Historian bakom min stalker
Jag blir så jäkla förbannad över polisens uttalande angående hotbrevet Blondinbella fått. För er som inte hänger med fick hon ett brev där en man skrev att han skulle ”stycka henne” om hon inte gick med på att ha sex utan kondom med honom. Polisen säger att ”unga bloggerskor borde ta sig en rejäl funderare innan de exponerar sig själva”.
Jag har haft en ”stalker” efter mig i nästan två år. Jag har inte vågat skriva något om detta då jag inte vill uppmuntra honom på något sätt, men nu verkar det som att han har tröttnat då jag inte hört något på tre månader.
Det började med kommentarer. Han kommenterade varenda inlägg jag skrev och kommentarerna blev mer och mer svartsjuka mot min pojkvän. Ibland kunde även IP-adressen avslöja att han skrivit ett tio-tal andra kommentarer i olika namn.
En dag hade min statistik skjutit i höjden. 40.000 fler unika besökare. På en dag! Min stalker hade lagt ut ett rykte om mig på Flashback som han hävdade var sant. Att jag varit otrogen mot min pojkvän med honom och att jag gillar att ”ta den i tvåan”. Jag har aldrig träffat denna person och vi är inte ens bekanta.
Sedan började han smsa mig och maila mig och jag förstod att det var en och samma person som stod bakom allt. Jag skickade ett mycket pedagogiskt sms till honom där jag skrev att jag inte var intresserad av att ha någon som helst kontakt med honom och att han skulle lämna mig ifred. Sedan dess har jag inte svarat på varken mail, sms eller godkännt hans kommentarer.
Men då blev det bara värre. Han bombade min blogg och blev förbannad över att hans kommentarer inte kom fram. Han smsade dagligen och skrev i mail att han inte kan ”leva utan mig”. Hans kommentarer var skrivna på ett sätt som indikerade att vi hade en aktiv dialog. Även hans sms var formulerade på ett sådant sätt att det lät som att vi var tillsammans. ”Godnatt älskling. Sov gott! Jag saknar dig! Hörs imorgon”, skickades till min telefon nästan varenda kväll.
Jag vet inte om han blev provocerad av att jag inte svarade, för det han skrev till mig blev mer och mer hotfullt. Ena sekunden kunde han skriva att han älskade mig och nästa sekund var jag en jävla hora som skulle dö. Han skrev även gång på gång att han skulle komma hem till mig och att det inte fanns något jag kunde göra åt saken.
Jag kontaktade polisen flera gånger under dessa månader. Jag kopierade hans kommentarer och skickade till dem, jag citerade hans sms och gav dem absolut all information jag hade. Jag berättade att jag var livrädd för att han skulle komma hem till mig och svaret jag fick tillbaka var ”Om han skulle komma hem till dig kan du ringa oss då istället”. Som att bli spottad i ansiktet. Så kändes det.
Och inte var det ett svårt fall för polisen heller. Jag hade genom några enkla googlingar all information i världen om honom. Jag hade tre olika mailadresser, fullständigt namn och adress, nummer, stället han jobbade på, facebook-konto och bild. Ändå gjorde de inte ett jävla skit.
Kanske är det dumt av mig att skriva detta inlägg och jag ber till Gud att han glömt mig och att detta inte triggar honom. Men fy fan vad dåligt av polisen att inte ta detta på allvar. Jag har full förståelse av att man kan bli besatt av bloggare. Man är ju på ett sätt delaktig i deras liv, man tror att man känner dem. Är man dessutom psykiskt rubbad finns det faktiskt inga gränser på vad man kan göra. Därför måste polisen ta detta på allvar. Man ska inte ”skylla sig själv”. Bör tjejen som gick med kort kjol på gatan och blev våldtagen också ta sig en funderare för att hon exponerade sig själv?
Nä fyfan. Jag skäms. Att de ens kan säga så. Kanske de själva ska ta sig en funderare på hur de ska förebygga brott. För en dag smäller det på riktigt.
Några av de många tusen kommentarer som finns i mitt arkiv bland opublicerade kommentarer:
