Jag köpte på riktigt de finaste strumporna jag sett idag. Kunde inte hejda mig. Dessa strumpor kan till och med få mig att orka matcha. Eller inte matcha, tänk en hund och en katt på varje fot. Bästa!
Opponeringen gick bra, men vi fick lite saker att ändra. Ska dock gå smärtfritt tror jag. Nu har jag precis kommit hem och ska laga mat, slänger upp receptet senare då ni efterfrågat det.
Jag är i skolan innan åtta. Har inte varit uppe så tidigt sen jag-vet-inte-när. Vi ska opponera och jag vill verkligen inte. Känner mig så elak. Vill inte säga något ”dumt” om någons arbete och speciellt inte Bettys som är den ena jag ska opponera på. Man ba: kan vi vara vänner efteråt, please?
För mig har peruker alltid varit förknippat med gamla eller sjuka. Jag har inte tänkt att vem som helst kan använda en peruk som en accessoar för att få en tillfällig förändring, eller bara som en kul grej. Tänk vad smart det är egentligen, man kan ha en helt annan hårfärg och en helt annan frisyr utan att behöva klippa eller färga. Perfekt om man vill kliva in i ”en roll” för en dag eller bara känner för en förändring just nu.
Detta inlägg skriver jag i samarbete med Rapunzelofsweden.se som har peruker i bra kvalité; i både äkta löshår och syntetiskt löshår. Fronten består av ett hudfärgat nät som matchar hårbottnen, vilket innebär att man kan ha håret i mittbena, sidobena, bakåtkammat och så vidare, utan att det ser konstigt ut. Man formar nätet efter sin egen hårlinje och sen kan man styla håret precis som man vill.
Jag sov för länge som vanligt, typiskt då jag hade massor att fixa. Men jag tror att jag är någorlunda ikapp nu. Lina hämtar upp mig vid fem och då ska vi iväg och fixa naglarna och jag ska leta efter en examenspresent till en kompis. Sedan ska jag hem, fortsätta på en komplettering, förbereda mig för opponering imorgon och helst skriva en krönika. Vad är era planer?
Hela den där byta-nyckel-grejen var himla gullig förresten. Vi bestämde att vi inte skulle ge varandra julklappar förra året (känns så sjukt att skriva förra året) och att vi istället skulle lägga pengar på en resa längre fram.
Jag ville vara söt och ge honom en julklapp ändå. Så jag packade in min nyckel i tusen kilo presentpapper, en låda och lite presentpappet till och gav paketet till honom. Jag var jättenervös när han skulle öppna, hur skulle han reagera? Var det för tidigt? Han skrattade när han öppnade och förstod vad det var, och jag blev såklart ännu mer nervös. Då berättade han att hans extranyckel låg hemma hos honom med ett presentsnöre och att han tänkt göra exakt samma sak, men bara inte vågat än. Gulle oss.