Guten Morgen
Så himla härligt med tidsinställda inlägg så att ni faktiskt tror att jag är uppe klockan 08.00. Så ägda! Mohahaha.
Fast jag är uppe nu och det är inte bättre det. Ska på ett möte/intervju.
Lateeer!
0Arkiv för maj, 2010
Som att hon skulle klä ut sig vilken sekund som helst
När jag satt på tåget häromdagen fastnade min blick på en kvinnas jacka.
Nu är jag inte sådär oerhört insatt vad gäller jackor.
Men visst ser det ut som en björndräkt.
Visst gör det?
Vem behöver pojkvän liksom
Jag har varit jätteduktig hela dagen och jobbat och stått i. När jag kände att ögonen började bli fyrkantiga bestämde jag mig för att gå en runda.
Såhär såg jag ut då. Aspepp!
Men…
Sen tänkte jag. Såhär kan vi inte ha det och svippade förbi Hemmakväll.
Det här är livet. Provade Ben & Jerrys ”Strawberry Cheesecake” för första gången. Den var okej. Men inte favoriten.
Nu det viktiga: Hur avundsjuka är ni?
0Vem ska se bilder på jordens undergång?
Vän: Ben & Jerrys…
Egoina: Åh, jag hade dödat för det just nu.
Vän: Inte mig väl? Fast… 2012 ska ändå alla dö så det spelar ingen roll.
Egoina: Haha, eller hur. Jag hoppas nästan att det är sant. Så sjukt spännande!
Vän: Samma här. Jag ska ta med min kamera.
Egoina: Det känns ju… Lönt.
0Angående förra inlägget
Sjukt roligt att ni tolkade det som att jag tycker att Christian Luuk är en fitta (Kristian stavar han tydligen sitt namn förresten) i förra inlägget.
Tidigare kunde man inte skriva fula ord, som till exempel ”kuk”, och då hade de spärrat ”uuk” också, som i Kristian Luuk.
Så, jag tycker inte att Mr Luuk är en fitta. Eller vad vet jag, jag känner inte snubben.
Han kanske är en fitta den där Luuk.
0Jag fick svar!
Minns ni mailet jag skickade till teknikern? (HÄR).
Jag fick svar:
”Jag vet inte. För att ”så har vi alltid gjort” kanske? Men jag tog bort det, nu kan du skriva fitta tills tangenterna hoppar loss ;D”
Jag svarade tillbaka:
”Bra!
Jag hörde nämligen att Christian Luuk var lite ledsen över att vi inte kunde skriva hans namn. :(”
Härligt va? Egoina fixar så att ni kan skriva fula ord i kommentarerna. Hur bra är inte jag?
Nu får ni gärna kalla mig fitta. Bara för att ni kan liksom.
0
Dagens krönika
Publicerad i Landskrona City. Vanlig text finns längre ner.
”Jag överhörde ett samtal på tåget häromdagen. Det var en mamma och hennes dotter som var på färd från Stockholm till Malmö och då min plats var mittemot kunde jag både höra och se allt som utspelade sig. Dottern var i åldern då man nyss börjat greppa språket, men har ett ordförråd som endast innefattar det absolut nödvändigaste. Hon hade precis ätit en banan och sett ”Pippi på de sju haven” på en bärbar dator då hennes mamma tar bananskalet och kastar i skräppåsen. En stund senare undrar flickan var bananen är och mamman säger att den var slut och att hon därför slängt skalet. Då bryter tredje världskriget ut. Bananen var inte alls slut tyckte flickan och hon ville se bananskalet för att bekräfta detta. Mamman vägrade låta henne rota i skräppåsen och försökte gång efter gång förklara för flickan att det bara var skräp däri och inget att se. Ett hjärtskärande gråtande höll i sig från Linköping till Hässleholm och ibland ville jag bara säga åt mamman att sluta vara så principfast, men lät bli.
I flickans värld var detta jordens undergång. Det rörde sig inte om bananskal längre. Det handlade om hela livet. Det påminner mig om situationer när jag var liten och så ledsen att jag bara ville dö för anledningar som jag idag inte ens förstår. Världen var så orättvis, så hemsk och jag kunde spricka så olycklig jag var.
Men successivt höjdes denna ribba för vad som gjorde mig ledsen och vad som skulle till för att världen skulle gå under för stunden. Idag krävs det en katastrof för att jag ska känna denna kokande frustration jag kunde känna av en sådan simpel anledning att jag inte fick ha på mig jackan bak-o-fram när jag var liten. Beror det på att man sänker sina gränser i takt med att man utvecklas och blir äldre? Eller är det helt enkelt så att man vänjer sig? Blir man kanske mer tolerant med åren?
Gamla människor påstår ofta att de är i sina ”bästa år” och jag har aldrig förstått detta. Men kanske det ligger något i det. Kanske alla problem och bekymringar jag har idag inte kommer att röra mig i ryggen om 10 år? Och att alla nya och även större problem som uppstår blir lättare att ta itu med då jag har haft en halv livstid med träning?
”Varför?”, frågade flickan när mamman för tjugonde gången sa att hon inte kunde titta i skräppåsen. ”Det kommer du att förstå när du bli äldre”, svarade mamman. Hur mycket jag visste att flickan hatade att höra dessa ord kunde jag inte låta bli att le. Med facit i hand hade hon faktiskt rätt”.
0