Med risk för att låta som Kenza nu: Det vore jättekul om ni som kommer fram och tar en bild med mig skickar bilderna till mig. Jag behöver inte lägga upp dem om ni inte vill, men det är kul att ha.
Nu lät det där som att det händer skitofta. Det gör det inte. Jag blir lika ställd varje gång någon kommer fram. Vet inte vad jag ska säga eller göra. Det som är konstigt är att det oftast är killar som säger något. De vill inte ta några idolbilder, eller berömma mig för min blogg. De säger bara ”hej bloggarn” och sen är det inte mer med det. Möjligtvis vill de ha en diskussion om någon krönika också. Men bara trevliga sådana.
Det är så charmigt på något sätt. Ibland känns det som att vissa tjejer inte vill erkänna att de läser min blogg, eller att de vet vem jag är. Kanske med risk för att ”jag ska tro att jag är något”. Nu vill inte jag göra skillnad på tjejer och killar likt Blondinbella då jag tycker att det är fel. Så jag säger inte att det är så. Men det känns så.
Igår kom det förresten fram tre tjejer (jättelånga och jättesnygga) och ville ta en bild när jag stod och tryckte i mig Langos. Det var kul. Jag bad dem sjunka ner så att jag inte såg så kort ut.
Rebecca och Patricia vill ta idolbilder hela tiden. Mina största FÄÄÄNZz!
Jag och Spiderchick hade en jättetrevlig lunchdejt. Hon är lika söt i verkligheten, om inte sötare och för att inte tala om spiderbaby! Det var nära på att jag drog med mig bebisen hem. ”VILL HAAAA”, skrek hela kroppen när sötnosen uppenbarade sig. Jepp. Där har jag skrämt bort alla framtida pojkvänner.
Sedan gick jag och mamma en runda i stan och brände hennes pengar. Alltid lika roligt. ”VILL HAAAA”, skrek jag även då. Fast högt.
Jag och the Spiderchick.
Mamma fuskade med sin LCHF och åt en glass. Gud förbjude!