Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Dagens krönika

Publicerad i Landskrona City. Vanlig text finns längre ner.

 

 

 

 

 

”Jag överhörde ett samtal på tåget häromdagen. Det var en mamma och hennes dotter som var på färd från Stockholm till Malmö och då min plats var mittemot kunde jag både höra och se allt som utspelade sig. Dottern var i åldern då man nyss börjat greppa språket, men har ett ordförråd som endast innefattar det absolut nödvändigaste. Hon hade precis ätit en banan och sett ”Pippi på de sju haven” på en bärbar dator då hennes mamma tar bananskalet och kastar i skräppåsen. En stund senare undrar flickan var bananen är och mamman säger att den var slut och att hon därför slängt skalet. Då bryter tredje världskriget ut. Bananen var inte alls slut tyckte flickan och hon ville se bananskalet för att bekräfta detta. Mamman vägrade låta henne rota i skräppåsen och försökte gång efter gång förklara för flickan att det bara var skräp däri och inget att se. Ett hjärtskärande gråtande höll i sig från Linköping till Hässleholm och ibland ville jag bara säga åt mamman att sluta vara så principfast, men lät bli.

 

I flickans värld var detta jordens undergång. Det rörde sig inte om bananskal längre. Det handlade om hela livet. Det påminner mig om situationer när jag var liten och så ledsen att jag bara ville dö för anledningar som jag idag inte ens förstår. Världen var så orättvis, så hemsk och jag kunde spricka så olycklig jag var.

Men successivt höjdes denna ribba för vad som gjorde mig ledsen och vad som skulle till för att världen skulle gå under för stunden. Idag krävs det en katastrof för att jag ska känna denna kokande frustration jag kunde känna av en sådan simpel anledning att jag inte fick ha på mig jackan bak-o-fram när jag var liten. Beror det på att man sänker sina gränser i takt med att man utvecklas och blir äldre? Eller är det helt enkelt så att man vänjer sig? Blir man kanske mer tolerant med åren?

 

Gamla människor påstår ofta att de är i sina ”bästa år” och jag har aldrig förstått detta. Men kanske det ligger något i det. Kanske alla problem och bekymringar jag har idag inte kommer att röra mig i ryggen om 10 år? Och att alla nya och även större problem som uppstår blir lättare att ta itu med då jag har haft en halv livstid med träning?

 

”Varför?”, frågade flickan när mamman för tjugonde gången sa att hon inte kunde titta i skräppåsen. ”Det kommer du att förstå när du bli äldre”, svarade mamman. Hur mycket jag visste att flickan hatade att höra dessa ord kunde jag inte låta bli att le. Med facit i hand hade hon faktiskt rätt”.

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (47)

  • Pinini

    |

    Skitbra, men… bekymringar!? Haha! Bekymmer heter det väl.

    Svara

  • fanny

    |

    Jag ser ibland fram emot att blir riktigt gammal, typ pensionär. När man blir så gammal så accepterar man allt, jag menar, de accepterar ju till och med döden vilket är ganska otroligt.

    Svara

  • Nicole

    |

    Varför kunde inte mamman bara låtit barnet rota i soptunnan? Då lär ju ungen ha förstått det och om hon inte skulle förstått så hade hon fått kollat på bananen.
    Förstår inte varför man måste begränsa sitt barn så jäkla mycket.

    Men bra skrivet, som vanligt 😉

    Svara

  • Sanna

    |

    Riktigt bra! Tycker att det stämmer faktiskt:) När jag var liten var en av mina största problem i livet att jag inte fick köra glass i micron, jag ville så gärna se hur det blev. Och jag tänkte att ”när jag blir stor, då ska jag BARA äta micrad glass”. Men.. nej? Jag lovar, jag gör inte det. Inte en enda gång har jag provat, och inte gör det mig det minsta lessen.

    Svara

  • Fabian

    |

    Bra text när man väl läst sista raden. Dock tycker jag fan att ungen skulle få se bananskalet!! Lär ungen istället att eftersom skalet endast var kvar kastade jag den, såhär ser den ur när den är klar. Mammans beteende i detta fallet leder ju endast till att ungen kommer spara alla bananskal som går att tillgå!
    Rädda Bananen, spara skalet!

