Svar på några av era senaste kommentarer
Här kommer en frågor & svar inlägg. Har inte riktigt haft tid att fixa det förrän nu, förlåt för det. Vissa frågor kanske besvaras för sent, men hoppas det går bra ändå.
Första kommentaren här efter att ha läst din blogg sedan start. Jag har en fråga! Kommer ihåg att du frågade dina läsare om klädtips när du skulle börja på ditt nya jobb. Jag hittar inte inlägget! Börjar väldigt snart arbeta i en butik som har optik och säljer glasögon ( för att försöka förklara utan att nämna namnet haha) och jag behöver tips hur jag ska klä mig. Hur jag kommer billigt undan i början men ändå stilrent och snyggt. Hade varit kul och veta hur du tänkte i början 🙂
Kram
– Hej! Vad kul att du läst sedan start 🙂 Jag tänkte mycket på kläder innan jag började jobba och tänkte det var viktigt med ”kontorskläder”. Men jag märkte väldigt fort att det inte var så viktigt, eller viktigt överhuvudtaget. Jag jobbar nämligen på ett lager (fast på kontoret då) och lagerpersonalen har ju självklart bekväma kläder, vilket gör att det inte är konstigt om jag också skulle ha bekväma kläder. Det hade kanske varit annorlunda om det ”bara var kontor”, men jag tror faktiskt inte att min arbetsplats bryr sig så mycket och vi har ingen klädkod. Vore ju konstigt om hälften av oss skulle sitta i lunchrummet superpyntade och andra hälften inte, haha. Jag brukar oftast ha typ en blus och jeans, eller vad som helst egentligen. Hör med din arbetsplats vad de tänker om klädkoden och hur ”hårda” de är. Men för att ge dig tips så skulle jag satsa på några olika skjortor (jag har köpt en skjorta på Vero Moda som är jättefin och bra att ha under tröjor t.ex.), blusar, ett par kostymbyxor och en kjol. Det är en bra bas och så kan du blanda med accessoarer. Kolla på Lindex! De har bra ”preppy” saker. Om du jobbar på ett ställe som säljer glasögon så tycker jag att du kan ha några roliga bågar, älskar när personalen har det!
På tal om glasögon. Mina första. Bild tagen 2012.
Hej Egoina,
Du verkar vara en så klok kvinna i ungefär samma ålder som mig (25). Jag har följt din blogg länge och minns att du skrev något om att juni och juli förra året var riktiga deppmånader för dig. Jag känner att jag hade behövt lite råd från dig..
Har varit singel i 2.5 år ungefär och de senaste 1,5 åren har jag varit i en ohälsosam spiral. Har träffat massvis med killar, dejtat och även börjat träffa någon en längre period. Det slutar dock alltid med att jag är den som blir dissad och blir oftast väldigt ledsen över det. Även om jag bara är på dejt med en kille en gång och det kändes bra blir jag oftast nojjig och ledsen om han inte hör av sig igen. Jag tror att jag känner så mycket Att jag jagar kärleken, att jag går på massa dejter från tinder hit och dit att jag missar att lära känna mig själv. Direkt när jag någon jag träffar inte vill ses mer, jagar jag efter nästa, för att sedan bli sårad där. Jag har svårt att vara ensam och inte ha någon att ”skriva med”.
Såklart är min fråga till dig vad du säger om detta beteende? Hur hade du gått till väga för att komma ur det? Nu blev det ett långt meddelande på ett helg irrelevant inlägg till mitt problem. Hoppas du förstår. Kramar!
– Hej, tack för denna fina och insiktsfulla fråga <3 Det jag tycker att du ska göra är att verkligen rannsaka dig själv och ta reda på vad du behöver och vill ha. Med eller utan partner. Du behöver komma till en punkt där du känner dig hel utan att du måste ”ha någon att skriva med”. Då menar jag inte att du måste känna att ditt liv är perfekt utan någon, jag tycker absolut att man får lov att känna att man saknar något i sitt liv – om man är en person som vill ha en partner. Men det är stor skillnad på att känna att man VILL vara med någon istället för att man MÅSTE vara med någon. Det känns som att du fokuserar för mycket på vad killen vill och inte vill. Vem vill DU vara med? Hur vill DU leva? Jag ska länka en sida med texter om attraktionslagen som hjälpte mig. Det är ganska flummiga texter och du får ta det med en nypa salt. Jag står inte bakom allt som står här, men de gav ändå mig en slags ro och hjälpte mig reda ut mina tankar. Här hittar du dem. Läs till exempel: ”Hur hittar man sig själv”, ”Hur attraherar jag en riktig kvalitetsman”, ”6 steg till kärlek med hjälp av attraktionslagen”, ”Hur hittar man meningen med sitt liv”, ”Hur slutar jag vara klängig”. Lycka till! Det kommer bli bra, jag lovar 🙂 <3
Det här hör inte till inlägget men kanske något att ta upp i nästa frågestund om inte annat. Men på tal om att blogga:
Har du någon gång under dina år med bloggen funderat på att gå all in som bloggerska? Typ flytta till Stockholm, leva något slags blogglyxliv (nåväl, många inom bloggeliten vill åtminstone ge intrycket av det) och endast försörja dig på bloggen? (Jag vet att bloggen fungerat som din enda inkomstkälla förr men hoppas du fattar hur jag menar.) 🙂
– Ja, det har jag tänkt på massor av gånger. Jag har fått jättemånga jobberbjudanden i Stockholm och vet att om jag satsat all in på bloggen, flyttat dit, gått på events etc så hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Men jag har aldrig riktigt velat det. För mig har det varit viktigt med en utbildning och det har också varit viktigt att kunna välja ”när jag ska vara kändis och inte”. Jag tycker inte om det livet och även om många i branschen är härliga och jordnära så är väldigt många inte det. Det är inte min typ av värld och det passar inte mig. Jag vill inte bli större och jag tycker att jag har stannat på en bra nivå. Det låter kanske stört, men det är så jag känner.
Hej Regina! Detta hör inte till inlägget, men visst har/har du haft ett par kilklacksskor från Tommy Hilfiger? Jag har försökt söka i din blogg men hittar bara ett inlägg med skorna. Nu låter jag som en stalker, men jag har för mig att du köpte två par? Jag funderar på att köpa ett par, men är osäker på klackhöjden. På bilden jag hittade ser det ut som att du har den mellersta klackhöjden, trivs du bra med den? Jag vill inte känna mig ”tantig”, och funderar på om jag ska ta den mellersta eller högsta klacken! Tacksam för svar! Ha en trevlig dag 🙂
– Ja, det stämmer. Jag har ett par mörkblå och ett par beiga. Jag tror att jag har den högsta klackhöjden och är mycket nöjd med det 🙂
Här är en suddig bild från förra sommaren med dem på.
Egoina!
Jag vet inte ifall du föredrar och uppskattar att jag ställer min fråga här men jag är för tillfället i desperat behov av en klok människas ord!
Jag går på gymnasiet i Lund och tar studenten i vår (!) Det värsta med studenten är inte oron för framtiden utan istället är jag rädd för att jag senare i livet ska ”ångra” att gymnasietiden blev som den blev.
Till exempel har jag aldrig haft en pojkvän och jag har aldrig haft sex. Helt plötsligt har tanken att jag med största sannolikhet kommer gå ut gymnasiet oskuld och utan att ens ha kysst en kille krupit in i mig och bitit sig fast. Varför vet jag inte för jag vet många andra inte heller har haft sex än osv.
I nuläget känns det helt ok att vara oskuld men jag är rädd att jag om några år, när jag ser tillbaka på gymnasietiden, är ledsen för att jag aldrig haft ett förhållande som ung/under gymnasietiden. Det känns som att det hör till att ha en kille att sova bredvid och som käkar middag med min familj (och tvärtom) osv. Jag vill liksom ha upplevt det (eller snarare; jag vill uppleva det för annars tror jag att jag kommer ångra mig senare i livet) och nu börjar tiden rinna iväg… Rädslan för att jag ska ångra mig gör mig ledsen över hela situationen vilket gör att jag just nu inte ens orkar planera för valborg (panik)…
Har du några kloka ord att dela med dig av? För innerst inne vet jag ju att det inte är något fel med att ta studenten oskuld och förhållandelös (vilket ord) men ändå är känslan jobbig.
Massa kramar till dig!!
– Alltså jag förstår känslan, men ändå: CHILLA. Du är fortfarande ung! Precis som du säger är det många andra som inte heller haft partner, och även om ”alla andra” skulle haft det så är det fortfarande helt okej såklart. Det kommer när det kommer och det är så dumt att ha ångest över egentligen. Bara lita på mig att det kommer hända och se fram emot det istället för att noja över att det inte hänt, eller ännu konstigare, noja över att du i ett senare skede kanske kommer ångra att det inte hände. Om det känns okej nu finns det ju inget att ångra i ett senare skede, du gjorde ju det som kändes bra för stunden 🙂 Dessutom, vad är det du ska ångra egentligen? Fanns det en chans du inte tog så var det väl helt enkelt för att du inte ville/ inte var redo och då var det ju rätt val. Om tillfället uppenbarar sig och det finns en person du vill kyssa/ligga med/ vara ihop med, så ta den chansen, men om tillfället inte uppenbarar sig så är det ju bara så. Lovar att det blir bra allting <3
Apropå att folk vet vem du är och ofta känner igen dig – visste F vem du var sen innan? och vad tycker/tyckte han om att du är så pass offentlig?
Kramar <3<3
– Nej, han hade ingen aning. Vi skrev med varandra ett tag innan vi sågs och när han frågade vad jag jobbade med skrev jag att jag ”skriver en del och frilansar”. Ville ju inte att han skulle läsa min blogg innan vi sågs. Sen när vi träffades minns jag att han frågade ”om jag någonsin fått något publicerat”. ”Jo, det har jag väl”, sa jag och fick berätta att jag fått några hundra krönikor publicerade…haha. Jag berättade om bloggen också, men jag tror inte att han förstod. Han läser inte bloggar och har aldrig gjort. Han berättade i efterhand att han hade gått in på min blogg och läst en sida efter dejten, men sen slutat läsa för att han ville lära känna mig utanför bloggen. Frågade honom nu vad han tänkte om det och han svarade att han inte tänkte något om det alls. Det här med att jag är offentlig är dock lite jobbigt ibland, men jag tror mest det är för att han är orolig för alla knäppa människor där ute och att folk stirrar ibland.
Du har ju skrivit endel om regler inom kollektivtrafiken hehe men vart tycker du gränsen går? När jag pendlade märkte jag också hur man blev mer och mer bekväm med vad man gör och äter( satt och knaprade på mitt knäckebröd till frukost i godan ro tillslut) men jag har också sett folk som flossar, borstar tänderna och toppsar öronen..Det kan jag tycka känns lite ofräsch haha
– Haha, men oj! Det du nämnde är ju verkligen inte okej. Gör folk så? Hahaha, helt galna ju! Jag tycker gränsen går vid när du inkräktar på någons space. Inte bara utrymme, utan när du gör något som kan vara obekvämt för en annan. Exempel: Tar mycket privata samtal och typ skäller på någon i telefon (kan dock vara intressant, haha), äter något som verkligen stinker, sprayar hårspray/parfym osv, tar upp för mycket plats, borstar håret så att hår kommer på någon. Ja, du förstår kanske. Regeln är väl att om personen bredvid mig blundar så ska hen inte märka att jag är där. Såklart går det bra med undantag, exempelvis skrikande bebisar eller som jag en gång när jag var megahungrig och tryckte i min en hamburgare. Vi är ju människor och ska få lov att vara det, men tycker ändå att många borde ha lite mer respekt för andra i kollektivtrafiken.
