Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Två tillfällen då man liksom inte borde skratta

Jag har en förmåga att få en skrattattack, vid tillfällen då jag absolut inte borde skratta.

 

Låt mig få demonstrera:

 

Scenario 1) På bröllopet när min kusins hår tog fyr (inte hon som gifte sig). Vi lyckades släcka det innan allt brann upp, men det var en hel del som försvann. Kusinen stod och försökte reda ut håret nära till tårar och jag skrattade så mycket att jag var tvungen att sätta mig ner på golvet. Hade träningsvärk i magen dagen efter.

 

Scenario 2) När jag gick förbi min fasters fågelbur i söndags märkte jag att en av fåglarna låg på botten av buren. Den var alltså död. Jag var tvungen att ringa och berätta vad som hade hänt (de var inte hemma), men kunde inte sluta skratta. De trodde därför såklart att jag skojade vilket gjorde situationen ännu värre.

 

Jag vet. Jag är sämst.

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (47)

  • victoria

    |

    hahahahaa. du är en elak människa.

    Svara

  • kajsapedersen

    |

    HAHA, ojj fel tilfälle! Men vem är inte skadeglad?

    Svara

  • tobys.se - En släng av ADHD oc

    |

    HAHAHAHHAHAHAHAHA!

    Svara

  • Itch

    |

    Hahaha.. Jag är likadan. dödsbud är den värsta.

    Haru förresten några hångeltips?

    Svara

  • Ida

    |

    Haha, jag är lika omöjlig som dig. Skrattar alltid som mest de tillfällen man bör hålla tyst

    Svara

  • sakermanser

    |

    oj då. hhahahahahaha

    Svara

  • tildux

    |

    haahahahahha, tyvärr har jag en förmåga att göra precis som du 😉

    Svara

  • lovisasandell

    |

    jag känner igen mig en hel del !….

    Svara

  • My

    |

    Du är PRECIS som mig 😉

    Svara

  • Johanna

    |

    HAHA fågeln hade trillat av pinnen så att säga! 😀

    Svara

  • Ally

    |

    hahahahha! men vad hemskt!

    Svara

  • Petra

    |

    Kanske inte de allra bästa tillfällena att skratta.

    Svara

  • Jenny

    |

    Hahahaha, mean girl! Men ja, det är sånt man inte kan rå över 😀

    Svara

  • aaalma

    |

    haha bad girl (Y)

    Svara

  • Linnea

    |

    MEeeeeen!!!! Shit!!!!

    Svara

  • baoow

    |

    HEJ SÖTISAR! KOLLA GÄRNA IN MIN BLOGG OCH LÄMNA EN KOMMENTAR ELLER ÅSIKT OM BLOGGEN OCH INNEHÅLLET, ÄR ÖPPEN FÖR FÖRSLAG!

    HAR NI TID ATT LÄSA DET HÄR KOMMENTARFÄLTET SÅ HAR NI TID ATT TITTA IN PÅ MIN BLOGG! 🙂

    KRAMAR

    Svara

  • Förvirrade Morsan

    |

    känner igen syndromet 😉

    Svara

  • meylis

    |

    hahaha, shit. Inte kul!

    Svara

  • Vickan

    |

    Erhm.. Det där är INTE OKEJ! Inte med fågeln i alla fall. Men man får skratta om någons hår börjat brinna – och man fått släckt allt så att inga större skador skett liksom ;D

    Svara

  • nina

    |

    HAHAHA jag garvar också åt såna saker haha

    Svara

  • vanja

    |

    Hahahaha jag hatar sånt. Det finns verkligen inget roligt i det ändå kan man inte sluta skratta.

    Svara

  • tove

    |

    oj… hhahahha

    Svara

  • Luucy

    |

    Hahaha, jag är också mycket bra på att skratta när man inte borde göra det 😉

    Svara

  • Felicia

    |

    du är iallafall inte ensam, jag är precis likadan..

    Svara

  • Chocolate

    |

    Fågeln var säkert inte död, den sover bara…

    Svara

  • Majsans

    |

    Haha sådär kan jag också vara. Har för mig att det ska vara en försvarsmekanism.

    Svara

  • JULIA

    |

    Känner igen det där. Jag skulle säga till min mentor att jag var tvungen att vara ledig för att jag skulle på begravning… Hon öppnar dörren till sitt arbetsrum och har världens fulaste glasögon på sig!! Jag började gapskratta. Inte rätt tillfälle kanske.. 😛

    Svara

  • Cecilia

    |

    Haha samma här
    När jag var liten skrattade jag alltid åt mina kompisar när det gjorde illa sig! 😛

    Svara

  • Therese

    |

    Haha jag lyckas alltid skratta när det är en tyst minut för någon som dött 🙁 shame on me …

    Svara

  • isaisa

    |

    Haha! Känner igen mig 😉 Det är fan inte lätt! Började as garva på ett nationellt prov i skolan när vi satt i Aulan typ 150 pers eller nåt xD Liksom jag tänkte ”omg vad tyst det är, tänk om nån skulle typ fisa, det skulle ju eka skithögt” och sen var det liksom kört hihi

    Svara

  • Sofia

    |

    Hahahahah! Jag känner igen mig. I skolan för någon vecka sen till exempel. Då kollade vi på reklamfilmer, så vi kollade på någon reklam om att man ska köra försiktigt. I filmen är det då massor av bilolyckor i slow motion, folk dör till höger och vänster. Det är knäpptyst i salen och folk är helt tårögda. Plötsligt hör man mig börja fnittra och till slut sitter jag där och kan inte hålla mig från att asgarva. Åt hemska bilolyckor..

    Svara

  • denise

    |

    hahahahahaha!

    Svara

  • belle

    |

    haha, jaa du, du är långt ifrån ensam. Varit på tre begravningar i mitt liv, skrattade på samtliga.
    Skrattar i allvarliga situationer, typ när folk gråter eller någon är döende. Skojar alltid om det.
    Skojade senaste idag om en tjej som sa att hennes farmor var döende i cancer. Skojade på lundakarnevalen om min bästis döde morfar, när en man åkte förbi i rullstol och jag sa att det var hennes morfar (eftersom han åkte rullstol innan han dog, han fick en stroke).
    När jag redovisar flabbar jag alltid, samt åt andra om de säger nåt fel.

    Ja, som tydligen visas har jag problem. Var också lite opassande på facebook när min kompis skrivit nåt inte så skul på fejjan, och jag kommenterade, och skrev efter kommentaren: ”jag borde bli lite mer finkänslig”
    ”ja, det borde du” svarade hon.
    heh. Kommer ställas inför svåra frågor vid pärleporten fo sho. speciellt om de döda kan höra allt man sagt… hehe-…

    Svara

  • J U L I A

    |

    Jag skrattade så att jag skrek när min vännina ramlade i vattnet tidigt i april. Det var lite fel tillfälle.

    Svara

  • Ponyo

    |

    Haha vad hemskt. 😉 Men ibland har man verkligen svårt att hålla sig för skratt. 🙂

    Svara

  • Alina

    |

    det kan vara lite psykologiskt, faktiskt. en försvarsmekanism i knepiga situationer är humor (t.ex. skoja bort saker) och att skratta. det är hyfsat vanligt att människor skrattar på exempelvis begravningar…

    Svara

  • Lisa

    |

    Då är vi nog ganska lika… jag kan absolut inte hålla tyst när jag måste.

    Svara

  • jumjum

    |

    Skadeglädje är den enda sanna glädjen =)

    Svara

  • Sophie

    |

    haha tråkigt läge att inte kunna sluta skratta då :p

    Svara

  • Emma

    |

    I know the feeling! SJälv har jag en tendens att börja skratta när någon skadar sig eller när nägon spyr. Tror det beror på att jag blir nervös.

    Svara

  • Sara

    |

    Egoina, tack för en superbra blogg. Har läst din blogg i ungefär 2 månader (jag vet, jag borde ha läst den längre än så för nu vet jag inte hur jag har kunnat leva utan att läsa den varje dag, men jag har faktiskt läst igenom ALLA dina inlägg) och ja..vad kan jag säga. Älskar din humor, älskar din brutala ärlighet och jag älskar ditt sätt att skriva. Har aldrig stött på något med samma brutala humor som jag – tills jag läste din blogg första gången, och nu är jag fast. Keep up the great work!

    Svara

  • cecilia

    |

    tror det där kan vara definitionen på ondska :p

    Svara

  • linn

    |

    hehehe jag är också sån 😀 garvade till och med när jag läste om fågeln 🙂
    Men det mest pinsamma i garvanfallväg var nog när jag började gapskratta när en kille ”gick ner på mig”! Haha pinsamt!

    Svara

  • Anna

    |

    Jag har börjat gapskratta (eller snarare gapskrattblandad gråt) på begravningar. Det är väl just det att man inte FÅR som gör att alla spänningar bubblar upp och blir alldeles från vettet. Visserligen hade garanterat både morfar och farfar velat ha skratt istället för gråt så det får vara.

    Svara

  • Maria

    |

    Hahah, vad elakt! 😛 Men ibland är det sådär att man inte kan låta bli att skratta.

    Svara

  • Cecci

    |

    hahhahahaha!

    Svara

  • Kajsa

    |

    MWAHAHAHA!!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv