Mamma: Vad gör du?
Egoina: Tittar i ditt kylskåp.
Mamma: Varför då?
Egoina: Jag gör alltid det när jag kommer hem till folk. Det är intressant.
Mamma: Du tycker inte att det är lite ohyffsat?
Man bara: ”Nej, jag fick väl inte så bra uppfostran då”.
Vilken dag! Blev en spontantur ner till Hamnkrogen efter att ha varit på middag hos mamma. Det var musikquiz. Ni ska bara veta hur många musikquiz (eller rättare sagt shottar) jag vunnit med hjälp av appar. Men inget fuskande denna gång och ingen vinst heller. Men trevligt åtminstone.
Världens mest fotograferade hund (no kidding, det finns fler fotografier på den hårbollen i mammas ägo än vad den finns på mig under hela min uppväxt) och jag in tha sun.
Primadonnan fick njuta av mänsklig parasoll under tiden hon orkade vara ute.
Har sinnessjuk träningsvärk efter att ha burit hem skiten, så kan med glädje konstatera att den var god i alla fall.
Efter långa diskussioner om lagnamn blev det ”Mums-mums”. Kreativa tjejer? Ehhh.
Bra dag!
Tävlingen med Rutstore är avslutad förresten, och jag har kontaktat vinnaren. Kul att den var så uppskattad. Det kommer fler i framtiden!
Nu drar jag och strandfrillan till mamma och äter middag.
Våra söndagsmiddagar verkar ha blivit utbytta mot en-gång-mitt-i-veckan middagar. Det gör inte mig någonting. Jag äter middag varje dag.
Jag håller officiellt på att bli galen! Jag störs inte av ljud – tvärtom. Jag skulle kunna sova genom ett världskrig och tycker faktiskt att det är rätt trevligt att man hör grannarna ibland. Men att höra SAMMA ljud, var femte minut från okänd lägenhet känns som en tortyrmetod.
Ljudet låter ungefär som att vinna guld (typ plocka diamanter, få en rad att försvinna, komma till nästa level…ja, ni förstår) i ett datorspel eller som att en tamagotchi håller på att urladdas. Och detta vinna-guld-ljud upprepas ungefär var femte minut.
Jag sov såhär inatt:
Tyckte detta var skitkul tills jag fattade att det är en bänk man fäller ut.
Tråkigt om man väger över 110 kilo förresten. Personalen kommer förbi och bara ”ursäkta, men hur mycket väger du? 113 kilo? Tyvärr. Då får du inte sitta”.
Jag skulle iväg och hämta ett paket och tänkte att jag kunde gå dit. En powerwalk liksom. Väl där tänkte jag att jag kunde passa på att handla. Tre flugor i en smäll!
Men jag hade inte räknat med hur tungt det skulle bli. Halvvägs hem i strålande sol ville jag kapa av mig armarna. Och vad i helskotta tänkte jag när jag handlade MELON?
Note to self: Nästa gång du kommer på den briljanta idén att gå långt och handla så köp endast bomull, tack.
Paus i skuggan.
Jag kom in i ett skrivflow. Så underbart! Jag hade hellre varit ute i solen, men skitsamma för nu slipper jag dagarna innan deadline med ångest över vad jag ska skriva om.
Jag behöver jobba undan lite. Om en vecka åker jag på tjejweekend och om några veckor åker jag till varmare breddgrader. Åh vad jag längtar!
Haha what? Diskriminering.
WOHO!