Denna dag bara försvann helt plötsligt och snart måste jag sova. Livet som heltidsarbetare (eller kanske 150%?), hårda bud!
Jag ringde till tandläkaren till slut. Ni vet hur man brukar peppa sig själv innan man gör saker man inte gillar genom att tänka ”vad är det värsta som kan hända”? Det blev VÄRRE än vad jag föreställt mig. Haha, så dumt. För det första så fick jag dröja tre gånger och för det andra så verkade personen inte förstå vad jag menade. Men det positiva är i alla fall att det slutade med att jag blev irriterad och inte att jag kände mig bortgjord.
Ett utdrag från samtalet:
Jag: Hej! Jag har haft tandställning för några år sedan och nu har trådarna som jag har bakom tänderna lossnat. Har ni en tid så att jag kan komma och limma fast dem igen?
Receptionisten: Det händer ofta va?
Jag: Ehh. Nej? Det är första gången jag ringer om det här.
Receptionisten: Vänta lite.
*Dröjer typ en halv minut*
Receptionisten: Du får gå dit där du fick tandställningen.
Jag: Men jag går ju till tandläkaren hos er. Ska jag ringa dit istället?
Receptionisten: Nej.
Jag: Ehhh.. Okej. Men har ni en tid då?
Receptionisten: Vänta lite.
*Dröjer typ en halv minut*
Receptionisten: Vi har inga akuttider idag.
Jag: Men annars i veckan då?
Receptionisten: Vänta lite..
Haha. Helt galet ju. Borde byta tandläkarklinik känner jag. Jag ska dit på onsdag i alla fall. Slutet gott – allting gott. Nja. Såvida de inte läser min blogg, blir sura och typ drar ut mina tänder. Håll tummarna för att jag få ha dem kvar.
En ny vecka dådå. Åh, jag måste ringa tandläkaren. Jag hatar att göra sådana samtal. Eller alla samtal för den delen. Varför kan man inte bara smsa alla? Så mycket bättre mitt liv hade varit då! Typ: ”Hej Skatteverket, skulle bara fråga om…”, eller ”Hej! Jag vill boka en klipptid denna vecka, vilka tider är lediga”.
Jag älskar att jag har sparat den här lappen förresten:
Den är typ en månad gammal och dessutom ska det stå ”måndagsmöte” och inte ”måndagsmåndag” (min handledare var lite förvirrad). Alltså = helt onödig lapp att spara.
Men alla andra har ju en massa postit-lappar och grejer vid sina skrivbord här på praktiken och jag vill också se viktig ut.
• Alltså skoja vilken bra armträning det måste vara att ha en bebis. Jag bar runt på en bebis en liten stund för några dagar sedan och har fortfarande träningsvärk. Fast sen kan det bero på att jag är extremt otränad också. Kan vara så. Men jag har upptäckt muskler jag inte ens visste att jag hade.
• Jag försöker lägga in ”tusan” i mitt ordförråd istället för diverse svärord. Det går ganska bra faktiskt. Bra som tusan!
• Min tandställning (trådarna jag har bakom tänderna) har nu gått sönder både där uppe och nere. Så jag får numera äta på ett speciellt sätt för att inte sticka mig och för att de inte ska hamna fel (det spänner och gör ont då). Borde antagligen gå till tandläkaren. Men när ska jag ha tid med det då?
• Är det bara jag som tycker att kryddan spiskummin luktar och smakar som svett? Nu har jag visserligen inte smakat på svett, men ändå. Det luktar så i alla fall. Varje gång vi har spiskummin i maten tänker jag på svettiga gubbar. Charmigt.
Jag har verkligen en deppig helg. Vet inte varför. Känner mig bara nere. Men tur att godisdag och Gladiatorerna kan pigga upp mig!
Det är nog bara jag och tioåringar som gillar det programmet. Men äh. Ni vet inte vad ni missar. Jag och min pojkvän är överdrivet engagerade när vi tittar, haha. Det enda som är synd är att man inte kan betta på dem.
Vi är dock lite irriterade över hur vissa saker fungerar. Till exempel: ettan kan gå vidare, men inte tvåan oavsett hur bra hen är? Lite konstigt. Jag menar tråkigt om de två bästa personerna är med i samma program och så har bara ettan chans till final.
Här är det soffläge med melon och pyjamasbyxor som gäller.
Jag kan verkligen inte ha på mig jeans inomhus. Att byta byxor är alltid det första jag gör när jag kommer hem. Det gör jag även om jag har på mig lösa byxor, så det är inte bara bekvämlighetsgraden det beror på. Det känns liksom ”äckligt” att ha samma byxor som jag suttit med i kollektivtrafiken hemma. Helt ologiskt resonemang egentligen, jag vet. Är jag ensam?
Aja. Nu blir det House of Cards och te. *Fartfylld fredag*
