Mamma följer min Twitter endast genom den lilla rutan på min blogg där man kan se mina två senaste tweets. Därför tänkte jag att jag skulle driva med henne och twittrade det här:
Resultatet blev det här:
Jag väntat i flera dagar på att hon ska höra av sig och fråga ”vad i hela världen jag skrivit på Twitter”. Men nädå. Jag har inte fått någon reaktion alls. Så jag tog saken i egna händer och skickade ett sms:
Jahapp. Så kul var det. Då har jag alltså skämt ut mig för en hel hög andra människor som trott att jag menat allvar. Kanske till och med företag. Känns ju bra.
Fråga mig inte vad jag gör uppe nu, men jag är uppe i alla fall. Hade inget frukostrelaterat i kylskåpet så jag rockade ihop en kycklingsallad. Ännu bättre!
De säger på radion att det ska bli regnkaos idag, men jag vet inte vad de yrar om.
Hur länge måste jag vänta innan jag kan ringa och tjata på min soffa förresten? Till tio?
Det blev en soffa från Mio och ett soffbord (eller egentligen två) från Ikea. Är mycket nöjd! Nu väntar jag bara på att få soffan levererad också. Hoppas inte att det dröjer.
Sara och Björn ville först inte äta på Ikea. ”Haaaallååå? Jag har fastat hela dagen för att vi skulle hit”, förklarade jag. Bästa med hela besöket ju.
Tycker fortfarande att det är rätt schysst att de har byggt en tunnel bara till mig.
Jättekul att man är vaken halva natten för att skriva en krönika och när man nästan är klar bestämmer sig Word för att krascha. Jag sparar snabbt som tusan, stänger ner dokumentet och öppnar igen. Men tror ni att det är sparat då? Näääääääää.
