Betty: Alltså jag förstår inte folk som lanar.
Betty: Det är så onödigt att sitta och spela datorspel.
Betty: Det är ju på låtsas.
Betty: Typ om man dödar en person i spelet.
Betty: Det är ju inte på riktigt?
Ni vet när man ser något varje dag och liksom inte ”ser det längre”. Man blir hemmablind. Det har hänt oss. Jag träffade min seminariegrupp utanför en föreläsningssal som vi alltid är i och plötsligt så liksom går det upp för oss vad tavlan som hänger utanför salen faktiskt föreställer.
Alltså den är ju helt sjuk?
Jag har gått förbi den här tavlan i snart tre år, men först nu ser jag. Jag förstår inte? Varför hänger man upp den här? Det syns inte så bra, men både kvinnan och djuret gråter, det rullar tårar från deras ögon. Och inte att förglömma den där lilla nakna filuren som flyger runt. Alltså va? VA?!
Ett nytt nummer av Veckorevyn är i butik. Det betyder att jag kan lägga upp min krönika från förra numret. En liten text om töntig daglig ångest som kan vara nog så jobbig. Hoppas ni gillar!
Såhär ser min sida ut.
Sitter i skolan och har föreläsning om förändringskommunikation. Jag provar en birkabulle idag. Det är en bulle som kommer från Helsingborg och Johannes blir typ sårad när folk inte vet vad det är. Degen är typ som en kanelbulle och sen är den fylld med mandelmassa och toppad med vallmofrön (tack Wikipedia). Någon utanför Helsingborg som provat?
En av tjejerna var sjuk och en annan svarade inte, så den hederliga tisdagsfikan byttes ut mot en snabb tisdagslunch (eller egentligen blev det min middag, men känns så fel att kalla en sallad för middag). med Sara och Lina. Känner mig alltid så jobbig när jag beställer. ”Hej, jag vill ha nummer 6, men utan pasta med quinoa istället och så vill jag inte ha ägg, men jag vill ha fetaost och morötter”.
Jag har inte gjort någonting sen jag kom hem, en riktigt lat dag. Eller jo, jag har fixat ett musikquiz till lördag. Mina tjejkompisar tror säkert att jag kommer anordna världens bjudning på lördag, riktigt så är det inte. Är bara glad att ha ett projekt. Håller ju på att gå under med allt tråkigt. Skola, mörker och kyla. Blä.
Ser nu på bilden att det ligger en krutong i min sallad. Haha. Wtf? Det skulle det inte vara och jag har inte ens märkt att jag ätit den. /Förvirrad.
Idag köpte jag skor efter skolan. Det blev ett par helt vanliga, svarta, perfekta stövletter. Jag går nästan alltid med sådana till vardags och har haft två par från H&M som jag slitit sönder. Så det kändes värt att lägga lite mer pengar denna gång och nu kan jag förhoppningsvis ha dem längre.
Jag hittade även ett par perfekta fodrade vinterskor på rean, men tyvärr såg Betty dem först och jag fick låta henne köpa dem. Så tråkigt! Jag bad butiksbiträdet kolla om de fanns kvar i någon annan butik, men de var slut i min storlek överallt. Alltså varför har jag storlek 38 och inte typ 41? 38 är alltid slut. Hatar det. Varför måste jag ha samma storlek som alla andra? Nu när jag tänker på det har jag nog aldrig ägt ett par riktiga vinterskor…och jag som tänkte jag vara så himla vettig idag…men så gick det inte. ÅH. Det får bli nästa vinters projekt.
Jag har inte använt dem på riktigt än för jag är fortfarande lite osäker på klacken. Den är liksom hård så att det ”hörs” när man går. Men visst ska jag inte bry mig om det och vara power istället? Typ ”JAAA, här kommer jag! Problem med det? Inte? Bra”.
Idag har jag gjort så många kul grejer!!! Läst artiklar, tvättat, städat, jobbat, skrubbat hela badrummet. Dessutom har jag återigen misslyckats med en grej som jag provlagar inför lördag. Har provlagat den himla efterrätten över tio gånger nu och det blir fel varje gång. FÅR PANIK. Jag vill inte byta ut rätten så jag bara hoppas att jag nailar det nästa gång. Hatar efterrätter alltså. Matlagning är kul, men kemi not so much.
Det är snö här nere förresten. Jag som trodde vintern var typ över? Tänkte det skulle bli vår nu. Jag och Betty pratade om det häromdagen och ba ”vad skönt att vi slapp snön i år” och så bara BOOM kom den och så insåg jag att det bara är februari. Det blir inte vår än på ett tag,
