂
– Jag anser att ordet ”man” är könsneutralt. Har läst någonstans att det från början betydde människa och så som ordet används (i dessa sammanhang) är ordet inte manligt i min värld. Men största anledningen till varför jag inte ersätter man med en är för att det inte alltid går att byta ut det. I väldigt många fall går det, men det funkar inte alltid rent grammatiskt. ”En” kan översättas till ”jag”, vilket ”man” inte alltid gör. Fick denna kommentar sist jag hade ämnet uppe på bloggen:
””En” är ju objektsformen av ”man” (precis som ”dig” är objektsformen av ”du”), så även de som använder ”man” säger ju till exempel ”Och så ser man någon komma emot en…” eftersom ”man” där står i objektsform. Att bara skriva ”en” är alltså grammatiskt samma sak som att byta ut alla ”du” mot ”dig”, och det kan ju bli lätt förvirrande. Dock finns det ju dialekter där bara ”en” används, så uppenbarligen går det, men bytet kan bli lite grammatiskt rörigt.”.
Hur har det gått med dina cellförändringar? Jag ska på uppföljningskontroll snart, men vet inte hur jag ska göra då jag sist fick göra biopsi vilket var den värsta smärtan jag någonsin varit med om.
– Det har gått ”bra”, eller hur jag ska uttrycka det? Jag gjorde ju en konisering, och mina kontroller efter det har tack och lov inte visat några förändringar. Nu tillhör jag den ”normala” riskgruppen, dvs att jag går på cellprov var tredje år. Usch ja. Hoppas provsvaret är bra och att du slipper konisering eller annat ingrepp. Tänker på dig <3
Nu när du blivit ”dejtingexpert” och framför allt nu när du dejtar någon tänkte jag också ställa en fråga till nästa svar-inlägg: Hur länge tycker du det är rimligt att ”bara dejta” utan att vara *officiellt* tillsammans? Var går ens tillsammans-gränsen? Har dejtat en person i fyra månader nu. Han kom direkt ur ett långt förhållande och ville inte gå in i något seriöst, vilket jag ju förstår. Men hur länge ”borde” jag vänta? Jag är orimligt kär och kan därför inte bara gå för att jag är obekväm med situationen. Jag kanske borde det men det är ju inte så svartvitt. Så vad tycker du (och ni andra såklart)?
– Haha, ja, jag har visst blivit det. Alla människor är olika. Vissa behöver längre tid på sig för att ”känna efter” och andra vet vad de känner ganska fort. Jag tänker att tre månader är en rimlig gräns. Vet man inte efter tre månader tror jag inte att man någonsin kommer att veta. Jag hade i alla fall börjat tvivla på den andra personen om han inte visste om man ville vara tillsammans med mig efter tre månader. Men som du skriver är det inte svartvitt. Det kan bero på många saker, till exempel att man inte träffats så mycket eller som i hans fall, att han nyligen kommit ur en relation. Du får känna efter, både på vad du själv vill ha och tycker att du förtjänar samt vad anledningen är till att ni ”inte kommit längre”. Jag tycker inte att det är konstigt att du känner som du gör efter fyra månader och jag tycker inte heller det är konstigt om du skulle känna att du inte orkar vänta.
Hejsan! Det är en sak jag undrar, du har ju en egen lägenhet och du hade inget jobb innan utan du pluggade, tog du csn-lån? Jag har en ganska svår situation just nu och vill jätte gärna flytta ut men jag pluggar och har hört negativa saker om att ta csn-lån därför känns det lite läskigt. Och är det möjligt att både plugga och jobba? Vill höra lite om vad du tycker för du verkar vara så smart <3 <3 <3 please help haha, kraam
– Jag jobbade vid sidan om skolan (bloggen, krönikor, lite redaktörsjobb) och behövde inte ta lån. Jag tänker såhär: ja, du kan jobba vid sidan om. Om du vill och orkar, vissa utbildningar är tuffare än andra. Men det är absolut inget fel i att ta csn-lån. Det är faktiskt det bästa lånet du kan ta. Låg ränta och en investering i dig själv 🙂 Dessutom är det så vanligt att det inte är konstigt alls. Gör det som känns bäst och prioritera studierna (och ha kul!).
Jag bara måste fråga en sak jag undrat rätt länge.
Du åker sj till Stockholm men buss till Oslo.
Varför åker du inte tåg till Oslo? Stannar det för långt bort? Är det för dyrt?
Jag vet ju inte hur det är men föreställer mig att det är bekvämare med tåg än buss?
– Jag åker inte till Oslo, utan till Moss. Om jag skulle åka till Oslo får jag byta tåg där och det blir en längre resväg och dessutom går det inget direkttåg från Helsingborg till Oslo (antar att jag får byta i Göteborg?), däremot går en faktiskt en direktbuss till Moss. Resan till Stockholm är också mycket längre än resan till Oslo. Skulle jag åka buss till Stockholm hade det tagit typ nio timmar eller något. En bussresa till Norge tar knappt sex timmar. That’s why 🙂
Hej! Jag har följt din blogg i några år nu och du verkar så klok och omtänksam, så jag hoppas det är okej att jag ställer en personlig fråga. Jag har börjat få känslor för fel kille, en sån kille som ibland beter sig som man är speciell och i andra stunder beter sig som man inte är det. Svårt att förklara, men jag börjar inse att jag under perioderna han inte bryr sig om mig så försöker jag mer än vad jag borde för att få hans uppmärksamhet igen. Typ detta quotet förklarar det mesta: ”the most addictive kind of people are the ones that act like they want you and deep down you know the truth but you’re just hoping you could change them”
Så min fråga är, hur slutar jag tänka så mycket på honom och göra för många saker för att please him?
