Läkaren skulle äta upp sin hatt
Krönika publicerad i Landskrona City idag.
Förra veckan var det en man som stod utanför psykakuten på Malmös universitetssjukhus indränkt i bensin och hotade att tända fyr på sig själv. Anledning? Han hade nekats vård.
Jag förstår mig inte på Sveriges sjukvård. Ibland känns det som att man verkligen måste överdriva för att få hjälp. Man måste bevisa hur dåligt man mår. Jag vet inte hur många gånger jag överdrivit min sjukdom och googlat information om symptomer när jag ringt för att boka tid hos läkaren. Det är mycket som krävs för att få en tid bokad överhuvudtaget och inte bara svaret att man ska ”avvakta”.
Jag minns när jag var yngre och hade brutit armen. Vi åkte till sjukhuset för att kolla upp det och minnet av det besöket sitter etsat i ryggraden. Läkaren fnös mot mig. Hon tittade på mig som om jag vore dum i huvudet och visade tydligt att hon inte trodde mig. Jag fick tjata mig till att bli röntgad och när jag var på väg ut ur hennes rum sa hon att om min arm var bruten så skulle hon ”äta upp sin hatt”. Jag glömmer aldrig när hon sa det där. Jag kunde till och med höra henne skratta när jag stängde dörren. Det kändes så förnedrande. Mycket riktigt var armen bruten. Men jag tror knappast att det var ugnsgratinerad hatt som serverades hemma hos läkaren den kvällen.
Jag gissar mig till den bensindränkta mannens tankegång: Han tänkte att de inte trodde honom. Han tänkte att de inte tyckte att han var tillräckligt sjuk i huvudet. Han tänkte att han skulle bevisa för dem att han faktiskt, verkligen, behöver hjälp. Han fick ett infall. En idé. Det kunde bara inte misslyckas. Nu skulle de förstå. Så han hällde bensin på sig själv och med en tändare i handen ställde han sig utanför och hotade med att sätta eld på sig själv. Han kände sig glad. Fri. Nu skulle han äntligen få hjälp.
Men nej. Istället blev han gripen för framkallande av fara för annan och hot mot tjänsteman. Rätt, tycker väl de flesta. Jag kan tycka att de borde tagit honom på allvar från början.
0
Alma
| #
Tycker också att det är sanslöst. Men sen får man också förstå att dem inte har resurserna att behandla alla, så är man inte döende eller helt jävla förstörd så kan dem inte se en. ”Det finns folk som lider mer än dig..”
Jag har varit mycket på sjukhus senaste året, och alla läkare ger mig olika anledningar, olika åsikter och olika svar på samma sak. Gick till en kurator för att hon skulle leda mig i rätt händer, och förklarade då att jag inte ens tror på mig själv längre. Är jag skadad? Frisk? Hittar jag på?
DET är sanslöst, när sjukvården inte litar på en så till den milda grad att man inte vet ut eller in.
Svara
Angelica
| #
Tyvärr ser psykiatrin ut så här…..jag jobbar som skötare och har varit på just psykakuten ganska mycket. Oftast handlar det om att de lilla psykiatrin får av regeringen går till att betala de tjänstemän som sedan ska luncha med och smocha regeringen. Detta leder till att det inte finns plats på avdelningarna (vi har alltid minst en patient i dagrummet), läkarna som ska bedöma patienterna på akuten har inte tillräckligt med erfarenhet att bedöma etc. DET SUGER FAN PUNG! För jag lovar att vi vill hjälpa alla men vi står bundna vid bältessängen och kan inte göra ett skit.
Svara
Emma
| #
Gud, vad jag älskar dig ibland kvinna <3
Världen behöver fler av din sort!
Svara
MalofTheGeek
| #
Håller med dig! Dom borde verkligen ta folk på allvar. Jag har en kompis. Vi kan kalla henne J. Hon led av anorexia, och ville vara på en annan avdelning. För, där fick hon mer hjälp. Men, läkaren sa att hon inte var tillräckligt sjuk för att ligga där. Min kompis sa då: Ska det behöva gå så långt då?
Då blev läkaren tyst.
Svara
egoina
| #
🙁
Svara
MalofTheGeek
| #
Det är så himla sjukt att dom inte förstår någonting. Om min kompis upplevde att hon fick bättre hjälp där, vad var problemet? Där skulle hon ju ändå bli frisk. Men, näe. Hon var inte tillräckligt smal.. -.- Det var ju exakt så hon uttryckte sig trots allt.. 🙁
Svara
elin
| #
klockrent! det jag tycker är så sjukt är att man måste ringa och boka tid för att få komma in på akuten?! det heter för tusan AKUTEN för att man ska kunna åka in bara om det är något AKUT, då ska man inte behöva vänta flera timmar.
Svara
Emelie
| #
Du har rätt, men det är inget måste att boka tid. Däremot är det bra att förvarna om det kommer in någon riktigt akut.
Sen missbrukas verkligen akuten genom att många kommer in med förkylningar och annat, alltså saker som man kan vänta lite med och inte åka in akut med. Sådana personer ställer till det för dom som behöver vården på riktigt.
Svara
em
| #
sist jag var på akuten blev jag sittandes i nästan sex timmar, för att det hela tiden kom in ’viktigare fall’, säger det sarkastiskt för jag hade inga synliga fel, men jag hade så ont att jag grät, sex timmar senare klämdes det lite på magen och skickades hem med beskedet kom tillbaka om det blir värre eller feber, vilket jag gjorde, då sa de du är inte tillräckligt dålig, då hade jag haft migrän i fyra dagar, då de råde mig att ta en alvedon.. hade en alvedon hjälp hade jag inte dratt till akuten kl tre på natten.. har ingen större tillit kvar till sjukvården.. vad ska till för att bl tagen på allvar?
Svara
amanda
| #
Kunde inte sagt det bättre själv. Mycket bra skrivet!
Svara
Towe
| #
Du har så rätt!
Svara
emma
| #
Instämmer fullständigt, bra läsning!
Svara
sofie gustafsson
| #
Det bästa du skrivit. Simple as that.
