Idag är jag på bra humör. Har planerat massa roliga saker framöver. En liten Ålandkryssningsgrej (inte riktigt säker på vad det är ännu) med Emelie, Lindas 20-års fest, ska träffa min favoritbloggerska imorgon (läs: SPINDEL) och inte nog med det börjar jag min utbildning snart som jag ska rocka!
Men först ska jag ner i banken och lösa ett litet ärende till mamma. Hon frågade mig om det förra veckan, men jag glömde liksom bort det lite. Vem är förvånad?
Jag vill förresten såååå gärna se Bridemaides. Är den ALL THAT precis som alla säger? Hoppas!
Jag är verkligen ingen frukostmänniska. Jag har nästan aldrig under mina 22 år ätit frukost. Men David har försökt lära mig och nu går det ibland. Till och med ägg kan jag äta! Minns ni när jag alltid sa att det var hönans mens eller foster? Skönt att jag växer upp. Äggröra eller löskokt går dock inte. Hemska tanke.
Här är jag. Jag borde verkligen köpa en spegel och sätta upp på väggen istället för denna som står på golvet. Nu ska jag ut och få sol på min bleka kropp.
Jag fick ett enormt sug efter majskolvar och chokladmjölk denna afton. Så fick det bli. Sedan såg jag Zoolander. Man måste bara älska Ben Stiller i den rollen.
Nu är jag redo för sängen och sängen är redo för mig.
Massor med smör och salt ska på. Massor!
Oboy med orört pulver i botten. Precis som när jag var liten. Och nä. Ni behöver fortfarande inte nämna att jag borde stryka min duk.
Här är jag! Med sned tofs och allt. Man kan nämligen inte ha håret uppsatt bakåt på bilder. Utan att riskera att se flintskallig ut det vill säga.
Mitt i allt spring igår hann jag med att va lite jobbigtfullstarstruck när vi sprang på ( okej, sprang efter egoina) och fick en bild med henne. Awesome då hon lätt är den skööönaste bloggaren ever!!
Dock varje tillfälle jag ska skryta om mitt stjärnmoment så har dem inte vetat vem hon är. Vafan är det lixom ?!?? But totally there lost !
Kolla kolla jag och egoina. (och givet min ds hand)
Vem kunde tro att det skulle vara så svårt att komma tillbaka till bloggen igen när man varit borta en stund? Jag vet liksom inte hur jag ska inleda. Heeeey I’m back? Kommer ni ihåg mig? Saknat mig? Hoho?
Jag har inte mått så bra under de här dagarna, av olika anledningar, och bloggen var det sista jag orkade tänka på. Istället för att ha ångest över att jag inte bloggade valde jag att inte blogga alls. Jag tackar så hjärtligt för alla fina, förstående och peppande kommentarer. Ni är bäst!
Vad har jag gjort under dessa dagar då?
Ätit hemma hos mamma och fått en stor och en liten sked att välja mellan. (Jag har en grej för mig att jag måste äta med liten sked, men mamma försöker avvänja mig).
Tittat på när mamma lagat ostchips. Alltså ost som blir som chips (LCHF-påhitt). ”Det ser faktiskt lite ut som kräk”, sa jag. ”Du drar alltid så konstiga kopplingar”, sa mamma. Men visst gör jag inte? Det ser väl ändå ut som kräk?
Varit sjukt klantig och skurit sönder mina händer. Jag tappade min systemet-påse (hej klantig!) och allt gick i kras. Jag skulle slänga glasskärvorna och liksom tryckte ner dem i soporna. Jag visste redan innan jag gjorde det att jag skulle skära mig. Men man måste ju leva on the edge. Eller hur var det nu?
Hängt med Sara och vinglat runt på Helsingborgsfestivalen. Ni som tar bild med mig, fy skäms att ni inte skickar in dem!
