Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

En liten spökhistoria

Jag sitter och tittar på massa spökprogram på tv. Det spökar i ett hus och ett medium kommer dit för att försöka få bort spöket. Egentligen förstår jag inte varför jag tittar. Jag är skiträdd för sånt. Jag får för mig att någon tittar på mig när jag sover och så.

 

David är inte mycket tröstande heller. Han är minst lika rädd och kräver alltid att få sova innerst.

 

Mm ja.

 

Jag tror inte på spöken. Eller ja. Jag vägrar tro på spöken för jag vet om jag börjat tro hade jag varit så jäkla rädd hela tiden att jag inte kunnat leva normalt. Men jag har faktiskt varit med om en sak en gång. Sluta läsa om du, precis som jag, inte vill höra spökhistorier.

 

Jag hade bott i min gamla lägenhet i några veckor och precis innan jag skulle gå och lägga mig fick jag en stark känsla av att någon av spisplattorna var på. Jag gick ut i köket och dubbelkollade och de var avstängda. Sedan gick jag och lade mig och vaknade av att spislarmet (något brandlarm ovanför spisen) gick igång. ALLA plattor var på och var helt röda. Jag fick panik. Sjukt läskigt.

 

Någon som varit med om något liknande? Skriv bara ja. Vill inte höra era historier. Jag vill liksom fortsätta med att inte tro.

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (133)

  • Olga

    |

    Jag cykelsemestrade för någon vecka sen runt Gotland, besökte då ett så kallat spökhus där jag hört att man egentligen inte ska vara, för spöket vill inte det. Men eftersom jag själv inte är direkt troende på spöken så tänkte jag att det gör väll inget.
    Väl framme vid huset parkerar jag min cykel vid ett träd och går över gräset för att komma fram till huset. Helt plötsligt känner jag bara hur det svider till sjukt mycket på min vad och när jag kollar ner har jag fått ett ganska fett sår rakt över hela vaden (kan tillägga att vi efteråt kollade i gräset efter något som skulle kunnat göra såret men det fanns ingenting). Kändes lite som att man inte var välkommen så vi gick bara fram och kollade lite sen fortsatte vi att cykla.

    Svara

    • Amanda

      |

      SV OLGA. Var det barnhemmet i Kyllaj eller?

      Svara

  • Eline

    |

    Jaa, det har jeg. Flere ganger, og det er kjempeekkelt! Vil ikke tro på sånt..

    Svara

  • Mad

    |

    Oja, hela min uppväxt ät präglad av liknande händelser. Men å andra sidan har jag nästan bara bott i gamla hus/lägenheter som har 100+ år på nacken.

    Men trots det tror jag inte på spöken. Min vetenskapliga sida är allt för stark.

    Svara

  • Angelica

    |

    Ja!!

    Svara

  • Michelle

    |

    Ja! verkligen Ja!

    Svara

  • sanna

    |

    du kanske hade gått i sömnen? 😉

    Svara

  • Helena

    |

    Ja!

    Svara

  • lisa

    |

    si,
    sjukt äckligt!

    Svara

  • Everlasting

    |

    Uj, läskigt. Undrar vad den naturliga förklaringen är? För en sådan måste det väl ändå finnas? Eller…?

    Svara

  • Madelene

    |

    Vill inte göra något värre, haha men om man vaknar av att det luktar bränt sägs det att det är en demon, inte ett spöke.

    Svara

    • Lindy

      |

      eller en ande som man annars kallar det för?

      Svara

  • Julia

    |

    Jag har varit med om så sjuka saker. Så, ja. Förövrigt kommer jag aldrig mer somna efter att ha läst det där, haha. (Jag försökte låta bli att läsa..)

    Svara

  • johanna make up, clothes och trams.

    |

    Jag tror inte på spöken egentligen, men en sak som hände mig när jag var liten är lite oroande faktiskt, Jag låg och sov i mitt lilla rum, med fönstret och dörren stängd. Jag vaknar mitt i natten bara så där, några sekunder senare ramlar min bokhylla över sängen och missar mig med några centimeter. Kan ju säga att jag inte sovit i det rummet sen dess.

    oops, nu fick du en ändå!

    Svara

  • Hannah - Driver eget företag som fotograf!

    |

    Ja jag har varit med om väldigt många såna saker! Så ska inte gå in på detaljer för din skull. 🙂 Men en arbetskollega till mig har också varit med om en läskig sak med just sin spis. Vill du så kan jag berätta..

    Svara

    • EmmA

      |

      BERÄÄÄTTA!!!!

      Svara

  • Evelina

    |

    Ja, är riktigt rädd om nätterna…

    Svara

  • Matilda

    |

    fy fan va läskigt. borde inte läst dedär, jag är så himla lättskrämd av mig. :/

    Svara

  • Elin

    |

    Ja 😉

    Svara

  • Ellen

    |

    Haha jag sitter och tittar på Ghost Whisperer nu 😀 Jag tror inte att jag är rädd för spöken och jag tror att jag tror att de finns, men om jag skulle träffa en i verkligheten så skulle jag antagligen bli rädd! 😀

    Svara

  • Amanda

    |

    ÅH, elakt! Hur hade du nu tänkt att jag skulle kunna somna? 🙁

    Svara

  • Johanna

    |

    Ja, en gång så kändes det som att jag somna med fingret i näsan. Så dubbelcheckade jag så var inte fingret där, men när jag vaknade på morgonen hade fingret hittat dit i alla fall.. 🙁

    Svara

  • felicia

    |

    Ja. Jag har varit med om flera grejer, min mamma och mina vänner likaså. Oförklarliga saker!

    Svara

  • Sara

    |

    Usch 🙁 ..JA!

    Svara

  • Maria

    |

    ”Men jag har faktiskt varit med om en sak en gång. Sluta läsa om du, precis som jag, inte vill höra spökhistorier.”

    Jag vill inte läsa spökhistorier, precis som du.. men när du skrev sådär var jag bara tvungen att fortsätta läsa!!! Kommer kolla spisplattorna varje kväll nu..

    Svara

  • Hanna

    |

    Det är ju nu jag ska vara jävlig och bara mata på med alla mina upplevelser .. Haha! Nejdå, jag är inte så elak. Men ja, jag har varit med om liknande, typ. För mig var det en stol som välte bakåt av sig själv (….heh). Men du behöver absolut inte vara rädd, jag lovar. Oftast är det ”bara” en släkting som är där och hälsar på och vill göra sig sedd. Jag har tittat på Det Okända konstant i en vecka och i 9/10 fall är det typ en farmor eller gammal morbror som vill kolla till en bara. Om du känner att det blir obehagligt någon gång är det bara att säga ifrån att nej nu vill jag inte ha dig här för jag är rädd, typ. Det brukar fungera för mig dom gångerna jag vaknar av en gestalt som står bredvid min säng (haha). Jag är nästan säker på att det är min farfar så det är lugnt!