Svara
egoina
| #
🙂
Svara
Ida Grossfurtner
| #
Mycket bra skrivet 🙂
Svara
Amelia
| #
Rätt men ändå fel. Mannen i fråga var antagligen sjuk rent psykiskt, hoppas jag. Ingen annan hade ställt sig med bensin över sig och en tändare i ena handen….. Så då bevisar ju han att han behöver vård.
Men om han däremot hade någon annan sjukdom.. Då har de ju bara fått det konstaterat att han har ytterligare en sjukdom. Som han uppenbarligen behöver vård för, däremot kanske han inte får vård för hans andra sjukdom för det..
Blev väldigt klyddigt, har suttit och skrivit en argumenterande uppgift ett tag nu så hjärnan är lite stilla. I övrigt var det en jäkligt bra krönika från din sida, annorlunda från vad du brukar skriva… Men inspirerande! 🙂
Svara
egoina
| #
Ja det ligger säkert mer i saken än det jag läste. Men han sökte vård på psykakuten så då är han väl psykiskt sjuk :/
Svara
Amelia
| #
Slarvigt av mig! Så går det när man bara skummar igenom texten och inte läser ordentligt 🙂 Har du helt rätt i! Man ska inte behöva ta det steget.. Hjälpen ska finnas där redan innan de tankarna uppstår
Svara
Moa
| #
Visst är det bedrövligt.. Jag ska till läkaren på onsdag, kanske ska börja googla överdrivna symptom redan nu?
Svara
Emelie
| #
Gör det! Kan du inte bevisa det fysiskt får du överdriva psykiskt, verkar det som.
Svara
Louise Dahlberg
| #
Kanske därför de inte tar det seriöst eftersom folk överdriver så inåthelvete.
Svara
Klara
| #
Man överdriver sin sjukdom för att man är desperat, inte för att man är gnällig men det är väldigt svårt att förstå för vissa, jag vet.
Svara
Frida
| #
Bra, riktigt bra!!
Jag har aldrig upplevt dålig sjukvård eller dålig personal.. Men vet hur många som helst som har blivit det! Dom borde ta en på allvar direkt istället för att ”skämta” bort det!
Keep up the good work!! 😀
Svara
T
| #
Jag var inne för en massa år sedan för att jag hade så ont i nacken att det smärtan kröp fram runt om halsen som fingrar och jag fick svårt att andas. Hade haft ont i nacken i många år och varit inne på vårdcentral för. Tillslut svimmade jag av en kort stund. Då tyckte jag att det var dags att åka in. Läkaren som träffade mig la först huvudet på sne och frågade med barnslig röst om jag hade problem med pojkvännen? ….. Nä jag har ont i nacken svarade jag. Då säger hon, du tror väl inte att det är cancer? För det är det inte.
Nä det hade jag ingen tanke på, förrän nu liksom, tack för det. Vilken tur att hon hade röntgensyn.
Det var inte sista gången de nämde cancer. Andra gången hade jag problem med huvudet. Vi kan inte utesluta hjärntumör sa de då. I love malmö sjukvård….
(jag säger alltid att jag har feber, då får man tid fort. Jag går ALDRIG till läkaren utan anledning)
Svara
Cat
| #
Bland det bästa och viktigaste du skrivit. Har blivit misstrodd och lurad av både psykvården och mer ”vanlig vård”. Hade en gång varfyllda äggledare, men enligt läkaren hade jag sökt mig till sjukhuset bara för att jag ville ha morfin. Jo tjena, så kul är inte sjukhus!
Svara
Hanna
| #
Word! Sjukt bra skrivet, hoppas att det får mycket uppmärksamhet.
Jag har lagt märke till att det ofta är så att personer som jobbat på samma arbetsplats/med samma uppgifter länge ofta blir disträ och less på jobbet så att de inte beter sig som man skulle kunna önska mot andra människor… Exempelvis just läkare, busschafförer, tandläkare osv. (Men det finns självklar även trevliga undantag)
Svara
-
| #
Jag blev sjukskriven för depression och mådde värre än någonsin i mitt liv. Vid ett läkarbesök var min ordinarie läkare sjuk så jag fick träffa en annan. Ett riktigt svin som sa att jag inte kunde vara deprimerad, för jag log när jag skakade hans hand och presenterade mig, och deprimerade personer brukar inte kunna le. Min psykolog blev skitförbannad när hon fick veta vad han sagt. Det finns idioter överallt, men man får inte heller glömma alla änglar ute i vården. Hade aldrig tagit mig ur det utan min fantastiska ordinarie läkare och psykolog som samarbetade och lade ner så mycket energi och välvilja för att göra mig frisk 🙂
Svara
ellie
| #
Tycker att det är fruktansvärt att han inte fick hjälp. Det är så viktigt att läkarna tar en på allvar!!!
Svara
Alexandra
| #
När jag gick i sexan besökte jag en läkare för att jag hade ont i lederna i händerna varje morgon. Hon tyckte att jag skulle gå hem och ta en alvedon. Förklarade att jag hade ont varje dag men hon tyckte ändå att alvedon var det rätta. Träffade sedan en annan läkare som tog några blodprov och konstaterade att jag har reumatism..
Svara
Johanna
| #
När min mamma skulle föda mig så blev hon nekad kejsarsnitt fast än moderkakan hade lossnat och jag inte fick någon luft. Sen slutade doktorn för dagen och när den nya började så blev det akut kejsarsnitt med en gång och jag andades inte när jag kom ut.
Svara
Patrik
| #
Du är bäst helt enkelt 🙂
Sen finns det en del som får hjälp hos farbror doktorn, blir sjukskrivna och sedan upptäcker att försäkringskassan klassar dom som friska så det är bara att pallra sig iväg och jobba igen… Sjukt…
Svara
sandimeowmeow.blogspot.com
| #
Hi, u have nice blog 🙂 I don’t understand your posts, but I like your website:)
Svara
egoina
| #
Hahaha!
Svara
Louise
| #
Sjukt bra skrivet!
