Det är verkligen drygt att sitta hemma. Jag har knappt lust att blogga. Det lustiga är att jag inte direkt brukar göra världens saker den här tiden på dygnet ändå. Men just på grund av att jag MÅSTE sitta hemma känns det drygt.
Idag har jag gjort en tavla. Fin va?
Säg ja.
Vet inte vad jag ska ha på de där hyllorna ännu. Vi får se.
En closeup.
0
Vi spelar Buzz. Kolla namnen jag och Jacob skrev in utan att ens titta på varandra. Vi är mycket mogna.
0Alltså jag vet inte. Missförstå mig rätt nu. Men jag väntar, väntar och väntar på att mitt tillstånd efter operationen ska bli värre. Men det blir inte värre. Faktum är att jag kan äta som vanligt och tar jag bara mina smärtstillande mår jag okej.
Jag börjar undra om något är fel. När kommer den där olidliga smärtan alla pratar om? Eller när kommer jag att ringa till läkaren och be om att få ge upp som han sa att jag kommer att göra?
Jag förbereder alltid mig psykiskt inför sådana här saker så att det ska bli lättare. Men denna gång är jag nästan besviken.
0
Är och shoppar en sväng och David och Nils skämmer ut mig som vanligt. Jag är förresten superman idag och kan äta allt. Härligt va?
0Oj, vad vi åt igår. Jag och David handlade hem halva affären och sedan åt vi till vi inte klarade mer. Jag tänkte att något ju borde fixa magen till slut (if you know what I mean). Jag tryckte i mig chokladpudding, kokta morötter med dipp, mjuka kakor och till och med naturgodis som tuggades noga.
Till slut vandrade jag ut ur toaletten (rummet alltså, inte själva stolen) med segertecken.
YES!
Nu lovar jag att inte prata om bajs mer. På ett tag i alla fall.
Bjuder på en passande bild.
0I telefon.
Egoina: Hej.
Vän: Hej.
Egoina: Vet du vad?
Vän: Nej, vaddå?
Egoina: Det var en kille som föll 100 meter och överlevde.
Vän: Allvar?
Egoina: Ja, men sen dog han när han landade.
Vän: ?
Egoina: HAHAHAHAHA.
Vän: ?
Egoina: HAHAHAHAHA.
Vän: Hur hög är du på en skala?
0Jag blev lite rastlös på att endast ligga hemma. Så jag, David och Belle åkte iväg till en nyöppnad affär i Landskrona och spanade lite. Lite och lite. Jag råkade handla för nästan 500 kronor och då är hälften av sakerna varor jag inte ens kan äta. Kul.
Jag och David hittade fina gummistövlisar vi ville ha.
David: Varför sitter det fast snöre mellan gummistövlarna egentligen? JAHAAA. Det är bara för att man inte ska tappa bort dem när man har dem på sig.
