1) Jag suckar aldrig med vilje. Suckar jag beror det på att jag behöver mer luft och det är aldrig något jag tänker över. Menar jag att sucka med vilje säger jag (töntigt nog) bara ordet ”suck”.
2) Har jag olika saker på min tallrik, till exempel olika mackor, måste jag äta allt samtidigt. Jag kan inte äta upp en macka och sedan fortsätta på nästa, utan jag måste byta macka hela tiden.
3) Jag har aldrig läst en hel bok någonsin.
4) Vid sju års ålder kunde jag nästan alla snuskiga ord och sexuella begrepp som finns eftersom Kamratposten, som jag prenumererade på, skickade hem ett litet svart häfte med all information.
5) På min och Davids första dejt (som då inte var en dejt) åt vi lunch på Burger King, spelade Super Mario hemma hos honom, stal majs från ett fält och badade i havet med kläder på.
David gillar inte leverpastej. Han hatar det. Bara doften får honom att vilja spy. Sedan vi har blivit tillsammans har jag inte ätit leverpastej en enda gång.
Men idag slog det mig. Jag måste ju köpa leverpastej. Alla vet vi att vi vill ha det vi inte kan få. Det kvittar vad det är. När jag var liten hade jag en kompis som inte fick dricka Oboy hemma. Varje gång hon var hos mig halsade hon Oboy för glatta livet. Man måste ju passa på.
Det får ju inte bli så att våra eventuellt framtida och för tillfället högst oplanerade barn hamstrar i sig leverpastej så fort tillfället ges. Hur konstigt hade inte det sett ut? Om de ätit upp hela paketet på dagis eller gömt några skedar pastej i väskan när de var på besök hos en kompis. LEVERPASTEJ liksom.
Nä. Så får det inte bli.
Jag köper numera in leverpastej i förebyggande syfte.