Min fina pojkvän följde med mig hem efter skolan och hjälpte mig att handla. Eller att bära rättare sagt. Att handla mycket är en aning problematiskt när en inte har bil.
Jag ska ha middagsbjudning med tjejerna på lördag med trerätters och grejer så det blev en del. Det ska bli kul att ta igen för förra gången när jag var sjuk. Att turas om att bjuda på middag är nog den bästa idén vi kommit på förresten. Det har nu snart gått ett helt år och alla har haft bjudningar, så nu är det min tur igen. Så fin tradition. Hoppas vi fortsätter tills vi blir gamla.
Nu ska jag förbereda efterrätten till lördag. Någon som kan gissa vad jag ska göra?
Jag var på uppföljning angående mitt cellprov idag. Jag hoppades på att de skulle säga att cellförändringarna var borta eller att ”oj, vi bara skojade, här är inget fel. Gå du hem”. Men nä. Istället fick de ta vävnadsprov. Hoppas på bra resultat där istället.
Nu sitter jag på tåget på väg till skolan med mensvärk som tusan (vaddå smärtfritt ingrepp?) och ska jobba med B-uppsatsen. Den ska in på måndag. Wish us luck.
En annan dålig grej är att det regnar. Nu när jag ändå klagar liksom.
Här. Varsågod. Ni får också titta mellan mina ben. Som halva Sverige gjort idag. Okej, två personer. Men två för många om ni frågar mig.
Jag har varit nära på ett sammanbrott hela dagen. Jag kommer aldrig att bli av med denna förbannade tenta jag har efter mig. Det är bara så. När jag skrev den första gången för ett år sedan så missade jag godkänt med något poäng. Egentligen fick man göra ett praktikfall innan tentan som jag inte gjorde och tillgodoräkna poäng från detta på tentan. Så efter tentan förra året så mejlade jag läraren och frågade om jag kunde komplettera praktikfallet nästa år (nu när nästa årskurs läste kursen) och plussa på de poängen då, så att jag slapp göra om hela tentan. Det gick bra, svarade läraren.
Men när det närmade sig praktikfallet så kunde jag plötsligt inte alls göra så utan fick tillgodoräkna poängen på en ny tenta i sådana fall och sedan var det någon ändring i kursen så att man inte fick poäng på praktikfallen överhuvudtaget. Så jahapp. Det var bara att plugga till tentan.
Men när jag kommer dit idag har de inte ens rätt tenta. Den tentan var istället baserad på andra böcker. Tentavakterna visste ingenting och jag fick springa runt på hela skolan och leta efter kursansvarig som sedan fick ringa en hög samtal och kopiera upp nya tentor. Han försäkrade mig om att jag skulle få skriva den även fast jag lämnat salen. ”Vad skönt, allting löser sig”, tänkte jag, fast jag förlorat tid på att springa runt såklart. Men sen öppnar jag tentan och känner inte igen hälften att frågorna. Jag vet inte om det var en felaktig tenta igen, eller om jag pluggat konstigt. Det känns bara så orättvist, för jag HAR pluggat och jag kunde skiten.
Nåväl. Better luck next time och blabla. Men ändå. Är ledsen.
Smygbild i garderoben för att inte väcka 1 st grumpy pojkvän som har svårt att sova. Jag är uppe och panikpluggar tenta som vanligt.
Mysig tröja va? Fick den av mamma i julklapp. Förresten sjukt vad snygg man känner sig efter att ha varit sjuk och inte sminkat sig på en evighet. Man ba: woaaah, didn’t see that coming.
Jag har tenta imorgon och eftersom att värdefull tid har försvunnit genom att ligga på toalettgolvet så dissar jag er idag. Dessutom så mår jag fortfarande inte bra, så jag lägger energin på rätt saker. Duktig jag är va? Säg ja.
Jag nämnde för några inlägg sedan att jag sedan några år tillbaka aldrig skrivit i min blogg var jag ska och när eftersom jag är rädd för min stalker.
Men när man har en blogg som handlar om just ens liv är detta väldigt svårt. Oftast bloggar jag om någonting efter att jag varit där, eller så är jag diffus med var jag ska och när. Som när jag skulle till Sardinien och inte berättade det förrän jag var där (min stalker hade nämligen lurat i mig att han var flygledare) och jag var väldigt otydlig med när jag skulle hem.
Ibland ljuger jag också. Jag vet inte om ni minns, men förra sommaren var jag och mina tjejkompisar på weekend i Göteborg och jag visste verkligen inte hur jag skulle lösa den situationen bloggmässigt. För att min stalker bor i Göteborg och tanken på att han skulle veta att jag var där och kanske till och med leta efter mig gick inte. Så jag kom på den briljanta idén att låtsas vara ”kidnappad” av mina vänner och i flera dagar låtsades jag inte vet i vilken svensk stad jag var.
Det känns bra att äntligen kunna erkänna det för er. Jag visste alltså hela tiden. Även om det vore lite roligt om det faktiskt var sant (och jag dessutom inte fattade efter flera dagar) (när jag till och med sett spårvagnar och grejer).
