En lysande stjärna
David vill att vi ska ha en lysande stjärna i granen istället. Men det finns ju redan en lysande stjärna här hemma.
Inte behöver vi väl två?
David vill att vi ska ha en lysande stjärna i granen istället. Men det finns ju redan en lysande stjärna här hemma.
Inte behöver vi väl två?
Ser ni hur mammas stearin försöker rymma? Jag skriver om detta mest för att hinna före mamma innan hon bloggar om det. Hah! I’m so bad.
Åhhh. Jag som trodde att jag blivit frisk och så vaknar jag idag med ännu mer ont i halsen. Jag får väl skylla mig själv som tyckte det var en bra idé att partaja igår. Men det var lätt värt det.
Nu nalkas det tacosrester till frukost. Tur att jag inte gav bort de igår. Jag frågade Jacob om han ville ha lite fylletacos under dygnets senare timmar, men avslutade meningen med att ”alltså jag sa det bara för att vara trevlig, så säg inte ja”. Heh. Jag är så snäll.
Varför känns det alltid som en bra idé med rött läppstift på fyllan?
Och här har ni Nettans LÄNK. Om vi liksom vill spöa dem lite mer. Det vill vi ju.
Oj. Jag glömde visst er ett tag. Men jag är berusad och gör lördag och sånt.
Vet att ni ursäktar.
Alltså. Jag bara undrar en sak. Hur kan Piff och Puff vilja bo i en gran?
Den gör ju ont ju.
1) Granen var för hög. Eller taket var för lågt rättare sagt.
2) Vi råkade såga av för mycket så att vi fick amputera typ alla grenar så att den skulle se normal ut igen. Vi försökte tejpa den normal igen, men det gick inte så bra.
3) Julgransbelysningen var helt söndertrasslad och omöjlig att sätta upp.
4) De flesta julgranskulorna (som vi precis köpt!) hade inga öglor.
5) Barr ÖVERALLT!
Tills sist fick vi upp julgranen i alla fall. Men precis när vi ska vattna den upptäcker vi att julgransfoten LÄCKER.
Ja. Man måste bara älska julen.
Den är väl fin åtminstone va?