Här är ett litet videoklipp som visar hur det ser ut när vi har seriösa möten på Devote. Teknikern filmar och jag är mest faschinerad över mina blinkande öronhänge.
Sitter här och undrar hur många bröllop de egentligen har visat på serien Glamour. Eller hur mycket skit Taylor har pumpat in i sina läppar.
I övrigt väntar jag på tabletternas effekt och kan hälsa att det just nu känns som att jag har öroninflammation. Det värsta med hela grejen är egentligen vetskapen om att det inte blir bättre, utan sämre. Dag 4-8 har jag hört ska vara ett rent helvete. Såren öppnas och gör fruktansvärt ont.
Jaha. Det är bara att vänta. Kul. Mmm. Då ska vi se om Taylor säger ja, eller inte.
Jag har ingen aning om vad jag ska skriva utan att klaga. Det går inte.
Igår kväll låg jag och tittade på ett kockprogram. Det var ju smart. Det är inte det jag rekommenderar att göra om man inte kan äta direkt. Det slutade med att jag skrev en lista på allt jag ska äta när jag kan äta igen. Den blev lång.
Mamma ringde nyss och var orolig över att jag inte har bloggat. Så därför skriver jag detta inlägg. Hej, hej, Jag lever fortfarande. Tur va?