Det har varit full rulle sedan lördag, så jag har inte riktigt hunnit reflektera över vad som hänt. Det är nog först nu när jag kommit hem som jag fattar att jag faktiskt vann Guldpennan.
Helt sjukt! Jag minns att jag sedan första galan önskade att bli nominerad i den kategorin. ”Vilken ära det hade varit”, tänkte jag. Men trodde aldrig att jag skulle ha en chans.
Men så blev jag nominerad. Det kändes så mäktigt. Som ett erkännande. Men jag räknade inte med att vinna. Jag ser upp till alla som var i min kategori. Spiderchick är min idol, jag älskar Backmans krönikor, Sandra skriver så fantastiskt att jag gråter och Birro…ja, han har jag väl egentligen aldrig läst. Men han har varit med i spelet en stund. Och så vinner JAG?
Sjukt. Och kul. Och allt tack vare er! Tack för att ni finns för mig och är sådana som vill andra väl. ♥
Lite bilder! Påminn mig om att köpa en ordentlig kamera förresten. Det här Iphonetramset håller inte.
Eftersom jag bodde på hotellet (och därför bara tog hissen ner till galan) finns det ingen bild på mig på röda mattan. Det hade ju känts hur töntigt som helst att gå ut och sen gå in igen bara för att ta en bild.
Det gick bra på tv, men fy fan vad dåligt jag mår idag. Det är längesedan jag var så bakfull. Burk-rosén de bjöd på igår smakade cider, så jag trodde den var typ 4 procent, men den var 10,5! Livsfarligt när man dricker på sin drink hela tiden för att man är nervös.
Så jag satt hela sändningen och koncentrerade mig på att inte spy. Klantigt och oansvarigt. Men jag lyckades låta bli att spy i tv i alla fall. Synd ändå, hon där kräk-Eva hade behövt konkurrens.
