Jag censurerar inte mitt namn för en gångs skull. Tänker att det ändå är ett klick bort, att den som vill veta får veta och att det är onödigt. Ni skriver genast kommentarer där ni tycker att jag måste ta bort det. Det är ju ”min grej”. ”DU GLÖMDE NAAAAAMNEEET” capslockar ni.
Jag ger med mig. Öppnar bilden i paint, drar ett svart streck över mitt namn som så många gånger förut (tidigare rosa) (men jag får liksom inte till Egoina-rosa på min nya mac) och tänker att nu, nu är allt frid och fröjd. Det dröjer inte många sekunder. Sedan kommer denna kommentar:
Jacob kom över tidigare idag. ”Jag har inte kunnat sova på hela natten. Jag vill hitta på något”, sa han. Vi drack en kopp kaffe och tittade på klipp på youtube. Sen slutade han liksom att svara och jag upptäckte att han sov:
Bästa sovställningen förresten. Krama sig själv.
Han låg där en timme eller så och jag uppdaterade mig i 9gags värld. Sen gick han hem och jag tog tag i städningen. Jag hatar mig själv för att jag blir så överambitiös när jag städar. Denna gång drog jag fram hela min garderob för en sortering. Det slutar alltid med att jag ger upp mot slutet och så är det stökigare än när jag började.
Jag fick ett flipp och kastade mattan i köket (den blir ju aldrig reeeeen). Känner mig inte jättenöjd med det beslutet i efterhand. Men sån är jag. Jag har samlartendenser, men 1, 2, 3 så slänger jag allt jag har.
Så! Nu har jag tagit bort mitt namn. Kommer aldrig att komma från det. Haha.
Jag är nominerad till Guldpennan i Blogawards. Är mycket nöjd med kategorin. Såhär lät motiveringen:
”En blogg som utmärker sig i sitt säregna/intelligenta/vackra/målande/humoristiska eller på annat sätt intressanta språkbruk. Här premieras välskrivna blogginlägg, där skrivkonstens kvalitet går före uppdateringskvantitet”.
Är hedrad och smickrad.
Har tufft motstånd, men om ni vill rösta på mig kan ni göra det HÄR.
Jag har fått äran att passa den här vovven ett dygn från och med i morgon bitti. Därför tänkte jag städa idag. Ta bort alla saker som ligger på golvet och alla chokladgömmor i hundhöjd.
Fast vem försöker jag lura? Chokladgömmor? Antingen så äter man choklad, eller så har man ingen. Det är bara freaks som sparar på det. Typ som sådana som glömmer bort att de har choklad i skafferiet. Jag hade bokat läkartid om det hade hänt mig. Någon står definitivt inte rätt till.
Betalda chokladbärare. Är det bara jag som tror att vissa som bär runt på stora choklad på nöjesfält får betalt för att göra det? Inte helt ologiskt. För hundranågonting kronor i timmen hade jag också kunnat jobba med att gå runt på tivoli med ett monsterchoklad i mina armar. Folk runtomkring blir såklart sugna på att spela. Bra reklam. Kan hon vinna kan jag vinna, tänker man.
Jag och mitt vanliga ironiska liv. Sist en kille stötte på mig ute körde jag mitt vanliga trick där jag säger att jag är från Norge och inte förstår vad han säger. Bara det att han plötsligt började prata norska och sa att han också var från Norge och bara för det så var jag tvungen att stå och prata med honom en stund. Vad är oddsen?
Jack & Jill. Säkert topp fem av dåliga filmer jag sett. Hur fick de med Johnny Depp och hur i hela vida världen lyckades de få Al Pacino att spela den rollen? Vad gäller Adam Sandler….nä. Jag blev väl inte överdrivet förvånad över hans insats.
Historian bakom mögelost. Vem var det som kom på att man skulle äta mögelost från början? ”Hey grabbar, den här osten har möglat. Det är gröna fläckar på den. Ska vi äta den?”. Kanske det var ett vad. Någon förlorade och var tvungen att äta en bit. Sen kom de på att det faktiskt smakade rätt okej ändå.
”En puffig vit sak. Lets eat it!!!” När vi ändå är inne på matspåret. Popcorn då? Hur gick det till? Var det någon Indian som råkade få med ett intorkat majskorn i grytan över elden (eller hur man nu gjorde)? Snacka om chockade de måste blivit när det poppade upp en vit sak.
