Idag har jag varit duktig och städat. Bland annat så har jag skrubbat hela badrummet från topp till tå. Två timmar tog det, fyför. Men nu skulle man kunna ha picknick där inne. Varför man skulle vilja det vet jag inte, men man kan.
Som alltid när jag städar så ser det stökigare ut än när jag började, jag drar liksom fram allt som jag känner att jag borde ta tag i. Sen ångrar jag mig när jag kommer halvvägs och låter allt ligga kvar. Jag hittade en hög med skolböcker som jag inte längre behöver:
Någon som vill köpa? Åh. Jag ser inte fram emot att släpa med mig dem till andrahandsbokhandeln. Hej styrketräning! (Nä, orka åka två gånger).
Hej Regina! Jag undrar, hur visste/vet du att den utbildning du valde är rätt? Jag har just börjat universitet, flyttat till en ny stad i ett nytt län och jag känner ingen. Och jag tror jag har valt fel utbildning…Jag har en klump i magen så fort jag tänker på att jag måste gå detta i 3 år. Tiden går svinlångsamt och det känns som om jag har gått här i en evighet trots att jag bara har gått i 3 dagar.Skolan är jättefin och klassen är bra men… Det känns inte bra. Jag hoppas det bara är hemlängtan men hur vet man det?
– Grejen är att jag inte VET om min utbildning är rätt. Jag är en sån som aldrig egentligen kommit på ”vad jag vill bli när jag blir stor”. Men jag gick genom alla val jag hade och kom fram till att strategisk kommunikation är det som verkar roligast och det som jag tror att jag är bäst på. Jag har inställningen att man inte behöver göra en sak för resten av sitt liv. Skulle jag tänka att jag genom denna utbildning stängt dörrarna till allt annat så skulle jag ha panik. Jag känner mest ”varför inte”, det känns kul just nu och skulle jag ångra mig så ångrar jag mig. Inget är skrivet i sten.
Men jag skulle aldrig göra något som gav mig en klump i magen. Det är ju inte rätt! Du ska inte må dåligt! Jag kan inte svara på om det bara handlar om hemlängtan. Mitt råd är att vänta lite till. Ge det åtminstone två veckor. I början är allt så nytt och det tar ett tag innan man kommer in i det och hittar sin plats bland allt det nya. Tänk positivt med inställningen att det kommer bli hur grymt som helst och vänta några veckor. Känns det fortfarande inte bra då så har du i alla fall försökt. Det är inte meningen att du ska må dåligt. Och vet du? Jag tycker att du är väldigt modig som flyttar till en ny stad där du inte känner någon. Om inte detta går vägen så tänk inte på det som en förlust eller slöseri med tid – du provade och det var inte för dig. Tusen gånger bättre än att inte prova alls. Lycka till och uppdatera mig! Kram.
Har börjat läsa samma program som dig nu i höst men har nu börjat tveka, känner mig så himla liten, alla är minst några år äldre och programmet i sig känns så himla komplicerat! Till råga på allt så känner jag inte en enda i Helsingborg/Lund. Du som är lite insatt, är det värt att vänta 1-2 år och riskera att inte komma in eller ska man bara köra på?? Känns lite som ett nederlag att hoppa av om jag ändå kanske vill läsa samma program men inte just NU om du förstår hur jag menar.
– Vad konstigt, du kan ju inte vara yngre än 19? Eller kanske 18? Det är många i min klass som är runt 20. Jag känner mig snarare gammal, haha. Jag kan säga som såhär: första terminen på stratkom är värst. Sen blir det bättre. Jag tycker nog inte att programmet är särskilt komplicerat faktiskt. Allt känns ju dock svårt att greppa i början. Håll ut! Har klassen startat en Facebook-grupp? Det är mitt tips, så kan man fråga om allt som man inte hängt med på. Angående att du inte känner någon i Helsingborg så rekommenderar jag verkligen Stampus. Gå med i ett barlag? Gå på Avstampet på fredag (jag ska dit, hehe), eller engagera dig i något annat i studentföreningen.
Men känner du dig inte redo för utbildningen så är du kanske inte redo. Om du känner att detta verkligen är vad du vill göra vet jag inte om jag hade vågat riskera att inte komma in igen. Men samtidigt så kan du ju titta på hur intagningspoängen sett ut över flera år och därigenom ungefärligt kunna räkna ut vad du behöver för poäng för att komma in följande år. Känner du dig trygg på att du kommer in igen så är det ju ingen fara. Annars är ett annat tips att kämpa dig igenom ett år och sedan till exempel ta studieuppehåll. Det finns många sätt att göra det på. Oavsett vad du väljer så lycka till! Uppdatera mig och säg hej om vi ses på skolan! Kram.
Jag sov lite för länge och duschade lite för länge, så jag har haft en stressig morgon. Skulle springa till bussen och precis när jag öppnade min dörr var brevbäraren på väg att slänga in posten, han stod utanför dörren. Jag blev så rädd att jag skrek ”hjäääälp”. Haha, känner mig så töntig nu.
Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Det betyder jättemycket!
Jag är precis hemkommen från en fika med tjejerna. Malin föreslog att vi skulle införa ”höstfika”. Det vill säga att vi ses allihop en gång i veckan och fikar. Bästa idén på länge tycker jag. Så nu har vi bestämt att tisdagar är vår fik-dag. Kan man inte så kan man inte, men det är lättare att planera om det finns en fast dag. Idag kunde alla utom två, kanske ingen superpremiär. Men mysigt var det!
Ett nytt nummer av Veckorevyn är ute i butik vilket betyder att jag kan lägga upp min krönika från förra numret. Den handlar om när jag fick det jobbigaste beskedet jag fått i mitt liv.
