Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

En liten break i mitt skrivande

Sitter och försöker skriva ihop en krönika som ska vara inne ikväll. Jag kom ihåg det precis. Lyckat om jag hade glömt bort det och fått en telefon från chefsredaktören imorgon. 

 

Regnet öser ner. På riktigt verkligen öser. Det känns som att åskan inte är långt borta heller. En gång slog blixten ner precis utanför vårt hus när jag var liten. Mammas hår ställde sig rakt upp. Jag kommer aldrig att glömma det.

 

Jag tror att jag minns ganska konstiga händelser från min barndom. Som till exempel en gång när jag pillade av en sårskorpa från mitt ben och lade den under sängen. Dagen efter var den borta och jag kunde inte sova hela natten för att jag låg och funderade på var den tagit vägen.

 

Störd unge.

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (34)

  • Emma

    |

    HAHAH skön unge!!

    Svara

  • Anneli - A'la Foto

    |

    Det var en väldigt snäll chef som ger dig en telefon när du glömmer ditt jobb! Är det en mobiltelefon du får eller? Kanske en Iphone?
    Jag skulle ofta glömma jobbet då! ;O)

    Svara

    • egoina

      |

      Hahaha.. 😉

      Svara

      • anneli

        |

        Haha pilla av heter det ju!
        Skåningar….

        Svara

        • egoina

          |

          Haha ahhhh.. Jag ändrar 😀

          Svara

  • Everlasting

    |

    Jag undrar om pela är ett skånskt ord? Det känns som om det borde vara det.

    Svara

    • egoina

      |

      Mycket möjligt. Vad säger ni då?

      Svara

  • Jenny

    |

    HAHA sårskorpan gjorde precis min kväll!

    Svara

  • Stockholm Syndromet

    |

    Jag skulle nog heller aldrig glömma om mammas hår ställde sig rakt upp. Undrar om jag någonsin skulle sluta skratta.

    Svara

  • Josse

    |

    oj herre trodde först är jag läste rubriken att du skulle sluta blogga, höll på att kissa på mig 😉

    Svara

    • egoina

      |

      Haha 😀

      Svara

  • stina

    |

    kan man få mer detaljer om dessa händelser, känns som jag kan skratta i en timme minst 😉

    Svara

  • Sara

    |

    Men alltså på riktigt. Vart tog sårskorpan vägen?!?! Man blev ju sjukt nyfiken nu!

    Svara

    • egoina

      |

      Jag meeeed. Tänker på det ibland fortfarande! Haha…

      Svara

  • Isa

    |

    HAHAHA! Men seriöst vad mycket man grubblade och funderade på som unge.
    Jag trodde alltid att man alla låtar skulle ta slut, att man inte kunde skapa en låt utan att den börja låta som en annan. Och det här trodde jag på stenhårt! Har fortfarande svårt att släppa det.. heh

    Svara

    • Lilakjolen

      |

      Hahaha, det trodde jag med! Och precis som du har jag också lite svårt att släppa det, det finns ju så jävla mycket låtar! Haha 😀

      Svara

      • elin

        |

        haha jag hade samma problem! och tänker ofta på det nu med x)

        Svara

  • mando

    |

    ställde hennes hår sig upp på riktigt?! hur? :O

    Svara

  • Svorskan

    |

    Störd? Så har jag aldrig tänkt på dig, men allt är ju relativt. 😉 God morgon, jenta mi!

    Svara

  • Alicia

    |

    hahah! Kan inte du visa en bild på dig som liten? 🙂

    Svara

  • Jenny

    |

    du skulle ju behållt PELA!!! 🙂

    Svara

    • egoina

      |

      Haha 🙂

      Svara

  • Angelica

    |

    jag hade också en skorpa som försvann en gång. jag hade öroninflammation och pillade ur en klump av torkat blod som jag tappade ner från sängen (jag hade våningssäng). sen var den spårlöst försvunnen.

    Svara

  • Klaran

    |

    Herregud, blixten slog ner precis utanför min skola idag! SJUKT läskigt, det lät som fan 😮

    Svara

  • Karolina

    |

    Nämen guud! Var tog skorpan vägen? Måste veta ju! 😮

    Svara

  • snawitz

    |

    Kära du, tyvärr bor du på fel ställe.
    I kungliga huvudstaden skiner solen, dock lite svalka i luften

    Svara

  • Meli

    |

    Hahahahhaha klockrent! 😀

    Svara

  • Becka

    |

    Hahaha du är så jävla skön, jag skrattar alltid när jag läser din blogg!

    Svara

  • Kickan

    |

    Jag var värre. Jag samlade på mina sårskorpor i en rosa korg i bokhyllan i smyg. Kan tillägga att jag var ett ganska äventyrligt och klumpigt barn så samlingen var ganska hyfsad.. I övrigt var jag ett ganska normalt barn och detta är första gången jag berättar detta haha.

    Svara

  • Karin

    |

    HAHAHAHAHHAAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHA….hahah

    Svara

  • Elin

    |

    HAHAAHHA fett fin historia 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv