Jag var hemma hos Daniel och Linda och såg Melodifestivalen. Jag har inte alls tittat i år, så hälften av låtarna hade jag inte ens hört. Säga vad man vill om Europajuryn, men jag röstade på Robin. Tyckte att han var bäst ikväll!
Andra höjdpunkter under mellon:
1) Ginas snoriga näsa.
2) Killen i state of drama som pekade på ”månen”.
3) Hur glad Robin blev när han vann.
4) Klito Kitoris(?)
5) Arne Weise.
6) Brandman-Danny.
Jag tog tillfället i akt och köpte med mig micropopcorn. Måste ju utnyttja att andra har micro.
Jag är ledsen att jag bloggat dåligt de senaste dagarna. Men jag tror att ni förstår att jag är lite upptagen med att leva ibland. Jag vill inte ha dåligt samvete för det.
Vad jag har gjort idag:
Ätit frukost.
Åkt bil.
Fikat.
Tittat på när fiskar åt på Andreas hand. Jag provade också. Som det kittlade!
Såg en kniv och en skärbräda inne i personalens rum. Det känns väldigt fel i kontrast till alla fiskarna.
Det blev utgång med klassen igår. Alltid lika roligt! Bästa människorna!
Efter att ha dansat och druckit Sangria (som jag trodde var glögg??) var det dags att åka hem. Trodde jag. Jag hade kollat upp resorna via Skånetrafiken-appen. Både via min egen Iphone-app och via min kompis Android.
Jag och min kompis bestämde oss för att ta 00.55 bussen till Landskrona:
På tavlan stod det att bussen skulle gå från hållplats O, så vi ställde oss där och väntade. Men när bussen väl kom så sa sa chauffören att det var en stadsbuss som endast gick inom Helsingborg. Vi pratade med flera busschaufförer och annan personal, men ingen hade ens hört om den eller att det skulle vara banarbete.
Vi gick in och tittade på tavlan igen och jag tog en bild. Tyvärr hade resan försvunnit från tavlan då.
Så vi blev strandsatta i Helsingborg och hade inte råd med taxi. Till slut fick vi tag i någon som kunde köra oss hem. Men vad hade vi gjort om ingen hade kunnat hämta? Som tur var valde mina klasskompisar som bor i Lund och Malmö att ta tåget tidigare eftersom att ”00.55 tågbussen” skulle ta en timme och fyrtiofem minuter till Malmö. Det hade varit ganska mycket svårare för dem att ta sig hem..
Jag sitter och tittar på klipp angående den här toalettpappergrejen. VDn för företaget är så glad när han bli intervjuad så det smittar av sig. Dessutom lyser solen in på mig. Det är sjukt vad några solstrålar kan göra för humöret.
Något tänkvärt:
Det enda jag någonsin önskat mig är att vara lycklig. Jag har tänkt att alla ytliga saker inte spelar någon roll så länge jag bara är lycklig. Vilket är sant. Dock har jag haft inställningen att det är något man BLIR. Något som liksom faller sig automatiskt.
Men precis som med allt annat i livet ringer inte saker på dörren och säger varsågod. Utan man får SKAPA det. Ville mest bara dela med mig av min insikt. Hoppas ni har en bra allihop!