    Svara

  • Egomamma-en vanlig mamma med e

    |

    Det är inte lätt att vara liten :o)
    Jag har två barn, varav den ena är sex och den andra ett halvår, och precis nu har sexåringen slutat tjata om än det ena än det andra. Istället har han kommit på att man skiter i att tjata, man gör i stället. Trotsålder igen, med andra ord. Oerhört inspirerande. Not. Jag är glad att den lilla har en stund kvar innan det är dags för trots.. för båda samtidigt.. nej det skulle vara olidligt inte bara för mig som förälder, utan även för omgivningen.

    Svara

  • VICKI

    |

    Krönikan var jättebra den här gången. Men ibland undrar jag om någon fixar stavningen åt dig? Jag vet att du är norsk och stavar svenska fel ibland pga det. Men i alla tidningar ska ju någon korrigera stavfel och meningsfel efteråt. Och nej jag klagar inte på dig! Jag bara undra..

    Svara

  • Kira

    |

    Jag tror det här är en av mina favoriter av de krönikor du skrivit. kändes så himla jordnära, en fundering på livet lixom. Riktigt bra skrivet!

    Svara

  • jennifer

    |

    Bästa hittills!

    Svara

  • Likkan

    |

    Jag tänkte också på det där med stavning, ”bekymringar” är ett ord som jag aldrig har hört förr, och jag tycker det lät som lite en norsk klang i det. 😉 Men efter att ha studerat ordet i X antal minuter så var jag inte längre säker själv på om det var fel eller ej xD Men bra skrivet som vanligt, med en röd tråd genom hela texten, och en bra text som man känner igen sig i ;D

    Svara

  • Katarina

    |

    Hm ”bekymringar”??

    Svara

  • Elin

    |

    Jag ÄLSKAR dina krönikor 😀

    Svara

  • Liebling

    |

    Mycket bra:)

    Svara

  • yrla

    |

    riktigt bra!

    Svara

  • Mamma Sara

    |

    Åh jösses är det sånt där jag har att vänta mig? Min son (snart ett halvår) blir supersur över att man bara tar nappen från han. Herregud hur blir det då när han är så stor… Shit!

    Svara

  • E M E L I E & L I S A - VÅRT

    |

    skitbra! Håller faktiskt med där, gamla problem man hade för flera år sedan skrattar man åt idag och förhoppningsvis fortsätter det så!

    Svara

  • babykirre

    |

    hej, jag ska göra om på min blogg (ganska rejält, både design & kategorier) checka gärna in och ge mig tips och hoppas du vill följa min nya blogg 🙂

    Svara

  • MindOfMyOwn

    |

    Jätte bra skrivet! *Gillas massor* 🙂

    Svara

  • Charlotta

    |

    Vet inte om du har bloggat om detta. Men vad tyckte du egentligen om att vara med på Bella och Tyra show? Tyckte du inte att Tyra var sjukt dåligt inläst när hon inte visste att du och din pojkvän gjorde slut för 8 månader sen?? dååligt tyckte jag;)

    Svara

  • Bögen från Dalarna

    |

    Blir alldeles varm när jag läser detta. Du fängslar en verkligen på ett intressant sätt i ditt skrivande. Att vända på småsaker till något stort och fånga läsarna på detta vis är otroligt bra. Är glad för din skull att du fick jobbet, det passar dig BÄTTRE än Hand-i-Handske. Helt klart!

    Och du. Du är en fitta. (Bara för ATT…)

    Svara

  • Josie

    |

    Bara en nonsensgrej i sammanhanget men eftersom du själv är så emot stavfel och liknande så känner jag att jag inte kan hålla tyst. ”Överhörde” är inte ett ord utan en anglicism, alltså en försvenskning av ett engelskt ord (i det här fallet engelskans ”overheard”). 🙂

    Svara

  • mj.

    |

    jag älskar dina krönikor!

    Svara

  • Briitta

    |

    Damn, din bästa krönika hittills. 🙂

    Svara

  • Camilla

    |

    Det här va nog en av dina bästa texter, riktig bra och du har så rätt.

    Svara

  • Nana

    |

    Bra där! Detta är ditt forum, absolut!

    Svara

  • sakermanser

    |

    åh så bra!!!

    Svara

  • vanja

    |

    Haha bekymmringar :p men den var asbra! jag har också tänkt på det där… man tänker att man aldrig hade problem när man var liten men visst var man minst lika ledsen och förstörd då.

    Svara

  • Louise

    |

    Detta var nog bästa krönikan hittills enligt mig. kanonbra!
    Men… bekymringar? Hehe.

    Svara

  • ida

    |

    sjukt bra skrivet och klockrent! 🙂

    Svara

  • vivi

    |

    riiiiiktigt bra var den!! :D:D Och låter nästan som något jag själv skulle kunna skriva, jag skulle inte lyckas lika bra dock 😛

    Svara

  • Karin

    |

    Riktigt bra krönika 🙂 Man känner igen sig och du är klockren som vanligt!

    Svara

  • camilla

    |

    sjukt bra! även om alla du har skrivit är bra, så är denna lät bäst! go egoina!

    Svara

  • emma

    |

    grejen med krönikor är ju att man får skriva ”bekymringar” om man vill. det ska vara peeeeersonligt språk. bra krönika, men får lite funderingar av kommentarerna här.. om ett barn vll ha sin jacka åt fel håll, varför får det inte ha det? om ett barn vill micra en glass, vad är problemet? vuxna kan vara så jävla tråkiga ibland. inte så att jag skulle vilja micra en glass, men jag ser inget problem med att man kan göra det.. orkar inte ens formulera vad jag vill ha sagt nu

    Svara

  • Bella

    |

    Du är så sjukt duktig på att skriva! Blir lika imponerad varje gång! Både underhållande och vettigt! SKIT BRA! 😀

    Svara

  • mia

    |

    jättebra! din bästa tkr jag.
    men vad betyder överhörde? o.o

    Svara

  • maria

    |

    ”bekymringar”?? Finns väl inget ord som heter så? Till och med Firefox stavningskontroll (eller om det är macens) varnar ju!

    Svara

  • dennis

    |

    det kan ju faktiskt även vara så att bekymmerna tycks mindre nu för att du faktiskt får ha din jacka bak och fram om du vill. det finns liksom ingen som säger nej längre och om det är någon som gör det så säger du bara sug kuk jag vill ha jackan bak och fram.

    Svara

  • fanny

    |

    riktigt bra egoina, riktigt bra!

    =D

    Svara

  • Manda

    |

    Fint med svengelskan i början. Det heter inte överhörde.

    Svara

  • Elin

    |

    Den här var riktigt, riktigt bra! Du är grym, Egoina!

    Svara

  • Linda

    |

    Man kan ju fråga sig varför du får skriva krönikor. Handlingen är helt okej – men dispositionen, stavelserna, ordföljden och resten av de skrivande grundkunskaperna är ju lite… Sådär. Som journaliststudent blir man jävligt förbannad. Varför får du skriva krönikor? För att du är semikänd? Vi som har kunskapen då? Oss skiter man i. Det är semikändisarna som drar läsarna. Tydligen.

    Svara

  • ..

    |

    men va.. ”bekymringar”… det måste väl du veta inte är ett riktigt ord? hmm…

    Svara

  • Fridaj

    |

    jag tror minsann att detta är din bästa krönika! 😀 Bra ego!

    Svara

  • rosarosetter

    |

    vilken fin header 🙂

    Svara

  • pinini

    |

    bekymringar är norska, på svenska heter det bekymmer, så det så 🙂 är inget att reta sig på, men rätt är det ju faktiskt inte. Inte för att det gör nån skillnad men jaaa.

    Svara

  • Harry

    |

    Haha, jag märkte inte ens att det stod bekymringar.

    Kunde hon inte ha visat ungen skalet?
    Nog för att man ska vara principfast, men hur farligt hade det varit egentligen.
    Kan inte ha varit särskilt kul för er medresenärer att behöva lyssna på hjärtskärande gråt hela resan, hade mamman överhuvudet taget någon tanke på det?

    Svara

  • Emma - om man mognar ruttnar m

    |

    världens sämsta svar från en förälder. Varför kan inte flickan få veta istället? Hon är ju lika mycket människa hon. och det är ju ändå barnen som snappar upp saker bäst. Man ska passa på att mata med information medan man är ung och kan ta upp den.

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv