Kvinnan på Starbucks frågade efter mitt namn när jag beställde. ”Regina”, sa jag. Sen när jag fick den läste jag att hon skrivit det här:
Egera? Om jag någonsin startar en blogg i Turkiet (tveksamt dock) ska det lätt vara mitt bloggnamn.
Här är fyra historier. Tre falska – en sann. Nu är det upp till er att gissa vilken av dem som faktiskt har hänt.
1) Första gången jag skulle till gynekologen var jag sjukt nervös. Jag ville liksom vara ”fräsch” där nere. Jag var hemma hos en kompis och oroade mig och precis innan jag skulle gå hittade jag parfym-spray i hennes badrumsskåp som jag sprayade där nere. När jag kom till gynekologen, tagit av byxorna och lagt mig i stolen säger hon: ”Haha, du hade inte behövt göra dig fin för min skull”. Jag förstod ingenting och tittade ner. Tydligen var det inte alls parfymspray jag sprutat på, utan glitterspray!
2) När jag jobbade på Burger King brukade jag åka buss hem, men en kväll när jag hade stängning erbjöd min arbetsledare att skjutsa mig hem i sin bil. Jag tackade snällt och hoppade in. Av någon anledning mådde jag sjukt illa, men jag vågade inte säga något och hoppades på att det skulle gå över. Det blev bara värre och värre och jag insåg att jag skulle behöva spy, men att hon inte skulle hinna stanna. Så jag sträckte mig efter det närmsta jag hittade och spydde. Jag ville sjunka genom jorden när jag insåg att det var hennes handväska.
3) Första dagen i fjärde klass hade jag på mig en ny jeansklänning, med blixtlås hela vägen som jag fått av min mamma. Det var fortfarande varmt ute så jag hade ingen jacka med mig. Vi brukade hänga våra jackor på krokar i kapprummet innan vi gick i i klassrummet och av reflex drog jag upp blixtlåsen på jeansklänningen, hängde den på kroken och började gå mot klassrummet. Jag förstod inte att jag bara hade trosor på mig förrän några klasskompisar pekade på mig och skrattade.
4) Jag och mitt ex skulle ”mysa”. Jag bad honom hämta glidmedel i min väska, vilket han gjorde. Det kändes lite annorlunda, men jag tänkte inte mer på det förrän efteråt när vi tänder lampan och jag ser att hela lakanet är brun-fläckigt! Tydligen har han råkat ta en tub med foundation och inte glidmedel. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Sätt igång och gissa! Höhö.
Vi äter från hela kostcirkeln här nere.
Vi byggde sandslott. Här är mitt.
Detta är Linas.
Världens snålaste bolognese pasta någonsin skådad.
Lina träffade en kille. ”Jag är kär”, hälsar hon.
Min senaste krönika i Veckorevyn ser ut såhär och handlar om min London-fling. Hoppas ni gillar!
Vad tycks? Vad gillar ni bäst att jag skriver om?
På hotellet.
Kille: Hello! Where are you from?
Lina: Sweden.
Kille: What’s your name?
Lina: Lina.
Kille: Tito.
Lina: No, Lina.
Kille: Tito.
Lina: LIIINAAA.
Kille: My name is Tito.
Lina: Ohh. Haha.
Såhär blev naglarna sist jag var hos Jenny förresten.
Jag valde naturella med lite skimmer för andra gången. Tycker det ser så naturligt och fräscht ut. Dessutom är det lätt att måla över med eget nagellack. Det är utan gele (men nagellacket gör de ändå starkare) så jag hoppas på att de håller. Har vant mig vid att kunna vara lite vårdlös numera, haha. Jenny öppnar egen salong i Ystad om mindre än en månad. Åh! Är avis på er Ystadingar (eller vad man nu kallar er). Ni hittar hennes blogg HÄR.
Detta är sjukt pinsamt att skriva, men vi fick inte gå på planet. Lina var för full. Så nu är vi hemma igen. Har nog aldrig skämts så mycket som när vi behövde bli slussade förbi säkerhetskontrollen av en vakt för att komma ut igen.
🙁
…
Hahahaha. Nädå!!! Vi är framme i Turkey! Efter världens segaste bussresa från flygplatsen i Antalya. Men ändå.
Vårt hotellrum (lägenhet?) är större än min där hemma och vi har två megastora balkonger. Perfekt om vi blir trötta på varandra, haha. Enda problemet är att lägenheten stinker nudlar? Hoppas AC och min intensivt sprutande av parfym runt omkring kan råda bot på det.
Kände oss inte alls som alkisar när vi fick släpa detta från flygstolen till hotellet. Sista gången Lina säger ”beställ vad du vill”, tror jag.