    Svara

  • Elin

    |

    Det spökar hos min släkting. Hon brukar höra steg om nätterna, konstiga ljud/vrål, hon har sett en ”skugga” stå och titta mot henne på håll. En massa konstiga saker har hänt. Det värsta är att vi sover över där ganska ofta och jag är alltid livrädd och ”sover” med öronproppar och vågar knappt andas där jag ligger!

    Fasen, nu reagerar jag på minsta lilla knak här i mitt eget hus för att jag blev att tänka på det där, haha.

    Svara

  • Elin

    |

    Oj, läste inte det sista i inlägget, förlåt! Läs inte! 🙁

    Svara

  • jawn

    |

    Ååh, varför fortsatte jag läsa när jag vet att jag inte klarar spökhistorer 🙁 Tur man inte sover ensam inatt iaf 😛

    Svara

  • emma

    |

    JA, fast du egoina, spöken vill inget illa, dom vill bara ha uppmärksamhet 🙂

    Svara

  • Nevani Bf 3 okt

    |

    Fyfan det där gav mig rysningar egoina!! Förr när jag bodde hemma så vaknade jag av att någon drog att alla kökslådor och sen smällde igen dom igen, ingen annan i huset var vaken, vidrigt!

    Svara

  • Elin

    |

    men omygod vad läskigt, fy fan :O men du kanske bara gick i sömnen? I hope so very much.

    Svara

  • Angelika

    |

    Vet inte om det var spöken eller inte, men förut hemma hos mig (ca 2 år sen var det senast) så brukade det ramla ner saker från hyllorna i våra ”skrubbar”. Det hände endast när jag var ensam hemma. Dock bara på dagtid så det var väl tur det.

    Svara

  • Mikis

    |

    Såg ett spöke en gång. På riktigt.

    Svara

    • Signe Wedin

      |

      Oh, Mikis, berätta! Vart? När? vad hände? Hur … såg det ut? 😛

      Svara

  • Josefine

    |

    Jag har en ande i mitt hus, som jag döpt till Karin. Hon brukar låsa/låsa upp dörrar samt öppna/stänga dem. En gång när jag stod och borstade tänderna så spolade hon på toaletten bakom mig, då blev jag en aning rädd. Annars kan jag tycka att det är rätt mysigt att ha en ande i huset.

    Svara

  • Anonym

    |

    Okej, läs inte det här om du är lättskrämd!

    En sjukt läskig sak som hände min pappa en gång var när han var helt ensam hemma, och vaknade med rivsår på ryggen, som om någon hade rivit honom med naglarna… Bara några dagar tidigare hade vi sett ett avsnitt av Det okända med någon som vaknade på nätterna av att det stod gestalter vid hennes sängkant som knuffade ner henne och gav henne rivsår på ryggen… Riktigt läskigt sammanträffande, och vi vet fortfarande inte vem/vad som kan ha rivit honom på ryggen… Scary :s

    Svara

    • Daniela

      |

      Det kan ju vara han själv, ibland kan man riva sig själv i sömnen utan att man vet om det 🙂

      Svara

  • Matilda

    |

    Jag har nog inte varit med om något själv mer än lite underliga ljud och så, men min syster och hennes pojkvän vaknade mitt i natten av att duschen stod fullt på en gång 🙂

    Svara

  • sanne

    |

    min svärmor är medium så tror man inte på spöken innan så gör man det nu.. 😉
    fascinerande men Skitläskigt ibland när hon drar igång och berättar sina historier.. 🙂

    Svara

  • Lindy

    |

    Nej, har aldrig varit med om något liknande !

    Svara

  • frida

    |

    Ja en gång, tänker skriva den trots ditt önskemål för den här vill du faktiskt läsa!

    Jag hade hög feber och svettades som en gris, tänkte att jag skulle gå och ta ett svalt bad. Då jag äntligen fick tillbaka rätt temperatur i det kalla badet så somnade jag. Jag låg med duschen på bröstet (vi har ingen kran, så man fyller badet med duschen)med temperaturen runt 25 grader. När jag vaknade hade jag vattennivån på underläppen, och andades in lite vatten när jag flämtade till. Det konstiga var att jag inte vaknade naturligt, eller av vattnet, jag vaknade av att värmen på vattnet hade dragits upp på högsta värmen, vilket var GALET varmt i min gamla lägenhet. Var röd på bröstet i säkert en halvtimme efteråt.

    Vet inte om det finns en naturlig förklaring eller om det var ett spöke, men i vilket fall som helst så hjälpte/räddade det mig den gången… Sen dess har allt varit helt i sin ordning!

    Svara

  • Danielle

    |

    Usch! Jag hade flyttat därifrån.. fyfan!

    Jag har varit med om en del sånt. Är väl mycket därför jag inte INTE kan tro på spöken. När jag var liten minns jag att vi hade ett sånt där bord som man liksom ”drar upp” under till, och sen när man öppnade locket på det så började det spela en melodi. Mitt i natten vaknade jag av att bordet spelade nere i hallen. Min mamma vaknade också av det och vi gick inte för att se efter om det var katten som hade vält ner blomkrukan som stod ovanpå bordets lock eller inte..

    Dagen efter stod dock blomkrukan kvar och bordet var tyst. Tåls att sägas att det bordet numera ligger och dammar ute i ett förråd.

    Svara

  • elvira manning

    |

    Ja flera gånger. Jag och min mamma känner av spöken när dem är i närheten.
    Har en kompis som ser energier av spöken med.

    Svara

  • Sarah

    |

    Jag har varit med om både det ena och det andra. bla att jag vaknat och sett personer och även kunnat tyda och prata med dem. Sen har jag även vaknat av att jag säger saker som sedan slatt in några dagar senare. Jag tror på det övernaturliga och är inte rädd för det. Jag fascineras av det och tycker sånt är intressant och skitkul!

    Svara

  • elvira manning

    |

    Jag har även lärt mig att avvisa dem när jag blir för rädd.
    Handlar bara om att försöka stänga av sina pskyskiska sinnen typ, så kan dem inte komma ”in”.

    Svara

  • Ida

    |

    Jag har inte märkt av något direkt, bara fått känslan att det är någon där, speciellt på kvällarna. När någon skriver, som du gjorde i detta inlägg, att man inte behöver läsa det, att det är på egen risk, så känner jag mig nästan på något sätt, TVINGAD till att göra det. Jag kan liksom inte låta bli. 🙂

    Svara

  • Maria

    |

    Ja, jag var med om det senast igår.. Är precis som du, skiträdd för sånt men jag tror på det ändå. Eller inte spöken direkt, utan andar 🙂 Dock håller jag det också på en sån nivå att jag inte tänker på det för mycket. Annars skulle jag inte kunna sova om nätterna..

    Svara

  • Maria

    |

    Jag bor ihop me 2 st. mer säger jag inte för din skull 🙂

    Svara

    • Signe Wedin

      |

      Berätta! ^^

      Svara

  • karin

    |

    haha, du kanske bara drömde ? 😀

    jag är skitpåverkad av spökhistorier och sånt, när jag ska sova känns det alltid som någon kollar på mig.. sen har min pappa flyttat till ett nytt hus och det är skitläskigt där när det är kväll, för han har en lång hall och den är vidrig! 😮

    Svara

  • Jaana

    |

    Det klart det finns spöken, rätt så synd egentligen då set betyder att de inte hittat frid för att kunna gå vidare.
    Hos min kille var det en ande som vandrade runt hemma hos honom. Den sprang ner för trappor, sänkte volym, lekte i bestick lådan och hans syster såg den.
    Men nu har den iaf vandrat vidare till en bättre plats.

    Svara

  • paulina

    |

    ja. många gånger .

    Svara

  • Jessika

    |

    Ja, allt för många gånger!

    Svara

  • V

    |

    Kolla inte på Paranormal Activity. Du skulle inte våga vara ensam längre.

    Svara

    • Felicia

      |

      Den är sämst ju. ^^ Filmen paranomal acitiy.. haha

      Svara

  • josseja

    |

    Inatt skulle jag gå från mitt rum till badrummet, och när jag kommer ut så är lampan i hallen tänd. Vilket den inte brukar vara på natten, eftersom alla sover då. Men sen slocknar den direkt och tänds och slocknar, och blir halvtänd och sen slocknar den. Sen hör jag något ljud från en byrå i hallen, så jag springer in till mammas rum och väcker henne och säger vad som hänt. Då säger hon att lampan i hallen inte går att tända för den har varit trasig ett tag, så går vi dit och hon försöker tända den med det går inte.
    Sjukligt läskigt. Alltid när man är själv hemma och om man är på övervåningen hör man steg på nedervåningen och tvärtom.

    Svara

    • Ellinor

      |

      I många fall är det ju elektroniken som spökar. Lyssnade man på fysiken i skolan förstår man att elen kan komma och gå lite hur den vill. Steg beror på tryck- och temperaturförändringar i trä eller plast. Träet expanderar t ex och då kan det låta som steg. Enkelt.

      Svara

  • amanda

    |

    i min kompis hus då?!
    en natt skulle hon sova med sin kompis i sitt rum och hennes kompis sov på en madrass och hon i sin säng, hon sommnade jätte snabbt och kompisen låg och funderade. sen så såg hon hur skrivbords stolen dras ut(den är på hjul så det låter ju lite) och så sätter sig någon.
    och grej 2: deras stall var förut en ladugård till kor, så dom började renovera, dom skulle riva ut innertaket så det skulle bli högt i tak, och det vr vinter och mörkt så dom hade en strålkastare som satt i en skarv sladd som ledde in i huset.
    och då river hennes mamma bort en bit av innertaket och det faller ner massa gammla skidor och grejer. och då säger hennes mamma:
    – Här kan man ju göra fynd, haha!
    och då släcks strålkastaren och dom springer in och vart jätte rädda, dom väntade inne tills hennes pappa kom hem från jobbet, då gick dom in i stallet och då ligger kabeln 1 meter från skarvsladden och det var bara dom hemma.
    grej3: hennes mamma skulle måla stallet vitt på insidan. och då börjar hon höra gammal musik. hon tänker inte mer på det och går in skrattandes och frågar sin man:
    – haha.. vad är det nu för gammal radio du har ställt istallet.
    Han: va?! vilken radio?
    dom gick ut och letade men inget var där:0
    och sen är det typ 12 andra grejer som har hänt

    Svara

  • Toviis

    |

    Haha en gång sattes TVn igång i min mosters hus när jag var där ensam under höstlovet. Jag trodde jag skulle dö.

    Svara

    • Josefin

      |

      ja 😛 men tänker inte berätta om du inte vill läsa 😛

      Svara

  • Erika

    |

    Ja, det spökar ganska bra i mitt barndomshem!

    Svara

  • Melinda

    |

    Ja många gånger..jag blir mer rädd för dom ”större” sakerna.. att höra nå litet eller så har ja blivit van vid, men en gång måste jag berätta om när min pappa var på krogen (bodde med honom själv och där hände det saker) runt 3 på natten gick jag hem för tänkte att nu är pappa hemma… kommer in ska gå på toa och kikar in i hans sovrum, ser ut som någon ligger i sängen(var ner släckt överallt) och ja frågar -sover du? och jag får ett trött mummel eller lixom -mmmm! till svar… går och lägger mig och somnar hur gott som helst, vid 10 morgonen efter kliver jag upp och märker att pappa inte är hemma, ringer honom och frågar vart han åkt och han säger -vadå åkt? jag kom aldrig hem igår jag sov hos cathrine inatt(hans tjej) och ja sa åt han att sluta jävlas med mig men nej då hade han tydligen aldrig kommit hem.. så frågan är vem jag pratade med?

    Svara

  • sofia

    |

    HAHA sen är typ hälften av kommentarerna spökhistorier XD

    nästan alltid när jag ät hemma själv så om jag typ hämtar ett glas med vatten tex och lämnar rummet bara för att göra nåt sen kommer jag tillbaka och glaset är tomt..

    Svara

  • Sara

    |

    Åhh, varför läste jag detta inlägget igår kväll, kunde inte somna sen… 😛

    Svara

  • emma

    |

    men fyfan vad läskigt.. uäh.
    svar på frågan: ja! och bara för det så tänker jag berätta, haha. sorry. iallafall.. det var när jag bodde i vårat förra hus. en kväll så höll jag och min lillasyster på att ”leka” uppe på vinden, vi byggde kojor av kartonger, använde filtar, osv. när vi sedan på natten skulle ta oss ner så släcktes bara ljuset. först blev vi skiträdda men jag lugnade mig med att lampan bara hade gått. när vi klättrat ner från stegen tänds lampan igen. ingen vågade då gå upp och släcka.. vi bad då våran äldsta broder att göra det. halvvägs upp släcks lampan. FYFAN!

    Svara

  • anna

    |

    Tänkte vara snäll och inte skriva mina historier men eftersom alla andra gjort det tänkte jag vara lika jävlig själv, hähä!

    Har några äckliga historier.

    1. När jag var ca 12 år låg jag i min säng och skulle sova. Min säng stod då (och nu iofs) in mot en vägg för jag gillar inte att ha space på båda sidorna av sängen, känner mig utlämnad då. Jag låg i allafall med ryggen mot väggen som vanligt och något/någon blåste mig i nacken. Blev rädd först men sen rationell och tänkte att fönstret kanske var öppet, det var det inte. La mig igen och samma sak hände en gång till. Det var precis som att någon blåste för det var inte vind i hela nacken utan som en stril. Håret blåste fram i ansiktet och jag blev skiträdd och la mig i soffan.

    2. Var hemma hos en vän och skulle sova över. Gick på toaletten och sedan tillbaka och struntade i att stänga dörren efter mig. La mig i sängen, sa godnatt till min vän och titta på honom. Vände mig för att sova och då såg jag konturerna, jättesnabbt, av en lång man i dörröppningen. Hajade till och berättade för min vän. Han sa att hans morfar (som var jättelång) dött ett par månader tidigare.

    3. I min nuvarande lägenhet har jag en lampa i hallen för jag är lite rädd för mörker och har därför den tänd om nätterna. Vaknade av att lampan släcktes. Tänkte inte mer på det utan gick upp och slog på den igen. Sedan började lampan dimma. Alltså ljuset blev längre och lägre tills det slockna, sedan up igen, och ner igen, och upp igen. Blev jätterädd och stängde av lampan och ringde pappa. Undrade om lampor kunde dimma så utan att man har dimmer på lampan och det sa han att det var tekniskt omöjligt. Antingen släcks dom, eller flimmrar. Inte höjs och sänks jämnt.
    Lampan har varit uttdragen sen dess.

    Egentligen är jag väl inte rädd för det direkt, men det är ju inte världens tivoli heller riktigt. Så jag låter det vara.

    Svara

    • Viktor

      |

      Njae, du ska kanske prata lite mer med din pappa. För det kan faktiskt uppstå spänningsfall som gör så att det ser ut som om du har en dimmer på lampan. Detsamma gäller om en fas slutar att fungera, men då blir det en mer permanent ”dimmning”. Så det finns faktiskt många olika möjliga förklaringar till just den ”spökhistorien” 🙂 /Viktor – som letat oönskad ”dimmereffekt”

      Svara

  • Emmy

    |

    Mitt i natten hörde jag någon skrika ett flicknamn (minns inte vad för namn men det kan ha varit Lisa. Jag somnade efter att mannen slutat ropa. Dagen därpå sa jag detta till min kompis, som då berättade att hon också hört det samt sett en tjej med långt svart hår kolla ut genom ett fönster vid bönhuset bredvid henne.

    Svara

  • Anna

    |

    När jag var riktigt liten, kanske 1,5-2 år, var jag och min mamma på besök hemma hos en av mammas väninnor. Den här väninnan och hennes man bär på en extremt ovanlig genetisk defekt, i princip innebär det att eftersom de båda hade den så fick de sjuka barn, som dog väldigt tidigt. En flicka dog när hon var 7 månader, den andra var lite äldre och hade lärt sig att prata lite innan hon dog. Så, när jag och mamma var där var de små flickorna redan borta. Jag sprang runt i huset och lekte för mig själv i ett par timmar medan mamma fikade. När vi var på väg hem igen satt jag och babblade för fullt (som små barn gärna gör), och rätt som det var slängde jag ur mig ”Mamma, det var en liten flicka där. Jag kunde höra henne, jag såg henne inte, jag letade och letade, men hon var inte där!” Mamma stod nästan på bromsen och visste inte varken ut eller in. Hon berättade aldrig det här för sin väninna. Det kanske ska tilläggas att jag aldrig har haft låtsasvänner och eftersom jag var så liten visste jag ingenting om de döda små flickorna.

    Svara

  • Rebecca

    |

    Japp, jag har en tant som går runt och städar i min lägenhet, moppar och skurar golven, samt kör en dammsugare fram och tillbaka några gånger i veckan, synd att det inte blir renare bara, haha, sen är min morfar alltid med oss ”barnbarn”, speciellt min kusin som är 10, han är med henne i skolan osv, trotts att han vart död i 7 år.

    Svara

    • Louise

      |

      japps det har jag!
      En gång när jag var på väg hem från skolan (vinter = börjar mörkna) så såg jag hur lampan i köket tändes och det såg ut som att någon gick från kök till vardagsrum. Men när jag kom in var lampan släkt och ingen i min familj hade varit hemma på ett bra tag.

      När jag var yngre så kändes det ofta som om någon var med mig, även fast jag var ensam. Någon sa då till mig att det kunde vara en avlägsen släkting som skyddade mig (antog min morfar, vi var bästa vänner innan han dog). Är troligen sant eftersom jag hade helt sjuk änglavakt vid en olycka. 🙂

      Svara

  • denise

    |

    Ja, det har jag!!! Flera gånger… Det läskigaste är att man inte kan komma på en förklaring till sånna här saker…. 😮

    Svara

  • Frida

    |

    jag har själv har inte varit med om oförklariga saker. förutom ljud och sånt. än i alla fall för vi ska flytta snart och har varit där (dit vi ska flytta) några gånger. känner på mig att det spökar där. jag brukar få vibbar från sånt. men själv tycker jag att det är rätt fachinerande med sånt här. klart det är lite kusligt och så, men ändå.
    men i alla fall. min kompis tror att det spökar i hennes hus. hon har nämnligen vaknat på natten och hört någon stå och sjunga i trappen till hennes rum (hon har sitt rum på vinden) även sin lillebror som har sitt rum på vinden hörde det. sen har hennes lillebror sett en skugga svepa nerför deras trappa och han sprang efter.
    är lite rädd för det eftersom att jag ofta sover över hos henne..
    förlåt för att jag skrev detta men det var ju redan så många som har skrivit läskigare saker än detta 😉
    men det är bara att säga att du är rädd och så, så tror jag att spöket försvinner. 🙂

    Svara

  • Anna

    |

    Jag har varit med om liknande ! Men inget jag brukar tala om.. vill inte att folk tror att man är smått galen 😉

    Svara

  • Brainfucked

    |

    Gillar verkligen att ingen respekterar dig. Och jag har fan ingen skam i kroppen jag heller.
    Har varit med om lite småsaker som jag inte tycker är värt att skrämma med.

    Men, så var det en natt. När jag som hos en vän till mig. Vi hade gått och lagt oss och släckt ner. När vi legat ett tag så går hon upp för att gå på toaletten, och konstigt nog så tänker jag att jag inte vill att hon ska gå. Inte många sekunder efter så känner jag hur det rör sig i sängen, något går emot mig. Jag stirrade rakt in i väggen och slutade andas. ”Det” stannar precis bakom mig i sängen, så att jag känner att madrassen trycks ner och jag lutar bakåt och känner att någon andas och vrålglor på mig. Tårarna började rinna. Och när min kompis kommer in i rummet så skriker jag bara att hon ska tända lampan. Samtidigt som hon tänder lampan så lyft madrassen upp och det bara försvinner. Jag grät och var helt uppjagad efter detta. Jag har aldrig någonsin efter detta, sovit så nära min kompis som jag gjorde den natten.
    Det var en helt fruktansvärd upplevelse som än idag gör så att jag nästan skiter knäck.

