That’s not my name
Det är så lustigt när företag mailar mig och liksom tror att de har listat ut mitt namn. Mailen brukar lyda något i stil med ”Hej Stina”, ”Hej Nina” eller ”Hej Egonia”.
Alltså. Är det så svårt att googla?
0Arkiv för mars, 2011
Neeeeej
Här har jag väntat och väntat och väntat på att de spetsiga skorna ska försvinna. Och när de väl gör det, ja, då kommer de tillbaka igen.
David frågade mig igår varför mina tår har så konstig och spetsig form. Eh ja. Prova du att trycka ner dina fötter i dessa sadistiska verk. Det sätter sina spår.
Från Kenzas blogg.
0Att vara ihop med en bloggerska
På väg hem från affären.
David: Såg du att det var ett bröd där inne som hette ”flatbröd”.
Egoina (förbannad): Och det säger du först nu???
David: Ja. Vaddådå?
Egoina: Det betyder att jag måste gå hit igen imorgon, leta upp brödet och ta en bild.
David: Varför då?
Egoina: Så att jag kan blogga om det såklart.
0Jag är ingen recepttjej
Såklart var det bakad potatis! Ni efterfrågade recept på mina röror. Nu är jag inte den som är den så det är klart att ni ska få det.
Jag vill bara understryka att jag inte är en recepttjej. Jag inspireras gärna, men jag lagar ALDRIG mat efter recept och jag vägrar att göra det (det är därför jag alltid misslyckats när jag bakar). Jag äter alltid det jag är sugen på och smakar mig fram när jag lagar mat. Kom ihåg det – SMAKA på maten när du lagar den. Det absolut viktigaste med matlagning är att det ska smaka gott. Folk verkar glömma bort det. Du kan följa ett recept till punkt och pricka, men det kan ändå bli äckligt. Alla har nämligen en unik uppsättning smaklökar i sin mun. Använd fantasin!
Men här har ni på ett ungefär hur jag har gjort:
Röra med kräftstjärtar
Lätt creme fraiche (inte för att vi ska vara nyttiga, utan för att den inte är lika ”hård” som vanlig)
Kräftstjärtar
Dill
Gräslök
Lime
Kryddor
Majonäs
Rödlök
Röra med skinka & bacon
Lätt Creme Fraiche
Skinka
Bacon
Tomatpuré
Någon barbequetjohejsan jag hittade i kylen
Rödlök
Kryddor
0
Ni kan aldrig gissa
Nu har jag gjort världhistoriens godaste röror. En med skinka & bacon och en med kräftstjärtar.
Någon om kan gissa vad vi ska äta till det?
Ett tips är att de ligger inslagna i folie och göttar sig i ugnen.
Nä. Jag vet. Ni kan aldrig gissa.
Ignorera chipsen och vindruvorna.
0Big Brother blev min verklighet
Krönika publicerad i Landskrona City.
Inte ens en vecka tog det innan det spårade ut. Denna gång handlade det inte bara om kaotiska fyllor eller guppande under täcket. En deltagare fick en psykisk kollaps och var tvungen att lämna. Och bara någon dag tog det innan ännu en deltagare plockades ut då hon visade tecken på att inte må helt bra. Jag pratar förstås om skandalprogrammet Big Brother.
Jag var och provade huset i ett ”press-dygn” innan programmet började sändas. Tanken jag hade när jag gick in i huset var att inte göra bort mig framför kamerorna. Men det skulle visa sig att kamerorna var det minsta problemet. Big Brother bestämmer allt. Om det ska vara släckt eller tänt, om det ska spelas musik eller om man ska få äta överhuvudtaget. Man känner sig som en hamster i en bur som bara har ett enda val, att lyda.
När man är instängd blir allt blir så påtagligt. Är jag hungrig? Har jag varit på toa? Kanske jag har lite ont i halsen? Dessutom kommer du aldrig undan. Var du än går är det någon som ser dig. Vid ett tillfälle blev trycket så hårt att jag satte mig på toaletten för att gråta. Jag tog av mig mikrofonen för att jag inte ville att produktionen skulle höra mitt hulkande och fick då höra den välbekanta rösten i högtalarna. ”Det här är Big Brother. Egoina, rätta till din mikrofon”.
Men det värsta är utan tvekan tristessen. Det är oändliga timmar med absolut ingenting att göra som resulterar i att de mest konstiga tidsfördriven uppstår. Så fort Big Brother ger besked om någonting hoppar man upp likt en hund gör när ägaren tar fram kopplet för en promenad. Vi får en order om att leta upp en gubbe som gömt sig i huset och slå honom i huvudet när en viss låt spelas. Är det någon som tycker att det är konstigt? Nej.
Big Brother blir din verklighet och det som finns på utsidan är så avlägset att man skulle kunna tro att det tillhörde ett helt annat liv. Så jag förstår mycket väl att deltagare har fått lämna huset på grund av att psyket inte orkat. Det är snarare de som klarar av att vara där inne man borde vara orolig för.
- Ja till att de äntligen haft sex i huset.
- Nej till att Adam Alsing inte är programledare längre.
Glömde
Jag äter faktiskt chips och dipp också.
Rätt ska vara rätt.
