Tur att jag bor själv
Börjar vänja mig vid att vara utan toalettdörr nu.
Börjar vänja mig vid att vara utan toalettdörr nu.
Dagisnivå på…
Dagisnivå på TV
Sömnlös i Landskrona
Ska man behöva sitta här tills folk vaknar för att kunna få en uppdatering eller? Jag är uttråkad, vill läsa bloggar, men det är ingen som har uppdaterat. Hatar när jag får slut på bloggar.
Jag minns när jag började med den här bloggrejen och började läsa andras bloggar. Då kunde jag bli irriterad om en person hade uppdaterat mycket. Jag kände att det liksom var svårt att hänga med. Det var den gamla goda tiden people. Tiden då jag hade ett liv.
Nu läser jag om andras. Bättre så.
Dagens dag
Idag har varit den mest produktiva dagen på länge (om man bortser från allt målande igår). Jag har ”assisterat” ett repotage till City, handlat mat (ja, vi arbetslösa anser att handla är värsta projektet), solat med Rebecca och sedan hämtade jag ut världens största paket på posten. Det måste ha sett roligt ut när jag försökte dra hem det på min cykel. Tack du snälla man utanför infarten som hjälpte mig att bära upp den! Jag kommer att ha träningsvärk imorgon.
Paketet innehöll en hylla från IKEA som jag och Rebecca nyss har satt ihop. Vi lyckades konstigt nog. (Förutom att den ena plankan kom på fel håll, men vad löser inte lite vit färg).
Här har vi till och med en viodeblogg på spektaklet. Min tumme sitter faktiskt inte mitt handen, utan normalt precis där den ska. Men man skulle ju kunna tro det. (Ljudet verkar strula…)
Här är hyllan. Har inte bestämt vad som ska stå på den ännu. Men har ställt lite saker som betyder något för mig.
Gulligt
Jag fotograferade dörrkarmen när jag var i Bingos studio för några veckor sedan.
Hur gulligt??
Hett ämne
Känner att texten blev ganska missförstådd och jag förstår inte varför många av er blev så upprörda. Hade väntat mig en reaktion, men inte att ni skulle hata den. Whatever. Det är väl roligt det med. Orkar inte förklara så jag valde ut två kommentarer istället.
Jag kan förresten förstå att liknelsen med ”våldtäkt” kan uppröra. Det var någon som kommenterade det. Jag kan skämta om allt, jag fungerar så. Ni har ju ingen aning om vad jag varit med om i mitt liv. Jag kan dock förstå att inte alla är lika på den punkten.
Men ”tänk först, skriv sedan” kommentarer irriterar mig. Ni behöver inte gilla mina texter, men de måste få vara ”mig”.
Dagens krönika
Publicerad i Landskrona City idag. Det finns vanlig text längre ner för er som har svårt att läsa.
Nu beger jag mig ut på ärenden. Hörs senare!
Jag sprang på Erik Segerstedt häromdagen. Ni vet ”snygg-Erik” som kom tvåa i Idol för några år sedan. Jag spenderade helgen på ett hotell i Malmö på grund av ett bloggevent och skulle till hotellet och lägga mig efter en lång dag med vin och minglande när han plötsligt steg in i samma hiss som mig. ”Söt kille”, var min första tanke och det var först när vi började prata, han presenterade sig och den stockholmska klangen uppenbarade sig som jag förstod vem han var. Det blev en pratstund på balkongen och jag kan säga att från sekunden frågan om han var DEN Erik, (alltså Idol-Erik och EMD-Erik) lämnade mina läppar lämnade också Erik jordens yta.
Det är konstigt vad kändisskap gör med människor och vad människor gör med kändisskap. Så fort jag fick veta att det var en kändis jag stod och pratade med kopplade jag på supercharmen, skrattade åt allt han sade och spelade oerhört intresserad av absolut allt han pratade om. Jag försökte dessutom desperat låta bättre än vad jag är i hopp om att han skulle tycka om mig. Erik däremot skröt om sig själv utan dess like. Han skrev minsann låttexter själv, han kom tvåa i Idol, han gjorde tv-inspelningar, han skänkte pengar, han jobbade hårt som i ”blod, svett och tårar”, men ändå var han precis som alla andra. Ja, det var ingen måtta på hur fantastisk denna människa var.
Han lyckades även slänga ur sig att jag borde skaffa mig ett riktigt jobb, att jag borde läsa en bok och göra något vettigt med mitt liv. Han klankade även ner på min låga ålder och därför, enligt honom, väldigt naiva livssyn. Det konstiga är att jag istället för att förklara för Erik att han var dum i huvudet istället höll med. Eriks ord var min lag.
Jag undrar, är detta någon form av försvarsteknik? Från Eriks sida att han kanske undermedvetet inte känner sig så fabulous som människor har en förväntning på att en kändis ska vara och därför behöver ”försvara sig” och även trycka ner mig. Och från min sida att jag på grund av mitt ”okändisskap” inte känner mig lika lyckad och därför lägger mig platt på marken.
Hursomhelst kände jag mig nästan våldtagen när jag gick därifrån. Allt som var ”mig” var plötsligt inte lika bra längre på grund av en person vars största bedrift har varit låten ”Baby goodbye”.