Jag brukar uppskatta när kassapersonalen upplyser mig om vilka rabatter och erbjudanden de har. Som idag på ICA. Jag skulle köpa två flaskor läsk och tjejen i kassan berättade att för en krona mer får jag ännu en läsk. Perfekt!
Igår var jag på Bikbok och köpte världens coolaste lila sammetstights (för ett år sedan skulle jag inte sätta på mig dem ens i mina vildaste drömmar, men Rebecca har lärt mig att uppskatta dem). Kvinnan i kassan säger att om jag köper ännu ett par får jag två par för 99 kronor, istället för ett par för 69 kronor. ”Nej tack, det blir bra med de här”, svarar jag. Men kvinnan lägger inte ner striden. ”Men du sparar ju på att köpa ett par till”, säger hon. ”Nej tack”, upprepar jag. Efter ytterligare några ”det blir billigare” och ”du sparar” får jag äntligen köpa endast det ena paret.
Det här irriterade mig efteråt. Jag orkade inte ta mig energin till att berätta detta till kvinnan i butiken, men nu har jag ju en blogg, så vi kör det här istället.
Ursäkta? Men hur SPARAR jag på det?
Det blir 30 kronor mer, och med tanke på att jag inte kommer använda det andra paret så är det väldigt onödigt.
Innan jag åkte till Norge satt jag och Jacob och sökte jobb tillsammans. Vi hittade ett jobb som passade honom perfekt, nämligen ”krokimodell”. Till er som undrar vad en ”krokimodell” är, så är det när man poserar naken och folk målar av en. Det var i alla fall så jag förstod det på google.
Han sökte jobbet, och guess what? Han fick inte det.
Jag har haft konstant huvudvärk i tre dagar och förstår inte riktigt vad detta beror på.
Jag har provat allt. Druckit vatten, sovit, varit ute i solljus, haft det helt tyst kring mig och slappnat av. Allt som verkar vettigt liksom. Värktablett tar jag nämligen endast i nödfall. Då jag praktiskt taget är döende och det är jag inte.
Trodde jag i alla fall.
Jag gjorde det sista man bör göra när man har ont någonstans. Jag googlade. Tydligen har jag hjärnblödning, hjärnhinneinflammation eller en hjärntumör.
