Tillbaka till verkligheten imorgon dådå. Trots lite misshandlande av min livmodertapp har det varit skönt med långhelg. Jag har haft NOLL skolrelaterade saker att göra och det är inte ofta det händer. Men imorgon börjar del tre på ekonomistyrningskursen, så det är bara till att hålla i hatten igen.
Förresten (fjäsk-fjäsk) kan man rösta en gång per dag på sina favoriter i Finest awards. Eventuellt mig då…hehe. Jag är som sagt nominerad till årets personliga blogg. Skulle uppskatta det från månen och tillbaka. HÄR gör man det.
En bild från ett event när jag jobbade på Devote. Minns ni det? Jag kommer ihåg att jag var så stolt över att jag lyckades se så Stockholms-bruttig ut på bilden. HAHA. Woho, passar äntligen in!! Typ. Not.
Hur tycker man synd om sig själv bäst om inte med tacos?? Menar det! Såg precis Talang och jag vet inte alltså. Jag tyckte nog att det var en besvikelse. Kan I-like-big-butts-människorna gå vidare är inte ribban satt särskilt högt. Vad tyckte ni?
Tack för alla kommentarer. Ni är bäst i vanlig ordning!
Jag var och gjorde koniseringen imorse och tänkte berätta hur det gick till. Läs inte om ni är känsliga.
Först fick jag gå in i ett litet kontor och prata med läkaren. Han berättade vad han skulle göra och visade mig även verktyget han skulle använda. Det såg ut som en mini-osthyvel ungefär, och det var också vad han kallade verktyget. Han visade mig en bild över kvinnans könsorgan och pekade var han skulle skära. Det kände pedagogiskt, tryggt och det fanns utrymme till frågor. Sedan var det dags att gå in i själva ”operationsrummet”.
Min pojkvän följde med, men fick inte vara med under själva ingreppet. Det eftersom att det kunde vara ganska läskigt och för att de inte skulle behöva ta hand om honom istället för mig, haha. Det var nog lika bra. Jag kan typ bara nämna blod och så blir han svimfärdig. Han viskade ”det finns glass och melon hemma sen”, precis innan jag gick in. Alltså jag förstår inte hur han alltid lyckas gömma sånt från mig? Gulle!
Jag fick lägga mig i en gynstol och sen öppnade läkaren mig med en anknäbbgrej (vet inte vad de heter, men ni förstår nog vad jag menar), han tittade med mikroskop, såg att förändringarna var kvar och började förbereda. Sedan satte han bedövningen. Det var bedövningen jag varit mest orolig över eftersom att jag hört att den skulle göra mest ont. Vilket den också gjorde. Jag förväntade mig endast en spruta, men jag fick minst tre! Tappade räkningen lite eftersom att det gjorde ont, hjärtat började banka fort och jag försökte koncentrera mig på allt annat.
När bedövningen var satt kände jag inte så mycket. Det var mest obehagligt och läskigt. Jag fick en platta under och över benet för att leda bort elektricitet, förstod inte riktigt men orkade inte fråga. Själva ingreppet gick väldigt fort och kändes inte. Det var värre efteråt när han skulle bränna blodkärlen. Det luktade liksom bränt kött. Men hela ingreppet var över på en kvart och sen kunde jag gå hem. Var lite skakig och hade lite ont, men det gick över förväntan. Om inte annat så är ju allt bättre än cancer. Idag ska jag hänga hemma och ta det lugnt och så hoppas jag att det läker fort.
Lova mig att alla som har en livmoder går och gör cellprov när ni blir kallade. Inga ursäkter! Det gör inte ont och kan göra all skillnad i världen.
Jag ska opereras imorgon och eftersom jag inte får anstränga mig fysiskt på några veckor har jag städat massor idag. Jag har dammsugit överallt och gått crazy inne i badrummet. Man kan typ äta där inne. Vet dock inte hur noga det är med att undvika fysisk ansträngning? Det står att jag inte ens får handla, men att jag kan gå till skola och jobb som vanligt. Antar att det är själva bära-tunga-kassar-grejen jag ska undvika.
Jag har försökt låta bli att tänka på det (operationen alltså, inte att handla mat). Det känns ganska jobbigt, men det ska bli skönt att få det överstökat. Måste det vara just där dock? Okej om det skulle skära bort något på min arm. Men inte i min fiffi tack. Vill inte ha några verktyg där.
Aja. Ni kan väl skicka en och annan tanke till mig imorgon. Natti!
Just nu ser jag ishockeyfinalen, som typ resten av Sverige gör. Jag brukar inte direkt titta på hockey, det är här är nog första gången någonsin. Är det bara jag som tycker att det är så konstigt att se Henrik Lundqvist?
Jag kunde först inte placera honom. Jag kände igen honom som tusan, men kunde inte komma på varför. Tänkte en stund att jag kanske kände honom. Känner jag en hockeyspelare som spelar i landslaget utan att veta om det?!? Coolt! Men sen kom jag på att det är ju Head & shoulders reklamerna. Så nu bara väntar jag på att han ska nämna schampo på något sätt. Känns så konstigt. Som att han låtsas vara hockeyspelare.
Jag var nyss och hjälpte Sara med smink och hår inför ett dop hon ska på idag. Hon blev så fin så! Tycker det är så gulligt att jag alltid får förtroendet att fixa henne.
I gengäld bjöd hon på frukost. Nu är klockan 12.30 och jag har redan ätit frukost och uträttat något idag. På en lördag! Inte ofta det händer.