Svara
Elin
| #
För mig har det varit precis tvärtom – jag har ringt typ vårdcentralen för ja bara vill extrakolla så att det inte är så allvarligt och kanske kan få komma dit och få ngn medicin eller liknande bara snabbt sådär (då mina föräldrar vill att man ska åka till läkaren för minsta lilla, så gör det för att de ska bli lugna…). Men då när ja ringt och ba ne ja har så ont i ryggen så gör ont när ja andas, ja vill kolla om ni vet vad det kan bero på och vad man kan göra åt det – eller om det är halsen eller liknande… Slutar med att de skickar mig till akuten och tror det är lunginflammation eller någon akut luftstrupesifektion – får ta massa prover, och ligga på en säng där i flera timmar medan de kollar. Då blir man ju inte lite orolig eller så när man från början ringde för lite ryggont eller andningssvårigheter…
Brukar iallafall visa sig vara saker som – du har varit för oaktiv så din rygg har tagit skada , du behöver röra på dig mer. Eller – nej men du behöver bara vila lite, du hade bara en panikattack.
Då får man istället dåligt samvete för att man tagit upp deras tid när den kan vara såpass dyrbar för någon annan. Visst – skönt att veta att det inte var något farligt så sett, men det fanns ju en anledning till varför jag ringt vårdcentralen och inte akuten från början… Så här tar de det säkra före det osäkra iallafall! Eller så har de bara såpass lite att göra när jag väl ringer… :p
Svara
Eva
| #
Bra skrivet!!
Svara
louise
| #
Jag blev själv häromdagen skickad till psykakuten efter att min läkare skrev en remiss dit och tyckte att jag skulle gå dig..självklart gjordes inget..o jag fick inte mycket utav det besöket…men vad jag fick det var ont i rumpan efter att ha suttit flera timmar på en hård stol i väntrummet och väntat på att få komma in o träffa en läkare…helt sjukt att de inte har några stycken läkare som jobbar bara med att behandla de som kommer in o söker på psykakuten i Malmö…..><
Svara
Nellie
| #
Gick med lunginflammation i 6 veckor tack vare dom förra året. Hela sommarlovet. Jag har fortfarande problem. Om dom skulle tatt mig på allvar de första veckorna skulle jag kunna springa utan att få en fet hostattack 🙁
Så sant ! En av dina bästa hittills ! 😀
Svara
snigelpicka
| #
Sist jag var hos läkaren var det första han sa: ”Jaha, och vad är det för fel på dig då”.
Vart så himla sugen på att berätta om mina problem då.
Svara
jawna
| #
Så passande för mig att läsa det här idag. Läkaren på min vårdcentral tar mig aldrig på allvar. Jag fick en urinvägsinfektion i torsdags, och igår fick jag enorma smärtor vid ländryggen och på sidan vid midjan. Ringde 1177 och sköterskan sa att infektionen kan ha gått upp i njurarna och att jag omedelbart skulle söka vård! Kommer idag till vårdcentralen med mina enorma smärtor. Jag visar var jag har ont och läkaren svarar bara ”där finns inga njurar!” (jo, det är precis där de sitter) och skickar iväg mig med penicillin mot urinvägsinfektion. Smärtan fick jag ingen hjälp mot, eller ens ett svar på vad det kan vara… Så otroligt arg är jag! Dags att byta vårdcentral!!
Svara
egoina
| #
Ja! Stå på dig!
Svara
Anna
| #
Bra krönika!!
Svara
Linnéa
| #
Bra skrivet! Den här texten säger verkligen något, if you know what i mean 🙂 tummen upp.
Svara
Hannah
| #
Det är anledningen till varför jag inte går till läkaren, trots att jag borde. Jag har stora problem med huvudvärk (så att jag måste stanna hemma från jobb t.o.m), extrema magsmärtor och problem med rygg o högt. Och diverse psykiska grejer som ”borde kollas upp”, men jag går inte för de gånger jag HAR varit hos läkaren för någon av dessa saker så har de tyckt att jag bara överdriver, ”avvakta i 14 dagar o kom tillbaka om det inte blir bättre”, varje gång.
Mycket, mycket bra krönika!
Svara
Anna
| #
Jag känner att det är ju ändå väldigt starkt att självmant gå och söka vård för att man är psykisk sjuk, så det är klart att har man tagit det steget, som säkert är ganska stort, och blir nekad vård.. Vad finns det kvar att göra? Då kanske man känner att det inte finns någon annan utväg än att ta till drastiska åtgärder. Nu blev han tagen av polisen men förhoppningsvis blir det också så att psykvården på något sätt får fel och kanske ändrar sig.
Svara
Emelie
| #
Det ÄR sjukt att man kan hitta sin sjukdom bättre tack vare att googla istället för att gå till läkare. De har väl seriöst böcker, databaser och bättre informationstillgång än vi lekmän, men ändå kan vi väl mer eller mindre ge oss själva en diagnos.
Jag sökte hjälp för akne och jag tror jag är hormonproblem eftersom menscykeln är fucked up, då tror jag det är en anledning till att jag har problem med akne (över tonåren och vuxen nu). Men jag fick iaf hjälp med akne och fick antibiotika, men jag tror inte det biter då jag tror det är mer hormonellt fel. Jag har dessutom sjukt svårt att gå ned i vikt (kan också bero på hormonfel och inte att jag är lat och vägrar röra på fläsket).
Iaf, jag får vidareremiss vid nästa besök om detta inte hjälper, men jag tror det blir till fel specialistmottagning bara. Men det är vad jag tror. Specialisterna kan väl hjälpa mig mer sen, men inte kul att betala dyra mediciner åt helvete, eller besök för den delen också.
Svara
egoina
| #
sköldkörteln kanske? googla vidare!
Svara
Alexandra
| #
Mycket bra skrivit. Man måste börja ta människor på allvar.
Dagens blogg-inlägg handlar om MINA tankar om dåligt mående, kolla in:)
Svara
Rebecca
| #
Du är så fin och smart!
Superviktigt ämne, vet själv inte om jag levt om det inte vore för psykvården. Själv har jag blivit bemött otroligt bra, inte bara proffsigt utan också med mycket empati. Men jag har hört så många andra sorgliga historier om personer som blivit behandlade värre än luft. Helt otroligt med tanke på vad det är för något personerna är anställda för. Jag hoppas mer resurser. Själv ska jag plugga psykiatri på högskolan så fort jag pluggat upp mina betyg. Jag kan göra en liten, liten skillnad kanske för någon. 🙂
Svara
Alexander
| #
Jag får rysningar. Du har rätt Egoina! Det är en fin balansgång att kunna avgöra en persons hälsotillstånd och när resurserna är knappa är det ett helvete för vårdpersonal att prioritera. Tyvärr måste man överdriva. Ingen känner en bättre än sig själv. / Sjuksköterska
Svara
AK
| #
Ja, äntligen !! Jag blir så sjukt jävla arg när jag tänker på detta !! Dyra skattepengar för bra vård och vi får skit !!
Så underbart att du tar upp det !! 😀
Svara
Tina
| #
Bra skrivet!
Jag har ioförsig haft väldigt tur med sjukhuset.
Jag bröt tummen en gång och kom in på akuten jättefort och inga krångel där.
Ska även operera mina fötter snart. Vi gick till vårdcentralen som gav mig en tid hos en ortoped. Fick snabbt en tid. Har varit hos ortopeden och jag fick även röntga samma timme. Så deras kirurg ska ringa mig och snacka tider osv.
Svara
Peennys ♥
| #
Svenska sjukvården kan ta sig någonstans där solen inte skiner!
Svara
Yohanna
| #
Jättebra skrivet, den nonchalanta attityden mot människor som vet att de är sjuka men ändå blir nekade, det är hemskt. Jag hade en kompis, han mådde psykiskt dåligt i en längre period med psykpersonalen tog honom inte på allvar, det slutade med att han tog livet av sig. En annan ligger inne just nu, men får inte den hjälp hon behöver, hon kommer ut imorgon, alldeles för tidigt, kommer det sluta på samma sätt? Världen måste uppmärksamma vårdens betydelse, utan den vore vi alla dödsdömda.
Svara
Ina
| #
När jag gick i nian var det en tjej i sjuan som inte fick komma in till sjukhuset med sin brustna blindtarm eftersom de trodde att det var vinterkräksjuka. Hon lever inte idag..
Har flera klasskompisar med diverse skador som inte blivit fixade i tid. En fick en muskelskada i en fotbollsmatch som ledde till kramper. Det tog ett år innan hon fick remiss till experter som konstaterade att hon borde kommit på en gång eftersom muskeln nu hunnit växa ihop fel och inte gick att rätta till.
Och 30 andra exempel 😉 Inte ens en döende man fick komma till sjukstugan..
Svara
Mimmi
| #
Kommer ihåg för ca 3 år sen så fick jag en sjukdom som gjorde att jag hade världens nackvärk, var sängliggande i 3 veckor och drog till akuten MINST 7 gånger, alla 7 gånger sa dom att det inte fanns något fel på mig. När jag till slut fick hjälp sa dom att jag hade en s.k ”fejktumör” i huvudet och att jag var nära på att bli blind..
Svara
A
| #
Det finns ju absolut inget värre än att bli ifrågasatt när man är så sjuk och sårbar. Själv fick jag hjälp av psyket när jag var inlagd och ändå satt jag och skakade av gråt på mitt rum där för att jag var övertygad om att jag inte var tillräckligt viktig för att få hjälp. Och då kan man ju föreställa sig hur det blir om man inte får någon hjälp alls som den mannen.
Svara
Sofie
| #
Jo, det är hemskt att han inte får hjälp, för någon form av hjälp behöver han ju uppenbarligen…
DÄREMOT så finns det såklart en anledning till att han inte fick det! Han hade varit inne där flera gånger tidigare och uppträtt aggressivt och våldsamt (?) mot personalen, han utgjorde ett hot mot dem och de var rädda för honom. Såvitt jag förstod det så hade väl detta kommit utifrån att de hade bedömt att han inte behövde vård därifrån första gången han varit där – utan att han kanske behövde hjälp från annat håll.
Finns alltid flera sidor av historier!
Svara
Teamlundver
| #
Så grymt bra skrivet. Har själv en dåligt ihopläkt fot då den under inga omständigheter var bruten enligt läkaren. Flera år senare gjordes en röntgen av annan anledning och man såg då att den varit bruten och läkt ihop fel.. *suck*
/Nena som väljer att inte uppsöka läkare längre utan istället ställer sig i spegeln och talar om för sin spegelbild att det är ett virus, 250 kronor tack ;0)
Svara
Linnea
| #
Sjukvården i Sverige är bra men inte tillräckligt bra. Psykiatrin däremot är värdelös. V Ä R D E L Ö S. Jag har själv åkt in och ut på psykakuten och har mötts av både duktig och kompetent personal men också det raka motsatta.
En tant som skulle lägga om mina skärsår lämnade ett par dräpande kommentarer och jag mötte en flicka som hade behövt äta spik för att få komma in. Jag tror att ungdomspsykiatrin (okej, jag vet) är bättre än vuxenpsykiatrin där unga, deprimerade flickor ligger tillsammans med gamla missbrukare och våldtäktsmän, så det är fan på tiden att det blir lite debatt!!
Himla bra att du tog upp det, åh vad glad jag blir.
Svara
Sandra
| #
Jag skrev en uppsats om detta för ett år sen, mest inriktat på hur kvinnor inte tas på allvar inom sjukvården. Det är skrämmande.
En nära kvinnlig anhörig till mig ringde in till vårdcentralen och ville besöka läkartid. Hon hade haft ont i ryggen en längre tid. De sa att det bara var ryggvärk, ”ta en tablett så slutar det ska du se”. Det visade sig vara obotlig cancer. Hon dog två år efter.
Svara
julia
| #
så himla bra skrivet. har känt sådär många gånger, att man liksom måste bevisa att man mår dåligt. det ska man inte behöva egentligen..
Svara
Mella
| #
Bra skrivet, det är hemskt att det ska behöva vara så.
Även om jag egentligen är emot privatisering så måste jag rekomendera privata läkarkliniker. Jag var inskriven vid en sådan innan jag flyttade och den var toppen. Man fick i princip alltid tid samma dag som man ringde, senast dagen efter. Någon gång hände det at de rekomenderade att man skulle avvakta, men de lät en alltid bestämma själv om man ville komma ändå. Man kände sig sedd och förstådd.
