Jag försov mig rätt mycket idag, men hann ändå med bussen.
Det är kul det där när man frågar folk om de tränar och de svarar skämtsamt ”ja, jag springer till bussen ibland”. För i mitt fall är det verkligen så. Jag springer som en idiot till bussen. Varje dag. Och det är inte ens jobbigt längre. De första gångerna var jag liksom andfådd när jag klev på. Inte nu längre. Så det har helt klart förbättrat mig kondition.
Bussfrukost: En skakad kvarg.
Åh, jag har velat berätta detta sedan jag fick veta det och nu äntligen får jag. Jag är nominerad till Tidskriftspriset som Årets Krönikör!
Tydligen har Veckorevyn nominerat mig utan min vetskap och så ringde de från Svenska tidskrifter för någon vecka sedan och berättade att de valt ut MIG som en av de nominerade. Så ofattbart! Det är verkligen, verkligen en ära.
Vet knappt var jag ska ta vägen. Och vilken fin motivation också! ”en av Sveriges mest angelägna nya pennor”. Alltså fatta…liksom JAG? Nej, tror jag typ dör av lycka nu. Om vi inte hörs på ett tag kan ni väl ringa ambulansen.
Här är de nominerade:
Tryck HÄR för att läsa hela pressmeddelandet på sverigestidskrifter.se.
Vår grupp har ett case om Apple imorgon. Det känns rätt passande kan jag tycka.
Man fick en gratis kaffe om man lämnade in önskemål till AGORA-dagen. Så det gjorde jag ju, såklart.
Känner inte att jag var orealistisk eller så.
Update: En läsare informerade mig om att jag stavat fel på både The Pirate Bay och kungens namn. I behov av kaffe eller? Haha.
Och det fick jag:
/Hoppas mest på Jens.
Igår skulle jag gå till universitetssjukhuset från stationen i Lund och enligt min telefon skulle det ta 8 minuter. Hur lång tid det tog? 48 minuter. Jag fattar nämligen ingenting vad gäller kartläsning/GPS och brukar bara börja gå och hoppas på att pricken rör sig åt rätt håll.
Hur jag skulle gå:
Hur jag gick:
Någon som håller på med orientering som vill ha mig i sitt lag? Inte? Nähä.
Jag och Emmy pratade igår om att det är fint att ha långt hår, men att det inte ska vara FÖR långt. ”Ja, som typ när man har hår till midjan”, sa jag.
Så ser jag nu…att det har jag nästan ju??
Och detta tycker jag ju är fint. Så antingen har jag en liten överkropp, eller så tänkte jag fel om var midjan sitter.
Jag fick komma in igår efter att ha väntat i över fem timmar. Helt galet ju. Det vet jag eftersom att jag hann med att se två avsnitt av American Idol, två avsnitt av How I met your mother och filmen Salt.
Jag såg alltså en tredjedel av treans tablå:
(Hoppas inte det där med fyrkantiga ögon stämmer) (ligger illa till då).
Jag började ge upp hoppet om att någonsin få komma in och hade i princip bosatt mig i väntrummet. Jag satt med min Ipad, åt riskakor, hade gjort en kudde av min jacka och hade telefonen på laddning när de ropade upp mitt namn, och fick packa ihop så fort jag kunde. Såg ut som att sköterskan tänkte ”ehh jaja, här är vi bekväma”. Haha.
Det gick bra i alla fall och förhoppningsvis behöver jag inte komma tillbaka. Sen åkte jag tåg med nattens festmänniskor, kom jag hem och somnade med hjälp av några värktabletter. Jag har haft roligare lördagar kanske.