Jag och kusinerna försökte spela Mario Kart, men skivan var så repig att det inte fungerade. Vad gör man? Jo, man googlar. ”Gnid den med tandkräm”, skrev någon.
Provade. Hoppades.
Funkade det då?
Näääe. Not really.
Försöka duger.
400 kronor för allt detta. (Sen kan vi låtsas att det inte alls det blir mer i svenska kronor…)
I’m really sorry I was a baby
That’s ridiculous. Rachel, we were all babies once
Oh, you mean today
Eller salg som det heter här. Ska ut och kolla om det är sant.
Hörs sen!
”Hoppas rummet jag gjort i ordning till dig duger”, sa faster.
Man bara EHHHH JO. Det är HEEEELT okej.
Fick lite ångest över att jag lät kusinen (hennes son) sova på en uppblåsbar madrass på golvet när han hälsade på mig.
Varje gång jag åker buss långa sträckor lovar jag mig själv att inte göra det igen. Men av någon märklig anledning lyckas jag glömma bort det. Precis som när man är bakis och säger ”aldrig igen”.
Här luktar konstigt, det är kvavt, varmt och trångt.
Jag råkade somna och när jag vaknade hade huvudet på grannens axel och munnen vidöppen. Mmm. Inte alls konstig stämning.
Tre timmar kvar. Yej!
Mitt sällskap. Vänner säsong sju.
Just nu sitter jag på bussen på väg till Norge.
Nä. Det var inte speciellt exotiskt eller spännande. Ska hälsa på familjen i några dagar.
Har tidsinställt detta, så vi hörs snart om Internet på bussen fungerar. Annars så skriver jag när jag kommit fram. Så att ni vet att jag överlevt liksom.
