Tänkte köra en lägesuppdatering om hur jag mår och sådär efter koniseringen. Först och främst, varför är det ingen som pratar om det här? Jag trodde att det var mycket ovanligare än vad det är. Faktum är att jag känner minst tre personer som har gjort eller ska göra en konisering och fler som har eller haft cellförändringar. Nåväl.
Jag mår bra. Jag har inte ont. Det känns som lite mensvärk bara. Det blöder dock, vilket inte är så kul, men sen när kan en kvinna inte hantera lite blod? Själva ta-det-lugnt-grejen är svår att komma ihåg då jag inte har ont. Men jag har förstått att det är viktigt att tänka på så att såret inte spricker upp eller hindras från att läka. Jag måste bli bättre på att planera tid till bussen och inte stressa runt så mycket.
Den vanligaste frågan jag fått var hur det är att vara bedövad där nere. Om det var konstigt att gå och sitta och om urin liksom bara rann genom för att jag inte kände något. Alltså.. Haha. Nej, jag märkte faktiskt ingenting relaterat till bedövningen. Jag tror den satt så pass lokalt och långt in för mig att märka något efteråt.
Det jobbigaste med det hela var nog det psykiska. Jag kände mig så enormt utsatt där i gynstolen när han stack in sprutor och verktyg i mig. Jag var ju inte utsatt, men det är svårt att inte känna så. Det gjorde att jag kände mig ledsen efteråt. Så dumma tankar eftersom jag såklart vill göra ingreppet (vill inte ha cancer), men att vilja i teorin och ligga där i praktiken är två skilda saker. Sen är det ju också rädslan om att nästa brev inte kommer att vara bra. Men det tar jag då.
Jag blir så glad över att ni som struntat i att ta cellprovet skriver att ni ska ta tag i det nu. LOVA att ni gör det också. Heja heja!
Ni kanske minns att jag skrev att min pojkvän luktade frityr eftersom han och hans kompisar hade friterat saker like crazy (haha, så störda). HÄR kan ni läsa det inlägget. Några av er ville ha en recension på sakerna de friterade. Min pojkvän har ställt upp på att göra en. Här kommer den:
Vi är alltså ett par herrar i våra bästa år som gillar att ses och okynnesfritera saker. Ni vet, som umgängesform. Att eventuella partners sedan klagar på att man luktar frityr är en smell man får ta. Nåväl, håll tillgodo med följande urval:
Snickers – en klassiker i frityrsammanhang. Känns (precis som mozzarella sticks) som en given uppvärmning inför vad som friteras skall, för att träna smaklökarna lite. Stabil rätt.
Betyg: 3/5
Dubbelnougat – lite som Snickers, men sötare och bättre konsistens. Givetvis rekommenderad, tyckte dock inte den gjorde sig bra tillsammans med ostdipp… Men det är ju efter smak och tycke, såklart.
Betyg: 4/5
Selleri – vi tänkte att vi skulle fritera något ”nyttigt”… För sakens skull, liksom. Givetvis en lika dålig idé som det låter. Rakt igenom vedervärdig.
Betyg: Nej.
Semla – långt över förväntan. Söt och god, trevlig konsistens. Jag kan ha blivit lite ivrig när vi skulle fritera den, och blev uppläxad av den självutnämnda frityrmästaren. ”Konst tar tid”, sa han.
Betyg: 5/5
Kladdkaka – kom igen, det är en kladdkaka. Som vi friterade. Gyllengul och krispig på utsidan, mjuk och chokladig på insidan. Att äta friterad chokladkaka är att leva.
Betyg: 6/5
Mina kompisar vill hemskt gärna inflika att de är singlar (och ser bättre ut när frityrdimman inte ligger tät över köket). Bara så ni vet. Bra killar!
Efter att ha konstaterat att kaffekokaren var av (hehe..KUL) var det bara att åka tillbaka till skolan igen för att ha företagssimulering.
Vi lottade och jag blev ekonomichef.
Vi är i olika grupper och driver ett företag i åtta år (på låtsas…duh) med hjälp av ett spel. Vid första anblick så såg det faktiskt ut som ett shotspel. Det är ju liksom shotglas och allt? Men det var det alltså inte. Tyckte mig höra att spelet är tillverkat i Danmark, så det förklarar ju saken.
Som vanligt får jag en alldeles ypperlig start på veckan…eller inte.
När vi satt på tåget kunde min pojkvän inte komma på om vi stängt av kaffekokaren eller inte. Vi pratade om detta hela vägen och väl framme på skolan hade jag hunnit bli så orolig att jag åkte hela vägen hem igen för att kolla.
Om den var av?
….
Trumvirvel.
…
Japp. Vi hade till och med hällt vatten i den och allt.
Nåja. Bättre safe than sorry. Jag missar ju hellre en föreläsning än bränner ner min lägenhet.
Tillbaka till verkligheten imorgon dådå. Trots lite misshandlande av min livmodertapp har det varit skönt med långhelg. Jag har haft NOLL skolrelaterade saker att göra och det är inte ofta det händer. Men imorgon börjar del tre på ekonomistyrningskursen, så det är bara till att hålla i hatten igen.
Förresten (fjäsk-fjäsk) kan man rösta en gång per dag på sina favoriter i Finest awards. Eventuellt mig då…hehe. Jag är som sagt nominerad till årets personliga blogg. Skulle uppskatta det från månen och tillbaka. HÄR gör man det.
En bild från ett event när jag jobbade på Devote. Minns ni det? Jag kommer ihåg att jag var så stolt över att jag lyckades se så Stockholms-bruttig ut på bilden. HAHA. Woho, passar äntligen in!! Typ. Not.
Hur tycker man synd om sig själv bäst om inte med tacos?? Menar det! Såg precis Talang och jag vet inte alltså. Jag tyckte nog att det var en besvikelse. Kan I-like-big-butts-människorna gå vidare är inte ribban satt särskilt högt. Vad tyckte ni?
Tack för alla kommentarer. Ni är bäst i vanlig ordning!
