För några år sedan hade jag inte kunnat bära Converse, men enda sedan jag provade mitt första par ”bara för att se”, är jag fullkomligt förälskad. Känner mig som en rockstar i dem.
Jag surfade in på www.brandos.se häromdagen och såg ett par lila som jag bara var tvungen att ha. Jag har nämligen en hangup på lila för tiden. Jag hämtade ut dem igår och är jättenöjd.
Bra service och assnygga skor!
Jag gjorde chokladpudding imorse och ställde in i kylen. Sedan sade jag till mig själv att ”När du är klar med allt du ska göra idag kan du få äta den”.
Sedan började jag. Jag diskade, bytte sängkläder, tvättade kläder, målade klart två tavlor, lagade och åt mat, ringde viktiga samtal, bloggade, svarade på mail och skrev klart min krönika.
Nu har jag nyss ätit chokladpuddingen och började genast fundera på om det kommer vara såhär hela livet. Kommer jag behöva muta mig själv till att göra helt vanliga saker alla människor gör? Vad händer när jag inte har bloggen och kan skryta om allt jag gör? (För ni fattar väl att det är det jag håller på med. Jag söker bekräftelse).
Förresten. Hur hinner människor med att sköta sitt arbete och samtidigt sköta sitt hem? Det här tog ju hela jäkla dagen.
Egoina: Vad fick du i julklapp i år?
Jacob: Ehhm.. Jag fick.. Blablabla.
Egoina: Hahaha! Gick du på den?
Hysteriskt skratt från min sida och Jacob börjar slåss.
Egoina: Det kommer jag skriva i min blogg.
Jacob: Nej!
Egoina: Okej, jag kan ändra ditt namn till något annat.
Jacob: Bra. Lova det?
Egoina: Jag lovar.
Yeah right.
Jag mådde plötsligt sjukt illa med ont i magen och tänkte att jag skulle dela med mig av det här. Så att vi kunde lägga ihop alla mina symptom på sistone (huvudvärk + plötslig blindhet + illamående) och halvt dödsförklara mig.
Men sedan kom jag på att jag druckit Oboy på fastande mage.
Man skulle kunna tro att tjugo års Oboydrickande (vi säger att jag har druckit det hela livet) hade lärt mig. Men icke.
Klockan 20.00. Kanal 5. Outsiders. Folk som är rädda för feta människor.
Klockan 22.00. Sexan. Paradise Hotel.
Var nyss och hämtade en hel hög med paket. ”Står bilen utanför?” undrade kvinnan i luckan. ”Ehh ja”, hörde jag mig själv säga.
Bättre att ljuga än att erkänna att jag hade tänkt ta alla de där paketen på cykeln.
Men det gick. Jag kom hem till slut. Med alla paketen i behåll dessutom.
Jag kan tänka mig att det var en syn det där. Mig cyklandes med paket större än mig själv.
