Mamma kom och hämtade Mimi innan. Hon hade sagt till mig på förhand att hon var spänd på Mimis reaktion och hur glad hon skulle bli. Så precis innan hon kom stängde jag in Mimi i badrummet.
Hahaha, ni skulle sett mammas reaktion när hon ropade ”Mimiiiiiii?” och ingen hund kom fram till dörren. Elakt, men så kul. Till sist hörde hon dock ljud från badrummet och jag var avslöjad.
Jag fick två presenter som tack för hjälpen. En diskmedelpump (alla andra jag haft har gått sönder), denna står det även ”diskmedel” på. Ifall att jag skulle glömma typ.
Och en döskallescarfs jag velat ha. Passar kanske inte utomordentligt till min I-like-Nutella-tröja. Men ändå.
Egoina: Alltså, det är inte mitt fel att jag köpte chips.
Andreas: Inte?
Egoina: Nej, jag hade inga kontanter och skulle ta det på kort. Men då fick det inte vara under 50 kronor, därför var jag tvungen att köpa chips också.
Andreas: Men så får de inte göra.
Egoina: Nej, jag vet. Men jag orkade inte argumentera.
Andreas: Amen nej! Det är inte okej! Jag ska gå tillbaka och…
Egoina (avbryter): Alltså… Det gör inte jättemycket för min del.
Jag vaknade av att Mimi stod och tittade på mig såhär. Typ ”När ska vi gå ut egentligen?!?!?!??!!!”
Så det var bara att gå ut. Här hade hon fått syn på något intressant.
Och här kissar hon. (Förstår inte varför hon alltid får för sig att göra sånt på de mest olämpliga ställena. Vi kan gå på gräs hur länge som helst, men sen sätter hon sig ändå och bajsar utanför Andreas dörr).
Vi gick förbi Jacob som flyttade idag och Mimi ville jättejättejättegärna hänga med. Nästan omöjligt att hålla henne från bilen.
Jag har lite dåligt samvete över att jag sovit halva dagen, men sen så läste jag att det är den internationella sovdagen. Så det känns okej ändå.
Det är ju rätt svårt att låta bli att bli trött när den här hårbollen ligger på mig hela tiden:
Idag blir det varumärkeskommunikationsplugg (världens längsta ord?), jag missade senaste caset och får därför komplettera sex sidor istället. Jippiyej.