Svara
issa
| #
åh jag känner så igen mig, har väldiga problem med mina luftvägar och får ofta infektioner. De brukar komma lagom till jul och början av sommarlovet. Jag har lärt mig att känna igen känslan redan innan de har slagit ut ”på riktigt” och jag vet att det ända som hjälper är slemlösande hostmedicin och penicillin men ändå envisas de varje gång med att skicka hem mig i ”några dagar” och ge mig rådet att dricka varmt.
jag har också dragits med astma i nästan hela mitt liv och har i några år känt att medecinen inte hjälper och påpekat detta, de har då rådit mig att ta större doser, de sista 2 åren skulle jag ta tills jag kände mig ”lite skakig”. jo men bra där, försök koncentrera dig i skolan när du är ”lite skakig” eller försök gå och lägg dig på kvällen och somna ”lite skakig”.
För ett halvår sen blev jag skickad till lund till en underbar läkare som direkt konstatera genom ett lite enkelt prov att jag hade en infektion i lungorna (och alltså inte bara i luftvägarna som jag får medecin för ca 5 ggr tidigare) han konstatera också att utöver det har jag något mer som stör luftvägarna än bara astma och infektioner.vad det är undrsöks nu förfullt och det har konstaterats att jag har väldigt små luftrör. För första gången på 17 år känner jag mig inte som en idiot när jag säger att jag inte kan andas fast jag tar medicin.
Kan även tillägga att när jag var 2 år och mamma & pappa började märka att jag andades tungt och ofta hostade pratade de med min farmor som jobbar inom sjukvåden men bor långt ifrån och hon sa att hon misstänkte astma sökte de upp sjukvåden och berättade det. läkaren skrattade och frågade om pappa om hans mamma(farmor) hade haft barn. HALLÅ HÖRDE HON VA HON SJÄLV SA ? har din MAMMA haft BARN?!
Svara
M
| #
Håller med till hundra. Fick nyligen svaret ”klart vi hjälper dig ifall det är akut”
Svara
michaela med tiger
| #
BRA skrivet!!
Svara
Annie
| #
Jag håller så med dig…. Jag har nu väntat i 1 år på att få träffa en doktor som ska ge mig ett läkarintyg på att jag har nedsatt arbetsförmåga. ETT år. Men tur att hon var trevlig.
Fast. Det kanske inte är samma sak ändå.
Men lite.
Svara
Madde
| #
Jag gick med en blodpropp i armen i 4 (!!!) dagar, hade ont som fan och armen var ordentligt svullen.
Hade nyligen genomgått en relativt stor operation i axeln så det var i samband med det proppen eller faktiskt propparna kom.
Började söka akut på söndagen men fick ingen hjälp, fick höra att jag överdrev och var för ung för proppar.
Där var inte ens någon som kollade på min arm på akuten.
Vårdcentralen ville inte ta i mig med tång då dom inte kunde hjälpa mig.
Fick tillsist efter mycket smärta tag i läkaren som opererade mig så han fick skickat iväg mig på röntgen där vi kunde konstatera proppar.
Har fortfarande ont i armen såhär 3 månader efter men är glad att proppen aldrig vandrade vidare till lungorna eller så.
Men fy fan vad nonchalant bemött jag blev, kommer aldrig glömma det och har förlorat all tilltro till sjukvården.
Svara
Karin
| #
Jag tror inte problemet här ar att mannen inte togs på allvar, utan psykvårdens begränsade resurser. Som någon skrev här innan vill de som jobbar på psykiatrin naturligtvis ta in alla som kommer och be om hjälp, något mindre tror jag inte om personalen på sådana avdelningar. Men med de nedskärningar som görs i vården i allmänhet och psykvården i synnerhet har kraven ökat för att få vård. Det är fruktansvärt att alla som behöver vård inte får det, och att människor känner att de behöver gå så långt för att bevisa det, men det gör inte mannens handling mindre farlig för andra. Därför är det inte fel att han blev gripen.
Svara
Manduzana stickar
| #
Mycket klok krönika!
Svara
Veronica
| #
Jättebra krönika! Jag håller absolut med dig!
Svara
Malin
| #
Usch så bra skrivet! Hemskt att det ska behöva vara så att man ska överdriva för att få hjälp. Den känslan har jag hela tiden, att jag aldrig blir tagen på allvar när jag söker vård, att jag inte kan använda tillräckligt starka ord för att någon ska förstå hur jag mår. Speciellt inom psykiatrin.
Svara
Svorskan
| #
Jättebra krönika. Jag gillade den!
Svara
R
| #
jag glömmer aldrig kvällen när jag åkte in på akuten med smärta i höger lunga och inte får luft (som att andas i ett sugrör samtidigt som någon sparkar dig hårt i ryggen för varenda andetag du tar in). För det första ber dom mig att sätta mig ner och vänta. Och när det väl är min tur räcker dom mig en mugg som jag ska kissa i (???). Nu, cirka 1,5 år senare är jag friskförklarad från lungemboli (blodpropp i lungan). Jag är förresten 18 år och dom sa att jag kunde ha dött. Annat var det när jag fick en inte allt för farlig brännskada på handen, då jävlar fick man komma in direkt. Ibland förstår jag mig inte på sjukvården.
Svara
Alexandra Vågberg
| #
Ja, det är helt galet hur det fungerar. Har själv blivit fnyst åt av varenda läkare jag träffat pga. mina problem (har refluxbesvär, vilket gör att jag mår konstant illa och inte kan äta eller dricka vad jag vill). En läkare sa till med ”Jaha, och vad hade du tänkt att jag ska göra?” när jag drog upp mina besvär. Tillslut lyckades jag hitta en vettig och bra läkare, som lyssnade på mig. Han hittade alla möjliga fel på mig och tyckte att det var helt galet att ingen lyssnat tidigare.
Men nu har han slutat på min vårdcentral och flyttat till annan stad… Så nu måste jag träffa en ny. Det är ångestladdat för min del, då jag vet hur otrevliga och ohumana alla andra läkare varit mot mig. Är så rädd för att det blir en ”favorit” i repris…
Svara
mb
| #
är i chock. tänkte säga att det inte är en enda person som kommenterat ditt stavfel. kärleksfull stämning här!
var nämligen helt övertygad om att man inte säger symptomer utan symptom. men eftersom att ingen kommenterat det blir jag osäker. damn you!
Svara
egoina
| #
Jo, det är nog fel. Slarvigt 🙂
Svara
Nathalie
| #
Båda stavningarna är korrekta 🙂
Svara
egoina
| #
Vilken tur 😉
Svara
Åsa F
| #
nej båda stavningarna är inte korrekta, vissa ord böjs med så kallat nollmorfem där de helt enkelt är samma i plural och singular och symptom är ett av dem
http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista
Svara
evelina carlson
| #
gud va fint. riktigt bra skrivet!
Svara
Karin - tjofftjoff
| #
Så sant och så klokt! Men vad sjukt med din arm, HUR i hela friden kan en läkare säga så!!? Jag blir så upprörd av sånt här.
Svara
Nathalien
| #
Bästa krönikan du skrivit. Gillar när du skriver om saker som är viktiga!
Jag kände en tjej som begick självmord INNE på ett psykhem för att hon inte fick hjälp och blev ignorerad, och då var hon ändå på ett hem.
Vanlig sjukvård är lika illa. Jag jobbar inom vården och vet oändligt många som gått till flera läkare som inte hittat nån sjukdom, sedan har det visat sig att patienterna haft cancer, tumörer och allt möjligt
Svara
jenny
| #
så blir det när moderaterna tar över.
Svara
Agnes
| #
Svenska sjukvården är ett jävla skämt. Jag mådde skit under hösten 06, verkligen skit. De sa att det var förkylning, kanske början av influensa osv. Jag fortsatte likt irriterat att gå dit för jag KÄNDE att något inte stod rätt till, tills de kallade mig för en uppmärkssamhetssökande tonåring. Ursh vad det gjorde ont att höra.
Två dagar efter sista besöket kollapsade jag på tåget på väg till skolan och vart sen sängliggande i nästan 10 veckor pga att hjärninflammation och hjärnblödning. Något som läkarna hade upptäckt om de ens tittat! Missade 17 veckor av skolan och hade ett helvete att få upp betygen igen, klarade gjorde jag men fan att jag litar på sjukvården någonsin igen!
Svara
jenny
| #
känner igen känslan av att alltid känna att läkaren är misstänksam. Alltid tittar de på en med en min som säger ”är du verkligen ärlig nu?” Jag va där för att få ett sjukintyg till jobbet- jobbar med mat. Jag kunde knappt prata- minsta lilla ansträngning gjorde att jag fick hostattacker tills tårarna sprutade. Ofta slutade det med andnöd och jag spydde.
Läkaren tittade på mig efter att jag gjort prover och sa ”vad är det du är här för?” Jag förklarade att jag dels behövde medicin, och så självklart ett intyg för att få vara hemma från jobbet. Han tittade på mig som om jag var dum och sa
”men.. du har ingen infektion”
Har de tappat all förmåga till att använda sina ögon och öron kan man undra?
Svara
Regina
| #
Jag tillhör väl minoriteten som aldrig haft problem med sjukvården utan har alltid blivit tagen på allvar 🙂
Svara
Jenny
| #
Jag har många gånger diskuterat detta ämne både med vänner och i min blogg. Som ung upplever man att man inte blir trodd när man söker för något, och nästa sekund får man höra att vi ”ungdomar” söker vård för minsta lilla. Ska man verkligen chansa med sin hälsa då So what om det bara är en liten förkylning? Är man orolig så borde man få söka vård.
Hur mycket har det inte stått i tidningarna på sistone om människor som nekats ambulans och dött? Hur sjuk måste man bli innan man har rätt att söka vård, som vi trots allt allihopa betalar för med våra skattepengar?
Verkar snarare som att det är sjukvården som är sjuk idag.
Svara
sandra
| #
jag har både bra och dåliga erfarenheter av sjukvården, men min sämsta upplevelse var när jag gick i högstadiet och mitt ena öga svullna upp (så mkt så att det inte gick att se på det) gick till skolsköterskan som sa att det var en vagel och skulle gå över på ett par dar. Två dagar senare var det fortfarande inte bra och jag ringde till vårdcentralen som skickade vidare mig till distriktan, som konstaterade att hon inte visste vad det var och skickade mig till vårdcentralen. Läkaren där visste inte heller vad det var och gav mig en remiss till ögonkliniken. Väl där fick jag reda på att det var en inflammation av något slag (minns inte riktigt) och hade jag kommit tidigare så kunde jag fått medicin mot det, men nu var den ändå påväg tillbaka av sig självt. Hela den här karusellen från skolsköterskan till ögonläkaren tog ett halvår. I ett halvår gick jag runt med ett (mer eller mindre)svullet öga utan att tas på allvar eller få nån hjälp.
Svara
linda
| #
kärlek till dig! det är exakt så det är, det tog flera år för läkarna att komma fram till vad jag var för sjuk! & det var inte ens dem som kom på vad det var, det var jag själv.. fick jag hjälp sen då? mja, efter en del tjat & jag fick bara gå hos reumatologen ett tag, jag var ”för frisk”
Svara
kajsa
| #
Vad glad jag blir att du uppmärksammar detta ämne!
Själv har jag råkat ut för detta flera gånger. När jag var 8-9 år började jag få jätteont i magen, kunde inte vara kvar i skolan, var trött, mådde illa, kunde knappt sitta upp. Varje dag ringde jag hem och bad om att få bli hämtad. Min fröken frågade mig om jag var ledsen över något, jag sa nej för det var jag inte. Självklart såg mina föräldrar till att jag kom till vårdcentralen, där fick jag en remiss till en gastroenhet för inte kunde väl en så liten flicka ha magsår? sa man.. Jag fick göra kontraströntgen och det visade sig att jag hade magsår. Jag fick komma tillbaka till samma läkare och han skrev ut recept på omeprazol. Efter några veckor var de värsta smärtorna borta men jag mådde riktigt dåligt. Vi ringde igen och han sa att han skulle skriva ut ett till recept på samma medicin. Det hjälpte såklart inte. Vi bad om att få komma igen och han kunde inte hitta något mer fel, jag fick diagnosen magkatarr den gången och jag litade på honom för vad vet jag? Jag var bara en liten flicka och han var läkare, så jag försökte med tabletterna och slutade berätta för mamma och pappa att jag inte mådde bra, det var nog mig det var fel på eftersom de inte kunde hitta något annat, jag inbillade mig nog bara.
Trots den höga dosen av medicin jag fick hjälpte det inte, så jag åkte flera gånger till samma vårdcentral men fick alla möjliga diagnoser som revbensinflammation och astma. Ingen av de mediciner jag fick hjälpte och jag mådde riktigt dåligt men vande mig vid det, för man gör ju det tillslut. Utöver all magsmärta och diverse andra problem hade jag riktigt dåligt immunförsvar och drog till mig alla bakterier jag var i närheten av. Så jag sökte hos andra läkare. Ingen hittade något fel. För ett år sedan sökte jag hjälp hos specialistläkargruppen (för att de ska vara specialister liksom..) och kom till en specialistläkare som var deras bästa gastroläkare. Han gav mig medicin mot magsår, jättestark dos som man bara fick ta i max två veckor i rad. Efter två veckor mådde jag fortfarande piss och ringde för att berätta. Svaret jag fick var att han skulle skriva ut en till dos, fast denna gången en treveckorsdos. Kändes ju jättebra att äta piller som det stod klart och tydligt på att man inte skulle ta längre än angiven period… Så jag bad om att få gå till en annan specialistläkare, det tog lååång tid att ens få en tid (fastän familjen betalar MÅNGA tusen om året för att få komma dit och bli ordentligt omhändetagna..) och när jag väl fick tid blev jag glad och han bad mig förklara utförligt hur allt kändes. Han var den första läkaren på TIO ÅR som gjort detta. Han sa att han misstänkte laktosintolerans och förklarade så utförligt att jag faktiskt förstod ordentligt. Så han bad mig ta ett blodprov och självklart gjorde jag det. Tog över en månad att få provsvaret på ett simpelt blodprov och när han väl ringde berättade han att han även misstänkte celiaki också. Jag fattade ju inget alls för vad vet man om man inte är insatt?? men han hade bråttom typ så han sa att han skulle skicka en remiss till en dietist så jag skulle lära mig om mina nyfunna allergier. Allt kändes liksom bra för äntligen hade de hittat ett ordentligt FEL liksom, det var inte bara jag som hittade på..Månaderna gick och jag hörde ingenting från dem så jag ringde, tror det hade gått fyra månader, och frågade. De svarade att ”här står det ingenting om glutenallergi men nåt litet om laktosen där ja.. men du har fått en remiss som ska komma snart.” så jag väntade ännu mer, och någon månad efter det kom remissen. Fast inte till varken dietist eller medicintekniker som han lovat, utan till en gastroskopi. Jag blev rätt paff för det var inte alls vad han pratat om liksom. Jag ringde upp igen och frågade vad som stod på, då visade det sig att det var en annan läkare som bestämt sig för att skicka mig på gastroskopi. Varför? Jo, för att min läkare inte jobbade kvar. OCH de hade tappat bort mig. Kände mig så oviktig då och ville bara skita i allt, men väntade på tiden för gastroskopi (kan ta ett halvår typ..) men fick en rätt snabbt (3 månader) och gjorde den (som förövrigt var ett helvete då de vägrade ge mig lugnande, bedövning eller sövande..) och vad fick vi ut av det? Jo de konstaterade celiakin, men inte direkt utan det tog ytterligare några månader och mååånga samtal till den där specialistläkargruppen som hade tappat bort mig igen och skyllde ifrån sig. Denna dagen började jag anteckna allt som hände då pappa sa att om de inte skärpte sig skulle vi anmäla dem. (Har inte skrivit hälften av allt de har klantat till sig med..). och nu, över ett år senare väntar jag på en tid till en dietist. Eller förresten, inte ett år, över tio år. Jag vet fortfarande inte mer än det jag har läst mig till. Och vad jag har förstått så kan man få ett flertal allvarliga sjukdomar av obehandlad celiaki, bland dem finns cancer och infertilitet. Värst av allt är att den genomsnittliga tiden för att få sin celiakidiagnos ÄR tio år i sverige. Hallå!?!? Är vi inte bättre än så? Ska det vara så svårt? Under de tio åren har jag inte kunnat vara mycket i skolan, varit deprimerad (ett av alla symptom av celiakin..) och till slut slutar folk tro på en, så jag blev plötsligt en SKOLKARE i andras ögon. Ingen trodde mig när jag sa att jag hade ont i magen, inte ens mina föräldrar, så jag började hitta på andra sjukdomar, som influensa och feber för det TROR man på. Det ska inte få vara så jävla svårt att bry sig lite om en patient, för de som söker vård har alltid en anledning att söka vård, eller jag skulle åtminstone aldrig söka om det inte var riktigt dåligt..
Just av denna anledning har jag nu sökt till sjuksköterskaprogrammet och hoppas på att komma in så jag kan bli en av de där få inom sjukvården som verkligen brinner för sitt arbete att bry sig om andra!
Är så glad att du tog upp detta ämne. Det är inte helt okej tycker jag att dra ner på sjukvården, den är inte längre något man skryter om.. snarare skäms..
tack för en grym blogg!! kramar
Svara
Linnea
| #
Det är så sjukvården är. De bryr sig om man gör något extremt, att ta en överdos är ett hett tips om man vill ha hjälp. Jag måste ha mina ångestdämpande men blir vägrad (pga ett förflutet som missbrukare) och nu vet jag inte vad jag ska göra. Skära upp handleden? Försöka ta livet av mig, hög på stilnoct? Jag vill ha hjälp men det finns ingen att få.
Svara
Nikaia
| #
Sveriges sjukvård suger.
Svara
Louise
| #
Gå inte dit då i fortsättningen.
Svara
Caroline
| #
Vad läskigt, det där med armen har hänt mig också. Jag bröt armen när jag var liten men läkaren trodde absolut inte att den var det så jag fick göra alla möjliga rörelser med den som jag tyckte gjorde jätteont men rörelserna ”bevisade” tydligen att jag inte brytit den fast det visade sig senare att den var det.
