Då har jag (natt)städat och är redo för Izzas arrival imorgon. Jag tröttnade halvvägs, men jag tror inte att Izza kommer gå runt och leta damm precis.
Det ska bli roligt att hon äntligen hälsar på, och imorgon har jag tänkt visa stockholmstjejen hur man festar i Skåne. Landskronas bästa (och också enda) nattklubb, ”Tages”, spöar nämligen skiten ur Stureplan vilken dag i veckan som helst.
Or not.
Jag och Izza sist vi var på dansgolvet.
Och här har vi någon vem-kan-dricka-mest-tequila-tävling. Izza sa någonting i stil med att ”Vi som har jobbat på Mcdonalds gör såhär”, och jag kontrade med att ”Vi som har jobbat på Burger King kan ta två precis efter varandra”. Ja ni vet. Den eviga fejden mellan hamburgerkedjorna. Det slutade dock med att Mcdonalds vann och en sur vakt slängde ut mig.
Det är så mysigt att ha er läsare här på bloggen. Det känns som ett enda stort kompisgäng. Eller kanske en liten sekt.
Imorse när jag inte bloggade skrev ni ”Sover du länge nu igen Egoina”, ”Komigen vakna nu”. Det var liksom så trevligt. När jag undrar något skriver jag det på bloggen och plötsligt har jag massor med kompisåsikter och kompisråd. Jag behöver snart inte mina ”riktiga” vänner.
Jag var faktiskt hos en barnmorska imorse, därav det dåliga bloggandet. Okej, vilket annan dag som helst hade det berott på att jag sov. Men ja just det, barnmorska och NEJ, jag är inte gravid. Kände helt ner till Skåne hur skvallerbloggarna rykte till (inte för att dem skriver om mig, men ändå).
Jag kollade mitt blodtryck och annat roligt då jag tagit p-piller ett tag. Egentligen förstår jag inte varför jag tar p-piller. Men jag gillar väl regelbundenheten och att jag inte har lika ont. Jaja, men det var inte det jag ville.
Tydligen mitt blodtryckt onormalt lågt. Barnmorskan frågade till och med om jag brukar svimma ibland.
Så vad har ni att säga om det?
Vad jag har förstått är det HÖGT blodtryck man inte vill ha. Så jag är väl bara superwoman as usual. Eller?
Jag hatade skolgymnastiken när jag var liten och kom hela tiden på nya kreativa lösningar för att slippa. Detta var alltså innan jag fick den klassiska kvinnliga ursäkten som ingen idrottslärare vågade säga emot.
En gång stukade jag foten med vilje. Jag kommer ihåg hur jag trampade (läs: stampade) snett, hoppade i trappor och ”tappade” soffan på min fot. Sedan lindade jag i foten i bandage och haltade till skolan.
Vilken trög unge jag var. Att jag inte bara fejkade.
Jag har nyss duschat och hörde hur brevbäraren med våld försökte trycka in ett paket i brevlådan. Paketet fastnade och när jag försökte dra in det, gick det sönder och det hamnade det BUGG på hela golvet.
Försökte ta coola bilder där jag häller BUGG över mig själv. Ja. Ni ser själva hur lyckat det blev.
