Hängt på bibblan med världshistoriens tråkigaste böcker. No offense till de som skrivit dem. Smaken är som baken. Det måste finnas någon till allt.
Eftersom det alltid står andra i hissen har jag faktiskt aldrig behövt trycka på knappen själv. Tror ni att jag blev chockad när jag tryckte på nollan, hissen åkte ner, dörren öppnade sig…och jag möttes av det här?!? Jag bara: WTF? Vad hände med skolan? Men tydligen var det ettan jag skulle till. Inte lätt att veta.
Sen kom jag hem och paniktvättade en klänning. Behöver ha lite att välja på. Åker ju till Stockholm på torsdag för att gå på Blogawards.
Tittade på Idol också såklart. Kan den där Gabriel sluta vara Så. Himla. Snygg.
Vet inte hur många hund och djurbilder jag har på min telefon. Varje gång jag ser något gulligt måste jag skicka det till Tim.
Snapchat alltså. Gör min dag varje dag.
Väntar på att Elisabeth ska hämta mig vid busshållsplatsen. ”Du rör dig inte ur fläcken”, sa hon. ”Men jag kan börja gå”, sa jag. ”Nej, du kommer att gå vilse”. She sure knows me.
Min bananpannkakeoskuld. Jag är inte mycket för pannkakor (ja, jag vet, huuuuur kan man inte vara det och blablabla), men om jag måste välja mellan dessa och vanliga blir det garanterat de här. Gott!
Detta är utan tvekan något av det tråkigaste skolrelaterade jag gjort i hela mitt liv. Det är helt fruktansvärt TRÅKIGT. Hade detta varit första kursen på min utbildning och jag inte visste att det blev bättre kan jag lova att jag hade hoppat av. No time for this shit, hade jag tänkt. Men allt kan väl inte vara kul.
Pluggsnacks.
Vi såg de mest skinande äpplena vi någonsin sett i affären. De såg helt fejk ut.
Det absolut bästa med att ha så mycket att göra i skolan är att man uppskattar när man faktiskt är ledig. Som denna morgon då jag kunnat sova länge och dricka te framför skitprogram på tvn. Lyx!
Nu ska jag dock in i duschen och sen ska jag hem till Elisabeth och skriva på vår hemtenta. Vi ska göra en heldag av det och försöka hinna med så mycket som möjligt. Så slipper vi ha ångest när vi åker till Stockholm nästa vecka.
Photobooth är helt klart bäst med föreläsningarna. Jag har så sjukt roliga bilder på mina klassisar. Och mig själv.
Betty har klagat hela dagen på att hennes ”data” är så tung att hon knappt orkar bära den. Och att hon hatar att hon måste ha med sig ”datan” till arbetet vi håller på med. Och att hon lika gärna kunde tagit med sig en stationär ”data” för den hade säkert vägt lika mycket. Och att ”datan” typ är från stenåldern. Och att hon ska ta en resväska till ”datan” på måndag.
Till slut fick jag nog och skrev det här på tavlan:
