Hej! Låt oss titta på hur min lördag och söndag såg ut:
I lördags skulle vi och äta finmiddag!
Vi hade bokat bord på Sillen & Makrillen och åt mat i solnedgången. Vilken klyscha va.
Men hade inte ens behövt någon utsikt då det räcker fint med honom. Mvh/ cheesy.
Jag valde torsk med rotfrukter, räkor och annat gott, och F valde röding med hash browns och hummer. Mycket gott var det! Jag skulle förklara F’s rätt för mina kollegor på jobbet idag och sa att han åt röding med ”hash brownies”. Jag kan väl inte vara den första som sagt fel på det?
En styck nöjd tjej.
Vi skippade dessert och gick istället vidare till Bara Vara och tog en drink. Kaffe Karlsson 4 life. Har ni inte provat denna kaffedrink är det dags nu. Det är som att dricka romerska bågar och vem vill inte det liksom.
Sedan gick vi vidare till Telegrafen för en öl. Eller jag valde en sliskigt söt ”öl” med smak av ingefära då jag ännu inte lärt mig att tycka om öl. Tror nog aldrig att jag kommer gilla det faktiskt. Där satt vi och blev förfasade av alla uppstoppade djur i lokalen och spekulerade i om det på vissa språk blir enklare att uttala rätt om man har druckit alkohol. Med danskan är det ju lätt så?
Dagen efter låg vi på soffan halva dagen och tittade på nyheterna och jag fällde många tårar. Grät i princip hela kärlekscermonin faktiskt. Så fint det var. Till slut bestämde vi oss för att göra något av dagen och satte oss i bilen.
För att åka till F’s syster för att grilla hamburgare! Vi köpte med oss lite tillbehör på vägen. Blev inspirerad av Max och gjorde halloumi-tryffel-jalapeno burgare. Det blev väldigt gott faktiskt.
”Nu ska vi åka för nu ska jag visa Regina Ramlösaparken”, sa F plötsligt och vi tackade för oss.
Så perfekt väder!! Önskar det var vår alltid.
F visade mig Ramlösakällan. Det är alltså här vattnet hämtas till Ramlösa som man köper på flaska. ”Drick det”, sa han. ”Näääääe, man kan väl inte dricka det här”, undrade jag.
Men det kan man. Vattnet filtreras genom flera lager sandsten, lera, kol och sand. Det tar 70 år för att det att komma igenom. Självklart var jag tvungen att smaka. Det är väldigt järnigt och smakar nästan blod. Den smaken på Ramlösa hade lätt gått hem hos vampyrer ; ))
Det var allt från vår mysiga helg. Den behövde jag.
”Jag kan inte, det går inte”. Frédéric kommer fram till mig. ”Nu förstår jag verkligen ingenting. Det är väl bara att ta något, vad som helst. Det är inte så viktigt”, säger han. Tårarna kommer. ”Det bara går inte”, säger jag. Då förstår han att det inte alls handlar om kläder egentligen, lägger en hand på min axel och säger ”det är inte långt kvar nu”.
Min torsdagskväll var inte bra. Helt plötsligt var det som att jag slutade fungera. Blogginlägget jag skrev tog mig nästan två timmar att skriva. Jag skrev ju inte ens något särskilt, men ändå kunde jag inte formulera en enda mening. Det var stopp i huvudet. Sedan skulle jag ta fram kläder till dagen efter och det bara gick inte. Visst att jag kan få små frustrerade utbrott ibland och ironiskt ropa att *jag har ingenting att ha på mig* trots att garderoben är full. Men denna gång var det annorlunda. Det kändes som att jag var helt handlingsförlamad. Den enklaste uppgiften kändes helt omöjligt. Jag bröt ihop och satte mig på golvet och det var då Frédéric kom fram till mig.
Det känns som att jag har kört på en reservdunk de senaste två månaderna som nu börjar ta slut. Sedan jag bestämde mig för att säga upp mig har jag engagerat mig mer i bloggen och allt som hör till. Mina dagar har gått i 200% från att jag varknar tills jag går och lägger mig och trots att jag tvingat mig själv att ta det lugnt ibland har min stressnivå varit så hög att det känts som ett tryck över bröstet. Inget är mer stressande än att inte stressa.
Jag måste sätta ner foten för mig själv. Det är inte värt att hålla på såhär. Jag har en vecka kvar på mitt jobb nu och denna vecka ska inte handla om mer än det jag absolut måste göra. Jag ska starta dagen med att titta ut genom tågfönstret och inte utnyttja tiden till att svara på mejl och skriva utkast till blogginlägg, jag ska komma hem från jobbet, äta mat, skita i att fotografera den om jag inte orkar och faktiskt sitta kvar vid matbordet efter middagen och andas en stund istället för att genast ta fram datorn. Jag ska lägga mig i tid istället för att sitta och skriva på morgondagens inlägg. Jag varvar ner nu. Med andra ord vet jag alltså inte hur mycket vi kommer att höras i veckan. Kanske jättemycket, kanske inte mycket alls. Men då vet ni.
Jag känner mig så egoistisk som skriver om detta när det finns så mycket hemskt som händer i världen, men jag tänker att många kan relatera och att det därför är viktigt att lyfta. När det blir för mycket, ta ett steg tillbaka och fråga er själva: Vem gör jag det här för?
Vad säger man idag? Det är en tung dag att vakna upp till. Så fruktansvärt, sorgligt och hemskt. Mina tankar går till de drabbade, deras anhöriga och alla som var på plats igår och får leva med helt fruktansvärda minnesbilder. När sådana saker händer sätter det verkligen allt i perspektiv. Jag måste säga att jag är så stolt över Sverige, allas agerande och den kärlek och stöd som visades <3
Såhär såg jag ut i går när jag ännu var helt ovetandes. Poncho från Åhléns (gud det känns typ laddat att skriva Åhléns?) och min tröja är från NA-KD.
Orkade inte engagera mig i vad jag skulle äta på lunchen och hade därför ingen mat med mig till jobbet. Men hittade nudlar i ett skåp som tur var.
Men på eftermiddagsrasten hade vi godisprovning! Vi fick smaka en massa prover vi fått för att bestämma om vi skulle köpa in något av det. Så lyxigt. Att få provsmaka godis var mitt drömyrke som barn. Jag minns när Skurt (haha, minns ni Skurt??) var på besök på fabriken som gör godiset Bilar och pratade med människor som jobbade med att provsmaka Bilar hela dagen. Jag var förtrollad. Min favorit var i alla fall ett mörkt choklad som smakade surdeg och havssalt. Så konstigt, men ändå gott på något sätt.
Strax efter rasten möttes vi av nyheten om det sorgliga och jag och Ida försökte komma in på olika nyhetssajter för att förstå vad det var som hände, men sidorna laddade knappt. Jag slutade 16.30 och skulle bege mig till Malmö C och fick sån olustkänsla i magen. Jag ville verkligen inte vara i en folkmassa. Jag var så rädd. Det är så sjukt att man ska behöva känna så i sitt eget land. Tänk att det är så många människor i vår värld som behöver känna så varje dag… Det var dock massor av poliser på centralen vilket kändes tryggt. F hämtade mig vid tåget och då såg jag ett enormt påskris.
Vi köpte med oss en liten smörgåstårta på vägen hem.
Väl hemma låg ett så konstigt paket innanför dörren. Det var ett paket från Viaplay med två månader gratis och information om att en ny säsong av Prison Break skulle komma ut. Och handbojor då. Det bästa var F’s reaktion. ”Ehhh, älskling… Varför ligger det handbojor här?”. ”Vadå gillar du inte det?”, svarade jag. Hehehe.
Jag var såhär fashion. Att matcha mönster är ju grejen just nu. Hehe. Efter maten låg vi tätt i soffan hela kvällen med nyheterna på </3
Jag har egentligen bara två lägen när jag kommer hem från jobbet: antingen så är jag så hungrig att jag kan dö, eller så är jag så hungrig att jag kan dö. Jag kan äta alla mellanmål i världen, men så fort jag sätter mig på tåget på väg hem skriker magen efter mat. Förstår inte grejen med det? Måste vara den långa pendlingen?
Idag orkade jag inte vara vettig, ha tålamod och laga mat (trots att jag innerst inne är otålig och vill tömma chipsförrådet i väntan på att den tillagas för att jag MÅSTE HA MAT NU). Så det blev såhär:
”Jag vill inte vara med”, sa F och duckade. Han sitter alltså inte sådär och kör. Haha.
Förlåt för gnäll, men just nu har jag sån sjuk huvudvärk och hela min kropp är bara sönder. Ska försöka koppla bort allt i huvudet och lägga mig på soffan. Hörs imorgon!
Verkligen TACK för alla bra tips! Ni är så bra och kreativa. Känner mig inspirerad!
Just nu sitter jag och räknar på vad som är rimligt att ta i timmen som konsult. Zzzzzzzzzzåå tråkigt. Åh, vad jag skulle önska att jag hade en person som var advokat/bokföringsperson/bankman/bara allmänt smart som kunde förhandla och vägleda mig i olika situationer. Hmm. När jag tänker på det skulle jag nog vilja ha en sån person till väldigt många saker. Typ välja vad jag ska ha på mig (så slipper jag få psykbryt varenda kväll innan jag ska sova), vad jag ska äta, vilka dagar jag ska tvätta håret (att detta ens kan vara ett problem!?), om jag ska buda eller inte på lägenheter osv. Mvh/ beslutsångestens drottning.
Efter min kalkyl tänkte jag välja en vinnare i mat.se-tävlingen och sedan äta kladdkaka, titta på ett avsnitt av en serie och mysa med personen (som nästan är som den som nämns ovan). Tror jag behöver det.
Bild från i helgen när jag var ute och *tog bilder på min klocka*. Hade ballerinas(!) och endast poncho och frös bara lite. Ponchon är från Åhlens, tröjan är från Kappahl och skorna från Tommy Hilfiger.
Jag har ju samarbetat med Daniel Wellington länge nu och en klar fördel med det är att jag har massor med fina klockor : )) Men jag måste säga att den senaste kollektionen Classic Petite är min favorit hittills. Jag tycker det är så fint med meshband och att klockan är helt i silver eller rosé.
Jag har justerat bandet (hehe ok, F gjorde det) så att klockan sitter helt perfekt på min handled. Den snurrar inte sig på armen så att jag måste rätta till den hela tiden som det kan göra med andra klockor. Jag borde dock korta ner bandet så att man inte ser det (the struggle med smala handleder…).
Mina favoriter som pryder min arm nästan varje dag. Classic Petite Melrose och ett armband från Edblad som jag fick i födelsedagspresent. Tycker det passar så fint ihop.
Rabattkoden EGOINAS ger dig 15% rabatt på hela sortimentet. Koden gäller i hela världen fram till den 30:e april. Gå in här för att se hela Daniels Wellingtons sortiment.
Nu är det mindre än två veckor kvar innan jag kör bloggen på heltid! Det är galet hur fort tiden har gått. Känns som att jag sa upp mig igår? På heltid är kanske lite att ta i då jag eventuellt kommer att arbeta lite som konsult och kommer att skriva också, men jag kommer att ha betydligt mycket mer tid till bloggen i alla fall. Vad kommer vara nytt då? Jo, ingenting. Hehe. Jodå. Mina tankar går såhär:
• Fler uppdateringar. Jag siktar på 2-3 om dagen varav 1-2 är av kvalité och 1 är mer som en ”nutidsuppdatering”. Jag vet att många större bloggar nästan endast publicerar lite längre ”proffsiga” inlägg, men jag personligen tycker att det är just nutid och blogginlägg om ”ingenting” som är det charmiga och hör till bloggandet.
• Bättre kontinuitet, t.ex att inlägg kommer upp ungefär vid samma tid. Som läsare tror jag att man uppskattar det, att ni vet vad ni har att förvänta er.
• Återkommande tema. Olika typer av inlägg som min blogg har haft sedan start (nästan tio år!) är bland annat: konversationer, min dag i bilder, listor och att jag svarar på kommentarer. Jag vill ha kvar det, men funderar mycket på vilka teman jag skulle kunna addera. Har ni något förslag? Finns det något återkommande tema ni önskar er?
• Vad gäller bloggens innehåll i övrigt vill jag fortsätta blanda seriösare frågor med ”trams” och lättsmält. Vill också skriva om mat, smink och annat jag tycker är kul. Alltså allt jag gillar. Inte så konstigt kanske, det är en blogg om mig.
• Jag ska sikta på att sponsrade inlägg/ samarbeten sprids ut bättre. Det har hänt några gånger att mina samarbeten kommit i en klump. Jag kan ha bokat tre stycken på en vecka och sen inte haft något alls på tre veckor. Det blir enklare för mig att planera nu och jag ska bli bättre på det.
Om jag ska vara ärlig hade jag inte riktigt reflekterat över hur mycket jag måste dra in per månad för att få en rimlig lön. Jag har knappt rört mina bloggpengar sedan jag började jobba efter examen eftersom jag fått ”vanlig lön” (och innan dess levde jag som en student). Vill jag få ut 20.000 ut måste jag nästan dra in 40-50.000 med tanke på alla avgifter, skatter osv. Då pratar vi bara break even. MY GOD! Alltså slipper ni inte mina samarbeten ; )))
Nej, men jag kommer såklart fortsätta att välja samarbetsparters med stor omsorg, jag tackar bara ja till sånt jag gillar och som har något värde för er. Jag ska dessutom bli bättre på att ta ordentligt betalt, istället för att göra mer spons. Jag har insett att jag många gånger fått mindre än vad jag förtjänar. Jag tror alltså inte att ni kommer att märka så stor skillnad. Vi får se hur det går.
Vad tänker ni då? Någon som har förslag eller önskemål?
