Hittade några gratiskort i skolan som jag plockade med mig. På väg hem fick jag en impulsidé att jag skulle åka förbi mamma och lämna ett. Skrev en liten söt hälsning också, det är trots allt Alla hjärtans dag imorgon.
Mamma fattade dock ingenting. Plingade på och höll kortet bakom ryggen.
Egoina: Hej.
Mamma: Hej?
Egoina: Vet du vad det är för dag imorgon?
Mamma: Tisdag?
Egoina: Ehhh. Ja. Men det är en SPECIELL dag.
Mamma: Ööööh?
Egoina: Det är den 13:de februari idag och imorgon är det….?
Mamma: Den 14:de februari?
Egoina: Ja, precis. Och vad är det för dag?
Mamma: En tisdag?
Nåja. Hon blev glad när hon fick kortet och jag berättade vad det var för dag åtminstone.
Slutade klockan 12.00 idag, men är hemma först nu. Kände inte riktigt för att åka hem så jag stannade kvar i skolan och hjälpte Sofie med sitt bokomslag. Hon stod för skapandet, men ibland är det bra att ha någon att bolla idéer med.
Sedan följde hon med mig och kollade på klänningar till Finest Awards. Hittade inget, men det blev åtminstone en god lunch/middag. Fastnade för ett par skor dock. Får fundera på om de är värda 600 kronor. Är lite snål när det gäller sånt jag vet att jag inte kommer att använda tusen gånger.
En av mina utskrifter som blev fel. Och boken jag använde att montera mitt omslag på sen.
Jag hittade en webcamera på datorn. Måste se totalt dum ut som sitter här och fotograferar mig själv i datorsalen på skolan. Men skitsamma. Är man bloggerska så är man.
Vill visa er mitt fina bokomslag som jag gjort till en uppgift i skolan!
Censurerade mitt namn…som vanligt. Vet ju att ni gnäller. För nej, jag är inte dum i huvudet, jag vet att man kan googla upp det.
Det är nu ska ska skriva att det är jäääättefiiiint och att det är perfekt för då kan jag göra ett egendesignat bokomslag sen när jag faktiskt skriver en bok.
Låtsades att jag var både bokförlaget och författaren. Haha!
Sitter i skolan och försöker skriva ut ett bokomslag jag gjort, det har kommit ut i fel storlek varje gång fast jag är säker på att jag gjort rätt i programmet. Om och om igen har jag mätt boken och dubbelkollat mina inställningar i InDesign.
Upptäckte nyss att det är skrivaren som ville skala bilden och att det alltså inte jag som är okapabel till att mäta. Skönt! Ställde in skalan till 100 % och sedan fungerade det som jag ville.
Bokomslaget ska redovisas imorgon. Kanske ger er en sneakpeek. Det blev lila. Någon förvånad? Trodde inte det heller.
Irriterad. Visningstjejen kom aldrig. Här har jag suttit och väntat, städat samt ställt in planer idag. Och så kommer hon inte?
Inte helt okej. Känns nästan som en konspiration för att få mig att städa. Men jag får väl äta tacosrester, fortsätta sjunga mina underbara Whitney-tolkningar i min ensamhet och vara glad. Har inte tid med att vara sur.
Gjorde tummen-ner bilder och räcka-ut-tungan bilder. Men sen tänkte jag VAFAN. Jag är glad istället.
När som helst nu kommer det hit en kvinna på visning. Sånt är så obehagligt tycker jag. Stämningen. Vad ska man säga? Hur ska man vara? Ska man ta i hand? Ska man visa runt eller låta personen titta själv?
Fick akutstäda lite precis. Jag är knappt hemma och mitt hem fungerar mest som garderob/säng/mat. Så min walk-in-closet i sovrummet har sakta förvandlats till en walk-on-closet. Men nu är kläderna där de borde vara. Alltså inte på golvet.
Jahapp. Får väl tända ett doftljus eller något. Kanske placera lite citroner här och var. Har hört att det är en hit.