    Svara

    • JENNY

      |

      Hahaha..jag tror att alla tror att Egoina ar ironisk som hon brukar vara. Alltsa att hon VILL att folk SKA skriva spokhistorier, det var kul lasning iaf…hihihi Hoppas Egoina vagar sova de kommande manderna…mohahaha

      Svara

  • maja

    |

    exakt samma sak hände mig för några veckor sen. Men då var det bara en platta. Jag fick precis som du en känsla av att den skulle va på, men så var den inte det. Och sen när jag skulle gå och lägga mig brann plattan (gasolspis) ändå. Läskigt värre!

    Svara

  • Casandra

    |

    Har varit med om många skumma saker. Men en händelse kommer jag aldrig glömma;

    När jag var runt 7-8 år hade jag varit på Liseberg med mamma. För att komma hem måste man gå upp för en liten kulle som omringas av en stor gräsmatta, längre bort ligger en skola och radhus etc. Men just när man är på toppen av kullen är det tomt. Så där går jag och mamma på gångbanan och pratar om allt möjligt. Helt plötsligt ser vi en flicka komma från ingenstans och vara cirka 10-15 bort(kanske samma ålder som jag var då, en vit pyjamas och en nalle i handen). Kommer ihåg att mamma säger till mig, – Men vad gör hon ute så här sent?. Klockan var kanske runt 11 på kvällen. Ju närmre vi kommer flickan ser jag att hon stirrar på mig med iskalla ögon och jag drar mig närmare mamma. Flickan är precis på väg att korsa förbi mig bara några centimeter, så ska mamma ta tag i henne och fråga vad hon gör ute helt själv. MEN SÅ ÄR HON HELT FÖRSVUNNEN!!! Vi stannar upp och mamma ropar helt förtvivlat och man kunde höra hur rädd hon hade blivit. Som sagt så fanns det inget i våran närhet som hon kunde ha gömt sig bakom. Efter bara några minuter tar mamma tag i mig och springer sista biten hem. Har aldrig sett mamma springa så fort.
    Vi pratade inte om det som hade hänt på ett bra tag och till slut kändes allt som en dröm. Men så är inte fallet. För än idag när jag frågar mamma om detta märker man hur obehagligt det var och detta är 20 år sedan.

    Detta kommer alltid finnas med mig och varenda gång jag tänker på det mår jag faktiskt illa haha.

    Svara

  • Amanda

    |

    ja, de har jag.
    och för din egna skull får vi hoppas att du gick i sömnen eller att när du kollade, att du råkade sätta dem på högsta istället för lägsta 😉

    Jag tror inte direkt på spöken/andar..
    Men, små saker har hänt mig. Som tillexempel..
    1. De va någon som andades rakt i mitt ansikte (jag har inget fönster i närheten)
    2. Hört fotsteg med blöta skor och jag var själv hemma. Tog timmar innan jag kunde gå in i de rummet igen. Och de fanns inga fotspår där. Trots blöta skor mot ett trägolv. (du vet säkert hur de låter)
    3. På kvällarna så är de släckt överallt förutom på toan. Och de brukar lysa in lite i mitt rum, och alla sov, och man hör när någon går i hallen. Och helt plötsligt så gick en skugga förbi toan, helt ljudlöst (av någon anledning kollade jag ditåt) skuggan var lång med lite krökt rygg, rätt smal med kort spretigt hår, som gick i riktining mot ytterdörren. Jag hade sjukt svårt att sova den natten.

    Svara

    • Jackie

      |

      Det var Julian Assange! Haha

      Svara

  • Kristine

    |

    JA. Jeg bodde i ett.. skummelt hus en gang.

    Svara

  • Vanessa

    |

    haha, fyfan altså! Jag hade precis läst denna text om spisen för cirka 2 timmar sedan, efter det gick jag till köket för att koka potatis. Jag stälde kastrullen på plattan på högsta värmen sedan står jag brevid spisen och läser tidningen. Helt plötsligt utan att jag rör något hör jag att spisens värmenivåer sänks från 9 till 2. Jag får panik och tänker på det du skrev. Sedan ser jag att det bara är en fluga som satt sig på värmeknappen, och efter som att den är touch så sänktes värmen. HAHAHAH dagens FAIL!

    Svara

    • JENNY

      |

      HAHAHAHAHAHA Fyfan va bra!!!!! Hahahahhaa

      Svara

  • Viktor

    |

    det här börjar likna de där historierna som man skrämde varandra med när man var ute o grillade när man var yngre…. Anden i glaset som svarade ”i köket” när man frågade ”var är Djävulen”. Sen gick en kompis dit och sen hittade vi honom ihjälklämd bakom spisen. Eller om det inte var en kompis, utan en kompis till en kompis som kände en kusin som läst om det i en tidning 🙂 Allt som just nu är oförklarligt har alltid en förklaring. Spöken? Inte så sannolikt, men det finns ju inget som säger att man är ”totalt borta” bara för att man dör rent fysiskt. Vem vet, kanske kommer det en GhostPad som man kan köpa och använda för att tala med ”the dead ones” framöver. Vem vet vad Apple har i sina laboratorier? 🙂 Och om vi berättat om internet, datorer, flygmaskiner osv på 1400-talet så hade de trott att vi var galna. Så det som idag är oförklarligt är förklarligt i morgon. Men det skadar inte att ha ett krusifix, några vitlökar, en träpåle, en spegel, vigvatten osv till hands på kvällen. Och vill ni ha riktigt kul så kikar ni på http://www.kb.se/codex-gigas/Svensk-Codex-Gigas/ eller varför inte på http://sv.wikipedia.org/wiki/Dj%C3%A4vulsbibeln så nu kan ni skrämma upp er själva rejält i natt 🙂 /Viktor

    Svara

  • Matilda

    |

    ja! jag är medial precis som min mamma, moster och mormor. Och till råga på det är min sambos mamma också det! Hon håller i seanser, driver ut oönskade andar och har healing. Jag trodde inte på det fören jag blev utsatt(var då typ 11år). Idag är jag 20år och har fått vänja mig vid tanken att andevärlden existerar och att de dras till mig och vill ha hjälp. Har själv hjälpt några vilsna andar till andra sidan. Riktigt häftigt faktiskt!

    Trots att de i visa lägen går bra är jag svinrädd för sånt! Vaknat allt för många gånger av ”oväntat besök”. Berättar mer om du vill!

