Svar på några av era senaste kommentarer
Blogga om dina rutiner på en vecka.. Kanske låter konstigt men älskar att läsa om vad folk har för rutiner haha.. Intressant när folk har tex går runt huset ett varv när dom ätit m.m. :p
– Hmm. Med tanke på att min vardag ändras hela tiden så har jag inte direkt några rutiner. Jag går i skolan olika dagar och olika tider varje vecka och har olika planer varje vecka. Mitt liv följer liksom inget mönster på gott och ont. Så den enda rutinen jag har är väl att jag dricker en kopp te på kvällen, haha.
Hej!
Jag har letat lite men hittar inte någon efterbild och recension på färgbomben. Är så himla sugen på att färgbomba mitt hår imorgon! ;D
Min hårfärg påminner om den du hade innan du hade i toningen så jag vill gärna höra vad du tyckte. Kram!
– Förlåt! Jag har inte lagt upp någon efterbild. Jag har inte haft någon som har kunnat ta en efterbild på mig. Det har alltid varit vid dåliga tillfällen när färgen håller på att tvättas ur, så det hade inte gett ett rättvist resultat. Jag är nöjd, MEN när det tvättas ur är det inte speciellt snyggt. Det blir typ gult :/ Om färgen ska hållas fin behöver man göra inpackning en gång i veckan (eller mer sällan om man inte tvättar håret så ofta).
Här var det ganska nyfärgat.
Angående att arbeta med kriskommunikation. Då måste jag undra. Är inte företag oftast i blåsväder för att de gjort eller gör något dåligt? Känns det i så fall inte omoraliskt att hjälpa dem i just den situationen?
I så fall tycker jag att det verkar som en bra idé att då alltid ha som mål att förbättra orsaken de kom i blåsväder för i första hand. Kanske redan innan de ens hamnar i blåsväder. Tex för barnarbete, kemikalier, dåliga arbetsförhållanden, pengafusk med mera med mera. Annars låter det lite som om man hjälper dem med att (åter-) stärka sitt varumärke bara för att inte skada företaget.
– Jag förstår hur du tänker och håller helt klart med dig. Men mycket handlar om att förebygga dessa situationer genom att göra rätt och vara ett transparent företag. Jag skulle aldrig välja att arbeta för ett företag jag vet gör dåliga saker, skulle det komma fram att de sysslat med en massa olagliga saker (hoppas aldrig jag hamnar i den sitsen!) så skulle jag råda dem att lägga sig platt, alltså att be om ursäkt och försöka rätta till sina misstag. Det jag främst syftar på är saker som egentligen inte är så allvarliga eller saker som organisationen inte kan påverka. Ibland blir det fel och då behöver man kommunikation för att inte ”tappa ansiktet” fullständigt. Till exempel om en konsument skulle hitta larver i en kaka. Det kan ju ha hänt på vägen till affären och behöver inte vara själva tillverkaren av kakans fel, men det lär ändå vara de som får skulden.
Jag har dock funderat väldigt mycket på den moraliska aspekten i om jag till exempel kommer arbeta med reklam. Om jag hamnar i den branschen kommer det med största säkerhet uppstå tillfällen då jag inte helt kan stå bakom organisationens val, till exempel om de skulle spela på förlegade könsroller (vilket många företag gör pga det säljer). Det jag kan göra då är att försöka komma med råd och sedan kan jag inte göra så mycket mer. Det är klart att jag har mina egna gränser för vad jag är okej med och inte, men det är ändå en viss skillnad på vad jag personligen rekommenderar och vad jag arbetar med för någon annan. Jag kan skriva hur mycket som helst om det här känner jag, men hoppas du förstår ungefär hur jag tänker.
är du feminist?
– Ja, det är väl klart.
På era första dejter, vem betalade då?? Jag tycker sånt där är så svårt, vem som ska betala… Det är nog min stora fobi i livet, tycker det är jättejobbigt. Vill av “tradition” att killen ska betala, iaf erbjuda sig. Men jag är ju en självständig tjej och skulle helst betala allt själv jämt haha..
Så, bara nyfiken hur du ser på det. Blir superglad om du svarara!
– Jag skrev en krönika på ungefär samma ämne för ett tag sedan. HÄR hittar du den. Samhället har fått oss att tro att det är mannen som ska betala (och uppvakta, ta hand om osvosv), vilket är hur löjligt som helst tycker jag (ja, jag har tänkt på det en del efter att jag skrev krönikan). Jag tycker såhär: Den som vill/kan betala betalar. Sen spelar det ingen roll om det är du eller om det är han. Eller så delar ni helt enkelt. Jag och J delar oftast, eller så betalar den som har det bäst ställt ekonomiskt just då. Jag betalade för övrigt på vår första dejt (han skulle bara ha en kopp te, haha).
Jag har en fråga som du kan svara på när du svarar på kommentarer: Jag pluggar i Halmstad, så när jag tar tåget hem till Lund då och då så åker jag alltid igenom Landskrona. Då tittar jag ofta ut genom fönstret och då ser jag alltid ett mystiskt torn i tegel som ser lite ut som ett slottstorn, men tror inte det är ett slott utan något helt annat. Vad är detta för torn?! Trött på att filosofera om detta varje gång jag åker tåg.
– Haha, vad roligt! Jag antar att du menar byggnaden nedan? Det är gamla vattentornet.
Hej! Skulle du säga att du är “smart”? Alltså hade du bra betyg i gymnasiet i exempelvis matte eller har du lätt för att förstå hur saker och ting hänger ihop (tänker koder, matte eller skolarbete överlag)?
Kram!
– Det är rätt roligt det här med mitt betyg i matte. Jag fick en IG-varning i matte A på gymnasiet. Detta var en väldigt stor grej för mig eftersom jag ALDRIG haft problem med någonting i skolan. Jag har alltid fått minst VG och det utan att ens anstränga mig. Men sen gjorde jag det nationella provet i matte och då fick jag MVG. Läraren var minst sagt förvånad…haha. Grejen var att det var det här med att ”förklara hur jag tänker” som jag missat på alla prov innan dess och på det nationella provet var det bara svaren som räknades och därför gick det bra. Mina svar var ju sällan fel, det var bara det att jag hade så svårt att förklara steg för steg hur jag hade gjort, blev otålig och skippade det. Tyckte matte var så fantastiskt TRÅKIGT! Men jo, vad gäller skolan har jag alltid varit ”smart”. Men jag tycker det är fel att gradera smarthet utifrån betyg. Jag känner nämligen många skolsmarta människor som är helt pantade ute i ”den riktiga världen”. För mig har det aldrig varit viktigt. Jag är hellre en bra människa.
Fråga till nästa frågestund: hur ser ditt liv ut om 10år tror du?
– Hatar detta frågor eftersom sånt ändras ju. Både vad man vill och hur det blir på riktigt. Men jag hoppas att jag har ett jobb jag älskar och känner att livet är harmoniskt. Inte en massa ångest som kommer och går som nu. Sen om man får önska mer så vill jag vara gift, ha ett fint boende, kunna resa ofta och så kanske jag har barn.
Hade varit tacksam om du kunde svara på min fråga och hjälp mig med detta issue.
Om du skulle få tillbaka en tenta som är registrerad som godkänd, men när du sen läser igenom inser att läraren rättat/räknat fel och du inte alls skulle vara godkänd, hade du mailat läraren och bett hen att underkänna dig då eller hade du hållt tyst?
Tacksam för hjälp!
– Jag tror inte du får göra det ändå faktiskt. Vi har i alla fall det så att man signerar när man hämtar ut tentan och då avsäger man sig samtidigt att få resultatet ändrat. Därför är det viktigt att kolla den noga innan man skriver på. För ingen kan ju bevisa att du inte ändrat den i efterhand (sen är ju frågan varför du skulle ändra så att du blev underkänd…haha, men du förstår). Så var glad över att du blev godkänt istället 🙂
Jävlar vad blå ögon du har på bilden! Linser eller?
– Nej, mina ögon är väldigt blå. Intensiteten är dock olika i olika ljus.
Hej Egoina!
Det är en kille som jag börjat träffa, och jag tycker verkligen om honom! Problemet är att vi nästan aldrig hinner ses, vilket gör att allt går så sjukt långsamt och jag är rädd att vi båda kommer hinna tröttna innan det ens blir något 
Eftersom det är så nytt så känns det svårt att bara göra något spontant så blir istället att vi planerar att ses långt framåt (max en gång i veckan). När vi väl ses har vi hur kul som helst tillsammans och tror jag verkligen han gillar mig med!
Hur ska jag göra för att detta inte ska rinna ut i sanden?
– Åh jag förstår vad du menar. Jag själv blir väldigt omotiverad när man bara kan ses sällan och aldrig kan vara spontan. Men jag tror absolut det kan funka om ni liksom ser en framtid i det. Det behöver väl inte vara så för alltid? Det som är svårast med att man ses sällan är att man liksom inte är en del av varandras dagliga liv och då tror jag att det är lätt att man glider isär. Så se till att vara det ändå. Prata varje dag och uppdatera varandra om saker även om de är små. På det sättet känner ni er delaktiga i varandras vardag. Det kommer gå hur bra som helst om ni vill att det ska funka. Katastroftänk inte 🙂
Du vet väl om att det finns ett brittiskt “historieätarna”? 
det/dom är också bra!
haha min sambo såg Erik Haag på tåget och då pratade han i telefon om det där med julkalendern som dom ska göra, innan dom hade gått ut med det alltså ^^
– Ja, jag tittade på första avsnittet, men tyckte inte om det alls faktiskt. Saknade Erik och Lotta <3
Jag går i trean på gymnasiet, och min kompis går ett år under mig. Vi har känt varandra i snart 5 år, och varit jättebra vänner. I somras bråkade vi om en liten grej som förstorades upp. Vi har inte pratat sedan dess, och eftersom vi går i olika årskurser har vi inga gemensamma kompisar, och träffas därför inte. Jag undrar hur jag nu ska ta steget till att bli vänner igen?
– Hmm.. Man kan väl sträcka ut en hand på något sätt? Jag tänker att idag med sociala medier så kan man kanske börja med att t.ex gilla en bild på Instagram eller så. Då förstår hen att du antagligen inte är arg fortfarande. Skicka ett sms till och fråga hur allt är, eller bara ta tag i det helt enkelt. Säg typ ”Det som hände i somras var så dumt, ska vi ses en dag? :)”.