– Oj, vad jag känner igen mig! Såhär är det: människor som ena stunden beter sig som att man betyder något och nästa stund inte kan DRA. Det är bara så att dessa människor inte är värda att lägga någon energi på överhuvudtaget. Det förändras aldrig och till slut är man så osäker, ett skal av sig själv och hela ens tankeverksamhet går åt till att fundera på om man är bra nog/ hur man ska göra för att vara bra nog och vara rädd för att man snart inte är det. Träffa en stabil person som får dig att känna dig speciell hela tiden. <3 Du kommer aldrig kunna pleasa honom, tyvärr. Kanske en liten stund, men den stunden är inte värd det för att du ska behöva vända ut och in på dig själv. Dra bort plåstret! Det gör ont, men går över.
Jag har under en veckas tid fotograferat alla mina middagar och tänkte att vi skulle ta en titt på hur det sett ut. Tänkte att det kunde vara kul. Dels för egen inspo och dels för att se vad jag egentligen äter? Då kör vi igång:
Förra söndagen åt vi en Alla hjärtans dag middag i form av en jättestor hjärtformad räkmacka.
På måndagen blev det pannbiffar med champinjoner och brunsås.
På tisdagen blev det lax med pestosås och pinjenötter vilket jag delade med mig av receptet till här.
På onsdagen lagade vi järpar som jag fått i ett pressutskick. Järpish heter de och är järpar som består till hälften av grönsaker och till hälften av kött. Finns som korv också. Är inte så mycket för ”färdigköttbullar”, så jag tyckte det var sådär. Sen kanske det inte var superbra att budet kom och satte maten vid dörren 08.30 och jag kom hem först 18.00 och tog in maten. Kanske inte borde ätit det, men tänkte yolo.
På torsdagen var jag på en födelsedagsgrej och åt mat där, så nu hoppar vi till fredagens mat. Gjorde fläskfilé som blev helt perfekt. Det blev verkligen en fullträff! Till det åt vi sallad, pommes och pepparsås (köpte färdig i affären, förstår ej varför det kan kallas pepparsås när den inte smakar peppar? Var tvungen att bättra på lite).
På lördagen var vi, som ni vet, ute och körde och hittade en restaurang i Höganäs som vi bestämde oss för att prova. Det blev en hamburgare med västerbottenost, ruccola och bacon.
Och igår, söndag, blev det rostad paprikasoppa med salsa och friterad manchego. Recept finns här.
Där ser ni vad jag har ätit den senaste veckan och ni fick också en genomgång av min käras klädsel samt se en vinflaska sina… Haha.
Låt mig rangordna maten också då, bara för att det är kul:
1) Paprikasoppa
2) Pestolax
3) Fläskfilé
4) Hamburgare
5) Räkmacka
6) Pannbiff
7) Järpish
Är ändå ganska nöjd när jag ser hela veckan sådär. Det enda är väl att det borde varit mer vegetariskt och att det kunde varit mindre pommes. Men det sistnämnda är ju så gott…
Det har varit så konstigt väder denna helg. Det har varit allt på en gång. Snö, sol, regn, blåst och vindstilla. Alla svenskar som älskar att *prata om vädret* har minsann inte haft det tråkigt. Jag har haft det bra. Sänkte kraven och gjorde inte så mycket förutom att ta det lugnt. Nog smart eftersom jag snart ska ut och resa, först till Frankrike och veckan efter ska jag till Norge. Men först ska jag hänga i Sverige en vecka.
Alltså jag har suttit med detta blogginlägg uppe nu typ en halvtimme och haft ångest eftersom jag bara helt enkelt inte KOMMER INTE PÅ NÅGOT INTRESSANT ATT SKRIVA. Haha vad håller jag på med? Måste ju sova. Godnatt bästa ni <3
Tänk att jag har hängt i Helsingborg i typ fyra år, men sett mer av staden de senaste månaderna än jag gjort under hela tiden sammanlagt innan dess. Jag har träffat en upptäckare som vill visa mig allt <3
Idag blev det en söndagspromenad på ett nytt ställe och en ursäkt till att köra lite. Jag läste förresten någonstans att man inte får lov att ha ett mål med körningen när man övningskör? Vet inte om det stämmer. Man får alltså inte bestämma att man ska till en viss punkt, eller vara på väg någonstans. Jag förstår att det kan bli lite fel om man typ bestämmer att den som övningskör ska köra härifrån till Stockholm eller så, men att jag till exempel kör hem från jobbet, varför är det fel? Det är väl bättre för mig att kunna planera körningen? Aja. Om någon frågar är vi väl bara ”ute och kör” då.
Älskar hur spontant och enkelt mitt liv är med bil. Idag var vi ute och körde lite planlöst och hittade plötsligt ett spännande ställe i Höganäs som vi bestämde oss för att äta på.
Nämligen Garage bar. Lite USA-feeling på det hela. Inte för att jag någonsin varit i USA, men jag inbillar mig…haha.
Kanske lite tveksam inredning till tider. ”Asian nipples rock” liksom. Okej? Andra detaljer var dock coola.
Jag är ingen hamburgertjej egentligen, men just på detta ställe kändes en hamburgare så givet. Dessutom var jag så himla sugen på pommes.
Burgaren var väldigt bra måste jag säga och pommesen var <3
Sen körde jag hem. Det gick verkligen sååå bra idag. Jag kände mig inte nervös, otrygg eller som att jag inte hade koll på läget en enda gång. Min handledare behövde knappt ens påpeka något. Kul när det går bra! Men…jag ska sluta prata så att jag inte jinxar något. Hoppas att ni alla har en bra lördag!