    Svara

  • pulvermos

    |

    Elakt, nu har jag läst typ hälften av kommentarerna som är spökhistorier och kommer verkligen inte kunna somna ikv! hhaha 😉

    Svara

  • Emelie

    |

    Ja det har jag, sjukt äckligt, det var i Frankrike också i huset vi bodde, så det gjorde inte semestern så skön när man somna runt kl 4 i flera nätter!

    Svara

  • elin

    |

    För kanske 2 år sedan fick jag väldigt svårt för att sova. De kändes som att de var någon som bara stod och glodde på mig. Och eftersom jag är väldigt rädd och så så sov jag med radio för att inte höra saker och med tänd lampa. Tillslut en kväll vart jag så jävla less på det här så jag skrek rätt ut i rummet ”Men kan ni dra eller!?” Och vips, kändes allt bra och det har aldrig känts obehagligt någon fler gång..
    Har berättat det här för min mamma, och enligt henne ska det vara min gammelmormor som är min skyddsängel som vakar över mig bara.. De sa iallafall en spåtant till henne..

    Svara

  • megan fagan (@facebook)

    |

    jag hatar att sova i hus på landet, förut bodde jag i ett stort hus ute på landet, hade typ 2 grannar som bodde lite längre bort.
    och nu när jag bor i stan i lägenhet så mår jag mycket bättre och vågar gå på toa på nätterna hahahha

    Svara

  • Matilda

    |

    Jag tror på det. Och jag känner av de själv.
    När vi flyttade in i min mammas nya hus (som var ett sjukhus under andra världskriget) så kände jag av att det var en gammal man i mitt sovrum. Han stod i min dörröppning. Gjorde inget, rörde sig inte eller så, han bara stod och stirrade på mig, så jag kunde inte sova.. Flera veckor var det så, mamma trodde mig inte, men jag övertalade min mamma att ta dit ett medium, och han sa att jag hade rätt,det var negativ energi i sovrummet, men om jag skulle möblera om så skulle det försvinna. Jag gjorde det, och de försvann! 🙂

    Svara

  • anna

    |

    jag har en radio utanför duschen så när jag duschar sätter jag på den, om man står i duschen är ljudet vanligt men om man går förbi den så blir det störningar. iaf . en dag kom jag hem efter en träning , ingen va hemma , jag gick ner och satte igång radion och ställde mig i duschen .. helt plötsligt blev det jätte mycke störningar , precis som att någon stod framför radion , jag blev asrädd och kollade om det va någon där , då försvann störningarna..

    Svara

  • Linn

    |

    Jag har bara vart med om småsaker, som att när jag ska lägga saker på min hylla (jag lägger alltid det längst in för jag vill inte att det ska ramla ner) men ungefär en timme efter, hör jag att föremålet ramlar ner. Eller när jag sitter hemma så brukar något blåsa mig i nacken, du vet som när man ska kyla ner maten? Haha, det är riktigt obekvämt 😛

    Svara

  • ida

    |

    men vad fan..
    jag skulle precis gå och lägga mig skulle bara kolla din blogg innan jag stängde av datan, och nu tror du att jag ska kunna somna ? 🙁
    lääskigt..

    Svara

  • Lisa

    |

    Jag får nog läsa din historia någon annan gång. Sitter ensam i mitt rum nu och har lätt för att få för mig saker. Tack för frvarningen.

    Svara

  • Louise

    |

    ja, och eftersom alla andra berättar så kan jag också göra det 🙂

    när jag var 7-8 år kanske så bodde jag utanför trelleborg, har bott på landet hela mitt liv så jag är inte spökrädd så . men jag och min familj var på middag hos några vänner. jag och min syster lekte i en hage med en trägrind. vi lekte häst och därför hade vi stängt grinden med en hasp. efter 10 minuters lekande stoppar min syster mig och pekar på grinden, långsamt ser vi hur haspen höjs och grinden öppnas. kan tillägga att det var vindstilla? sen dess har jag inte varit i den hagen 😉

    har även haft en figur som gått utanför mitt rum ibland och gjort steg på nätterna..

    Svara

  • lina

    |

    Jag och mina stall-kompisar sov över i vårat klubbhus som tillhör stallet, en stor jättegammal röd villa. Där spökade det många gånger. En gång satt vi i köket, sen skulle jag och en annan gå in till sovrummet och hämta våra godispåsar. Rullgardinerna hade vi dragit ner för alla fönster men vi tyckte det var lite kyligt, så vi drog upp en rullgardin och fönstret stod vidöppet!? Det visade sig att alla fönster i hela sovrummet stod vidöppna, man såg rakt ut i ett becksvart mörker. Sjukt läskigt!!

    Svara

  • Gaymasen

    |

    Haha scary! Jag skrev om detta för någon dag sedan. Min familj och flera jag känner har varit med om mucho. Jag har varit med om en del.

    SÅ JA! 🙂

    Svara

  • Hilda

    |

    Jag har varit med om lite mindre läskiga saker, men även vääldigt läskiga saker! Kan berätta tre av dom:

    1. Jag gick in i köket en morgon och skulle kolla om det fanns nåt ätbart i kylskåpet. Framför det (alltså bakom mig när jag står och kollar in i kylskåpet) har vi en köksbänk, där jag konstatera att det låg ett kastrullock. Till min förskräckelse hör jag hur det börjar låta och vänder mig om och ser att locket ligger och snurrar.

    2. Jag och min äldre syster var hemma hos våran farmor i Tullinge, hon bodde i en lägenhet där ensam. Min syster hade precis fått barn och vi satt i farmors soffa tillsammans med barnet. Sen säger min syster till farmor som står i köket ”vad synd att inte farfar kunde vara här..” och efter det, faller ett foto på farfar ner från bokhyllan ..

    3. Jag och min andra syster var ensamma hemma en kväll (runt nio) Jag höll henne sällskap eftersom att hon var sjuk. Vi satt runt köksbordet och drack te, jag åt nudlar. Köket gränsar till vardagsrummet så det är bara en skjutdörr där emellan och den var öppen. Våra två hundar var inne i vardagsrummet. Helt plötsligt ställer sig båda hundarna upp och morrar och reser ragg. De stirrar in i tomma intet och beter sig jättekonstigt. Då ser vi någonting (jag uppfattade det som en grön dimma) swischa förbi dörröppningen och vi grips av panik och springer ut från huset med hundarna med oss. Det var mitt i vintern och vi stod i pyjamas och grät. Tillslut gick vi in till vår granne, och han gick in i huset för å kolla om nånting var fel men han hittade inget, så vi gick tillbaka in. Grejen var bara att mina nudlar och vårat te numera låg på golvet. (Kan ha hänt att vi råka slå ner det när vi blev så rädda, men inget jag har minne av)

    Har hört att andar testar en om man är mottaglig, och om dom märker att man blir livrädd så brukar dom inte besöka en. Ingen aning om det är sant dock, bara nånting jag hört..

    Svara

  • Johanna

    |

    Ja, sorry, men när alla andra har skrivit sina spökberättelser måste jag bara skriva en händelse hit. 😀

    När jag gick i lågstadiet, jag var kanske 10-11 år, så lekte alla mina vänner ”anden i glaset” . Jag var väldigt rädd för spöken när jag var liten men sen när min kompis kom till mig efter skolan, gjorde vi en såndän platta var det står alla bokstäver på och sen hade vi ett ljus och ett glas som man har när man leker det. så satte vi i köket och lekte det, men vi fick aldrig svar på frågårna. så gick vi till mitt rum så sade min kompis att det ska vara helt mörkt i rumme, så vi släkte alla lampor och lagade gardinerna för fönstret och täckte dörrspringan så att det inte kom en enda ljusstråle in i rummet. så frågade vi någåt och den svarade. så frågade min kompis : när dör jag? och det var en sån fråga man inte fick ställa. så kom svaret : nu! vi blev rädda och tänkte att vi går och leker något annat iställe. jag och min kompis steg upp och så mittiallt när min kompis steg upp, (hon var inte så nära ljuset för jag såg det själv) så började hennes hår brinna! jag sprang efter hjälp men när jag kom tillbaka hade hennes hår sluta brinna. Vi började båda gråta för vi blev så rädda och den kvällen kände jag att någon/något var mycket arg och jag kände att det var ”negativt” i rummet. Jag tror inte på spöken, men jag tror nog på anden.

    Efter det berättade min syster att när hon och hennes kompis var ensam hemma och hade lekt samma lek och frågade var anden är så hade den svarat ”in i gamla ladugården” så hade de gått in dit och sagt typ ”ge ett tecken på att du är här” så hade dörren stängt med fart och så hade den gått i lås. när det var en gammal ladugård var dörrana såna att man måste laga en kvist emellan dörrhantagena för att den skulle gå i lås. så satt dom dit i mörknet ända tills deras föräldrar kom hem och tog bort kvisten. Så har det hänt massor med andra saker som har med anden och göra ;s förlåt om jag skrämde upp dig. jag måste bara berätta allt dedär 😀

    Svara

  • Malin

    |

    Hej Egoina!
    Du behöver inte läsa den här kommentaren, trots att du påstår att du alltid läser alla 😉
    Följande har hänt en kompis till mig. Hans farmor hade hela tiden sagt till honom att när hon dör, kommer hon hälsa på honom i form av en duva. Så en dag när han satt i sitt rum, kom en duva flygandes ner från taket, förbi honom och ut genom det stängda fönstret igen. Kort därefter får han veta att hans farmor dött.
    Lite läskigt, men mest fint enligt mig

    Svara

  • Sanna

    |

    Vad läskigt! Jag har aldrig varit med om något liknande

    Svara

  • Jackie

    |

    Bästa kommentarerna EVER!!! Har läst alla historier, älskar spökisar fastän jag är livrädd för dem.. Jag är lite klärvoyant, hua! Min döda farmor kommer och hälsar på mig när jag ber henne göra det, när jag är ledsen och så. Har hänt att jag har fått be ”andar” gå iväg, för jag tycker det är så jobbigt.
    I lördags natt vaknade jag av att någon håller mig kring midjan. Skakar av dem och blir genast rädd, min pojkvän är ju bortrest och jag är ensam hemma.. Eg inte så läskigt, men det här är skitläskigt; min bror och jag hade ätit bönor till middag. Sen satte vi oss i soffan och kollade på film och drack läsk. Helt plötsligt från ingenstans hör vi *pprrrruuuuuutt*, det var skitläskigt! Haha fattar ni, SKITLÄSKIGT… Haha…

    Svara

  • Michelle

    |

    Jag har en ganske fiin och lungnande historia ang andar, inte för att jag tror på sånt men min släkt och har berättat.

    Min farfar dog 1995 och ingen i min släkt kunde få barn. Dagen innan han dog pratade han och mina fräldrar om barn och hur underbart det skulle vara. Nio månader efter föddes jag, trotts att mamma inte kune få barn. När jag började prata tittade jag alltid i tomma intet och det visade sig att jag pratade med farfar och en lite tjej som hette sigina. När jag började på dagis prtade jag med farfar och när vi satt i ring kunde jag säga ”där är min farfar som kommer” men ingen såg något.

    Nu är jag 15år och jag minns ingenting, mina gamla bardoms kompisar har också berättat att jag pratade med min farfar på dagis.

    Det är lite läskigt eftersom jag inte minns någonting, men jag tvivlar fortfarande 🙂 puss

    Svara

  • Camilla

    |

    Vet att det är läskigt och jag är sjukt rädd för sådant också.

    Dock ligger det i min släkt och jag har fått vänja mig vid detta.

    I Januari förra året dog min mamma i en trafikolycka och sedan i Februari samma år dog min pappa i en hjärtattack.

    Efter detta så flyttade jag till en egen lägenhet. Varje kväll i några veckor efter detta så stängde min tv av sig vid 2 klockslag. Första vid kl 21.30 och sedan vid ca 24.00-00.30 Jag blev skiträdd de första gångerna och förstog inte vad det var som hände.

    Sen kom jag att tänka på det att min pappa gick alltid och lade sig vid 21.00 tiden och min mamma gick alltid och lade sig vid 12 halv 1 på natten…

    De ville väl kort sagt att jag skulle lägga mig och sova då jag sover väldigt dåligt.

    Men nästa gång som tv ”stängde av sig” sa jag ”Men GE er nu jag vill kolla på tv” och då startades Tv´n igen 🙂

    Sen brukar de stå och kolla till mig när jag sitter här i min soffa och kikar på Tv 🙂

    Annars så har jag vaknat av att ett stort mansansikte stirrat på mig ca 20 cm från mitt ansikte då vart jag skiträdd.

    En annan grej i huset vi bodde sist så kände jag mig iakttagen och då kom det en hem till oss och ”kollade läget” och sa då att det var någon sorts energi som ville göra sig ”hörd/sedd”

    Och sedan hade min syster en spegelvägg i sitt rum som hon kände sig iakttagen ifrån när hon skulle sova osv. Så hon fick tipset att ta ner den. Och det gjorde hon, bara det att när hon började skruva bort dom första skruvarna så skakade hela hennes hand (speglarna skulle helt enkelt inte ner) och sedan när hon tagit bort den 1 av 8 speglar så vänder hon sig mot mig och ska ge mig den spegeln och står då med ryggen mot väggen. När jag då sätter mig ner i hennes säng och hon fortfarande pratar med mig så ser jag som en skepnad som bara kastar sig över hennes rygg… Jag blir skiträdd och nästa skriker till henne att flytta sig… Men spegelväggen kom ner i alla fall!