Svara
Emelie Westfält
| #
Jag vet exakt vad du menar. Jag blev nekad vård när jag hade en blodpropp i benet. Jag utryckte till och med oro över just att det kunde vara en blodpropp men vad har man och sätta emot som 17åring mot en 55 årig läkare?! Det slöt med 8 stora hjärtoperationer, 2 lung, fler talet små, 2månader nedsövd i hjärt- och lungmaskin, en njurtransplantation och läkarna trodde inte jag skulle överleva. MEN här är jag för att jag var så otroligt vältränad och stark när det hände… Men flera år av min tonår är borta… Sjukvården är själva SJUKA!!!
http://aftonbladet.se/wendela/article11456559.ab?partner=wwwredirect
Svara
frida ljung / little monster
| #
Lägre skatter har ett pris tyvärr…
Det är synd när folk förespråkar låga skatter och rösta blått men samtidigt inte kopplar varför ambulanser nu får ta betalt och akutavdelningar stänger kl 20.00
Tänk, sverige, och rösta med hjärtat inte med plånboken.
Svara
Ester
| #
Så himla bra skrivet, Egoina! 🙂 Hoppas politikerna ser det!
Svara
Helena
| #
Så länge vården handlar om att det ska gå med vinst istället för att handla om vård så kommer det att se ut på det här viset. Den lilla människan som inte har pengar att söka sig privat får allt sämre vård. Tyvärr är det många som dör på kuppen tack vare fel diagnoser eller ingen hjälp alls. Det har blivit ett kallt och egoistiskt samhälle tyvärr. Där det är pengarna som räknas inte människan.
Svara
amanda molander
| #
så himla bra skrivet! ser upp till dig något otroligt mycket, du kan vara seriös en minut och sen förvandlas till egoina som vill ha choklad. man vet aldrig vad som väntar när man klickar in på din blogg. jag gillart!
Svara
Rebecca
| #
Så sant så sant!! Vet inte hur många gånger ( både inom ”vanlig” sjukvård och psykiatrin) att jag mår för bra för att få hjälp och när man väl får hjälp så kan dom inte göra det på rätt sätt!
Svara
linns beautybox
| #
jag blir helt matt så jag orkar inte ens tänka. alldeles för förtvivlad på hur fel det är ställt med pengar i det – faktiskt- rika lander sverige. Och så pratar dom om att göra en tåghållplats i en central del i göteborg (där spårvagnar och bussar går var femte minut) och som kommer kosta 24 miljoner. Vart ligger logiken?!
Svara
johanna h.
| #
någonting som också är väldigt jobbigt är när man får veta av doktorerna att det inte är något fel när man vet att jo fan är det så. min höft knakar som tusan. duvet, som när man knäcker fingrarna. fast tio gånger värre, och konstant. när jag går, cyklar, you name it. kan inte ens vara med i idrotten i skolan varje gång. de säger att ”det växer bort”. jo tjena, för 6 år sedan när jag gick in första gången var det för att det knakade lite. det blir bara värre och värre, och inget hjälper. så hemskt att den mannen inte fick hjälp, jag trodde att vi bodde i Sverige ? att alla har rättigheter och SKA få vård ?
jag har redan nu bestämt att jag ska bli läkare. och en ovanlig sådan. en sådan som faktiskt HJÄLPER.
Svara
kristina
| #
Dina åsikter är bara såååå sanna!
Svara
Mali
| #
Åh du är så duktig:) Du skriver så bra, så roligt!
Svara
lady do or die
| #
word! Behöver fan inte säga mer.
Svara
jessica
| #
Du har så rätt. Som vanligt då, men den här krönikan måste vara en av dina bästa!
Svara
Gaymasen
| #
Så jävla bra skrivet! Som alltid. Jag hoppas du någon gång stöter på den fittläkaren och serverar henne den ugnsgratinerade hatten hon förtjänar.
Svara
aylin
| #
håller så med!de är 3 gången ja vrider knät men den här gången var det värst åkte ambulans och allt de blev röntgat men tydligen inget fel alls allt var bra.jag fick kryckor och fick åka hem jag kan inte böja på de det knäcker hela tiden och de känns som nått sitter löst och gör så in i helvetes ont.vi ringde vårdcentralen och åkte dit sjuksköterskan som jag fick prata med var as dryg och tyckte jag överdrev!.ja menar jag klarar inte ens av att gå en hel skoldag de har snart gått två veckor vi har ringt sjukhuset och tjatat massor men nej vi ska avvakta och alvedon hjälper inte direkt.och man blir så irriterad när man vet att nått är fel.dåliggt sverige dåligt!
Svara
Jojo
| #
Wow Egoina, jag höll på att gråta av din krönika. Det var seriöst det finaste jag läst på riktigt riktigt riktigt länge! Håller med dig helt.
Har även läst exakt varje kommentar här och jag blir chockad över något som egentligen inte är chockerande. Jag vet ju själv att jag inte fått mycket hjälp med mina problem men det är en annan sak att se hur många som faktiskt inte fått hjälp! Skyller mkt på vår politik, här bygger vi fina byggnader och bror, tunnelbanor och det ena och det andra, men när det gäller riktiga människoliv är det inte värt ett skit.
Svara
Fille
| #
Jag håller med. Blev avkastad av en häst en gång och åkte då in på akuten. Där röntgade de armen och sen fick jag åka hem. De informerade mig om att det inte var några som helst fel på min arm och att jag skulle fortsätta som vanligt. Jag hade varken ont eller led av den. Två veckor senare ringer de från sjukhuset och säger att: ”Vi har kollat på röntgen-bilderna igen och du har tydligen brutit armen, så du får komma in och gipsa OM DU VILL”. Ehe
Svara
sabina
| #
word! kunde inte sagt det bättre själv. har haft sjuklig huvevärk det senaste halvåret och ibland näseblod…efter 3 dagen näsblod åkte jag in till akuten..”blöder det nu” fick ja frågan.nä det slutade i bilen..jaha vi kan inte hjålpa dej om du inte blöder här..sen fick jag höra att det va ”näsblodssäsong”…in my ass…vet fortfarande inte vad det är..kan få näsblod ibland fortfarnade och har huvevärk vajre dag- m en ingen ide att gå till läkare för dom hittar inget säger dom…
Svara