”Jag har gjort ett lila rum som du ska sova i”, sa farmor när jag kom hit. ”Du måste lägga upp bild på det i bloggen”, sa hon. ”LOVA, att du gör det”. Självklart.
Allt hon har på väggarna har hon gjort själv. Min konstnär-farmor alltså. Så duktig! Hon har alltid haft tusen bollar i luften vad jag kan minnas. Jag minns knappt hälften. Allt från att göra naglar på folk, till att massera, tillverka smycken, sälja smink, brodera, måla tavlor, sälja bakverk och skriva böcker. Dessutom är hon nog den roligaste, ärligaste och mest egna människan jag känner. En riktig förebild.
En bild från när hon var ung. Visst är vi lika? Det tycker i alla fall jag.
Min farmor har ett gäng kor nästan i sin trädgård. Vi hälsade på dem lite. Tydligen är jag sjukt rädd för kor. Kanske inte konstigt när de springer mot en kanske. Det hade de precis gjort då när jag är helt röd i ansiktet. Haha.
Vill ni se mig få en stöt av elstängslet och höra mig prata norska (vet att en del av er tjatat om det ett tag nu), så titta gärna!
Kors i taket!!! (Eller det är det inte förresten). (Min släkt är Jehovas Vittnen). Min farmor har trådlöst Internet!
Idag har jag hängt med kossor, åkt båt och annat kul. Kika in snart så lägger jag upp en film. Om den laddas klart någon himla gång det vill säga.
Tack till er som röstat på mig till Guldpennan, ni är bäst! Såg att några haft problem med att rösta. Tydligen måste man vara inloggad på Facebook när man röstar, så det är kanske därför det inte fungerat?
Vi var på någon klättergrej och jag hade på mig den sämsta tänkbara outfiten till detta syfte. Men så går det när man är impulsiv och inte planerar vad man ska göra innan man klär på sig. Nu har hela Sarpsborg sett min rumpa. My treat.
Det såg sjukt mycket lättare ut än vad det var. Småkusinerna klarade banan på 1.20. Jag klarade den på typ fem minuter min bästa runda. Kan lägga upp en film på mig från det svåraste momentet om ni vill skratta åt någon.
Tur man kunde trilla.
Sen klättrade vi här istället. Eller vi och vi. Jag gav väl upp rätt fort. Men kusinerna var så duktiga att vi till och med fick en publik.
Sen gjorde vi en fotavtrycks-tavla i brist på annat.
Försökte tvätta av, men såg ändå ut såhär. Lurade min faster att jag trampat i bajs.
Sen gjorde jag den fulaste tolkningen av Lejonkungen någonsin skådad. Det jag egentligen skulle måla blev fel och jag gav upp. Men så blev min kusin sur eftersom jag slösat färg och en tavla och tvingade mig att ”måla något från Afrika i alla fall”. Voila. (Det är två lejon på en klippa och nedanför står en elefant och en giraff. Så. Nu slipper ni fråga).
Sen åt vi mat och min klänning matchade servetterna.
Idag ska jag åka och hälsa på där min farmor numera bor. Jag vet inte om ni minns att hon gifte sig för lite mer än ett år sedan? Såhär såg det ut då:
Fick låna klänning. Kände mig så fin.
Min farmor och hennes man. Så fina. Och rosa färgtema, haha <3
Det var på den tiden jag hade en gul lins på mig alltid. Haha, nädå. Iphone med blixt = värdelös. På bilden ser ni min kusins man förresten.
Så himla coolt är gifta sig i den åldern. ”Då finns det hopp för dig också”, som hon sa till mig. Haha. Numera bor hon i Seljord med sin man och jag har inte hälsat på i det nya huset ännu. Längtar efter att träffa henne!
Jag tror att vi ska stanna där i två dagar och om jag minns rätt så vet min farmor knappt vad Internet är. Fast vem vet. Har tidsinställt ett inlägg just in case.
Tassavtryck på bröstet är ju så givet. Fjärilen tyckte jag faktiskt var fin. Hade jag inte vetat bättre hade jag gjort den på riktigt. Det roliga är att jag glömde bort att jag hade gjort tatueringarna och gick ut med dem senare. Tur att jag är van vid märkliga blickar.
Dixi ville också ha en.
Always be yourself. Unless you can be a unicorn. Then always be a unicorn.