    Sen har det hänt en massa andra saker också men kanske inte borde ta flera…

    Svara

  • Elena

    |

    Hihi ja. Det är en ganska fin gest som har skett i dagsljus ändå. Min morfar dog när jag gick i femman, nu går jag i andra klass på gymnasiet. I alla fall, i femman då han hade gått bort så tänkte jag ju väldigt mycket på honom och en gång när jag satti klassrummet så blundade jag snabbt och tänkte: snälla morfar ge ett tecken på att du är här. Kort därefter så föll tre fyra teckningar ner från väggen som satt fast, och jag tänker på det ibland och blir lite varm inombords.. Sen dess har jag inte märkt något ab honom.

    Svara

  • Belle

    |

    Usch jag borde verkligen inte läsa alla kommentarer här :O
    Är så mörkrädd och hör varenda lilla ljud och skrämmer upp mig självnär jag ska försöka sova :c

    Men en spis borde ju kanske kunna dra igång av sig själv?
    Beror i och för sig på vad det är för spis 😮 Men typ en med touch skulle nog lätt kunna krångla på nått konstigt sett. Fast jag vet ju inte vad du har för spis 😮 Meeen, elektroniksaker brukar kunna skrämmas ^_^

    Svara

  • MYLLENBERG

    |

    alltså jag vägrar tro på sånt. men samtidigt så händer det så märkliga saker ibland! den natten min farfar dog, vid i princip samma tidpunkt som dödsfallet, så gick min stereo igång på högsta volym med hans favoritskiva. Jag kunde svurit på att jag hade haft en annan skiva i. och liksom, samma tidpunkt? och varför gick stereon igång? så himla konstigt, jag kan fortfarande fundera på det ibland.

    Svara

  • Nathalie

    |

    usch, vill inte skrämma dig alltså men jag är minst lika rädd.. jag flyttade ut på landet för 3 år sedan i ett gammalt hus som vi ska renovera. Men två veckor efter att vi flyttat in så är de ström avbrott och jag har massa ljus tända ute i köket, jag blåser ut ljusen och går in på toan, när jag kommer ut är alla ljusen tända igen! , snacka om att jag fick panik! men mina föräldrar vägrar tro mig..

    och en annan gång för bara några månader sedan så hörde jag att de rann vatten, gick in på mitt rum och ser att de rinner vatten på golvet från ingenstans, i rummets mittpunkt rinner de bara vatten på golvet! och de va inte blött i taket eller något och de kan inte ha kommit från taket! 🙁 pappa retar mig för kissande spöket jämnt

    Svara

  • mwiklund - fotoblogg

    |

    Satt i köket hemma hos farmor och farfar vid datorn, ingen hade lagat mat på jättelänge och ingen var i köket förutom jag.
    Efter ett tag börjar det lukta bränt och min farmor springer in i köket å frågar varför jag satt på plattan.. De konstiga va att jag suttit 5 meter ifrån och inte rört den..

    Svara

  • Moa

    |

    Usch, flera grr :'( As hemskt och sket läskigt ..

    Svara

  • Rebeccca

    |

    Jag har varit med om nästan samma sak förutom att jag var ensam hemma och (detta var mååånga år sedan) jag satt vid datorn. Min kompis kom hem till mig och sa att hon tyckte det luktade rök vilket jag inte känt förns hon påpekade det. Vi gick och sökte efter det rykande föremålet och såg att i köket så var alla plattorna på och ågon hade ställt en massa papper och kartonger på spisen som börjat brinna.

    Svara

  • Emilia

    |

    Ja,min syster låg och sov hon har det väldigt stökigt i sitt rum och när hon vaknade låg hennes kläder vikta prydligt på hennes skrivbord och hon hade inga kläder vikta eller något kvällen när hon la sig.

    Svara

  • annaa

    |

    Precis när jag läste klart hälften av alla kommentarer stängdes min mobil OCH dator av.. dog lite haha! 🙁

    Svara

  • Felicia

    |

    Ohja. Men jag antar att godheten, i detta fall, såsom alla andra tillfällen, tar över.

    Jag snor din kommentar ”Läs inte vidare, om Du inte vill och vågar”

    Jag och min kompis var rätt så små, kanske tio-elva år på sin höjd. Vid den åldern ´var jag aldrig ensam hemma, för jag gick fortfarande på fritids, men min vän gick dagligen hem ensam, låste upp och någon timme senare kom ALLTID hennes mamma och pappa hem från sina jobb. Den dagen som vi skulle ”leka” med varandra gick vi hela vägen hem till henne. Vi skulle vara ensamma hemma och när vi står utanför huset och famlar med nycklar och skolväskor mellan skratten så hör vi först en smäll, som när man slår i huvudet i en vägg (den som nu gör det, *host) och sedan något som rullar, som värsta bowlingklotet. Sist hör vi något tungt och hårt falla till marken med världens smäll. Vi springer därifrån, och hade det varit ett lopp vi sprang hade vi vunnit. Senare visar det sig att det som lät var en sådan där ”arbetsstol/datastol (ni vet, med hjul, den går att snurra på…?) som hade varit inställd på lägsta möjliga sittläge, som hade sluschats upp, slagit i ett fönsterbräde, där en blomkruka börjat rulla nerför fönsterkarmen och sedan trillat i golvet. Detta utspelade sig precis då vännen tagit upp nycklarna för att sticka dem i låset, just då, av alla tillfällen.
    Läbbigt? Mhm.

    Svara

  • ulrika

    |

    HÄRLIGT att man läser detta och arkiv X är i bakgrunden….. mysig musik.

    Svara

  • julia

    |

    jaaaaa!

    Svara

  • Madde

    |

    Min mamma var barnvakt åt min systerdotter Moa en vinter när hon var 2-3 år gammal.
    De satt i soffan med en ficklampa och Moa lyste på bilderna som hängde på väggen och berättade vilka det var. ”Det där är mamma, det där är Madde” osv. När hon kom fram till bilden på hennes storebror, som dog innan hon föddes säger lilltjejen ”Det där är Niklas. Och vet du mommen, han brukar skjutsa mig på pulkan!”

    Svara

  • Linda

    |

    JA, Ja, Ja! Mkt värre än så. Men vi sparar detaljerna.

    Svara

  • Ebba

    |

    Hahaha!:D Ni alla borde verkligen ha beröm för er otroliga fantsi, inte dom som skrivit om helt naturliga saker dock, som du Egoina och andra. Det är ju självklart att spisplattorna kan gå på ibland.

    Svara

  • Cornelia

    |

    Har varit med om massor med sådant.

    Men du kan ju ha gått i sömnen ?
    För du typ ser allt när du går i sömnen men du är inte medveten om det själv när du vaknar.
    Har hänt mej flera gånger, att jag går i sömnen in till min bror, haha 😀

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv